Turbulens

Igår på eftermiddagen fick Tango somna in för gott på Östersunds Djursjukhus. Han hade en bra sista dag: skogspromenad med flocken på morgonen, ett märgben efter frukost, spårning i skogen vid lunch, en burk Caesar till middag. Och så hade han favoritbollen med sig till "jobbet". Han somnade lugnt och värdigt med huvudet på mattes arm.


Tango ca 3 år gammal, på sommarfjälltur

Det var inget dramatiskt som gjorde att jag fattade beslutet, men han har blivit allt tröttare och stelare under försommaren och sommaren. Och när han i förra veckan först ramlade när han skulle sträcka på bakbenen, och sedan tappade balansen och for in i väggen när han skulle ruska på sig, så kände jag att nu var det nog dags.

Tecknen har kommit smygande, ett efter ett. Jag hade tänkt att när nästa vinter kom med ishalka och djupa snödrivor, då skulle det vara dags. Eller den dag han inte orkade hänga med de andra på promenaderna, eller inte kunde hoppa in i bilen av egen kraft. Men jag ville ge honom en fin sista sommar. Det hjälper inte vad man vill.


Tangos sista fjälltur februari -06

Tango har fått det allt jobbigare att hänga med på promenaderna - han har gått längst bak i sitt Flexikoppel och tagit chansen att gå riktigt sakta så snart det funnits tillfälle. Han har missat hoppet in i bilen vid flera tillfällen och rasat ihop i en hög. Sista tiden har han mest sovit i trädgården när vi har varit hemma och inte brytt sig om oss andra alls. Han har haft problem att hoppa över nedfallna trädstammar i skogen och snubblade ofta på stenar och annat. Men man blundar ju gärna och det hände ju inte varje gång....

Till sist insåg jag att vad jag väntade på var att Tango skulle bli riktigt dålig för då skulle jag inte ha något val. Men det hade inte varit rätt gjort mot min gamle kompis. I mitt jobb ser jag alltför många som väntar alldeles för länge. En annan sak som gjort Tangos liv lite ensammare här på slutet är det att han nästan inte hörde någonting längre. Det gjorde också att han hade svårare att orientera sig och kunde tappa bort sig i skogen om han var lös. 

Jag kommer inte att glömma Tango. Han är nog den av mina hundar som givit mig de flesta gråa håren, men också så många härliga stunder. Hans stora viltintresse var ett ständigt orosmoment och jag har väntat på honom fler gånger än jag vill minnas medan han har dragit runt på egen hand i skogar och en gång på fjället! Ja, det är två gånger som jag har tappat honom på fjället, men bara en gång efter ren. Han försvann med packväskor och allt och var borta åtta timmar! Att han var utan packväskor gjorde inget när han äntligen kom tillbaka. Vid det laget var jag inte ens arg, bara väldigt tacksam över att få igen honom.

Vintertid var han min villiga draghund som aldrig gav upp hur jobbigt det än blev. Den fjälltur då han faktiskt inte hängde med var den gången jag förstod på allvar att Tango höll på att bli gammal. Vi fick vända tillbaka, för när backarna började orkade Tango inte dra lasten uppför. Ett par månader senare gjorde han sin sista riktiga fjälltur - då med betydligt mindre last i pulkan, bättre före och mindre branta backar, och det gick bra. Det var i februari i fjol.


Soluppgång i Lunndörren i februari

Tanga hade alltid en fantastisk arbetslust. Alltid lika entusiastisk! Åren jag tävlade med honom släpade han mig runt spåren och jag kunde bara koncentrera mig på var jag skulle sätta fötterna. Söket var lika roligt. Ända till slutet blev han jätteglad när vi svängde in på klubben och han gick långsamt bort från planerna för att rasta och fort tillbaka i hopp om att få träna lite. T.o.m. den sista dagen blev han pigg och glad när han förstod att han skulle få spåra. Men när han redan efter första pinnen ville ha bollen och avsluta spåret, då var det inte likt min gamle kompis. Alltid annars har han velat fortsätta att spåra även sedan jag selat av honom.

Älskade Tango, det finns så mycket att berätta. Tomrummet du lämnar efter dig går inte att fylla, du är ingen man glömmer i första taget. Snäll och entusiastisk, en trogen kamrat. Jag är tacksam att du fick bli pappa så att något av dig lever kvar. Jag hoppas att du hittar igen dina kompisar som gått före dig, och jag hoppas att vi möts igen!