Turbulens

Kennelträffen började på fredagskvällen med varmkorv och lite prat med dem som kommit. Dagen efter träfffades vi klockan nio på Brunflo BK, där Camilla drillade oss i lydnadsträning. Camilla är bra på det mesta, från att visa hur man kommer igång med valpar och unghundar till att ge tips om detaljer som skiljer betyg nio från tio i elitklass. Det behövdes, eftersom det var väldigt varierande nivåer på ekipagen. Jag tror alla var nöjda och fick med sig något matnyttigt från träningen.


Camilla med Tilda

Eftersom det inte var så många Turbulenser som kunde vara med (det var tre från Tokas kull), så fick några från Östersunds BK ta de lediga platserna. Lone med Ullhedens Mixa var också med liksom Katarina med Tokas boxerkompis Vide. Trots lite blandat väder - störtskurar omväxlande med solsken - så hade vi riktigt trevligt. Brunflo har fått en ny klubbstuga med en härlig veranda med tak, så man kunde se på de andra utan att behöva stå i regnet.


Lone och Mixa

Dagen efter var det dags för MH för Bus-kullen. Jag har haft stora förväntningar på den här kullen. De verkade väldigt framåt och sociala som valpar, och alla rapporter jag fått har tytt på att de är glada, livliga och väldigt vänligt inställda till både folk och fä. Och på MH:t visade de att de verkligen är väldigt sociala allihop. Lek och jakt var också riktigt bra hos valparna (som blivit stora nu).

Det jag hade funderat på var om valparna skulle kunna bli lite försiktiga, eftersom varken Emil eller Hilda är några "lejon". Och så är det väl också i viss mån. Nu är de ju väldigt unga när de gör MH, och med ålder och erfarenhet kan de mycket väl tuffa till sig. Det jag tyckte var trist var att två visade sig skottberörda på testet. 

Skoj klarade MH:t med glans. Han blev inte speciellt rädd i någon situation, och verkade ha riktigt skoj! Toka tyckte allt var ok fram till spökena. När de kom för nära blev hon jätterädd och ställde sig långt in i skogen och skällde på dem. Men sedan hon fått hälsa på dem (viss övertalning krävdes för att hon skulle våga) så skakade hon av sig händelsen och lekte lika intensivt som i början av testet. Och skotten brydde varken hon eller Skoj sig om.

Galej blev inte heller speciellt rädd förrän han kom till spökena. Men de var jätteläskiga. Han sprang längre än Toka innan han stannade för att se vad som hände. Sedan smög han omkring och var inte heller så lätt att övertala att komma och hälsa. Men till skillnad från Toka reagerade han sedan på skotten och tyckte helt klart att det var obehagligt. Han har enligt Bonnie inte reagerat på skott förrän någon månad före MH:t då han hörde skott på hemmaklubben och ville gå därifrån. Tyvärr lyckades inte Bonnie sedan få till någon mer skotträning före MH:t.

Foxie (Stoja) hade varit på en skotträning före MH:t och det hade gått bra. Hon blev inte så rädd för spökena utan tyckte det var överraskningsmomentet som var det läskiga. Där tog det lite tid innan hon gick fram. (Ingen i kullen blev speciellt rädd för skramlet.) Men vid avslutningsleken såg det ut som om Foxie hade upplevt banan som jobbig, och skotten var obehagliga. Senare hörde hon skott igen, när nästa hund gick, och då var hon lugn. Så jag är ganska säker på att hennes skottberördhet ska gå att arbeta bort.

Sammantaget så finns det bra bruksegenskaper hos kullen, men vissa är lite försiktiga och behöver kanske mer miljöträning och/eller skotträning för att få bättre självförtroende och vänja sig vid skott. Himla trevliga är de allihop, och det är mycket värt. Men till Hildas nästa kull har jag valt en tuffare pappa:


Ullhedens Cirrus räcker ut tungan åt Hilda - vad han menar med det får väl betraktaren fundera över.....

Hilda har bara varit på en första träff med Cirrus. Det är alltid trevligt att få träffa den tilltänkte i verkligheten, ffa för matte. Mer "action" blir det inte förrän i sent höst då Hilda löper. Men damerna är inte att lita på när det gäller löp - rätt vad det är så löper de på helt andra tider än man har räknat med. Vi får väl se. 


En vänlig busvalp - Foxie

Toka har fått mycket miljöträning, här är det till att gå över bro över mörka och oroliga vatten:


Toka går i mitten.

Avslutningsvis en bild från de vackra Jämtlandsfjällen i juni: