Livet i valplådan
När man ätit klart sover man
Det är en ganska ojämn kull, rent storleksmässigt, och det skiljer 160g mellan den största och den minsta valpen i kullen. De har inte växt helt jämnt heller - en kille som var riktigt stor vid födseln är nu en av de minsta i kullen. Bara två av tikarna är något mindre.
Störst av alla är nr 6, en mörk och kraftig hane. Han är den enda som har fått namn än. Han är mörk, som sagt, och så har han en lång vit rand på bröstet som börjar redan på halsen. Jag tyckte han såg lite ut att vara klädd i frack och vit skjorta, och att namnet Pasodoble (eller "Dubbel" till vardags) bara såg ut att vara rätt för honom.
Sedan är det nr 2 och nr 3 som är håller viktkurvan uppe, en hane och den tredje av tikarna. Alla valparna är pigga, äter ordentligt och verkar må bra, så här långt.
Alla har lite vitt på bröstet, men inga vita tår. Mängden vitt kan växla väldigt under valptiden och hos en del försvinner det helt. Och röda blir de, allihop. Det grå anlaget är recessivt, och uppenbarligen bär inte Armagnac på det. Däremot blir alla valparna förstås anlagsbärare av den grå färgen.
Hilda är intresserad av valparna och har nosat på dem när jag hållt i dem. Toka verkar inte det minsta orolig när Hilda är i närheten, till skillnad från Hilda som blev alldeles stel när Toka vimsade in i valprummet när Drink-kullen var i samma ålder. Men Hilda har varit väldigt noga med att på alla sätt visa att hon inte menar något illa. Tittar Toka det minsta på henne från valplådan så vänder Hilda bort huvudet. Och Hilda går bara in i valprummet om jag är där.
Försökte fota valparna en och en idag men de var inte särskilt samarbetsvilliga. Det var fel ljus i rummet också, och valparna vände sig hela tiden bort för att "cirkla" rätt på mamma. Och så ville jag förstås inte stressa dem eller låta dem bli kalla! Här kommer i alla fall en bild på en liten tik:
Mer marsvin än råtta nu
P.S. Jag hade blandat ihop två av killarna! Den som var en liten skit vid födelsen är fortfarande en liten skit, och den som var näst störst är fortfarande näst störst! Det var tydligen inte full personalstyrka på hjärnkontoret när jag skrev tidigare.. :-))
Men jag ska passa på att skryta om Jenny och Troja som har gjort det igen - ett till förstapris i lydnadsklass! Stort GRATTIS från kennelmatte!
Nu är valparna här
Toka var inte riktigt sig själv under lördagen, och hon ville inte äta kvällsmålet. Hmm, tänkte jag, ska det rent utav bli valpning redan i natt? (Med hjälp av progesteronprov och ultraljudsundersökning så hade jag kommit fram till att valpningen troligast skulle bli idag, måndag, eller imorgon.) Alltså lade jag mig att sova i rummet där valplådan står, och sov med ena örat öppet för tecken på begynnande valpning.
Klockan tjugo över fem på morgonen väckte mig Toka och ville ha uppmärksamhet. Hon flåsade lite och ville att jag skulle kela med henne. Till sist sa jag åt henne att hoppa upp i sängen och lägga sig så att jag skulle kunna få sova lite till. Men efter någon timme kom jag på att jag nog inte ville ha fostervatten och blod i sängen, så jag steg upp och körde - med visst besvär - Toka ner ur sängen.
Stolt nybliven mamma
Sedan gick dagen. Toka flåsade, bäddade, lade sig än här än där, gnällde lite. Hon ville inte äta något, och drack knappt något heller. Hon var jättenöjd när hon fick sitta i mitt knä en stund och var väldigt svår att få bort därifrån när jag blev tvungen att stiga upp. Vi gick promenader, men inget nytt hände.
Så blev det kväll och jag var ganska trött, för jag hade inte sovit så gott natten innan. Fortfarande bäddade Toka av och till (tidningarna i valplådan blev till konfetti) och flåsade. På kvällen kom hon sig för att dricka i alla fall. Jag gick och lade mig i valprummet igen, och sov ytligt - vaknade då och då och lyssnade efter ljuden från valplådan. Klockan halv två på natten klev Toka upp i min säng igen. Hon fick ligga knappt en timme, sedan bestämde jag mig för att gå en sväng med henne igen.
Vi småsprang och gick raskt om vartannat, och när vi kom in igen gick Toka raka vägen till valplådan. Efter en stund började hon krysta och sedan kom det fem valpar inom en halvtimmme! Jag hann i stort sett bara se efter vilket kön det var innan nästa var framme.
