Tredje gången gillt

Nu märks det att tävlandet har tagit fart igen. Det kommer nya resultat från olika håll. Inga-Lill och Zcannah (Mistral) har tävlat lägre spår med godkänt resultat. Det har även Carina med Miranda, så nu kan både Zcannah och Miranda var med och tävla om cert på utställning - om deras mattar vill. Men jag vet att både Carina och Inga-Lill satsar på att komma vidare inom brukset, så det är bara att träna på och komma igen.

Skoj halkade in på en appelltävling sedan det kommit ett sent återbud. Men eftersom matte inte haft några planer på att starta förrän till våren så var det lite för mycket som saknades. Spåra kan Skoj, men det där med att markera apporterna då att domarna förstod att han visste var de var, gick sämre. Och det fattades några moment på lydnaden. Budföring var jätteskoj, men gick kanske inte riktigt till så som det är tänkt..... Men till våren går det säkert utmärkt!

Sedan har Salsa och jag återupptagit sökträning och -tävlande. Salsa har bara alltför tydligt visat att hon numera tycker att spår är en urtrist sysselsättning. Det är trist, för Salsa är en säker och duktig spårhund när hon är på humör. Sök tycker hon är roligare. Men hon har ju lite egna idéer om hur det ska gå till... Det blev 6 i betyg på högre sök i helgen, och ett godkänt resultat sammanlagt. Nåja, vi hade roligt i alla fall.


Salsa kommer i full fart med ett upphittat föremål

Hilda och jag har kämpat på i högre spår i år. Första gången var i våras när vi hade uppflyttpoäng totalt, men eftersom poängen på lydnaden var för låg så fick vi nöja oss med godkänt. Vi gjorde ett nytt försök i Ånge för 14 dagar sedan i ösregn. Återigen ett utmärkt spårarbete - fullt på både upptag och spår - men sedan blev det för lite på lydnaden. Varför krypa i blött gräs, man blir ju bara blöt och kall om magen.

Jag var så besviken när vi for därifrån, för jag trodde att det skulle gå vägen när spåret gick så strålande. Efter att ha torkat, ätit och blivit varm igen efter hemkomsten, så gick det mesta av besvikelsen över och jag var ganska nöjd ändå. Och tänd på att träna till nästa tillfälle två veckor senare.

Men, livet består av många saker. En nära anhörig gick bort, och även om det inte var oväntat så kom beskedet som en större chock än jag trott. Hundträning kändes inte speciellt viktigt, och jag har gått lite på halvfart. Livet runtomkring stannar ändå inte upp, utan fortsätter som vanligt. Och det är nog lika bra, för det är svårt att deppa när man har mycket att göra. Hundarna har ju också samma behov av sysselsättning och motion oavsett hur man själv mår.

När det var dags för helgens tävlingar var vi då inte så mycket bättre förberedda än gången innan. Hilda fixade det ändå. Visserligen blev det bakspår, och en pinne borta på spåret. Men uppletandet gick bättre än gången innan, så på specialen hade vi tillräckligt med poäng. Då blev jag nervös igen. Hilda fixade lydnaden i alla fall, och det blev inga nollor i protokollet denna gången. Uppflytt till elit, med andra ord! Duktiga Hilda, tack för det!


Träning av uppletande - Sitter skynket bra, Hilda? 

Vi får se om vi hinner med någon elit-tävling i år. Det finns en del kvar att träna in, och det är ju inte helt lätt att komma med på tävling heller. Och snart är säsongen över - det var frost i gräset på lördagsmorgonen.

Kommentarer
Postat av: Kattis

Vad ledsamt att du förlorat någon nära, jag beklagar verkligen sorgen. :-|



Hur kan man utbrista GRATTIS till uppflytt på ett smakligt sätt efter den inledningen på kommentaren? skrattar lite Nåja, hon är för go Hilda som tänker på att ge matte lite extra glädje. :-)



Kram på er!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback