Turbulens

Först några bilder på valparna. Jag jagade dem med kameran idag, och jag förstår nu varför alla andra uppfödare visar bilder på valparna där någon annan håller i dem!



Spex (till salu)



Galej (tingad)



Busa (till salu)



Stoja (tingad)

Bilder på Toka och Skoj får komma en annan dag....

Nu har Tango firat sin 12-årsdag. Han tycker att det är skönt att det har blivit sommar och barmark, så att han slipper halka på isiga vägar. Sommarhalvåret bjuder på roliga aktiviteter som spår och uppletande, sådant som den gamle herrn fortfarande tycker är lika roligt som när han var ung. För all del, han tycker lydnad är lika roligt det med, men där är hans dåliga hörsel ett större problem - och det känns inte lika viktigt att aktivera honom med det.

Här om dagen fick Tango göra ett uppletande, och han tände till som om han hade varit tre år igen! Han darrade av förväntan innan han fick ge sig iväg, sedan galopperade han omkring i rutan som om han vore i bästa tävlingskondition. Tyvärr var det väl ingen vidare klass på själva arbetet den gången - han var bara för tänd! Men roligt hade han, och det är det som är viktigt.

Valparna bara växer och växer. Helt plötsligt börjar de se ut som små hundar mer än små Duracell-kaniner, benen är långa och de får upp ordentlig fart när de vill. De har fått vara med ut i skogen, och åka bil. Det första var spännande och kul, det andra var inte populärt. Det blev en faslig konsert längst bak i bilen! Matte började köra fortare och fortare för att komma hem....

Sedan har vi varit iväg och id-märkt gänget. Det var inte heller så populärt. Jag hade preparerat valpöronen med bedövningskrämen EMLA, men det där med att bli fasthållen en längre stund medan syskonen fick springa omkring och bita på sladdarna (och i fötterna på de anställda på Djursjukhuset) - det var inte alls kul! Fast att få äta levergodisar var ju inte helt fel, inte ens efter märkningen.

Alla valpar utom en har fått upp ena eller båda öronen. Skoj hade ju fått upp båda, men så växte både valp och öron ett ryck, och öronen började sloka igen. Men det ena har rest sig på nytt. Det är bara två av valparna som fortfarande saknar köpare. Det är Busa och Spex som vill flytta hemifrån. Synd att man inte kan ha hur många hundar som helst, de är väldigt trevliga och sociala båda två.

Det har sina fördelar att bo i ett radhusområde. Grannarna och deras barn kommer gärna och hälsar på valparna, vilket gör att de blir ordentligt vana vid folk. Och valparna får höra vanliga ljud som bilar, barn som leker, smällare (det var sista april igår) mm. Valparna tittade lite när de hörde olika smällare, men verkade inte oroade. På kvällen släppte jag inte ur dem - man behöver ju inte överdriva! Alla valparna tycker att det är jättekul med besökare och vill bli gosade med. (Det vill även de vuxna hundarna. Salsa och Hilda sätter sig nära nära och sluter ögonen när någon kan slita sig från valparna och klia lite på de vuxna damerna en stund. Tango tycker också att det är trevligt, men efter en stund tycker han att det räcker och går och lägger sig.)

Min trädgård kommer att ta ett år eller så för att hämta sig efter valparnas framfart. Någo enstaka lök har lyckas klämma fram en blomma, övriga är uppgrävda eller bara jämnade med marken. Kaprifolen har fått rötterna uppgrävda, buskarnas grenar gnags det på och gräset ser tveksamt ut om det kommer att börja växa över huvud taget! Mina grannar har hjälpt mig att göra trädgården betydligt mer rymningssäker - av ren snällhet eller möjligen för att slippa oväntade besök?