Toka och Busa

Det blir inte långtråkigt med fem hundar i huset, och två valpar som håller igång ser till att även hålla matte i trim. Köket har varit valparnas huvudsakliga uppehållsort inomhus, men nu får de alltmer tillgång till hela lägenheten. Då gäller det att både ha is i magen och vara med på vad som händer. Att tala i telefon är förenat med att hitta diverse föremål justerade och utburna i trädgården - om det är öppet dit. Häromdagen under ett telefonsamtal hördes ett krasch, och när jag gick för att se vad som hänt hittade jag en lycklig Toka i trädgården med en hög av "troféer", bredvid en oskyldig(?) sovande Busa.

Där fanns ett numera skalligt leksakstroll, en sko, en undangömd kamptrasa och en söndertuggad toarulle! Toka såg sååå nöjd ut! "Håret" till leksaktrollet låg en bit därifrån, som tur var, så när andan faller på kan han få tillbaka hårväxten. Och matte var inte alltför missbelåten. De har tuggat på mobiltelefonen, men den fungerar utmärkt fortfarande, och förutom hålen i köksväggen så har valparna egentligen inte förstört så mycket. T.o.m. trädgården börjar hämta sig så smått - jag har fått klippa maskrosorna två gånger redan i år (så många grässtrån i gräsmattan finns det inte än)! Kaprifolen blommar för fullt, den lilla smultronchersminen är ersatt med en ny, och de nyplanterade rabatterna är väl omgärdade av kompostnät!

Toka och Busa är ganska olika, både till utseende och sätt. Busa påminner om ett föl, högbent och lite gänglig. Hon har ganska kort valppäls men är vackert röd. Nospartiet och färgen påminner en hel del om mormor Salsa, och även sättet att fälla öronen bakåt så snart man tittar på henne. Busas högra öra står för det mesta, och nu är det vänstra nästan uppe det med. Jag håller tummarna för att öronen ska ha rest sig till på lördag...

Toka är liten och kompakt, grå och väldigt ullig men kolsvart i ansiktet. Hennes öron är små och har stått sedan hon var fem-sex veckor gammal. Svansen bär hon högt (Busas långa svans bärs under rygglinjen) och hela hennes hållning säger "Här kommer jag!".

Toka sitter

Sittande Toka

Busa kan verka försiktigare än Toka men när det kommer till kritan så tror jag bara att hon är aningen smartare.... Vi skulle ta oss över ett halvstort dike en dag. I botten av diket var det ganska blött och lerigt men det fanns en planka en bit ned som man kunde gå på. Valparna tvekade lite, så jag lockade på dem. O.K. tänkte Toka, tog ett jätteskutt rakt ut - och landade mitt i diket i leran! Busa tittade på mig, på syrran och på diket, klättrade ner och kom torrskodd upp på andra sidan.

I morse låg det en stor fotboll där vi brukar gå. Skitläskigt! tyckte Toka och backade och morrade. De stora hundarna gick fram till bollen för att kolla, Busa följde efter men Toka tvekade ett tag till. Den kunde ju anfalla...

När valparna fick bekanta sig lite med några agilityhinder så klafsade Toka glatt upp på balansbommen utan minsta bekymmer - jag är inte helt säker på att hon märkte hur högt det var för hon var så ivrig att få tag i godisbitarna jag lade framför henne. T.o.m. när hon halkade ner med en tass så verkade det inte bekomma henne ett dugg. (Jag gick ju bredvid och stöttade för säkerhets skull.) Busa ville inte gå upp längre än att baktassarna fortfarande stod på marken. Tunneln gick bättre för Busa, hon klev glatt in i den och gick snart hela vägen igenom och ut på andra sidan - det tog längre tid för Toka att våga sig så långt in. Men båda var lika duktiga på att hoppa genom däcket!

Toka springer helst först i ledet när jag går med alla hundarna i skogen - de stora i koppel och valparna lösa (med så många hundar att hålla reda på vill jag inte ta risken att de stora råkar lära de små att jaga vilt....), Busa går ofta precis bakom mig. Men de är precis lika duktiga på att hitta hästbajs och annat mer äckligt eller olämpligt att äta...

Åse, hemsidans duktiga webmaster, har haft lite problem med uppdateringarna och därför ser det fortfarande ut som om Busa letar ett hem. Förhoppningsvis har Åse fått lösningen på problemet nu. Jag har också bett henne försöka ordna (eller tala om för mig hur man gör) en "valpblogg"  där Gunilla och alla med Turbulenser kan skriva fritt om era voffars äventyr. Vi får se hur det går.

Nu Gunilla, är det bara fem dagar kvar!

Kommentarer
Postat av: Gunilla

Oj!
Är så roligt att läsa om min lilla Busa!
Hum! Smart skriver du...har "dålig" erfarenhet av djur som är smartare än sin matte...#suck#
Om jag fattar rätt så är båda öronen uppe nu??
Vill väldigt gärna se bild!!

2007-06-18 @ 22:45:42
Postat av: Ingrid

Nja, helt uppe är inte båda öronen. Det ena har stått i snart en vecka, och det andra kan hon resa helt ibland. Men det är bara tippen som hänger nu. Jag hoppas...

2007-06-19 @ 10:49:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback