Hilda hemma
Nu ska vi försöka träna inför ett par elitspårstävlingar till. Jag hade anmält Hilda till fyra tävlingar i augusti eftersom jag ju inte trodde att hon skulle löpa nu, och vi har kommit med på de två första. De andra har jag inte fått besked om än. Blir Hilda dräktig kan vi inte delta i den sista tävlingen, men de andra ska vara ok. Ja, bara Hilda är på humör så tätt efter löpet förstås.
Toka får träna på momenten i lydnadstvåan. Det hade varit roligt att kunna starta i högre spår i år, men det är så mycket att lära in till den klassen att det känns mycket bättre att ha vintern på sig. Lydnadstvåan innehåller tillräckligt mycket nytt för att vara rolig, men inte så mycket att det känns oöverkomligt.
En liten bild på Pastis och Hilda:
Parning
Hilda ska vara kvar i Tyskland ett par dagar till och sedan kommer det är bli några mycket spännande veckor innan vi vet om hon har blvit dräktig. Eftersom jag tror mycket på denna kombination så kommer jag att hålla tummarna väldigt hårt för att det ska bli något den här gången!
Spännande
Vem den lycklige är? Jag tror jag väntar med att avslöja det tills jag vet att allt har gått enligt planerna med resa och parning. Men nu är det väldigt spännande.....
Lite kaos
Sol, sommar och .... bihåleinflammation. Kanske genomsnittsligt ganska bra? Jag vet inte, jag hade nog föredragit semester och helt frisk, och kanske inte riktigt så varmt - fast det törs man knappt säga. För regn och rusk vill jag ju inte heller ha.
Nåja, det blev midsommar och Katarina och jag skulle fjällvandra hade vi tänkt. Men veckan innan blev Katarina sjuk i den vidriga förkylning som härjat på jobbet. Dagen innan midsommarafton fick jag den också. Katarina kände sig bättre men fick nackspärr, så vi åt en gemensam midsommarmiddag hemma istället. Men det kändes för trist att inte komma iväg så vi bestämde att om inget allvarligt tillstötte skulle vi ta en kortare tur, både i dagsetapper och antalet övernattningar.
Så vi gav oss iväg till Stensdalen med den lättaste packningen jag någonsin haft i fjällen. Vi köpte så gott som all mat när vi kom fram, och eftersom det är sommar och varmt så behövde vi inte så mycket kläder. Dessutom hade vi två hundar per man som kunde hjälpa oss att bära. Det blev nästan svårt att hitta tilräckligt mycket att lägga i deras packväskor. Men förutom hundmaten så blev det kläder som fyller ut bra utan att väga så mycket.
Vid starten vid Nulltjärn
Katarina rättar till packningen i Niaks väskor
Vädret var inte så strålande, det var växlande molnighet halva sträckan och regnade resten av vägen upp. Tur att man tagit med sig regnkläderna! Inte var det speciellt varmt heller, ca 11 grader.
Lite sol till lunchpausen, sedan kom regnet
Väl framme slutade det att regna och vi kunde torka regnkläderna på strecket och njuta av lite välkomstfika i solskenet. Först fick hundarna skölja av sig i ån, för de hade blivit rejält smutsiga av regn och lera.
Stugan med "hundrummet". Regnkläder och hundhanddukar på tork, boxer med grönt täcke i bakgrunden.
På vägen ner blev det så småningom strålande sol, men lyckligtvis var det inte så varmt den dagen heller. Visst är det härligt med sommarvärme, men inte just när man ska anstränga sig.
Sedan hade jag en veckas semester. Åkte söderut och hälsade på en kompis och en annan arbetsplats. Mycket trevligt, men lite jobbigt att köra många mil i sommarvärme. Det betyder nämligen "air condition" på full fart, något som inte var så bra för den envisa förkylningen. Eller inte bra för mig, förkylningen trivdes!
Hem igen, och då började jag känna mig lite tagen. Hann vara med på en "after work" med arbetskamraterna innan det blev mycket värre, men sedan var det kört. Då satte Hilda igång att löpa också!
Hilda skulle löpa i september-oktober, och då skulle vi fara till Tyskland och para henne hade jag tänkt. Har hittat en trevlig hanhund där som inte alls är släkt med henne och som har två välartade kullar tidigare. Men nu vet jag inte hur jag ska göra. Min chef lär inte komma med uppmuntrande tillrop om jag ber om ledigt en vecka mitt i semestertiderna, och att tro att man ska fixa allting på en helg - resa ner, para, resa hem, jobba dagen före helgen och dagen efter.... glöm det!
Så nu försöker jag desperat hitta på en lösning - någon annan som kan resa ner med Hilda, hitta en annan hanhund eller bestämma mig för att avvakta till nästa löp när nu det kan tänkas komma. Om Hilda ändå hade gjort som de andra gångerna jag har parat henne, börjat med ett fyra veckor långt förlöp. Men icke, pang på rödbetan denna gång. Och inga valpköpare förvarnade. Hur ska jag göra?