Det snöar!

Idag har det snöat för fullt, och jag inser alla nackdelarna med snö - det blir halt, det blir blött och man måste skotta! Men hundarna håller sig rena och det blir mycket ljusare ute så jag röstar nog för snö i alla fall.

Första advent idag. Det firades med året sista? sökträning för Tokas del. Det blev lyxigt värre med redan vallad bana och lagom många deltagare för att allting skulle flyta på. Tyvärr var inte Toka riktigt med på noterna, för visserligen gick hon ut på stora fina slag men jag är inte så säker på att det var människor hon letade för hon hittade dem inte.. Men eftersom jag ändå skulle göra lite tomslagsträning så får man väl säga att det lyckades i alla fall. Gången innan (för två veckor sedan) gick hon så himla fint, inget strul alls. Ja, det blir sällan som man tänkt sig.

Jag har legat i och tränat IPO-spår med alla hundarna. Dvs, Hilda och Toka har fått någon sorts anpassade IPO-spår som ger matte en del att fundera mer kring det där om hur man har tränat egentligen. Men jag tror att de uppskattar variationen. Jag har så lätt att fastna i ett sätt att gå ut mina skogsspår, och glömmer att man faktiskt kan klura till det och ge omväxling i spårarbetet för hundarna.

Knas har varit jätteduktig! Nu gör han liggmarkeringar spontant för pinnar i spåret, jättekul! Och han är noggrann i spåret och håller koncentrationen bra. Lite får jag bromsa honom, annars finns risk för att det går fortare och fortare. Så med spårarbetet känns det som om vi lagt en bra grund inför nästa säsong.

Med lydnaden känns det trögare, antagligen för att jag hinner glömma på fyra år hur det är att träna en valp! :-) Lille Knas är ju faktiskt bara åtta månader, och han kan stanna, ligga, sitta, komma och sätta sig fot på kommando. Att gå fot två-tre steg kan han också men sedan sviktar koncentrationen. Att förbli liggande eller sittande fastän jag går ifrån honom en bit går bra. Och häromdan visade han att han kunde stå kvar också - då blev jag faktiskt ganska imponerad!

Han är en härlig hund på många sätt. Inomhus är han kelen och vill gärna "sitta" i knät (han får bara plats med framdelen) medan ute har han inte riktigt tid med kel och klappar. Och en rolig egenhet Knas har är att han "knorrar" när han lägger sig till rätta så högt och länge att jag i början trodde det var någon ute med motorcykel som startade mortorn när jag hörde det. ;-) Han har gjort så sedan han var lill-liten så jag visste alltid vem det var som sträckte på sig när jag hörde knorret.

Dans-kullens pappa, Armagnac, har kvalat in även till nästa års tyska mästerskap i IPO! Vilket duktigt ekipage de är, Aminci och hans matte Carmen! Jag börjar fundera på om det skulle vara möjligt att åka iväg och titta..

I lördags var vi iväg till Ö-vik och hälsade på bekanta, Annica med Tino. Tinos uppfödare Eleanor var också där en stund. Annica är en duktig fotograf och tog flera bilder, men det är svårt så här års när det blir mörkt så tidigt. Tervarna med sina mörka huvuden kräver lite ljus för att komma till sin rätt. Annica har lovat att skicka bilder - om någon blev bra.

Tino och Hilda känner varandra sedan tidigare. Det var så kul att se hur förtjusta de verkar vara i varandra. Hilda leker sällan med andra hundar numera. Visserligen jagar hon både Toka och Knas när tillfälle bjuds, men det känns lika mycket som ett tillfälle att visa vem som bestämmer som ren jaktlek. Med Tino blev det lekinviter och bara lite spring, och Hilda och Tino såg verkligen ut att trivas ihop.

