Grattis!
Grattis säger vi till Kjell och Terry (Turbulens Kuling) som tävlade högre spår i helgen och fick godkänt! Kjell och Terry jobbar hårt med både spår och sök, och nu väntar vi bara på att få höra hur det går på första söktävlingen....
Kennelmatte kämpar hårt med att få orken att räcka till två glada tervvalpar, att träna bruks med två energiska tervdamer, att ge gamlingen en trivsam tillvaro och sköta jobbet ordentligt, trots en ovanligt giftig förkylning. Träningen går lite på halvfart - och naturligtvis har vi ovanlig tur med lottningen och kommer med på alla tävlingar vi anmäler oss till. Nåja, vi får fösöka göra vårt bästa.
Toka och Busa får numera "jobbträna" och följa med matte (och de stora hundarna) på mattes jobb. Där finns många hundtokiga människor som gärna kelar med "gosedjuren" på fika- och lunchraster. Dessemellan sover valparna gott. Busa visar goda anlag för att bli rumsren redan, medan Toka inte riktigt har tid att rasta utomhus. Där händer ju saker hela tiden!
Busa har också den goda smaken att kunna koppla av när det inte händer så mycket. Toka har svårare för den saken. Samtidigt är det lika mycket fart på Busa ute som det är på Toka, och det är Busa som vinner leksaker och annat som båda vill ha. Busa sitter mer än gärna i någons knä och bara pussas och njuter av att bli gosad med, Toka sprattlar och ska ner. Hoppas någon köper Busa snart så att jag kan få ta den lilla Toka i kragen!
Kennelmatte kämpar hårt med att få orken att räcka till två glada tervvalpar, att träna bruks med två energiska tervdamer, att ge gamlingen en trivsam tillvaro och sköta jobbet ordentligt, trots en ovanligt giftig förkylning. Träningen går lite på halvfart - och naturligtvis har vi ovanlig tur med lottningen och kommer med på alla tävlingar vi anmäler oss till. Nåja, vi får fösöka göra vårt bästa.
Toka och Busa får numera "jobbträna" och följa med matte (och de stora hundarna) på mattes jobb. Där finns många hundtokiga människor som gärna kelar med "gosedjuren" på fika- och lunchraster. Dessemellan sover valparna gott. Busa visar goda anlag för att bli rumsren redan, medan Toka inte riktigt har tid att rasta utomhus. Där händer ju saker hela tiden!
Busa har också den goda smaken att kunna koppla av när det inte händer så mycket. Toka har svårare för den saken. Samtidigt är det lika mycket fart på Busa ute som det är på Toka, och det är Busa som vinner leksaker och annat som båda vill ha. Busa sitter mer än gärna i någons knä och bara pussas och njuter av att bli gosad med, Toka sprattlar och ska ner. Hoppas någon köper Busa snart så att jag kan få ta den lilla Toka i kragen!
Alfahanen
Det är inte lätt att bli gammal. Jo, själva åldrandet går ju av sig självt, men att acceptera att man blivit gammal, det är inte lika lätt. Krafterna avtar, hörseln likaså, och så ska man ändå försöka hålla skenet uppe att man är en stark och mäktig alfahane med flera tikar i sin flock. Tango har det lite jobbigt.
Tikarna har ingen större respekt för gamlingen heller. Salsa har aldrig haft någon respekt för Tango, och Hilda tar också för sig. Inte så att de är dumma med honom, men det är ju ingen som kliver åt sidan för honom heller. Och har han ett tuggben som Salsa väldigt gärna vill ha, då tar hon helt sonika det ifrån honom. Det ända som han absolut inte skulle släppa ifrån sig, det är en boll!
Men med valparna så har Tango fått upprättelse. Yngre flockmedlemmar som ger honom obegränsad beundran, respekt och tillbedjan. Tango mår som en prins! Från att ha tydligt visat att han tyckte de små krypen var äckliga, gick han över till tolerans och nu tycker han faktiskt om dem. Han sträcker på sig och blir väldigt stor när valparna hoppar runt honom med viftande svansar och försöker pussa den store i mungiporna. Och svansen vaggar fram och tillbaka över de små.
Ute i trädgården kan han till och med leka lite med dem, men mest ser han som sin uppgift att vaka över dem. När valparna är trötta kan de sova tryggt i vetskapen att den store ledaren vakar över dem! (Att han ibland somnar på sitt pass och inte ens märker att jag tar in valparna, är ju inget de bryr sig om.) Jag lyckades fånga Tango och en sovande Busa på bild. Toka, alltid lika alert, märkte att något var på gång och flyttade sig ur bild.
Busa sover tryggt hos morfar Tango
Tango är en fin förebild för valparna. Alltid lika snäll, men än så länge med tillräcklig pondus för att valparna ska visa respekt när han säger till. Mamma Hilda är nästan för snäll, och mormor Salsa vill gärna ta i lite för ordentligt för att matte ska gilla det. Och att Tango uppskattar sitt nya jobb är ju bara bra.
Tikarna har ingen större respekt för gamlingen heller. Salsa har aldrig haft någon respekt för Tango, och Hilda tar också för sig. Inte så att de är dumma med honom, men det är ju ingen som kliver åt sidan för honom heller. Och har han ett tuggben som Salsa väldigt gärna vill ha, då tar hon helt sonika det ifrån honom. Det ända som han absolut inte skulle släppa ifrån sig, det är en boll!
Men med valparna så har Tango fått upprättelse. Yngre flockmedlemmar som ger honom obegränsad beundran, respekt och tillbedjan. Tango mår som en prins! Från att ha tydligt visat att han tyckte de små krypen var äckliga, gick han över till tolerans och nu tycker han faktiskt om dem. Han sträcker på sig och blir väldigt stor när valparna hoppar runt honom med viftande svansar och försöker pussa den store i mungiporna. Och svansen vaggar fram och tillbaka över de små.
Ute i trädgården kan han till och med leka lite med dem, men mest ser han som sin uppgift att vaka över dem. När valparna är trötta kan de sova tryggt i vetskapen att den store ledaren vakar över dem! (Att han ibland somnar på sitt pass och inte ens märker att jag tar in valparna, är ju inget de bryr sig om.) Jag lyckades fånga Tango och en sovande Busa på bild. Toka, alltid lika alert, märkte att något var på gång och flyttade sig ur bild.
Busa sover tryggt hos morfar Tango
Tango är en fin förebild för valparna. Alltid lika snäll, men än så länge med tillräcklig pondus för att valparna ska visa respekt när han säger till. Mamma Hilda är nästan för snäll, och mormor Salsa vill gärna ta i lite för ordentligt för att matte ska gilla det. Och att Tango uppskattar sitt nya jobb är ju bara bra.
Två kvar
Ibland händer det mycket på kort tid. Nyss var mitt hem fullt av valpar, nu är det bara två kvar. Stoja flyttade till Sundsvall förra helgen, och verkar trivas bra med sin nya familj. Idag var det Spex tur att flytta hemifrån. Han får en riktigt lång resa med bil ikväll, hela vägen till Haparanda! Kullen är nu spridd över större delen av Sverige, känns det som.
Kvar hemma är Busa och Toka. Det känns väldigt mycket lättsammare att bara ha två valpar att ta hand om. Den senaste veckan har jag varje morgon tagit ut tre busar på kort promenad i koppel till fälten och skogen. Där har de kunnat springa lösa och när vi sedan har kommit hem har de sovit gott hela förmiddagen. När valparna fått sitt, är det dags för mig att ta ut de vuxna hundarna. Man blir inte fet av att föda upp valpar...
Busa och Toka i lektagen
Det är väldigt skönt att ha en trädgård - eller vad man nu ska kalla det - att släppa ut valparna i. Än så länge är de ganska nöjda med att få leka där, och jag behöver inte gå dubbla promenader fyra gånger om dagen. Förhoppningsvis får Busa ett eget hem snart, så att både hon och Toka kan få någons (mer eller mindre) odelade uppmärksamhet och tid. Har man flera hundar blir det ofrånkomligen så att var och en får mindre "egen" tid med matte eller husse.
Vad vill du matte? Busa undrar
Kvar hemma är Busa och Toka. Det känns väldigt mycket lättsammare att bara ha två valpar att ta hand om. Den senaste veckan har jag varje morgon tagit ut tre busar på kort promenad i koppel till fälten och skogen. Där har de kunnat springa lösa och när vi sedan har kommit hem har de sovit gott hela förmiddagen. När valparna fått sitt, är det dags för mig att ta ut de vuxna hundarna. Man blir inte fet av att föda upp valpar...
