Snart jul!
Det har varit mycket en tid. Jag och de vuxna tjejerna har varit på fjälltur tillsammans med kompisar och hundar, jag jobbar extra på mitt gamla jobb och tiden bara rinner iväg.
Lucia-helgen for några kompisar och jag iväg på den årliga decmberturen till Stensdalen. I år var det på håret att det skulle gå, för temperaturen låg kring noll och snötäcket var väldigt tunt. Vi hade bestämt oss för att ta oss upp till varje (nästan) pris, till fots om så krävdes. Men det gick bra med skidor även om skidåkningen kanske inte var så njutbar.
Fikapaus på nedfärden
Man fick koncentrera sig på var skidorna skulle gå. Tuvor av gräs och blåbärsris mm stack upp ur snötäcket och en och annan sten. Men det fanns skoterspår större delen av vägen upp och det underlättade.
Det var premiär för Toka att få arbeta på riktigt som draghund, och jag minns inte om jag ens hade provat att låta henne gå i tvåspann förra vintern. Men hon skötte sig som en hel veteran - var inte det minsta rädd för vare sig pulkan eller skaklarna och drog som en hel häst. Hilda har gått som ledarhund någon gång förut, men det här var första gången hon fick göra det en hel tur. Även hon klarade sin uppgift med beröm godkänt.
Det blev bara lite strul när spåret gick rakt fram men vi var tvungna att göra en omväg. Då fick Hilda problem att vända tvärt åt mitt håll. Toka hjälpte inte till så bra hon heller, utan sköt på framåt... Att få dem att backa var heller inte helt lätt. Men jag försöka låta Toka öva med pulkan på egen hand, så tror jag hon lättare förstår hur hon ska bära sig åt.
Vi hade ett litet problem till, men det var av annat slag. Toka löpte, och Katarina hade varken dragbälte eller sele med till Vide.... Första halvan av uppfärden hade vi nog kunnat smälta den snö som ändå låg på marken... ;-)Sedan gjorde vi ett byte så att Icka, kompisen Evas hund, fick dra Eva i Vides spårsele medan Vide fick låna Ickas utrustning inklusive pulka. Med pulkan som hindrade alltför mycket hopp och studs och som dessutom krävde lite ansträngning så skärpte sig Vide och andra halvan av uppfärden blev relativt tystlåten... Väl framme var det inget problem alls.
Raki var hos hundvakt och det gick också bra. Han växer som bara den just nu. På kvällen har han en storlek och nästa morgon en annan. Jag kommer till jobbet (hjälper till tillfälligt på gamla arbetsplatsen) på morgonen med en valp som är aningen längre i kroppen än han är hög, och åker hem med en som har blivit tvärtom - högbent och lite kort i kroppen! Otroligt, men sant. Täcket passar precis nu, snart är det för litet.
Raki, i mitten, har blivit större!
Raki är ett litet energiknippe som far runt som en Duracellkanin på kvällarna efter jobbet. Han sover snällt om nätterna och kopplar av i bilen och på jobbet, så han kan konsten att ta det lugnt också. Han skulle nog passa till agility, så vig som han är. Han kan redan balansera på bakbenen, och kan skutta upp och nästan bita mig i ärmen. Och nej, det är inte någon skyddsärm eller -övning vi talar om, han bara hoppar så högt och försöker ta mina vantar ibland!
Det är bra miljöträning att följa med på jobbet. Massor med folk att hälsa på, mycket dofter och ganska mycket trafik i området att vänja sig vid. Ska se om vi kan ta lite stadspromenader i jul - eller om någon ny matte eller husse tar på sig den uppgiften!
Idag tog jag den första skidturen med hundarna här i Östersund. Det kom en del snö så snart vi kommit ner från fjället och sedan blev det jättekallt, -25 grader var det i går morse! Idag var det "bara" -13 och lite småblåsigt, så det gick att åka skidor. Hilda och Toka tog i ordentligt så jag kunde glida uppför skogsvägen. På nerfärden lät jag hundarna springa lösa - tills Toka tog en lite väl vid sväng och jag kom ihåg att hon faktiskt är i höglöp! Sedan fick Toka dra medan Hilda fick fortsätta att gå lös.
Efteråt fick Raki en minitur med matte på skidor. Han var inte det minsta rädd för skidorna utan hoppade glatt efter skidspetsarna och försökte bita i dem. Den lille busen!
Jag avslutar med en bild på en sovande Raki.
Visst är han söt när han sover!
Om jag inte hinner skriva mer före jul, så passar jag på att önska alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
Bilder
Några nya bilder på Raki och Absinthe:
I trav
Lite pömsig
Absinthe (kallas för Troja)
Bilderna på Raki är tagna av Lotta Könberg, och bilden på Absinthe av Jenny Gustafsson. Jag har också fått några jättefina bilder av Sambuca tillsammans med de manliga medlemmarna av familjen Malm, men jag har glömt att fråga om jag fick sätta in dem på hemsidan. Det får bli en annan gång.
Valpbestyr
Från att ha varit plusgrader och konstant regn (i alla fall kändes det så) så har det slagit till och blivit rejält kallt. Mellan -10 och -15 var det i två dagar, och då uppstod det ett nytt problem med lillen. När Toka var liten åkte jag upp i skogen efter jobbet, tog ut Toka på en promenad medan de äldre fick vänta i bilen och sedan växlade jag hundar.
