Turbulens

Den här vintern har varit halvdan, tycker jag. Det kom snö som lyste upp vintermörkret, men det har varit många tödagar som gjort marken hård och isig, och det har varit dåliga förutsättningar för skidåkning. Men jag har ändå kunnat åka lite skidor med hundarna.

 

Annars har hundarna mest fått vara sällskapshundar denna vinter. Det har blivit enstaka träningstillfällen, annars mest promenader - eller skidturer då. Sedan jag var på senaste återbesöket till läkaren med knät, och sista hoppet om någon större förbättring försvann, så har jag känt mig ganska låg och fått anstränga mig för att klara av vardag med arbete, hundar och rehab-träning. Förhoppningsvis kommer energin tillbaka med solen nu när dagarna blir längre..

 

Knas och jag har i alla fall varit iväg på en fjälltur i vinter. Förra helgen var kompisen med boxer på besök, och vi tog oss från Vålådalen till Lunndörrsstugorna på skidor och med hundar och pulkor. Toka fick vara med mina snälla grannar.

 

Snötillgången var inte den bästa, inte väderutsikterna heller, men det gick förvånansvärt bra ändå. På uppfärden  var det så pass varmt att isiga partier blev mjuka och snön kornig och vi kom upp på lite drygt tre timmar, trots att det började regna och blåsa motvind på slutet. På lördagen som blev riktigt solig stannade vi vid Lunndörren och tog en tur på skidor (boxerkompisen) eller till fots (jag). Det fanns också en utgrävd snögrotta vid stugorna, som vi uttnyttjade till att träna lavinsök med Knas och dold markering med boxern Dryas.

 

Nedfärden blev varm, blåsig och solig, och tog faktiskt längre tid än uppfärden. Detta pga att det hade snöat mellan solglimtarna på lördagen, och i värmen blev nysnön mjuk och sugande så skidorna gled inte så bra. Det var jag ganska tacksam för, för nedfärden var det jag var mest rädd för i förväg. Jag har inte just åkt i några backar i vinter, och hade ingen aning om mitt knä skulle stå emot snabba gupp, svängar och inbromsningar. Nu krävdes inte så mycket kraft för detta och det gick fint.

 

Knas var jätteduktig som draghund! Han drar villigt i jämnt tempo utan stress, och är lyhörd för mina kommandon. En finfin kamrat på fjället! Att han sedan också kan tända till och visa en härlig arbetslust i sök och lydnad gör honom till en fantastisk kompis i alla lägen.

 

Övriga Turbulenser har också tagit det ganska lugnt under vintern. Camilla med Bolero har varit ut och tävlat i rally-lydnad och fick ihop ett riktigt bra resultat. Vi får se vad mer som händer under våren. Jag har i alla fall kikat på tävlingskalendern och börjat göra upp lite planer för träning och tävling, och även anmält mig till ett sökläger.