Busa och Toka i lektagen
Det är väldigt skönt att ha en trädgård - eller vad man nu ska kalla det - att släppa ut valparna i. Än så länge är de ganska nöjda med att få leka där, och jag behöver inte gå dubbla promenader fyra gånger om dagen. Förhoppningsvis får Busa ett eget hem snart, så att både hon och Toka kan få någons (mer eller mindre) odelade uppmärksamhet och tid. Har man flera hundar blir det ofrånkomligen så att var och en får mindre "egen" tid med matte eller husse.
Vad vill du matte? Busa undrar
Bara fyra valpar kvar
Nu har även Galej åkt till sitt nya liv, och det börjar nästan kännas tomt hemma. Lite kan det bero på att pappa Emils matte Bonnie har bott hos oss några dagar och haft med sig både Emil och mallen Assi. Med valpar och vuxna hundar så blev det totalt elva hundar i huset, tio sedan Skoj flyttade. Men nu är det "bara" fyra valpar och tre vuxna tervar hemma.
Skoj har jag träffat sedan han fått ett nytt hem. Han såg ut att trivas ihop med sin nya lekfarbror, schäfern Irax. Mamma Hilda blev lite störd av att se sin son i "dåligt" sällskap, och Irax tyckte att Hilda såg ut att ha onda avsikter så det blev ingen delad vårdnad dem emellan. Skoj fick hälsa på mamma lite senare då Irax inte såg på.
Medan Bonnie var hos oss, provade vi att ta ut alla fem valparna i koppel samtidigt. Vi väckte viss munterhet hos morgonpigga motionärer (vi var ute vid 5-6-tiden på morgonen) där vi kämpade med två-tre koppel var med vidhängande valpar. Men det gick ändå förvånandsvärt bra. Bitvis travade de på som om de aldrig gjort annat. Men så var en tvungen att stanna och klia sig, en annan skulle kolla in en tredje och så var kopplen tilltrasslade! Efter en liten bit ned för gatan kom vi till ängar där valparna kunde få vara lösa och springa omkring. Imorgon ska jag försöka klara fyra valpar på egen hand....
Det där med valpöron är ett kapitel för sig. Jag hann inte mer än skriva att både Spex och Busa hade var sitt öra upp, så slokade Busas öron igen. Idag har istället Spex båda öronen upp! Busa har ett lite smalare feminint huvud än de andra valparna och möjligen lite stora öron. Kanske är det därför det tar lite längre tid för öronen att resa sig. Men att de är på gång syns, för det är bara halva öronen som slokar.
Bonnie har också tränat in klicker på valparna. Nu vet de att klick betyder korv! Vi får väl se om jag lyckas fortsätta på den inslagna vägen, jag är inte lika "klickertränad" själv.
Just nu ser jag fram emot en valpfri helg! Stoja ska resa till sitt nya hem, medan de övriga ska få tillbringa helgen med Skoj. Jag älskar de små liven, men tänk att få en riktig sovmorgon, den första på fem veckor. Det blir bara en sovmorgon för en dag ska jag på kurs. Men dagen efter är jag ledig och den lediga morgonen ska jag njuta av.
Skoj har jag träffat sedan han fått ett nytt hem. Han såg ut att trivas ihop med sin nya lekfarbror, schäfern Irax. Mamma Hilda blev lite störd av att se sin son i "dåligt" sällskap, och Irax tyckte att Hilda såg ut att ha onda avsikter så det blev ingen delad vårdnad dem emellan. Skoj fick hälsa på mamma lite senare då Irax inte såg på.
Medan Bonnie var hos oss, provade vi att ta ut alla fem valparna i koppel samtidigt. Vi väckte viss munterhet hos morgonpigga motionärer (vi var ute vid 5-6-tiden på morgonen) där vi kämpade med två-tre koppel var med vidhängande valpar. Men det gick ändå förvånandsvärt bra. Bitvis travade de på som om de aldrig gjort annat. Men så var en tvungen att stanna och klia sig, en annan skulle kolla in en tredje och så var kopplen tilltrasslade! Efter en liten bit ned för gatan kom vi till ängar där valparna kunde få vara lösa och springa omkring. Imorgon ska jag försöka klara fyra valpar på egen hand....