Men när det blev så kallt ville jag inte låta lillen sitta och frysa i den kalla bilen. Och inte hade jag något täcke till en liten valp! Efter en promenad i skogen med alla tre där Raki sprang som en dåre för att hinna med syster Toka (efter ett tag fick båda tikarna gå kopplade), åkte jag raskt in till hund-shoppen och frågade efter ett täcke med tillväxtmån till lillen. Expediten tyckte visst att jag var korkad som skulle "vänja" valpen vid täcke, och var mycket tveksam till att hjälpa mig. Men när hon förstått att det bara var vid stillasittande i bilen letade hon i alla fall upp ett täcke i "rea-lådan" som passade perfekt. Det finns utrymme att växa lite, och det hjälper lillen att hålla värmen när han får vänta en stund medan de stora vovvarna får gå på promenad. Och så får Raki gå mer valpanpassade prommisar med matte.
Annars har jag hunnit vänja mig vid att Sambuca flyttat, och även vid tanken på att Raki ska få flytta hemifrån - när rätt köpare dyker upp. Raki är världens gulligaste lilla valp (större delen av tiden) och det går ju ganska bra just nu med tre hundar. Men snart kommer han att behöva mer tid för träning av olika saker, inte bara miljöträning och socialisering, och då blir det svårt att hinna ge tre hundar tillräckligt mycket.
I morse var Raki billig! På några timmar hann han med att kissa inne två gånger, båda gångerna direkt när han kom in från trädgården. Sedan tuggade han av kabeln till TV-antennen.... det var DYRT med en ny. Jag fick hjälp idag igen med att fota odågan. Systemkamera är helt nödvändig när det gäller den valpen. Vi får se om han fastnade på bild den här gången.
Förra helgen tränade jag sök med Toka igen. Hon går som tåget, och det känns verkligen som om vi skulle kunna komma någon vart i den grenen. Idag gjorde vi våra första markeringsövningar, och det gick också bra. Det var bara matte som kände sig lite tafatt.
När jag en gång lärde Tango att markera med rulle, visste jag knappt vad jag gjorde. Det gick på något sätt ändå. Salsa tränade jag till skallmarkör eftersom jag från början hade tänkt utbilda henne till räddningshund. Men Toka ska få bli rullmarkör - det tror jag passar henne bäst. Så nu får jag tänka till och försöka minnas vad jag lärt mig om inlärningen. Det kändes i alla fall som om det fungerade hyfsat idag.
Lydnadsträning med både Hilda och Toka gick bra. Hilda är väldigt duktig och behöver mest förbättra detaljer i momenten, medan det för Toka är inlärning och utveckling av nya moment som behövs. Båda är positiva och duktiga i lydnadsträningen, och det känns nästan alltid väldigt roligt att träna med dem.
Vad gäller bruksmomenten så har vi fått tränat en del spår i höst, och där har Hilda fått tillbaka både sin entusiasm och sin säkerhet. Toka är också en duktig spårhund. Uppletandet är mer av en utmaning. Toka klarar tre föremål galant, medan det kan strula med det sista. Hilda hittar sina fyra föremål, men tempot! Ack, så långsamt det går. Hur få Hilda att jobba med mer fart i uppletandet? Det är något jag får lägga lite tankemöda på, även om vi har kommit ett steg närmare en lösning:
Hilda har haft en del otur i höst. Hon började med att trampa in en liten vass sten i en trampdyna och det tog mig några dagar innan jag lyckades få ut den. Jag har inte så bra belysning eller instrument hemma. Sedan stenen kom bort blev hon i alla fall inte helt ohalt och jag trodde först att det var för att hon fortfarande var öm i trampdynan, sedan tänkte jag att det fanns något kvar som jag inte hade fått ut.
Ibland haltade hon kraftigt. Jag gjorde ett nytt försök att leta sten eller glas i trampdynan, men hittade inget. Däremot upptäckte jag senare, att det ju var den andra tassen som hon nu hade ont i! Och då såg jag att det var lite blod vid en klo och misstänkte att den var sprucken eller mer troligt bruten. Det kunde jag inte åtgärda utan bedövning, så Hilda fick vänta några dagar till på att jag skulle komma till jobbet.
Det visade sig att det var inte bara klon som var av, utan klo med kloben och pulpa satt helt löst och lossnade när jag skulle ta bort den skadade klofalsen. Inte undra på att Hilda varit halt, framförallt när hon gick på ojämna underlag! Men det har läkt jättefint så här långt, och Hilda är mycket gladare och piggare. Nu leker hon aktivt med Raki där hon innan bara lät honom hållas. Så det kanske blir bättre fart på uppletandet nästa gång...
Rapporterna från flickorna och Sambuca är positiva så här långt. Gulliga ullbollar med vassa tänder, påstås de vara. Jag förstår precis - en är kvar här hemma. Det känns som om alla har fått bra hem, och där tror jag att jag har haft tur med mina valpkullar så här långt. Jag må önska lite mer "reklam" genom tävlingsverksamhet hos mina valpköpare, men alla valpar verkar ha fått det bra hos sina ägare och det är ändå huvudsaken!