Turbulens

Det gått några år sedan jag ordnade ett kennelläger sist, men i år blev det äntligen av. Vi höll till på Västra Medelpads brukshundklubb, och det visade sig vara ett lyckokast. Jättefina lokaler och träningsplaner, bra övernattingsmöjligheter och så hade vi fantastisk tur med vädret! (Hade jag bara inte lyckats ställa in kameran så att alla bilder fortfarande blir alltför blå, så hade jag kunnat visa det lite bättre.)


Det var soligt som sagt.

Jag tror att alla hade trevligt, det hade i alla fall jag. Alla hjälpte till vid träning, fika och matpauser, så allting flöt på bra. Hundarna hittade inte på alltför mycket bus utan sov sött på nätterna. Rumba tuggade visserligen sönder en lampa i husses och mattes husvagn, men verkade inte ha svalt alltför många vassa plastbitar. Men det blev ett väldigt letande efter en burk sparris på kvällen, innan vi gav upp och husse fick mata Rumba med gräs istället. Det gick ganska bra det med.


Kent med Rumba, som har kastat vinterkläderna..

Lilla Wilda (Wannabe) lärde sig ligga på kommando på lägret. Det var inte helt lätt - jag har aldrig varit med om maken till hund att vara svår att få ner både bakdelen och framdelen på samtidigt! Men sedan hon väl fattat galoppen så var det inga problem. Wilda blev också överlägsen segrare i delmomentet - "hämta förarens strumpa från en hög med strumpor" i Turbulenta mästerskapen. Micke och Wilda kom på tredje plats totalt.


Micke tränar tränar ligg med Wilda.

Troja (Absinthe) visade sig vara bäst av alla på att komma in med flest föremål på 2 minuter. Hon apporterade hela 6 stycken. (Inga-Lills Zcannah - Mistral - som deltog utom tävlan, kom in med 8 föremål.) Troja gjorde bra ifrån sig även i de andra grenarna och blev Turbulens-mästare med matte Jenny.


Jenny med Troja. Troja ser ut att tycka det är dags för belöning.

Johan, Jennys sambo, hade ingen egen hund utan fick låna Toka i mästerskapen. Det gick galant och de kom tvåa.

Vi övriga kämpade på efter bästa förmåga. Inger med Felix (Flamenco) var modiga och startade först, vilket innebar att de inte kunde lära sig av de andras misstag. De gjorde en hedersvärd insats och tog sig igenom de tre delmomenten med väl godkänt! Tyvärr räckte inte tiden till till någon placering bland de tre bästa. Knas och jag placerade oss inte heller.. :-)

Vissa hundar letade genast fram husses eller mattes strumpa, medan andra gärna tog vilken socka som helst utom just den. Hmm, bra vardagsuppfostran eller illaluktande strumpor (enligt hunden)? Att komma in med flest föremål på 2 minuter blev också väldigt svårt för många - det fanns ju så mycket att välja på! De sprang från det ena föremålet till det andra och kunde inte bestämma sig, allt medan tiden gick.

Hinderbanan på slutet var inte heller så lätt. Det krävdes en köttbulle framför nosen på de flesta (hundarna!) för att de inte skulle plocka med sig tennisbollarna som låg på konerna man skulle gå slalom mellan, och att krypa under ribban på agilityhindret var svårt. I alla fall utan att riva med ryggen (när Wilda tävlade var det husse som rev när han kröp tillsammans med vovven). Och de hundar som tränat agiligty lite ville inte sitta på bordet - man ska ju ligga!


Polka och Anna-Maria

Vi tränade lydnad en och en halv dag och var i skogen en dag. Vi fick tips om bra spårmarker vid en grusgrop där vi också kunde göra uppletande. Inga-Lill hade en dålig dag den dagen - först startade inte bilen (urladdat batteri), sedan gick en sprillans ny termos full med kaffe sönder i bilen utan känd anledning och slutligen kräktes ena hunden ned filtarna i bilen. Men Zpeiha (Ouzo) spårade bra.

Bolero och Knas fick träna simning på väg från spårskogen. Det var en varm dag och Camilla och jag fick samma tanke när vi såg att vägen gick precis bredvid en å. Bolero har tränat mer och fick till simtekniken medan Knas mer trampade vatten med svanhals än simmade hundsim. Men han tyckte det var jättekul! 


Camilla går spår i grusgropen med Bolero.

Knas teknik att ta pinnar i vattnet hade varit något att ha på film, men kameran låg på rummet den dagen. Han kastade sig fram till pinnen med ett delfinhopp, och sjönk sedan helt under vattenytan med pinnen i munnen innan han återvände till ytan och kunde trampa sig in till stranden. Men han blev inte avskräckt utan gjorde om det flera gånger. Gullpojken.

Tack vare att vi hade så fint väder kunde vi grilla ett par kvällar. Men det var inte så skönt att sitta ute på kvällarna. Det finns gott om mygg och knott runt klubbstugan, och det var lugnare att sitta inne och äta.

Tack alla som var med på lägret, för att ni gjorde det så trevligt!

Vi har varit på en skyddsträningshelg också, Knas och jag. Det var inte så allvarligt för oss två den här gången. Jag skulle vilja prova på IPO med Knas, men då jag är rädd för att göra något fel så här i början när jag själv är så okunnig så vill jag hitta riktigt bra och kunniga personer att träna för/med. Jag hade tur och fick vara med på träning som en uppfödarkollega ordnade.

Det var med lite blandade känslor jag for hem efter helgen. Första passet gick strålande, men sedan gick det lite sämre för varje pass till fram det sista, när jag tänkte till själv och sade ifrån vad jag trodde skulle fungera. Då blev det riktigt bra igen. Jag hade väntat mig att figuranten skulle veta bättre än jag vad min hund behövde för hjälp i skyddsträningen, och själv hade jag velat få ut så mycket mer än att bara få till ett bra bitande även om det väl är grunden för skyddsarbete.

Jag ville ju veta vad jag ska tänka på vid inlärningen, hur det ska se ut på tävling, vad domarna tittar på och tycker är viktigt, osv. Och jag blir ganska så irriterad på mig själv som inte kommer mig för att fråga! Men, jag har inte givit upp IPO-tanken helt än. Få se om Knas och jag kan klara ett behörighetsprov till hösten kanske..


Foto Annika Holmgren

Nu har det varit sommarväder i nästan en hel vecka. Gräset växer i raketfart och jag har redan hunnit klippa gräsmattan två gånger. Ogräset växer lika fort i rabatterna, men det har jag inte hunnit med att rensa. Nu ska det bli kallare igen, så jag hinner väl. :-)

Andra trevliga saker som har hänt är att både Rumba och Bolero har blivit röntgade med HD A och ED 0, så nu känns det inte lika dystert på den fronten. Bara Kvicken kvar då, håller tummarna för att han också är fri.

Jenny och Troja (Absinthe) har tävlat i lägrespår och fått uppflytt med fina 506 poäng! Grattis! Knas och jag har tävlat appellspår med inte riktigt lika bra resultat - 220,75 poäng och godkänt. Han var inte riktigt klar för tävling, det visste jag, men ibland har man ju tur också. :-) Nåja, det var inte långt ifrån - bara 3,25 ynkliga poäng. En pinne till i spåret (han hade den i näsan men jag förstod det inte förrän det var försent), eller en femma på hoppet så..

Toka blev raskt ohalt och har fått springa lite nu i helgen. Det ser ut att gå bra, så vi ska så sakteliga öka på motionen med sikte att komma tillbaka i tävlingsform. Knas ska få vila från tävlingar ett tag. Vi kommer igen i slutet på sommaren.

Ska försöka ta lite fina sommarbilder snart. Försökte i helgen, men dels blundade hundarna på alla bilderna (solen är stark) och dels så har jag lyckats få någon blåton med i inställningarna, så allting ser lätt blåfärgat ut. Tror jag vet vad jag har pillat på för knapp, så nästa gång ska det väl bli bättre.

Det blev tävlingsdebut för både Kvicken (Quickstep) och Knas (Pasodoble) samma dag, i samma klass men på olika håll. Och båda fick förstapris i lydnadsklass 1 och kom på andra plats i klassen av ungefär lika många tävlande! Jätteroligt!

Sedan har jag varit ännu en vända i Norge för att slutföra grundkursen för räddningshundförare. Det blev mycket förstahjälpen-utbildning samt en del information om Norska Redningshunder och räddningshjälpen i övrigt, och ett prov på slutet. Men nu vet jag att den första godkända lavinhunden i Norge hette Heidi. :-) Och Knas och jag får fortsätta med B-kursen nästa vinter.

