Liv i luckan

Det rör på sig i Hildas mage! Jag väntade länge på att få känna några rörelser från de små i mammas mage, men nu rör det på sig! Och det är inte bara lite gaser i mammas mage.... det har vi bildbevis på (röntgenbild). Hilda börjar tydligen känna sig lite besvärad av sin stora mage, för nu äter hon knappt igen. Det är väl några som trycker på magsäcken så att det inte får plats med så mycket mat!

Tänk vad de små parasiterna tar mycket näring från sin mamma! Hilda har väl ätit lite dåligt i 3-4 dagar, och på den korta tiden så börjar hennes ryggrad kännas vass och revbenen har förlorat den lilla vadderingen som fanns ett tag. Alltså blev det till att inhandla burkmat igen, sådan där som man ska ge svårt sjuka eller nedsatta djur... Den smakar tydligen väldigt gott i alla fall och Hilda äter den med god aptit. Dyr är den också.

Tidigare i vinter klagade jag vid något tillfälle på att skidturerna inte blev vad jag tänkt mig. Åkte jag med Hilda och Salsa gick det så fort att jag bara hann staka lite under turerna. Och när jag åkte med Tango gick det så långsamt att jag knappt blev varm. Det är ju att utmana ödet att skriva så, och när jag senare vid ett tillfälle skulle åka med hundarna en och en gick det så dåligt för mig att det kändes som om jag aldrig hade stått på ett par skidor förut. Med Salsa gick det bäst, förutom att jag ramlade två gånger, aj! Tango sprang som om han hade varit ung på nytt och jag fick slita som ett djur för att hänga med. När det blev Hildas tur kom jag på efter halva rundan att jag hade glömt bilnycklarna i bakluckan - och att plånbok, nyckel hem mm låg i framsätet! Så då fick jag åka som en galning för att komma tillbaka så fort som möjligt: Jag hade bakhalt och var helt färdig efter sista rundan. Sedan har jag inte åkt skidor på ett par veckor

Men idag fick jag precis den skidtur som jag önskat mig. För en gångs skull hade jag lagt ner lite möda på vallningen (har köpt nya skidor och där fungerar inte "kleta på ett lager direkt ur burken precis innan man åker") och så hade jag bara Salsa i snöret. Hon är duktig och ligger på sådär precis lagom när hon är ensam dragare. Alltså fick jag ta i lite själv (mycket mot slutet - då var vi båda varma och ganska trötta) samtidigt som det både var härligt glid och bra fäste.  Underbart! Jag skulle bara haft en tunnare tröja på mig!

Sedan är det ju också dumt att skriva att lydnadsträningen går bra. Genast börjar saker och ting krångla. Efter att ha verkat stensäker på "sättande under gång" och "rutan", så kunde helt plötsligt Salsa varken det ena eller det andra. "Sitt" - har jag aldrig hört förut, tyckte Salsa. Rutan - ska jag hoppa hindret? Apportera konerna? Nu förstår jag ingenting....? Och att det där med vittringsapportering ska vara så svårt. Om den lilla bråttom-damen bara kunde ta sig tid att nosa på pinnarna, istället för att chansa när hon nosat på en eller två. Ja, ja, det är väl bara att träna mera.

Nu ska vi se om bilden på tjocka damen tillsammans med den tunnare damen kommer med. Det är de här nitiska antivirusprogrammen som ställer till det ibland....
Salsa och Hilda

Salsa är till vänster och Hilda står till höger: Lite syns det väl att Hilda inte har någon midja?

Kommentarer
Postat av: Eleanor

Ååhhh, vad jag blir avis på dig.Jag håller tummarna att allt är/går bra. Hon hinner precis bli slank å fin till badsäsongen. Krama Hilda från oss.
Här är det bara väntan som gäller.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback