Kall vinter

Efter en kall och regnig sommar kom en soligare men ännu kallare höst, och nu har vi en kall och ganska mulen vinter. Tack och lov inga -30 hittills, men mellan -15 och -20 nästan varje dag. När temperaturen håller sig kring
-10 känns det ljuvligt skönt!

Däremot har vi inte fått så mycket snö. Ända tills den här helgen har det bara varit kanske två dm väldigt luftig och lätt snö som knappt räck till för skidåkning. Men träden och buskar har varit fulla i rimfrost och snö och det har varit en riktig julkortsvinter hela tiden. Nu har det kommit mer någon dm snö till, så nu går det bra att åka skidor.

Hundarna tycker det är toppen med kylan och snön! När det inte är mer snö än så här, så har vovvarna inga problem att springa i skogen. När snödjupet blir några dm till så brukar det bara vara de yngsta som fortsätter att skutta utanför stigar och skogsvägar, de äldre tycker att det är för jobbigt. Ska bli spännande att se om Toka håller igång som vanligt även denna vinter.

Varken Hilda eller Toka har börjat löpa än och jag skulle gärna se att de "höll sig" tills januari. Under helgerna vore det ju kul att kunna åka skidor tillsammans med kompisar, och det kan bli lite komplicerat när kompisarna har hanhundar. Sedan är det lättare att planera en resa till Tyskland med Toka, om den inte infaller mitt i storhelgerna.

Men årets decemberfjälltur blev inte vad vi hade hoppats på! I Vålådalen hade det snöat minsann, men tydligen har det varit dåligt med skid- och skoterentusiaster hittills. Vi startade optimistiskt mot Stensdalen med mat och varma kläder i pulkor och rygsäckar. Efter två kilometer gav vi upp. Då hade vi kämpat på i ca en timme och tre kvart och hade 10 kilometer kvar...


Här är det Eva som går först och spårar. Icka breddar spåret med sin pulka.

Det var som sagt ordentligt med snö, men eftersom det inte har töat ihop alls så var snön porös och skidorna sjönk igenom snötäcket nästan ända ner till marken. Det verkade vara dåligt med tjälen också för på en myr började det klafsa om skidorna och så frös det till en tjock snöskorpa under skidorna. I början förvillade vi oss också i björkskogen för snön tyngde ner träden så att de skymde spåret och vi hamnade fel och fick en del trassel innan vi kom rätt igen.

Vi vände och for tillbaka till Vålådalen där vi övernattade istället och tog en skidtur där nästa dag. Då hittade vi ett skoterspår under nysnön. Med en "botten" i snön för skidorna att glida på gick det riktigt bra att ta sig fram. Hundarna var fenomenala på att hitta var skoterspåret gick trots att nysnön täckte det helt på sina ställen. Det var bara när hundarna gav sig till att leta fjällämlar under snötäcket som vi ibland hamnade snett och fick pulsa igen. Och tyvärr gick skoterspåret inte till Stensdalen.

Våra decemberturer har alltid varit lite ovissa. Det här är andra gången vi fått vända för att det har varit för tungt att ta sig fram. Ett par gånger har vi givit upp för att det varit för lite snö eller rent utav regn. Men ovissheten gör att det känns ännu bättre de år vi faktiskt har tagit oss upp, och i år fick vi i alla fall riktigt vinterväder.


Pulkorna hamnade under snökanten i spåret vi gjorde.

Snart är det jul. Kennel Turbulens önskar valpköpare, vänner och bekanta en riktigt GOD JUL!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback