Snart november
Det har varit en fin höst, tycker jag, och tidiga höstmörka kvällar har sin charm, utom när man ska gå ut med hundarna. Att snubbla omkring på skogsvägar i beckmörker, eller i skenet av en ljussvag pannlampa är inte så där jättekul. Då längtar jag efter snö som lyser upp och gör att man kan ta sig fram utan att ideligen snubbla på trädrötter eller trampa ner i förrädiska gropar.
Knas har hunnit bli 7 månader och växer så det knakar. För ett par veckor sedan vägde han 25 kg. Matte tycker förstås att han har blivit så stilig! Han är en snäll pojke, följsam och lyhörd - för det mesta! När mamma Toka sätter fart vill han inte lyssna på matte, då är det mer spännande att hänga på morsan. Alltså går matte ofta dubbla promenader. En med Hilda och Toka, och en med Knas. Det är ju bra att grundlägga en god kontakt och bra inkallning så här i början.
Knas 6½ mån - foto Michael Eliasson
Ett tag gick jag t.o.m. tre promenader och tog alla hundarna var för sig. Hilda skadade en tå och var jättehalt i flera dagar innan jag behandlade tån med kortison. Sedan hade hon inte ont längre, men jag lyckades vara duktig och gå med henne i koppel i fyra veckor innan jag släppte henne med de andra igen. Tån måste ju få tid att läka även om smärtan var borta!
Det blev inget uppflytt till högre i sök i år för Toka och mig. Sista söktävlingen var hon ganska seg i sökmomentet och hittade bara två figgar. Ett plus i kanten var att hon var den första av alla tävlande hundar som hittade figuranten i första hörnet. Men vi fick dåliga poäng och slutresultatet blev godkänt, igen. Lite revanch fick vi på klubbmästerskapen i lydnad där vi kom tvåa i lydnadstvåan med 172 poäng.
Rumba har fin kontakt med sin husse - foto kennel Puckolinas
Vi får komma igen nästa år. Men går det lika dåligt då kommer jag att lägga ner söket. Det är så svårt att få till regelbunden träning, så det känns som vi aldrig kommer vidare och utvecklas. Men jag har varit flitig med att träna spår i höst, och eftersom Toka verkar tycka det är lika roligt som sök så blir det kanske spår vi får satsa på.
Jag har tränat en hel del spår med Knas också. Jag har ju haft en del funderingar på IPO med Knas, och började träna IPO-spår. Men jag tröttnade snabbt på att gå på gräsmattor eller grusplaner, så nu har Knas fått en del spår i skog och mark. Det var inte helt fel att börja med spår i den ordningen, för Knas spårar noga och går i en behaglig takt - än så länge! Jag har en känsla av att det kan gå väldigt fort efter ett tag, om jag låter honom gå helt som han själv vill.
Mera Knas - foto Micke Eliasson
I övrigt försöker jag lära in grunderna i fritt följ, ställande och läggande under gång och apportering. Knas har fått till ett jättefint ställande, nu ska vi bara försöka behålla det. När det gäller fria följet känns det som om vi har fastnat och inte kommer vidare. Jag har försökt följa en annans träningsmetod, och för mig har det blivit en återvändsgränd. Så nu ska jag försöka på mitt sätt igen. Det har ju lyckats förr..
Mina ambitioner för nästa år är att få förstapris i lydnadstrean och få uppflytt till elit inom brukset med Toka, få ett förstapris i elitlydnad med Hilda, och få förstapris i lydnadsettan, uppflytt ur appellen och kanske godkänt behörighetsprov för IPO med Knas. Man måste ha några mål att arbeta mot! :-)
Eftersom jag gick ur kliniken jag var med och startade och inte riktigt har vetat vad jag skulle ta mig till efter det, så har jag haft en hel del lediga dagar under hösten. Det har gjort att jag haft möjlighet att träna och vara ute med hundarna dagtid. Men nu ökar arbetstiden, och snart är det som vanligt igen. Jag ska försöka att fortsätta och träna vintern igenom - hoppas vintern inte blir för kall och att jag hittar några plogade upplysta platser att träna på.