Toka var inte brydd över att ha producerat levande bajskorvar - hon tog hand om dem direkt; slickade dem och tuggade av navelsträngar. Flera av valparna var mycket pigga och småsprang (sprattlade) redan innan de hade blivit befriade från fosterhinnorna. :-) De första var två ganska små killar, sedan kom tre tjejer på rad, och till sist två stora grabbar som tog lite mer tid på sig. Men alla var framme på en timme och 40 minuter, inte illa!
Och allt verkar bara vara bra i valplådan. Toka har ätit en stor portion mat, och valparna äter och sover. De ser ut att bli röda allihop. Hilda håller sig långt borta från valprummet, men verkar annars ta det här med valpar i huset med ro.
Trängsel i mjölkbaren
Nära förestående
Närbild på feta damens mage
Inte för att sju valpar är någon ovanligt stor kull för en terv, men det är fler än jag väntade mig. :-) Toka har mått bara bra genom hela dräktigheten, ätit med god aptit och varit lika energisk som vanligt på promenaderna. Sista tiden har hon visserligen travat mer än galopperat och inte gjort riktigt lika många turer ut i djupsnön. Hon rör sig också med en viss tyngd i steget nu.
Likaså har Toka varit pigg på att träna, och så sent som i förra veckan tränade vi sökmarkeringar på ett av kommunens förråd. Jag har väl inte tränat så mycket senaste veckorna, ska erkännas, men jämfört med Hilda som blev helt världsfrånvänd under dräktigheter så har Toka varit uppfriskande normal.
Nu går vi i väntans tider. Vilken dag som helst nu så händer det!
Snart
Troja kampar med testledaren på MH
Hilda har inte velat veta av valplådan innan jag har satt ett "tak" på den, så den här gången ska jag se till att det finns ett tak redan från början. Jag har ett lågt bord som passar bra i valplådan, och man sedan lägger ett överkast som får hänga ned på sidorna så blir det som en koja eller lya. När Hilda väl hade valpat så hade hon inget emot att "taket" försvann igen, men hon ville vara skyddad när hon skulle valpa.
Och jag har fått spännande nyheter från Tyskland - pappa Armagnac har blivit uttagen till de tyska mästerskapen i IPO!! Bara det är en stor prestation! Mästerskapen är i mitten av april, så nu får vi hålla tummarna hårt, hårt för att det ska gå bra för dem!
Sedan har Troja (Absinthe) och Zepiha (Ouzo) varit på MH. Båda har numera genomfört MH med godkänt på skotten - bravo! Zpeiha gick först och var på ett härligt humör. Det var i stort bra underlag i skogen för själva momenten, men halt på stigarna mellan momenten och Inga-Lill hade lite sjå med att hålla sig på fötterna när hennes livliga vovve släpade med sig matte runt banan.
Det var roligt att se hur snabbt båda tjejerna avreagerade. När de varit framme vid dumpen och de andra sakerna så var det som helt bortblåst. Och de var helt oberörda av skotten.
Troja och Jenny hade otur vid avståndsleken, för där strulade det till sig. En person som hade varit med och tittat hade inte klart för sig att man inte får ansluta till gruppen när testet väl börjat utan kom gående genom skogen precis när Troja var på väg fram mot starten av avståndsleken. En av figuranterna sade då åt honom att han inte fick komma, så han vände och gick samma väg tillbaka.
Domaren var inte med på vad som hände förrän personen hunnit iväg en bra bit igen, annars tyckte han att det hade varit bättre att mannen fått ansluta till gruppen och att Troja fått gå ett varv runt igen. Och det hade säkert varit bättre. Nu blev det så att Troja försökte kolla två "figuranter" - den som gått sin väg och den riktiga - och när hon släpptes gav hon sig iväg i skogen efter den som gått sin väg... Och inte förrän på vägen hem kommer man på att man kanske skulle ha protesterat och bett att hunden hade fått göra om momentet.
Zpeiha jagar efter "lillla bytet"
Men ju mer erfarenhet man får av hundverksamhet, desto mer inser man att man får ta olika tester och andra resultat med en nypa salt. Är man på plats får man förstås en mer komplett bild av vad som händer och av hunden än om man bara tittar på siffrorna i protokollet, och det är något jag ska försöka ha i minnet när jag tittar på andra hundars resultat.
Vi säger Grattis till Drink-tjejerna för MH, och Grattis till Armagnac till att ha kvalat in till mästerskapen och så ser vi fram emot en spännande vår!