Turbulens

Valparna blir mer och mer lika "riktiga" hundar istället för övergödda marsvin. Nu är de riktigt snabba på benen, även om de inte alltid kommer dit de tänkt sig. Pälsen har blivit längre och alla utom den rödaste hanen har fått mer rött i pälsen.

De tränar sina sångröster ffa på förmiddagarna. Då samlas de gärna i grupp och sjunger en kort stund (ylar alltså). Mamma Hilda blir lite orolig och undrar vad som står på, för de ylar oavsett om hon är där eller inte. Och sedan somnar de tvärt. Det verkar nästan som de bara tycker det är roligt att få låta lite, men kanske tränar de för framtida sammanhållning i flock.

Ylande valpar och en mamma som undrar vad som står på.

Nu leker de med varandra och med mamma. Fast lekarna är väldigt tama än så länge. Man går tätt intill ett syskon och då ramlar oftast en av dem omkull så att den andra kan ställa sig över den som ligger. Sedan biter man lite i varandra - men då ingen har några tänder så blir ingen arg för det. Och så morrar man eller bjäbbar till. Och sedan sover man mycket och länge.

Det är skönt med något mjukt att vila huvudet på...

Hilda lämnar valparna mer och mer. Nu sover hon mera sällan hos dem, men hon håller sig i närheten och tassar snabbt iväg till lådan om det låter som om det behövs. Hon börjar så smått säga till dem när de inte uppför sig, men Hilda är en mild mor och än så länge verkar inte valparna ta särskilt illa vid sig.

En av hanarna klättrade och klängde på sin mor, under det att det kom dova knarrande läten från det han klängde på... Inte brydde han sig om det inte. Så småningom kommer han nog att bli varse att mamma kan bli strängare. Ja, liiite strängare, i alla fall....


Körmedlemmarna tycks njuta av skönsången.