Knas igen - foto Micke Eliasson
Det verkar gå bra för de övriga valparna i kullen. Deras hussar och mattar verkar nöjda med valparnas arbetslust så här långt. Vi får hoppas att det håller i sig!
Knas har hunnit bli 7 månader och växer så det knakar. För ett par veckor sedan vägde han 25 kg. Matte tycker förstås att han har blivit så stilig! Han är en snäll pojke, följsam och lyhörd - för det mesta! När mamma Toka sätter fart vill han inte lyssna på matte, då är det mer spännande att hänga på morsan. Alltså går matte ofta dubbla promenader. En med Hilda och Toka, och en med Knas. Det är ju bra att grundlägga en god kontakt och bra inkallning så här i början.
Knas 6½ mån - foto Michael Eliasson
Ett tag gick jag t.o.m. tre promenader och tog alla hundarna var för sig. Hilda skadade en tå och var jättehalt i flera dagar innan jag behandlade tån med kortison. Sedan hade hon inte ont längre, men jag lyckades vara duktig och gå med henne i koppel i fyra veckor innan jag släppte henne med de andra igen. Tån måste ju få tid att läka även om smärtan var borta!
Det blev inget uppflytt till högre i sök i år för Toka och mig. Sista söktävlingen var hon ganska seg i sökmomentet och hittade bara två figgar. Ett plus i kanten var att hon var den första av alla tävlande hundar som hittade figuranten i första hörnet. Men vi fick dåliga poäng och slutresultatet blev godkänt, igen. Lite revanch fick vi på klubbmästerskapen i lydnad där vi kom tvåa i lydnadstvåan med 172 poäng.
Rumba har fin kontakt med sin husse - foto kennel Puckolinas
Vi får komma igen nästa år. Men går det lika dåligt då kommer jag att lägga ner söket. Det är så svårt att få till regelbunden träning, så det känns som vi aldrig kommer vidare och utvecklas. Men jag har varit flitig med att träna spår i höst, och eftersom Toka verkar tycka det är lika roligt som sök så blir det kanske spår vi får satsa på.
Jag har tränat en hel del spår med Knas också. Jag har ju haft en del funderingar på IPO med Knas, och började träna IPO-spår. Men jag tröttnade snabbt på att gå på gräsmattor eller grusplaner, så nu har Knas fått en del spår i skog och mark. Det var inte helt fel att börja med spår i den ordningen, för Knas spårar noga och går i en behaglig takt - än så länge! Jag har en känsla av att det kan gå väldigt fort efter ett tag, om jag låter honom gå helt som han själv vill.
Mera Knas - foto Micke Eliasson
I övrigt försöker jag lära in grunderna i fritt följ, ställande och läggande under gång och apportering. Knas har fått till ett jättefint ställande, nu ska vi bara försöka behålla det. När det gäller fria följet känns det som om vi har fastnat och inte kommer vidare. Jag har försökt följa en annans träningsmetod, och för mig har det blivit en återvändsgränd. Så nu ska jag försöka på mitt sätt igen. Det har ju lyckats förr..
Mina ambitioner för nästa år är att få förstapris i lydnadstrean och få uppflytt till elit inom brukset med Toka, få ett förstapris i elitlydnad med Hilda, och få förstapris i lydnadsettan, uppflytt ur appellen och kanske godkänt behörighetsprov för IPO med Knas. Man måste ha några mål att arbeta mot! :-)
Eftersom jag gick ur kliniken jag var med och startade och inte riktigt har vetat vad jag skulle ta mig till efter det, så har jag haft en hel del lediga dagar under hösten. Det har gjort att jag haft möjlighet att träna och vara ute med hundarna dagtid. Men nu ökar arbetstiden, och snart är det som vanligt igen. Jag ska försöka att fortsätta och träna vintern igenom - hoppas vintern inte blir för kall och att jag hittar några plogade upplysta platser att träna på.
Knas igen - foto Micke Eliasson
Det verkar gå bra för de övriga valparna i kullen. Deras hussar och mattar verkar nöjda med valparnas arbetslust så här långt. Vi får hoppas att det håller i sig!
Kommentarer
Trackback