Mentaltest
Efter sju svåra år och åtta bedrövelser, eller någonting ditåt, så kom Toka äntligen med på ett mentaltest. Dagen innan fick jag ryggskott (jag ska ALDRIG mer kamma mina hundar när de står på golvet!) och tänkte att nu är det kört. Men, det visade sig att läkaren råd att inte bli stillasittande eller liggande när man har ont i ryggen fungerade, så jag var hyfsat rörlig på söndag.
Steg upp klockan 03:45 på morgonen för att vara säker på att vara i tid till samlingen klockan 07:45 på klubben i fråga. En dryg kvart försenad kom en stressad funktionär och sade "Ja, nu åker vi!" "???" tänkte jag. Men det visade sig att testplatsen låg en bit bort.
Toka skulle gå som hund nummer fyra, så kompisen och jag fick se två hundar göra testet med det senaste upplägget, något som jag hört beskrivas men aldrig sett i verkligheten. Vet inte om jag tycker det är bättre nu, men det är väl kanske inte sämre heller.
Sedan fikade vi, rastade hundar och väntade på Tokas tur. Jag tyckte Toka skötte sig väldigt bra på testet. Hon är ingen tuffing, men en väldigt vänlig, livlig och lekfull hund. Hon är fullständigt lugn med människor, men väntar ofta tills de tar kontakt innan hon gör det. Hon kampade av hjärtans lust trots att testledaren såg lite oengagerad ut i lekmomenten (det var första gången som testledare i mentaltest, så personen var kanske lite spänd). Toka stannade mot sin vana inte kvar hos testledaren när hon vunnit kampstocken, kanske kände hon att det riktiga engagemanget saknades?
Lilla bytet sprang hon efter men tyckte var ointressant att ta upp. Jag tror hon tyckte den var för luddig. När det försvann in i röret så tyckte hon ändå att det var lite spännande och jobbade en stund med att försöka ta fram det. "Trumgubben", eller den nya versionen av denne, tyckte hon var klart obehaglig och backade bort ifrån. (Och om man ser på momentet utifrån så att säga, så skulle jag verkligen inte vilja att någon av mina hundar skulle springa fram till en människa som beter sig så! Vaddå lekinviter??)
Så här långt löpte testet utan några större överraskningar. Toka betedde sig ungefär som jag hade väntat. Men sedan kom figurraden, och där blev det helt fel. När jag hade sprungit iväg och den liggande figuren hade blivit rest men Toka fortfarande hölls kvar av testledaren, så kommer det två damer med varsin hund promenerande på stigen mot figurraden.
Domaren vrålade åt dem - "KAN NI VÄNTA LITE!" men det struntade damerna i. De gick vidare med sina hundar, upprört diskuterande det faktum att det inte fanns någon skylt om att det pågick ett MH och risken att det skulle bli skott medan de var där (jag hörde både dem och domaren tydligt där jag låg gömd och väntade).
Sekundrarna tickade långsamt iväg medan damerna promenerade vidare alldeles bakom mig - när de såg mig ropade den ena - "Kan ni inte sätta upp skyltar när ni ska ha MH!", och sedan släpptes Toka. Jag såg inte Toka förstås, men min kompis sade att Toka hade sprungit mot den första figuren, vänt tillbaka, sprungit dit igen och in i mitten, blivit stående och sedan sett de båda damerna. Då sprang hon dit, blev bortjagad av dem, sprang tillbaka till mitten av figurerna och kom inte vidare. Då fick jag ropa på henne två gånger innan hon hittade mig. Jag klappade om henne och gick sedan tillbaka med henne till gruppen av människor och sa - "Det blev en kraftig störning!" "Ja", sa testledaren, "det blev det."
Min kompis hörde då domarna säga till varandra att det tvärtom hade varit en fördel för Toka med störningen, för den hjälpte henne att hitta en väg ut ur figurraden... ?
Resten av momenten bjöd heller inte på några stora överraskningar. Toka var koncentrerad på hoten, hon tog stöd av mig för att gå fram men följde mig hack i häl när jag gick fram och tog sedan kontakt. Och hon avreagerade snabbt och bra.
Men vid genomgången efteråt upprepade domarna vilken fördel Toka hade haft av störningen vid figurraden, och i övrigt poängterade de mest hennes brister och var sparsamma med positiva kommentarer. OK, jag var inte på topp med ryggskott, tidigt uppstigande och lång bilfärd och var kanske överkänslig, men jag tycker ändå att Toka fick dålig utdelning på testet. Godkänd, tack och lov, men...
Vad jag vänder mig mot är att man vid sin bedömning av hunden lägger vikt vid ett moment som inte är korrekt utfört. Det går inte att säga att Toka hade fördel av att få sin koncentration störd av rop, promenerande och pratande människor med hundar, en utdragen tid med matte borta och omgiven av främmande människor och en skrämmande figur i synfältet! Det är inte för djärvt att gissa att Toka tvärtom tappade fokus på mig och vart jag tog vägen, och att hon kanske upplevde mer stress än nödvändigt av att få vänta så länge som hon fick göra.
Så jag känner mig väldigt besviken på domarna och deras bedömning. Jag tycker att de gick i försvar för att momentet blev fel och att de inte tog ansvar för det val de gjorde - att låta Toka genomföra momentet trots störningen. Och jag kände att de (antagligen omedvetet) sänkte Toka på andra moment för att stärka sitt försvar av bedömningen att Toka hade fördel av det misslyckade momentet.
Däremot anklagar jag dem vare sig för att de valde som de gjorde eller för att det gick på tok - shit happens! Men de skulle ha varit ärliga i sin bedömning sedan och sagt att den blir inte rätt hur man än gör eftersom momentet var förstört. Det hade också varit hövligt av dem - om än enligt reglerna inte alls nödvändigt - att informera mig om att en protest skulle ha inlämnats inom en halvtimme efter provets genomförande. Det hade jag ingen aning om förrän nu då jag lusläste reglerna. Vem väntar sig att man ska behöva protestera? Och inte kom jag mig för att invända något vid genomgången heller. Jag var fortfarande så tacksam för att jag över huvud taget kommit med på ett MT med Toka.
Mentaltest eller Misslyckat Test - min Toka är i alla fall fortfarande en toppenhund som jag är väldigt stolt över!
Steg upp klockan 03:45 på morgonen för att vara säker på att vara i tid till samlingen klockan 07:45 på klubben i fråga. En dryg kvart försenad kom en stressad funktionär och sade "Ja, nu åker vi!" "???" tänkte jag. Men det visade sig att testplatsen låg en bit bort.
Toka skulle gå som hund nummer fyra, så kompisen och jag fick se två hundar göra testet med det senaste upplägget, något som jag hört beskrivas men aldrig sett i verkligheten. Vet inte om jag tycker det är bättre nu, men det är väl kanske inte sämre heller.
Sedan fikade vi, rastade hundar och väntade på Tokas tur. Jag tyckte Toka skötte sig väldigt bra på testet. Hon är ingen tuffing, men en väldigt vänlig, livlig och lekfull hund. Hon är fullständigt lugn med människor, men väntar ofta tills de tar kontakt innan hon gör det. Hon kampade av hjärtans lust trots att testledaren såg lite oengagerad ut i lekmomenten (det var första gången som testledare i mentaltest, så personen var kanske lite spänd). Toka stannade mot sin vana inte kvar hos testledaren när hon vunnit kampstocken, kanske kände hon att det riktiga engagemanget saknades?
Lilla bytet sprang hon efter men tyckte var ointressant att ta upp. Jag tror hon tyckte den var för luddig. När det försvann in i röret så tyckte hon ändå att det var lite spännande och jobbade en stund med att försöka ta fram det. "Trumgubben", eller den nya versionen av denne, tyckte hon var klart obehaglig och backade bort ifrån. (Och om man ser på momentet utifrån så att säga, så skulle jag verkligen inte vilja att någon av mina hundar skulle springa fram till en människa som beter sig så! Vaddå lekinviter??)
Så här långt löpte testet utan några större överraskningar. Toka betedde sig ungefär som jag hade väntat. Men sedan kom figurraden, och där blev det helt fel. När jag hade sprungit iväg och den liggande figuren hade blivit rest men Toka fortfarande hölls kvar av testledaren, så kommer det två damer med varsin hund promenerande på stigen mot figurraden.
Domaren vrålade åt dem - "KAN NI VÄNTA LITE!" men det struntade damerna i. De gick vidare med sina hundar, upprört diskuterande det faktum att det inte fanns någon skylt om att det pågick ett MH och risken att det skulle bli skott medan de var där (jag hörde både dem och domaren tydligt där jag låg gömd och väntade).
Sekundrarna tickade långsamt iväg medan damerna promenerade vidare alldeles bakom mig - när de såg mig ropade den ena - "Kan ni inte sätta upp skyltar när ni ska ha MH!", och sedan släpptes Toka. Jag såg inte Toka förstås, men min kompis sade att Toka hade sprungit mot den första figuren, vänt tillbaka, sprungit dit igen och in i mitten, blivit stående och sedan sett de båda damerna. Då sprang hon dit, blev bortjagad av dem, sprang tillbaka till mitten av figurerna och kom inte vidare. Då fick jag ropa på henne två gånger innan hon hittade mig. Jag klappade om henne och gick sedan tillbaka med henne till gruppen av människor och sa - "Det blev en kraftig störning!" "Ja", sa testledaren, "det blev det."
Min kompis hörde då domarna säga till varandra att det tvärtom hade varit en fördel för Toka med störningen, för den hjälpte henne att hitta en väg ut ur figurraden... ?
Resten av momenten bjöd heller inte på några stora överraskningar. Toka var koncentrerad på hoten, hon tog stöd av mig för att gå fram men följde mig hack i häl när jag gick fram och tog sedan kontakt. Och hon avreagerade snabbt och bra.
Men vid genomgången efteråt upprepade domarna vilken fördel Toka hade haft av störningen vid figurraden, och i övrigt poängterade de mest hennes brister och var sparsamma med positiva kommentarer. OK, jag var inte på topp med ryggskott, tidigt uppstigande och lång bilfärd och var kanske överkänslig, men jag tycker ändå att Toka fick dålig utdelning på testet. Godkänd, tack och lov, men...
Vad jag vänder mig mot är att man vid sin bedömning av hunden lägger vikt vid ett moment som inte är korrekt utfört. Det går inte att säga att Toka hade fördel av att få sin koncentration störd av rop, promenerande och pratande människor med hundar, en utdragen tid med matte borta och omgiven av främmande människor och en skrämmande figur i synfältet! Det är inte för djärvt att gissa att Toka tvärtom tappade fokus på mig och vart jag tog vägen, och att hon kanske upplevde mer stress än nödvändigt av att få vänta så länge som hon fick göra.
Så jag känner mig väldigt besviken på domarna och deras bedömning. Jag tycker att de gick i försvar för att momentet blev fel och att de inte tog ansvar för det val de gjorde - att låta Toka genomföra momentet trots störningen. Och jag kände att de (antagligen omedvetet) sänkte Toka på andra moment för att stärka sitt försvar av bedömningen att Toka hade fördel av det misslyckade momentet.
Däremot anklagar jag dem vare sig för att de valde som de gjorde eller för att det gick på tok - shit happens! Men de skulle ha varit ärliga i sin bedömning sedan och sagt att den blir inte rätt hur man än gör eftersom momentet var förstört. Det hade också varit hövligt av dem - om än enligt reglerna inte alls nödvändigt - att informera mig om att en protest skulle ha inlämnats inom en halvtimme efter provets genomförande. Det hade jag ingen aning om förrän nu då jag lusläste reglerna. Vem väntar sig att man ska behöva protestera? Och inte kom jag mig för att invända något vid genomgången heller. Jag var fortfarande så tacksam för att jag över huvud taget kommit med på ett MT med Toka.
Mentaltest eller Misslyckat Test - min Toka är i alla fall fortfarande en toppenhund som jag är väldigt stolt över!
September och höst
När semestern tog slut så dröjde det inte länge förrän sommaren också tog slut här i Östersund. Temperaturen sjönk till runt tio plusgrader på dagarna, och på nätterna var det bara några plusgrader. Nu gillar jag hösten och har inget emot att det är kyligt i luften, men när det regnar så gott som varje dag dessutom - i augusti! - då blir det lite väl bra.
Så här ska det vara på sommaren!
Jag kom som tur var inte med på resten av de tävlingar som jag hade anmält Hilda och Toka till, och jag har insett att det nog är sluttävlat för i år. Jag orkar helt enkelt inte träna så mycket att det är någon idé att ställa upp på tävling. Att starta eget och sedan jobba hela sommaren (utom två veckor) har varit väldigt spännande, stimulerande och kul, men det tar på krafterna.
Hilda ska få bli pensionär vad gäller tävlingar, och bara träna för att det är kul. Spåra tycker hon är toppen, men uppletande är pest och lydnad på tävling har också blivit urtrist, tycker Hilda. Så det känns inte riktigt mödan värt att sitta och resa 40 mil gång efter annan för att sannolikt "bara" få godkänt i elitklass fler gånger. Jag är stolt över mig och Hilda som kommit så långt, och så satsar jag på att komma lite längre med Toka!
