Intet nytt på kärleksfronten
Cirrus tar det med ro. Igår var jag och hundarna ut i skogen och spårade och tränade uppletande. Cirrus har inte glömt hur man spårar - han tyckte det var jättekull! Han var noggrann i spåret och också noga med att leta reda på apporterna. Han blev kanske lite väl glad över apporterna, för det återstod bara flis av dem när han var klar. Men det bjöd jag så gärna på. Uppletandet fick han stå över, för jag tyckte det räckte att lägga fyra spår, valla en ruta och lägga ut fyra föremål tre gånger...
Toka och Hilda spårade utmärkt, de också. Salsa däremot tyckte spåret var skit, för jag hade inte lagt ut något godis i det den här gången. Hon får hög spårmotivation av mat i spåret, annars tycker hon spår är botten. Uppletandet däremot gick som en dans för Salsa. Hilda gjorde också ett bra uppletande, och Toka börjar så smått förstå vad det går ut på.
Idag har vi tränat lydnad. Toka ska få göra ett nytt försök i lydnadsettan snart, och den här gången känns det som om vi är väl förberedda i alla fall. Men jag har gett upp tanken på ett förstapris i lydnadsklass 3 med Hilda i år. De här parningsbestyren tar lite tid, så vi kommer att satsa på att få hög klass på momenten i brukseliten istället. Salsa har jag inga tävlingsplaner för just nu, så vi tränar bara lite som är kul.
Cirrus fick prova på att gå lite fot. Det gick bra när han inte kom av sig för de intressande dofterna på marken. Läggande och ställande under gång var han suverän på. Lade sig direkt, och stannade i steget! Imponerande - när tränade ni sist Åse? Inkallningen gick inte så bra, för jag gav nog fel kommande för att sitta kvar. Jag brukar säga "sitt kvar" till Salsa och Hilda men "stanna" till Toka. Vet inte vad jag sa till Cirrus, och så var det de där dofterna igen.. Men vid andra försöket gick det bra.
Annars så väntar vi bara på Hilda.....
Ja det där med apporterna kan jag tänka mig att de bara blev flis. :-) han hade sådan tendenser (inte fullt så illa dock) då vi tränade men nu när han bara är pensionär med stooor förälskelse i allt vad pinnar heter så kan det ju inte bli annat...
Ren tävlingsmässig lydnadsträning var nog åtminstone 4 år sedan han fick faktiskt. Jag sa alltid "stanna" till Cirrus med lite bestämd röst åt honom, eller möjligen "stanna kvar".
Men vad underbart egentligen... Att få rå om hanen till de tänkta valparna på ett sådant sätt, och få lära känna honom ordentligt. :-) Och han verkar onekligen vara en riktig liten charmknutte! ;-)
Men jobbigt oxå, för man förstår ju att du vill få till den där förbaskade parningen typ... nu? :-)))
Strongt gjort att träna med alla fyra hundarna! Det gjorde du bra. :-)
Kram, kram!