Uppsala tur och retur
Vi gjorde en liten helgtur till Uppsala, hundarna och jag. Nu kan man göra hela resan i dagsljus, om man bara startar tidigt nog (det gjorde inte jag), och då känns det betydligt lättare att göra resan. Vi har släkt och vänner i stan, och jag hade räknat ut att det kommer att bli svårt att resa när Hilda fått sina valpar!
Man hinner inte så mycket som man tror, när man gör en sådan här resa. Men vi hann träffa både Kjell med Terry, Hildas kullbror, och Tangos båda söner Nelson och Nix, den senare med matte Marina. Nix fick hälsa på farsan och brorsan. Det var härligt att se vilket tålamod Terry hade med sin lille halvbror Nix! Nix klättrade, klängde och red på sin store halvbror, som lugnt lät honom hållas. Terry verkade faktiskt tycka det var riktigt roligt att leka en stund.
Samtidigt fick vi se att Nix minsann förstår hundspråk! Tango, som den äldre herre han är, var inte lika road av att leka. När Nix blev för påträngande hördes ett kort lågt muller, och då backade Nix genast. Nelson träffade vi hos Camilla, och då var Tagno inte med. Både Nelson och Nix påminner mycket om sin far i kroppsbyggnaden och storleken så här långt. Det ska bli så spännande att se vad det blir av dem och deras bröder!
Vi hann också med att träna lydnad på Uppsala BK. Salsa börjar kännas riktigt säker på lydnadstreans moment. Det är det där med att sätta sig under gång som är svårt att förstå. Vad det ligg eller stå? Jag måste bli tydligare på något sätt, så att hundarna är beredda på vad som ska komma.
Hemresan var lite värre. Det snöade och varje gång vi mötte en långtradare försvann vägen i ett snömoln! Och åkte man bakom en långtradare försvann både den och vägen i ett snömoln om man inte låg väldigt långt bakom. Man ska inte köra bil i onödan på vintern!
Hilda blir allt tjockare om magen. Jag börjar undra om det är en hel skolklass därinne! Hon suckar och stönar när hon ska lägga sig tillrätta, och när hon ligger på sidan ser man att hela bröstkorgen rör sig när hon andas istället för mellangärdet och magen som det brukar vara. Men hon är pigg och glad som vanligt, och äter med god aptit. Två och en halv vecka kvar.....
Man hinner inte så mycket som man tror, när man gör en sådan här resa. Men vi hann träffa både Kjell med Terry, Hildas kullbror, och Tangos båda söner Nelson och Nix, den senare med matte Marina. Nix fick hälsa på farsan och brorsan. Det var härligt att se vilket tålamod Terry hade med sin lille halvbror Nix! Nix klättrade, klängde och red på sin store halvbror, som lugnt lät honom hållas. Terry verkade faktiskt tycka det var riktigt roligt att leka en stund.
Samtidigt fick vi se att Nix minsann förstår hundspråk! Tango, som den äldre herre han är, var inte lika road av att leka. När Nix blev för påträngande hördes ett kort lågt muller, och då backade Nix genast. Nelson träffade vi hos Camilla, och då var Tagno inte med. Både Nelson och Nix påminner mycket om sin far i kroppsbyggnaden och storleken så här långt. Det ska bli så spännande att se vad det blir av dem och deras bröder!
Vi hann också med att träna lydnad på Uppsala BK. Salsa börjar kännas riktigt säker på lydnadstreans moment. Det är det där med att sätta sig under gång som är svårt att förstå. Vad det ligg eller stå? Jag måste bli tydligare på något sätt, så att hundarna är beredda på vad som ska komma.
Hemresan var lite värre. Det snöade och varje gång vi mötte en långtradare försvann vägen i ett snömoln! Och åkte man bakom en långtradare försvann både den och vägen i ett snömoln om man inte låg väldigt långt bakom. Man ska inte köra bil i onödan på vintern!
Hilda blir allt tjockare om magen. Jag börjar undra om det är en hel skolklass därinne! Hon suckar och stönar när hon ska lägga sig tillrätta, och när hon ligger på sidan ser man att hela bröstkorgen rör sig när hon andas istället för mellangärdet och magen som det brukar vara. Men hon är pigg och glad som vanligt, och äter med god aptit. Två och en halv vecka kvar.....
Kommentarer
Trackback