Dessutom har jag anmält Toka till flera MT. Det ena efter det andra jag har varit anmäld till har blivit inställt, och nu börjar jag bli lite ängslig att vi inte ska komma med någonstans. Jag vill helst komma med någonstans i september, för det blir allt mörkare och kallare och inte så roligt att behöva köra långt på hala vägar i mörker. Toka fyller dessutom fyra år redan i mars, så blir det inte av i höst är det inte troligt att vi hinner med på något MT alls.
Jag har planer på en valpkull till våren. Det blir troligen Hilda som får en sista kull - vi ska bara se vad det blir för röntgenresultat på Drink-kullen först. "Drinkarna" är en spännande samling, tycker jag. Inte så hårda som jag hade väntat mig - Hilda verkar inte ha så mycket hårdhet att nedärva - men livliga och arbetsvilliga, duktiga på att koncentrera sig, och snygga! I lite varierande grad.
Reaktionssnabba är de också... jag har fått berättat för mig att Sambo från sovande på golvet hann landa med alla fyra tassarna uppe i husses knä medan en spegel som stod uppställd bredvid honom började rasa omkull! Sambo var uppe innan spegeln hade fallit till golvet.
Idag är det ett fantastiskt höstväder - strålande sol och den där klara höga luften som är på hösten. Vi ska ut och träna sök senare på dagen. Toka är så duktig, och jag hoppas att vi kan tävla i sök till våren. Till dess ska vi väl också ha fått till framåtsändandet och skallet bättre, så att vi kan starta även i högre klass sök - om vi kommer så långt.
Men innan dess blir det en spännande höst med någon kurs (för jobbet), öppet hus på vår klinik, en semestervecka till, och många härliga stunder tillsammans med goda vänner och hundarna!
Raki rejsar runt.
Så här ska det vara på sommaren!
Jag kom som tur var inte med på resten av de tävlingar som jag hade anmält Hilda och Toka till, och jag har insett att det nog är sluttävlat för i år. Jag orkar helt enkelt inte träna så mycket att det är någon idé att ställa upp på tävling. Att starta eget och sedan jobba hela sommaren (utom två veckor) har varit väldigt spännande, stimulerande och kul, men det tar på krafterna.
Hilda ska få bli pensionär vad gäller tävlingar, och bara träna för att det är kul. Spåra tycker hon är toppen, men uppletande är pest och lydnad på tävling har också blivit urtrist, tycker Hilda. Så det känns inte riktigt mödan värt att sitta och resa 40 mil gång efter annan för att sannolikt "bara" få godkänt i elitklass fler gånger. Jag är stolt över mig och Hilda som kommit så långt, och så satsar jag på att komma lite längre med Toka!
Dessutom har jag anmält Toka till flera MT. Det ena efter det andra jag har varit anmäld till har blivit inställt, och nu börjar jag bli lite ängslig att vi inte ska komma med någonstans. Jag vill helst komma med någonstans i september, för det blir allt mörkare och kallare och inte så roligt att behöva köra långt på hala vägar i mörker. Toka fyller dessutom fyra år redan i mars, så blir det inte av i höst är det inte troligt att vi hinner med på något MT alls.
Jag har planer på en valpkull till våren. Det blir troligen Hilda som får en sista kull - vi ska bara se vad det blir för röntgenresultat på Drink-kullen först. "Drinkarna" är en spännande samling, tycker jag. Inte så hårda som jag hade väntat mig - Hilda verkar inte ha så mycket hårdhet att nedärva - men livliga och arbetsvilliga, duktiga på att koncentrera sig, och snygga! I lite varierande grad.
Reaktionssnabba är de också... jag har fått berättat för mig att Sambo från sovande på golvet hann landa med alla fyra tassarna uppe i husses knä medan en spegel som stod uppställd bredvid honom började rasa omkull! Sambo var uppe innan spegeln hade fallit till golvet.
Idag är det ett fantastiskt höstväder - strålande sol och den där klara höga luften som är på hösten. Vi ska ut och träna sök senare på dagen. Toka är så duktig, och jag hoppas att vi kan tävla i sök till våren. Till dess ska vi väl också ha fått till framåtsändandet och skallet bättre, så att vi kan starta även i högre klass sök - om vi kommer så långt.
Men innan dess blir det en spännande höst med någon kurs (för jobbet), öppet hus på vår klinik, en semestervecka till, och många härliga stunder tillsammans med goda vänner och hundarna!
Raki rejsar runt.