Turbulens

Jag förstår inte hur vintern har kunnat gå så snabbt. Nu är det redan mars månad och fåglarna börjar lite försiktigt att sjunga vårsånger. Inte för att vintern på något sätt är slut - nu kommer den bästa tiden av den årstiden! Men det går ändå mot vår och allt längre dagar. Jag brukar ha lite svårt att hänga med i förändringen, för det går så snabbt under mars-maj. Men det är klart positivare nu än med samma snabba förändring mot kortare dagar under hösten.

I helgen var det utställning, och det kan vi passera förbi utan vidare kommentarer! Bara snabbt konstatera att Raki sätter min självkänsla på prov och kommer att kräva en del arbete från min sida, och att jag måste lära mig att bli mer diplomatisk mot folk. Att retas i fel ögonblick och med fel person är inte helt lyckat... Det blev blått för både Toka och Raki (andrapris alltså).

Det är mycket som händer i mitt liv just nu. Planerna för framtiden tar form, sakta men säkert, och det känns både jätteroligt, spännande och lite läskigt. Ibland tar planerna ett stort skutt framåt, sedan verkar det gå i stå, och sedan rör det på sig igen. Det är tusen saker att tänka på, och hjärnan verkar arbeta övertid på nätterna och ger mig konstiga drömmar.

Tre glada tervar; Raki längst till vänster, Hilda främst och Toka strax bakom Hilda.

Raki är en utmaning, som jag inte vet om jag har tid och ork med, fullt ut. Han är en snäll valp, lyhörd och ganska lugn. Men han har mer skärpa än de andra haft, han är lite mer reserverad mot främmande människor och han fortsätter att kasta sig i kopplet mot främmande hundar och skälla. Får jag kontakt med honom kan han passera andra hundar utan att bry sig om dem, men om han har börjat skälla så kan det ibland vara svårt att bryta och få kontakt.

Det här är ju något som man bara kan träna när det finns andra hundar i närheten, vilket är lite jobbigt. Jag skäms lite att ha en hund som "beter" sig på det viset, och man väcker ju viss uppmärksamhet när hunden vrålar och kastar sig i kopplet! Men det är bara att bita ihop och försöka le, medan man försöker få det lilla monstret att titta upp mot mig istället för den mötande hunden.

Och det går riktigt bra, riktigt ofta. På utställningen kunde han så småningom gå förbi de allra flesta hundarna utan att bry sig om dem och med ögonkontakt med mig, och bara voffa ett par enstaka voff mot de flesta andra. Så nog ska det gå att träna bort. Och Raki gick med svansen högt hela tiden, hoppade glatt omkring på läktaren och hälsade hjärtligt på folk både där och nere i manegen (efter bedömningen), så miljön var inget problem.

Tango och Salsa bjöd på utmaningar av olika slag, medan Hilda aldrig har bjudit på några egentliga svårigheter. Snäll och glad, samarbetsvillig och läraktig - det enda som saknas är lite mer vilja när det tar emot. Toka är perfekt för mig. Hon är en Hilda med mer motor och en otroligt trevlig hund rakt igenom. Så nu kommer Raki och vänder upp och ner på min bekväma tillvaro. Det är troligen utvecklande för mig att ha honom och jag tycker verkligen om honom, men.... tänk vad lättsamt det är med "snälla" hundar!


Lillen växer! Hilda till vänster, Toka med baken åt kameran och så Raki bakom Toka.