Hildas mage växer och andra nyheter
Tiden går fort trots allt och nu är det bara två veckor kvar tills Hilda ska valpa. Hennes mage har formligen exploderat senaste veckan, och ibland undrar jag om det är ett helt fotbollslag därinne...
Här är Hilda ännu smärt om midjan.
Vi har varit iväg på semesterresa till Småland där vi lånade storebrors familjs sommarstuga. Vi har även hunnit med en helgtur till fjälls, fast då var inte Hilda med sin stora mage med. I Småland fick vi vara med om sommarvärme och bad, och hittade massor av kantareller i skogen. En kväll kom min svägersta och gjorde mig sällskap, och vi passade på att grilla. Till köttet åt vi bl.a. smörstekta kantareller - mums!
Vi passade på att hälsa på släkt och vänner på både ner- och uppväg, men kameran blev i de flesta fall liggandes i min väska. Det var väldigt trevligt att träffa alla. Först hälsade vi på vänner i Leksand - vad vackert det är där! En annan natt gästade vi vänner i Möklinta. Hos en skolkamrat i Linköping stannade vi bara några timmar och åt middag för att sedan övernatta i Nyköping hos Inga-Lill med Scannah och Zhella. Scannah är ju Hildas syster, och Zhella är kullsyster med Tango. Zhella är en pigg 14-årig dam. Hon hade inga problem med att hålla jämna steg med de yngre vovvarna på en timslång promenad inte!
Slutligen stannade jag två nätter i Uppsala där mina snälla släktingar ställer upp med husrum. Min andra bror med fru bjöd inte bara på sängplats utan även på ett par utsökta middagar, och hos syrran lyckades jag titta in lagom till tårtan när systersonen fyllde år.
Det var en bra avslutning på sommaren, för sedan jag väl kommit tillbaka till Östersund har det blivit alltmer höstlikt. I helgen gick jag och Katarina från Vålådalen till Vålåstugan där vi övernattade. Vi hade bara var sin hund med oss, och bara lätt packning. Det var nog tur, för det är 17,5 km dit upp (vi startade från "Sågen" som ligger 1,5 km närmare) och det är en bit att gå 3½ mil med packning i fjällterräng på två dagar. Vi var ganska stela sista biten dag 2!
Första biten är det skog
Hilda var som sagt inte med. Nog för att hon är både vig och snabb när hon vill själv, men nära två mil om dagen i fjällterräng är onödigt så här nära valpningen. Niak fick också stå över den här gången. Han är ju inte purung längre och börjar bli lite stelare i lederna. Sedan är det faktiskt skönt att ibland bara ha en hund att hålla redan på.
Toka och Vide skötte sig utmärkt. Det var bara när vi fick närkontakt med en flock renar som det blev oro i ledet. Hundarna for än hit, än dit och slet och drog i kopplen. Som tur var var det i värsta uppförsluten, så det blev en viss draghjälp. Ännu bättre hade det varit om de inte hade dragit lika mycket i sidled som framåt. Men utan hundarna som var lika pigga och ivriga att komma framåt hela vägen, så hade det säkert tagit längre tid för oss att gå.
Vi hade härligt väder, visserligen växlande molnighet men bara några droppar regn första dagen och nästan vindstilla andra dagen. Solen visade sig lite då och då, och det var bara underbart. Det är något ofattbart över den storslagna naturen på fjället. Att vandra rensar hjärnan, för man måste koncentrera sig på hur och var man sätter fötterna och kan inte ha en massa ovidkommande tankar i huvudet. Och när man sedan stannar och ser sig omkring, då känns vardagens problem så avlägsna.
Katarina med Toka och Vide framför Kroktjärnarna
Nu är det bara att fortsätta att vänta.....
Här är Hilda ännu smärt om midjan.
Vi har varit iväg på semesterresa till Småland där vi lånade storebrors familjs sommarstuga. Vi har även hunnit med en helgtur till fjälls, fast då var inte Hilda med sin stora mage med. I Småland fick vi vara med om sommarvärme och bad, och hittade massor av kantareller i skogen. En kväll kom min svägersta och gjorde mig sällskap, och vi passade på att grilla. Till köttet åt vi bl.a. smörstekta kantareller - mums!
Vi passade på att hälsa på släkt och vänner på både ner- och uppväg, men kameran blev i de flesta fall liggandes i min väska. Det var väldigt trevligt att träffa alla. Först hälsade vi på vänner i Leksand - vad vackert det är där! En annan natt gästade vi vänner i Möklinta. Hos en skolkamrat i Linköping stannade vi bara några timmar och åt middag för att sedan övernatta i Nyköping hos Inga-Lill med Scannah och Zhella. Scannah är ju Hildas syster, och Zhella är kullsyster med Tango. Zhella är en pigg 14-årig dam. Hon hade inga problem med att hålla jämna steg med de yngre vovvarna på en timslång promenad inte!
Slutligen stannade jag två nätter i Uppsala där mina snälla släktingar ställer upp med husrum. Min andra bror med fru bjöd inte bara på sängplats utan även på ett par utsökta middagar, och hos syrran lyckades jag titta in lagom till tårtan när systersonen fyllde år.
Det var en bra avslutning på sommaren, för sedan jag väl kommit tillbaka till Östersund har det blivit alltmer höstlikt. I helgen gick jag och Katarina från Vålådalen till Vålåstugan där vi övernattade. Vi hade bara var sin hund med oss, och bara lätt packning. Det var nog tur, för det är 17,5 km dit upp (vi startade från "Sågen" som ligger 1,5 km närmare) och det är en bit att gå 3½ mil med packning i fjällterräng på två dagar. Vi var ganska stela sista biten dag 2!
Första biten är det skog
Hilda var som sagt inte med. Nog för att hon är både vig och snabb när hon vill själv, men nära två mil om dagen i fjällterräng är onödigt så här nära valpningen. Niak fick också stå över den här gången. Han är ju inte purung längre och börjar bli lite stelare i lederna. Sedan är det faktiskt skönt att ibland bara ha en hund att hålla redan på.
Toka och Vide skötte sig utmärkt. Det var bara när vi fick närkontakt med en flock renar som det blev oro i ledet. Hundarna for än hit, än dit och slet och drog i kopplen. Som tur var var det i värsta uppförsluten, så det blev en viss draghjälp. Ännu bättre hade det varit om de inte hade dragit lika mycket i sidled som framåt. Men utan hundarna som var lika pigga och ivriga att komma framåt hela vägen, så hade det säkert tagit längre tid för oss att gå.
Vi hade härligt väder, visserligen växlande molnighet men bara några droppar regn första dagen och nästan vindstilla andra dagen. Solen visade sig lite då och då, och det var bara underbart. Det är något ofattbart över den storslagna naturen på fjället. Att vandra rensar hjärnan, för man måste koncentrera sig på hur och var man sätter fötterna och kan inte ha en massa ovidkommande tankar i huvudet. Och när man sedan stannar och ser sig omkring, då känns vardagens problem så avlägsna.
Katarina med Toka och Vide framför Kroktjärnarna
Nu är det bara att fortsätta att vänta.....
Kommentarer
Postat av: Kattis
Vilken underbar semestertripp ni hade! Mysigt att liksom kuska runt och träffa en mängd nära och kära, och sova där andan faller på. :-)
Uuunderbara bilder! Verkar fantastiskt att vandra på fjället... någon gång ska jag väl få tummen ur och prova det jag oxå. ;-)
Kram på er! (Ska svara på mail... snart!) :-P
Postat av: Nettan
Visst e det typiskt att jag är i jobbar tagen lagom som man kan få främmande. Men men, får väl hoppas på att det blir fler chanser=)! Kul att det ser ut att vara bebisar i magen, även om ett helt fotbollslag kanske är ett par för många ;D. Men då kanske det finns nån till mig om Blissa skulle vara tom? Nästa vecka ska vi väl veta=)! Mvh Nettan
Postat av: Annica
Vilken bra semester du verkar ha haft. Bilden på kantarellerna i stekpannan var mycket frestande. Mamma & jag ska ut & plocka vi också, så snart älgjägarna har skjutit klart.
Hare så gott
//Annica & vov
Trackback