Turbulens

I valplådan går livet sin gilla gång. Man äter och sover. Mamma hjälper till med toalettbestyren och värmetillförseln. Kommer man ifrån mjölkbaren skriker man upprört och kravlar runt i cirklar tills antingen någon form av hjälp anländer eller tills man själv lyckas komma rätt.


När man ätit klart sover man

Det är en ganska ojämn kull, rent storleksmässigt, och det skiljer 160g mellan den största och den minsta valpen i kullen. De har inte växt helt jämnt heller - en kille som var riktigt stor vid födseln är nu en av de minsta i kullen. Bara två av tikarna är något mindre.

Störst av alla är nr 6, en mörk och kraftig hane. Han är den enda som har fått namn än. Han är mörk, som sagt, och så har han en lång vit rand på bröstet som börjar redan på halsen. Jag tyckte han såg lite ut att vara klädd i frack och vit skjorta, och att namnet Pasodoble (eller "Dubbel" till vardags) bara såg ut att vara rätt för honom.

Sedan är det nr 2 och nr 3 som är håller viktkurvan uppe, en hane och den tredje av tikarna. Alla valparna är pigga, äter ordentligt och verkar må bra, så här långt.

Alla har lite vitt på bröstet, men inga vita tår. Mängden vitt kan växla väldigt under valptiden och hos en del försvinner det helt. Och röda blir de, allihop. Det grå anlaget är recessivt, och uppenbarligen bär inte Armagnac på det. Däremot blir alla valparna förstås anlagsbärare av den grå färgen.

Hilda är intresserad av valparna och har nosat på dem när jag hållt i dem. Toka verkar inte det minsta orolig när Hilda är i närheten, till skillnad från Hilda som blev alldeles stel när Toka vimsade in i valprummet när Drink-kullen var i samma ålder. Men Hilda har varit väldigt noga med att på alla sätt visa att hon inte menar något illa. Tittar Toka det minsta på henne från valplådan så vänder Hilda bort huvudet. Och Hilda går bara in i valprummet om jag är där.

Försökte fota valparna en och en idag men de var inte särskilt samarbetsvilliga. Det var fel ljus i rummet också, och valparna vände sig hela tiden bort för att "cirkla" rätt på mamma. Och så ville jag förstås inte stressa dem eller låta dem bli kalla! Här kommer i alla fall en bild på en liten tik:


Mer marsvin än råtta nu

P.S. Jag hade blandat ihop två av killarna! Den som var en liten skit vid födelsen är fortfarande en liten skit, och den som var näst störst är fortfarande näst störst! Det var tydligen inte full personalstyrka på hjärnkontoret när jag skrev tidigare.. :-))

Men jag ska passa på att skryta om Jenny och Troja som har gjort det igen - ett till förstapris i lydnadsklass! Stort GRATTIS från kennelmatte!