Förstahjälpen-kunskaper har man alltid nytta av, och det är bra med uppdatering eftersom den utbildning som jag fick som räddningshundförare i Sverige har blivit lite föråldrad. Men det känns att jag var yngre och mer vältränad då jag gick den utbildningen, för attans vilken träningsvärk i magmusklerna jag fick den här gången av HLR-övningarna! Men jag kanske har förträngt hur det var sist..

Till helgen ska Danskullens pappa tävla i tyska IPO-mästerskapen. Vi håller tummarna!

Något trist är att Toka har skadat senskidan/-fästet för akillessenan på ena bakbenet. Jag är osäker på när och hur det hände, men på morgonen dagen efter att jag hade kommit hem från Norge såg jag att hon gick ojämnt med bakbenen på morgonpromenaden. Vid undersökning kunde jag känna att hon var varm, öm och svullen över senan där den löper över hasspetsen. Senare röntgen visade att det som tur var inte rörde sig om någon skelettskada.

Men jag börjar inse att det nog inte blir några tävlingar för Toka förrän tidigast till hösten. Visserligen haltar hon inte mycket nu, men det vanligaste felet man gör vid hundars hälta är att man inte ger skadan tillräckligt med tid att läka. Och senor läker inte så fort.

Så för närvarande har jag bara en tävlingshund - Knas. Hilda har haft lite ont i ryggmusklerna och fått akupunktur. Hon verkar helt återställd nu, men eftersom hon ändå är måttligt road av tävlingar så kan hon lika gärna få bli pensionär. Och nu är alltså Toka skadad. Men, blir hon bara frisk igen.

Jag måste försöka komma ihåg att ta med mig kameran ut. Förstabilden på hemsidan börjar kännas lite inaktuell... ;-)

Våren kom tidigt i år. Igår hittade jag tussilago vid vägkanten och i trädgården har scillan börjat titta upp ur jorden på framsidan av huset. Småfåglarna har börjat sjunga vårvisor, och man börjar se fram emot att kunna träna skogsspår och sök snart. Men nu hotar väderomslag, och det lär väl komma några snöfall till innan man riktigt ska våga tro på våren.

I början av veckan var jag i Falun och provade på mer vårlika förhållanden med barmark och sjungande koltrastar. Där kunde vi faktiskt träna både spår och sök tillsammans med kompisen med boxrarna. Hon har numera en liten charmig nykomling vid namn Dryas, som redan visar goda spåranlag. Vide är inte längre "den lille", utan får vara "kloka farbrorn" istället.


Hausse Dryas, 12 veckor gammal

Det var verkligen kul att få prova några sökslag med Toka - hon gick som tåget - och det ska nog bli åtminstone ett försök till att få uppflytt till högre klass sök. Spåret gick också bra, så jag hoppas att vi kan få ett uppflytt till elit där. Lydnaden har vi ju kunnat träna ett tag nu..

Knas fick också spåra, och han hade inte glömt allt om IPO-spår under vintern. Vi ska börja så smått att göra hans spår svårare, och så ska vi träna appellspår så att vi kan starta på tävling i vår/sommar. Hilda är ju veteran när det gäller att spåra, så hon avverkade lätt sitt spår.

På vägen hem passade jag på att hälsa på hos Rumba och hennes ägare som bor i Mora. Det var första gånen jag träffade dem sedan Belgarutställningen i somras, och Rumba såg inte alls ut som jag hade föreställt mig. :-) Hon är lite mindre och mer finlemmad än Polka - jag hade trott att det skulle bli tvärtom. Inte för att skillnaden är så stor, det var bara inte som jag hade trott. Men fin är hon med vackert huvud och päls med fin färg, och trevlig.

Rumba och Knas fick hälsa på varandra, och först trodde jag nästan att de tänkte ryka ihop för båda lät riktigt illa. Men de kände nog igen varandra redan innan de hade nosat på varann, och skulle bara se vem som bestämde mest och bäst. Sedan lekte de fint ihop tills de började rejsa runt grannhuset och vi fick bryta. Jag försökte få någon bild på dem tillsammans, men det här var det bästa jag lyckades med:


Dans-kullen, som sagt.. Invecklade turer, det här.

