Turbulens

Äntligen! Hilda och jag har tagit oss runt ett elitspår!


Framåtsändandet

Igår kväll åkte jag och hundarna till Örnsköldsvik och våldgästade Kattis och Erik igen! Det där med att stiga upp före soluppgången (ok, svårt så här års, men väldigt tidigt i alla fall) är inget som jag uppskattar så där speciellt. Men vill man tävla elitspår gäller det att anmäla till alla tävlingar inom någorlunda rimligt avstånd, t.ex. som nu Härnösand. Och ska man vara på klubben kl. 08:00 (hade jag inte kört vilse i Härnösand hade jag klarat det), så måste man stiga upp senast 04:00 om man ska åka hela vägen från Östersund. Då är det perfekt med gästfria och snälla människor som bor lite närmare och låter en övernatta, så att man inte behöver stiga upp förrän 05:30. Tusen tack!

Så i morse steg jag upp med tuppen (hundarna försökte väcka mig redan vid 4-tiden i alla fall, men jag somnade om) och for iväg till Härnösand BK. (Har ni förresten fått hjärtmassage av er hund när ni inte genast kastar er ur bädden? Det fick jag av Toka i morse! Det gav önskat resultat, kan jag säga...) Vädret var perfekt för tävling - mulet, 14 grader varmt och lite vind. Jag drog startnummer 1 - mitt lyckonummer på tävling - och slapp vänta så länge på starten. Det var nog bra, för jag hann inte vara nervös så länge.

Jag försökte intala mig själv att det skulle bli jättespännande att få spåra ett spår i okända marker, och jag tror jag lyckades. För det var ett spännande och omväxlande spår, inte helt lätt. Först hällmark med gles tallskog och vitmossa, sedan lite mer skog, därefter strandäng. Sedan blev det klipphällar med skrevor och sprickor, sedan lite skog och så slutligen mer stenig mark. Fem pinnar plus slut och Hilda jobbade bra hela tiden. Klipphällarna var inte lätta, det blåste och det såg ut som om vittringen drev uppåt från spåret. Men vi kom runt och matte var jätteglad. Träningen den sista tiden har givit resultat för både matte och hund!


Hindret är högt, Hilda får ta i

Uppletande är Hildas svagaste punkt och vi fick två föremål och en femma i betyg. Nu lyckades ingen särskilt bra och ingen hund lyckades hitta alla fyra föremålen. Hilda är trygg på plastliggningen, så den gick bra. Matte blev lite nervös ändå för vi fick gå in i klubbstugan, och det är inget jag brukar träna på.

Lydnaden kvar. Återigen en nervös matte, men Hilda fixade det riktigt bra. Fria följet var lite okoncentrerat och vi nollade krypet.... Känns det igen? När båda hundarna gör samma fel är det dags att se över sin träning! Men övriga moment gav hyfsad utdelning, och den sammanlagda poängen blev 493,25. Det räckte till godkänt, och certpoängen känns inom räckhåll (520 poäng). En femma på krypet, alla pinnarna i spåret och ett bättre upppletande, så räcker det mer än väl. Fast jag vill ju helst ha cert också, och då krävs det lite till.


Full fart på inkallningen

Vi träffade lite bekanta på tävlingen, bl.a. Annica med El-Jo-Mi's I'm a Believer (Tino). Annica var bussig nog att fota lite med min kamera på tävlingen, bl.a. bilderna ovan. Jag är världens sämsta fotograf - jag lyckades själv inte ta en enda bild på vare sig Annica och hennes hund eller Kattis och hennes vovvar. Jag skäms.