Aktiv med hund
Jag har känt mig ganska trött och oinspirerad att sätta igång med träningen och försöka anmäla till nya tävlingar. Til förra helgen hade jag ändå bestämt att nu var det dags att sätta igång. Och då, helt oväntat, fick jag erbjudande att hoppa in på en kurs med Åsa Lövberg (Löfberg?). Det passade ju utmärkt, och blev mycket inspirerande!
Så jag tränade lydnad med ffa Hilda, men även Salsa fick vara med på ett hörn. Och eftersom Helen med Skoj också var med så fick jag lite nyttiga tips om hur man börjar träna med valpen. Konstigt nog hinner jag glömma mellan varje hund hur det var att starta med en valp. Kursen sträcker sig egentligen över fyra helger under året, och jag har missat de två första gångerna. Men två helgkurser med en skicklig instruktör är inte fy skam och jag ser redan fram emot nästa tillfälle i oktober.
På tisdagen var jag ledig, och då passade jag på att träna spår med tre av hundarna. Eftersom min kompis Katarina också var ledig kunde vi träna tillsammans, vilket alltid är trevligt. Jag lade spår åt hennes boxer Niak och åt Hilda, Katarina lade spår åt Salsa och Toka. Alla spårade bra utom Salsa.... hon som ska föreställa elithund! När Salsa vill, spårar hon som en gud, vill hon inte kan man irra omkring hur som helst i skogen. Som tur är brukar hon tycka att det är spännande med nya spårmarker och spårläggare på tävling, så då brukar det gå bra - oftast.
Toka var riktigt duktig! Hennes spår är ju mest på lek, men det är ändå roligt om det går bra. Jag har väl spåret 4-5 gånger med henne, bara korta korta spår. De första spåren var kanske t.o.m. lite väl korta, för hon hann nästan inte förstå vad vi gjorde förrän spåret var slut. Det finns säkert väldigt många olika sätt att lära in spår, men jag har gjort på följande sätt:
Jag har gått 10-25 meter från vägen eller stigen ganska rakt in i skogen, och i slutet har jag lagt en leksak. Toka har suttit i bilen. Efter 5-25 minuter har jag tagit ut Toka, visat henne på början av spåret (pekat i marken) och om hon har börjat spåra (eller bara gå i rätt riktning) har jag följt efter. Om hon släpper spåret och tittar på mig, gör jag ingenting, inte heller om hon går åt fel håll. Jag står bara stilla. Möjligen pekar jag i marken där spåret går om det verkar som om Toka tappat intresset/koncentrationen helt. När hon kommer till leksaken försöker jag leka lite med henne.
Toka har varit ganska intresserad av spåret, men inte alls av leksaken i slutet, så förra gången provade jag att lägga lite godis i spåret. En Frolic var 5:e-10:e meter, och då blev hon väldigt intresserad av att spåra och ville bara fortsätta när vi kom till slutet. Idag fick Katarina först leka lite med Toka med en pinne i ett snöre, och sedan gå ut spåret. Under tiden fick Toka vänta i bilen.
Jag satte på henne en sele med lina denna gången, för jag var rädd att hon skulle rusa iväg när hon fick börja spåra. Men när Katarina kommit tillbaka och Toka fick börja spåra så var hon så noga, så noga. Vid två tillfällen tappade hon spåret, ena gången löste hon det helt själv, andra gången med aningen hjälp från mig. Att hon hade på sig sele för första gången och att Katarina gjorde oss sällskap brydde hon sig inte alls om. Pinnen i snöret på slutet var inte intressant den här gången heller, fastän hon lekte med den innan Katarina gick iväg. Så nu ska matte ut och leka mycket med valpen i skogen, och ha med roliga leksaker. Hemma går det ju bra att kampa och hämta bollar och andra leksaker, varför inte i skogen?
Under tiden vi var i skogen och tränade spår, låg Tango hemma i trädgården och sov. I alla fall sov han när vi for, och när jag kom tillbaka hade han vänt sig men låg annars på samma plats och sov. Gamle gubben, det känns som om han är på väg från oss. Han blir sakta men säkert allt mer stel och ofärdig, sover mer och mer, och verkar inte ens tycka att promenader är speciellt roliga längre. Det är svårt att veta när det är dags att sätta punkt, när försämringen kommer sakta smygande.
Nu när jag jobbar nästan full tid igen, hinner jag inte med mycket annat än jobb och hundar. Under sommaren är det dessutom extra mycket på jobbet när hälften har semester och stackars semestervikarier ska försöka fylla hålrummen - i den mån det alls finns vikarier. Lilla Toka sköter sig exemplariskt på jobbet, ligger snällt och sover i sin stora bur tills jag tar ut henne på raster och luncher. Sedan är hon väldigt aktiv på kvällarna! Hon är duktig på att roa sig själv men ibland blir det med olämpliga sysselsättningar. Vi går alltid en ordentlig promenad i skogen direkt efter jobbet, men det är inte tillräckligt för att trötta ut valpen. Träning blir det inte varje dag för det orkar inte matte.
Men nu ska vi ut och aktivera hundar.
Så jag tränade lydnad med ffa Hilda, men även Salsa fick vara med på ett hörn. Och eftersom Helen med Skoj också var med så fick jag lite nyttiga tips om hur man börjar träna med valpen. Konstigt nog hinner jag glömma mellan varje hund hur det var att starta med en valp. Kursen sträcker sig egentligen över fyra helger under året, och jag har missat de två första gångerna. Men två helgkurser med en skicklig instruktör är inte fy skam och jag ser redan fram emot nästa tillfälle i oktober.
På tisdagen var jag ledig, och då passade jag på att träna spår med tre av hundarna. Eftersom min kompis Katarina också var ledig kunde vi träna tillsammans, vilket alltid är trevligt. Jag lade spår åt hennes boxer Niak och åt Hilda, Katarina lade spår åt Salsa och Toka. Alla spårade bra utom Salsa.... hon som ska föreställa elithund! När Salsa vill, spårar hon som en gud, vill hon inte kan man irra omkring hur som helst i skogen. Som tur är brukar hon tycka att det är spännande med nya spårmarker och spårläggare på tävling, så då brukar det gå bra - oftast.
Toka var riktigt duktig! Hennes spår är ju mest på lek, men det är ändå roligt om det går bra. Jag har väl spåret 4-5 gånger med henne, bara korta korta spår. De första spåren var kanske t.o.m. lite väl korta, för hon hann nästan inte förstå vad vi gjorde förrän spåret var slut. Det finns säkert väldigt många olika sätt att lära in spår, men jag har gjort på följande sätt:
Jag har gått 10-25 meter från vägen eller stigen ganska rakt in i skogen, och i slutet har jag lagt en leksak. Toka har suttit i bilen. Efter 5-25 minuter har jag tagit ut Toka, visat henne på början av spåret (pekat i marken) och om hon har börjat spåra (eller bara gå i rätt riktning) har jag följt efter. Om hon släpper spåret och tittar på mig, gör jag ingenting, inte heller om hon går åt fel håll. Jag står bara stilla. Möjligen pekar jag i marken där spåret går om det verkar som om Toka tappat intresset/koncentrationen helt. När hon kommer till leksaken försöker jag leka lite med henne.
Toka har varit ganska intresserad av spåret, men inte alls av leksaken i slutet, så förra gången provade jag att lägga lite godis i spåret. En Frolic var 5:e-10:e meter, och då blev hon väldigt intresserad av att spåra och ville bara fortsätta när vi kom till slutet. Idag fick Katarina först leka lite med Toka med en pinne i ett snöre, och sedan gå ut spåret. Under tiden fick Toka vänta i bilen.
Jag satte på henne en sele med lina denna gången, för jag var rädd att hon skulle rusa iväg när hon fick börja spåra. Men när Katarina kommit tillbaka och Toka fick börja spåra så var hon så noga, så noga. Vid två tillfällen tappade hon spåret, ena gången löste hon det helt själv, andra gången med aningen hjälp från mig. Att hon hade på sig sele för första gången och att Katarina gjorde oss sällskap brydde hon sig inte alls om. Pinnen i snöret på slutet var inte intressant den här gången heller, fastän hon lekte med den innan Katarina gick iväg. Så nu ska matte ut och leka mycket med valpen i skogen, och ha med roliga leksaker. Hemma går det ju bra att kampa och hämta bollar och andra leksaker, varför inte i skogen?
Under tiden vi var i skogen och tränade spår, låg Tango hemma i trädgården och sov. I alla fall sov han när vi for, och när jag kom tillbaka hade han vänt sig men låg annars på samma plats och sov. Gamle gubben, det känns som om han är på väg från oss. Han blir sakta men säkert allt mer stel och ofärdig, sover mer och mer, och verkar inte ens tycka att promenader är speciellt roliga längre. Det är svårt att veta när det är dags att sätta punkt, när försämringen kommer sakta smygande.
Nu när jag jobbar nästan full tid igen, hinner jag inte med mycket annat än jobb och hundar. Under sommaren är det dessutom extra mycket på jobbet när hälften har semester och stackars semestervikarier ska försöka fylla hålrummen - i den mån det alls finns vikarier. Lilla Toka sköter sig exemplariskt på jobbet, ligger snällt och sover i sin stora bur tills jag tar ut henne på raster och luncher. Sedan är hon väldigt aktiv på kvällarna! Hon är duktig på att roa sig själv men ibland blir det med olämpliga sysselsättningar. Vi går alltid en ordentlig promenad i skogen direkt efter jobbet, men det är inte tillräckligt för att trötta ut valpen. Träning blir det inte varje dag för det orkar inte matte.
Men nu ska vi ut och aktivera hundar.
Kommentarer
Trackback