Idag har det snöat för fullt, och jag inser alla nackdelarna med snö - det blir halt, det blir blött och man måste skotta! Men hundarna håller sig rena och det blir mycket ljusare ute så jag röstar nog för snö i alla fall.

Första advent idag. Det firades med året sista? sökträning för Tokas del. Det blev lyxigt värre med redan vallad bana och lagom många deltagare för att allting skulle flyta på. Tyvärr var inte Toka riktigt med på noterna, för visserligen gick hon ut på stora fina slag men jag är inte så säker på att det var människor hon letade för hon hittade dem inte.. Men eftersom jag ändå skulle göra lite tomslagsträning så får man väl säga att det lyckades i alla fall. Gången innan (för två veckor sedan) gick hon så himla fint, inget strul alls. Ja, det blir sällan som man tänkt sig.

Jag har legat i och tränat IPO-spår med alla hundarna. Dvs, Hilda och Toka har fått någon sorts anpassade IPO-spår som ger matte en del att fundera mer kring det där om hur man har tränat egentligen. Men jag tror att de uppskattar variationen. Jag har så lätt att fastna i ett sätt att gå ut mina skogsspår, och glömmer att man faktiskt kan klura till det och ge omväxling i spårarbetet för hundarna.

Knas har varit jätteduktig! Nu gör han liggmarkeringar spontant för pinnar i spåret, jättekul! Och han är noggrann i spåret och håller koncentrationen bra. Lite får jag bromsa honom, annars finns risk för att det går fortare och fortare. Så med spårarbetet känns det som om vi lagt en bra grund inför nästa säsong.

Med lydnaden känns det trögare, antagligen för att jag hinner glömma på fyra år hur det är att träna en valp! :-) Lille Knas är ju faktiskt bara åtta månader, och han kan stanna, ligga, sitta, komma och sätta sig fot på kommando. Att gå fot två-tre steg kan han också men sedan sviktar koncentrationen. Att förbli liggande eller sittande fastän jag går ifrån honom en bit går bra. Och häromdan visade han att han kunde stå kvar också - då blev jag faktiskt ganska imponerad!

Han är en härlig hund på många sätt. Inomhus är han kelen och vill gärna "sitta" i knät (han får bara plats med framdelen) medan ute har han inte riktigt tid med kel och klappar. Och en rolig egenhet Knas har är att han "knorrar" när han lägger sig till rätta så högt och länge att jag i början trodde det var någon ute med motorcykel som startade mortorn när jag hörde det. ;-) Han har gjort så sedan han var lill-liten så jag visste alltid vem det var som sträckte på sig när jag hörde knorret.

Dans-kullens pappa, Armagnac, har kvalat in även till nästa års tyska mästerskap i IPO! Vilket duktigt ekipage de är, Aminci och hans matte Carmen! Jag börjar fundera på om det skulle vara möjligt att åka iväg och titta..

I lördags var vi iväg till Ö-vik och hälsade på bekanta, Annica med Tino. Tinos uppfödare Eleanor var också där en stund. Annica är en duktig fotograf och tog flera bilder, men det är svårt så här års när det blir mörkt så tidigt. Tervarna med sina mörka huvuden kräver lite ljus för att komma till sin rätt. Annica har lovat att skicka bilder - om någon blev bra.

Tino och Hilda känner varandra sedan tidigare. Det var så kul att se hur förtjusta de verkar vara i varandra. Hilda leker sällan med andra hundar numera. Visserligen jagar hon både Toka och Knas när tillfälle bjuds, men det känns lika mycket som ett tillfälle att visa vem som bestämmer som ren jaktlek. Med Tino blev det lekinviter och bara lite spring, och Hilda och Tino såg verkligen ut att trivas ihop.

Det var vackert väder och resan uppför Höga Kusten bjöd på många vackra vyer (jag utgick från Härnösand). Men tyvärr blåste det ganska mycket och tanken på att stå på lydnasplanen med bara händer lockade inte. Så Toka och Knas fick också en promenad (Ö-viks BK har en jättefin promenadslinga och ett bra system där man skriver upp när man ger sig iväg så att man inte behöver krocka. Det tillsammans med övernattningsrum, träkurer för domare osv gör att klubben är ett föredöme för brukshundklubbar!)

Nej, nu vill vovvarna ut på en runda och sedan få mat. Få se om det blir till att pulsa eller om det har blivit plogat något på gångvägarna.