Vår på väg
Våren kom tidigt i år. Igår hittade jag tussilago vid vägkanten och i trädgården har scillan börjat titta upp ur jorden på framsidan av huset. Småfåglarna har börjat sjunga vårvisor, och man börjar se fram emot att kunna träna skogsspår och sök snart. Men nu hotar väderomslag, och det lär väl komma några snöfall till innan man riktigt ska våga tro på våren.
I början av veckan var jag i Falun och provade på mer vårlika förhållanden med barmark och sjungande koltrastar. Där kunde vi faktiskt träna både spår och sök tillsammans med kompisen med boxrarna. Hon har numera en liten charmig nykomling vid namn Dryas, som redan visar goda spåranlag. Vide är inte längre "den lille", utan får vara "kloka farbrorn" istället.
Hausse Dryas, 12 veckor gammal
Det var verkligen kul att få prova några sökslag med Toka - hon gick som tåget - och det ska nog bli åtminstone ett försök till att få uppflytt till högre klass sök. Spåret gick också bra, så jag hoppas att vi kan få ett uppflytt till elit där. Lydnaden har vi ju kunnat träna ett tag nu..
Knas fick också spåra, och han hade inte glömt allt om IPO-spår under vintern. Vi ska börja så smått att göra hans spår svårare, och så ska vi träna appellspår så att vi kan starta på tävling i vår/sommar. Hilda är ju veteran när det gäller att spåra, så hon avverkade lätt sitt spår.
På vägen hem passade jag på att hälsa på hos Rumba och hennes ägare som bor i Mora. Det var första gånen jag träffade dem sedan Belgarutställningen i somras, och Rumba såg inte alls ut som jag hade föreställt mig. :-) Hon är lite mindre och mer finlemmad än Polka - jag hade trott att det skulle bli tvärtom. Inte för att skillnaden är så stor, det var bara inte som jag hade trott. Men fin är hon med vackert huvud och päls med fin färg, och trevlig.
Rumba och Knas fick hälsa på varandra, och först trodde jag nästan att de tänkte ryka ihop för båda lät riktigt illa. Men de kände nog igen varandra redan innan de hade nosat på varann, och skulle bara se vem som bestämde mest och bäst. Sedan lekte de fint ihop tills de började rejsa runt grannhuset och vi fick bryta. Jag försökte få någon bild på dem tillsammans, men det här var det bästa jag lyckades med:
Dans-kullen, som sagt.. Invecklade turer, det här.
Lite bilder
Från vänster till höger: Lone med Quickstep, jag med Pasodoble, Anna-Maria med Polka och Camilla med Bolero. Foto Lone Norberg.
Salsa, mormors mor till Dans-kullen var med, tillsammans med matte Annika. Salsa fyller 12 år i år.
Foto Lone Norberg
Från lavinkursen:
Knas skickar en slängkyss till fotografen, Nina Grenness.
Någon där? Foto Anneli Lauknes
Full fart ut i "lavinområdet". Foto Anneli Lauknes
Och så ett par biler på lilla Wannabe, eller Vilda som hon kallas:
Jag kan flyga! Foto Micke Eliasson
Öronen är nästan uppe. Foto Micke Eliasson
Valpträff och lavinkurs
De var fortfarande lika fina, alla "valparna". Dvs, tillgängliga och livliga, och i mina ögon, med bra utseende. De flesta var mer eller mindre tunnpälsade eftersom de håller på att fälla, men vinklar, huvud osv ser helt ok ut. Qvicken var på utställning förra helgen och fick "very good".
Knas i november 2011
Sedan har Knas och jag varit på lavinkurs i Röros-regionen i Norge. Det var från torsdag kväll till söndag em, två helger efter varandra. Mycket intressant och lärorikt, och något helt nytt för oss båda. (Tyvärr glömde jag kameran igen!) Allt gick som smort, inkvarteringen var bra (utmärkta sängar!) och maten god och riklig. Det enda som inte var lika bra var mina kunskaper i norska.. Ett stort TACK till duktiga instruktörer, hjälpsamma och trevliga kurskamrater och kursledningen, inte minst för deras tålamod när jag fick fråga om, och om, och om igen. :-)
Tango (Knas mormors far) utbildade jag till godkänd räddningshund (för ruinsök), men eftersom det mer är för internationella insatser och inte så mycket nytta med den utbildningen inom Sverige, så har det inte känts aktuellt att satsa på räddning sedan dess. Det finns (såvitt jag vet) heller ingen räddningshund-utbildning i Östersund/Jämtland. Men när en god vän började tala om att hon skulle gå på lavinkurs med sin hund blev jag intresserad och gick med i Norske reddningshunder (ursäkta om jag stavar fel). Och så anmälde jag oss till en kurs.
Norge har en väldigt bra organisation för räddningshundar, tycker jag. De utbildar hundar för ruinsök, eftersök och lavinsök, allt inom samma organisation och de samverkar med polis och räddningstjänst. Jag har inte allt helt klart för mig hur det fungerar i Sverige, men för eftersök (personsök) och lavinsök tror jag att det bara är vissa polisdistrikt som har samarbete med privatpersoner och deras hundar. Räddningshundar för ruinsök ligger inom SBK. Så det återstår att se om Knas och min utbildning kommer att vara till någon nytta i framtiden.
Men, det är lång väg dit. Nu har Knas klarat C-kursen inklusive lydnadsdelen, och det är en bra början! Vi kunde ingenting när vi kom, men näst sista dagen genomförde vi ett sök med okänt antal figuranter (1-2) på minst 50 cm djup, och Knas sökte självständigt och markerade tydligt (grävde sig in till figuranten).
Lydnadsdelen var funktionell men inte så avancerad, frånsett en platsliggning på 5 minuter med föraren utom synhåll och med störning av en hund som gick framför de liggande hundarna. Det klarade Knas med glans sista dagen, och det är jag nästan mest stolt över. Han är trots allt bara 11 månader! Det bådar gott inför kommande tävlingsäsong.
Innan Knas och jag kan titulera oss som lavinsöksekipage måste jag gå en veckas kurs för Röda Korset och sedan ska vi genomföra en B-kurs och en A-kurs med olika moment, och göra ett prov för godkännande. Normal utbildningstid är 3 år, så vi har lite tid på oss. Hoppas att vi kan hitta några att träna med, det är lite lite att bara träna en vecka om året..
Den sista nyheten är att kenneln har fått ett nytt tillskott. En terv-tik ur en mallekull, som heter Krokasmedens Wannabe (kallas för Vilda). Hon samägs med Ullhedens kennel och ska bo hos Polkas husse och matte. Det är en framåt och positiv liten tjej som ska bli väldigt spännande att följa!