Det var vackert väder och resan uppför Höga Kusten bjöd på många vackra vyer (jag utgick från Härnösand). Men tyvärr blåste det ganska mycket och tanken på att stå på lydnasplanen med bara händer lockade inte. Så Toka och Knas fick också en promenad (Ö-viks BK har en jättefin promenadslinga och ett bra system där man skriver upp när man ger sig iväg så att man inte behöver krocka. Det tillsammans med övernattningsrum, träkurer för domare osv gör att klubben är ett föredöme för brukshundklubbar!)

Nej, nu vill vovvarna ut på en runda och sedan få mat. Få se om det blir till att pulsa eller om det har blivit plogat något på gångvägarna.


Hundträning

Det har blivit riktigt mycket hundträning i höst. Tack vare att snön dröjer så har det blivit en del sök- och spårträning i höst, och det är jättekul.

Toka har nu helt kommit över skendräktighet och löp, och nu är det full fart som gäller. Både i skogen och på lydnadsplanen. När det gäller sökträning är det bara bra, för det är mycket springa i skogen i den grenen. Senaste träningen gick superbra; markeringarna och påvis gick super, tomslagen likaså, och det var full fart hela tiden.

Senaste spåret blev det däremot lite väl mycket spring. Hon hann utforska hela upptagsområdet innan hon bestämde sig för att spåra, och hon kollade av terrängen runt spåret lika mycket som själva spåret. Men, hon hittade nästan alla pinnar och hon kom runt. Roligt hade hon också.

Sedan håller vi på att lära in lydnadstreans moment. Man får sig små tankeställare i träning ibland. Nog trodde jag väl att Toka visste vad "sitt" betyder! Men sättande under gång har visat sig vara ett svårare moment än jag kunde ana. :-) Nu börjar det i alla fall fungera.

En annan tankeställare har varit att Hilda inte tror att ett spår kan gå längs en stig! Hon försöker bara hitta stället där spåret ska gå ut i skogen, enligt henne. Så därför har jag börjat lägga spår som följer stigar och skogsvägar ganska mycket, och inte bara går i skogen. Man inser vad man har lärt - eller inte lärt! - hunden tidigare...

Sedan har jag alltid vetat att jag har lite dåligt lokalsinne, men i höst har det varit riktigt dåligt! Jag skulle lägga spår åt Hilda och Knas innan sökträningen sist. När jag kom ut ur skogen från Knas spår, kom jag ut bara en liten bit ifrån det ställe jag gick in i skogen! Och på fel sida. Alltså hade jag inte bara gjort en 180-graders vändning, jag hade dessutom korsat mitt eget spår. Pinsamt.

Och som om inte det var illa nog - nästa gång jag la spår åt hundarna gjorde jag nästan samma sak. Den gången gick jag 360 grader och korsade mitt eget spår! Men Knas kommer att bli en hejare på att spåra, om han lär sig lösa mina spår. :-) För det var hans spår igen som jag klantade till..

Knas kan bli en kanonhund, om jag lyckas träna honom rätt. Arbetsviljan - motorn - finns där, liksom intensiteten. Det gäller bara att hitta rätt balans, så att det inte slår över och blir till stress. Han är lyhörd och road av arbete, och det är så himla kul att träna med honom. Även om tre hundar är väl mycket, så ångrar jag inte att jag behöll Knasbollen.

Knas ser riktigt vuxen ut, fastän han knappt fyllt åtta månader och egentligen är ett barn. Han har börjat markera också, men han lyfter inte på benet utan knäar vid buskar och grästuvor. Han är väldigt intresserad av andra hundar som han ser eller möter. Än så länge gillar han andra hanar och kan lyssna på mig vid möten eller träning med andra hundar på plan. Fast det kan behövas en påminnelse ibland.

Jag hoppas att jag orkar fortsätta träna flitigt hela vintern så att det kan bli lite mer tävlingar nästa år - och mer framgångar! Det är så trist att harva kvar i samma klass år efter år. Men jag hoppas att vi får åka lite skidor också i vinter!