Det där med valpöron är ett kapitel för sig. Jag hann inte mer än skriva att både Spex och Busa hade var sitt öra upp, så slokade Busas öron igen. Idag har istället Spex båda öronen upp! Busa har ett lite smalare feminint huvud än de andra valparna och möjligen lite stora öron. Kanske är det därför det tar lite längre tid för öronen att resa sig. Men att de är på gång syns, för det är bara halva öronen som slokar.
Bonnie har också tränat in klicker på valparna. Nu vet de att klick betyder korv! Vi får väl se om jag lyckas fortsätta på den inslagna vägen, jag är inte lika "klickertränad" själv.
Just nu ser jag fram emot en valpfri helg! Stoja ska resa till sitt nya hem, medan de övriga ska få tillbringa helgen med Skoj. Jag älskar de små liven, men tänk att få en riktig sovmorgon, den första på fem veckor. Det blir bara en sovmorgon för en dag ska jag på kurs. Men dagen efter är jag ledig och den lediga morgonen ska jag njuta av.
Flyttat
Nu har den första valpen flyttat hemifrån. Det är Skoj som har fått en ny husse och matte, och nya lekkompisar. Det känns lite vemodigt, men eftersom Skoj inte flyttar så långt så kommer vi att ses ganska snart igen! Och jag kommer att ha förmånen att få följa en av valparna på nära håll.
Galej åker härnäst. I veckan kommer han att få följa med sin pappa Emil och mallen Assi till Valla i Katrineholmstrakten. Eftersom matte Bonnie är lika intresserad av alla valparna som jag, så kommer jag säkert att få höra mycket om hur det går för lille Galej också. Sedan är det Stojas tur. Hon åker inte lika långt, bara till Sundsvall. Det är lättare att ordna valpträffar när valparna bor någorlunda i närheten!
Toka kommer att få stanna hos mamma, mormor och morfar. Hon är ganska vild, så jag skulle antagligen bara få tillbaka henne om jag lyckades sälja henne! De två andra som är osålda är två raringar. Lilla Busa älskar människor, och blir sååå lycklig om någon vill hälsa på henne. Hon tycker det är jättemysigt om man bär på henne! Men hon är ingen mes - är det något som inte passar så kan hon fräsa ifrån ordentligt! Lille Spex är en okomplicerad kille. Glad, lättsam och social. Både Spex och Busa har rest det ena örat medan det andra fortfarande hänger - de ser så charmiga ut!
Alla valparna har fått ett första bad. Det var verkligen välbehövligt, smutsvattnet rann i strida strömmar från dem. Efteråt såg de helt annorlunda ut. Helt plötsligt hade deras pälsar fått lyster och färger! Innan var de alla ganska gråbruna....
Idag fyller Hilda och hennes kullsyskon fyra år! Grattis! Tänk att det är så länge sedan den första Turbulenskullen kom till världen. Få se om det blir någon ytterligare kull Turbulenser om ett par år, på Hildas halvsyster Miranda. Men först måste Busa och Spex få nya hem.
Galej åker härnäst. I veckan kommer han att få följa med sin pappa Emil och mallen Assi till Valla i Katrineholmstrakten. Eftersom matte Bonnie är lika intresserad av alla valparna som jag, så kommer jag säkert att få höra mycket om hur det går för lille Galej också. Sedan är det Stojas tur. Hon åker inte lika långt, bara till Sundsvall. Det är lättare att ordna valpträffar när valparna bor någorlunda i närheten!
Toka kommer att få stanna hos mamma, mormor och morfar. Hon är ganska vild, så jag skulle antagligen bara få tillbaka henne om jag lyckades sälja henne! De två andra som är osålda är två raringar. Lilla Busa älskar människor, och blir sååå lycklig om någon vill hälsa på henne. Hon tycker det är jättemysigt om man bär på henne! Men hon är ingen mes - är det något som inte passar så kan hon fräsa ifrån ordentligt! Lille Spex är en okomplicerad kille. Glad, lättsam och social. Både Spex och Busa har rest det ena örat medan det andra fortfarande hänger - de ser så charmiga ut!
Alla valparna har fått ett första bad. Det var verkligen välbehövligt, smutsvattnet rann i strida strömmar från dem. Efteråt såg de helt annorlunda ut. Helt plötsligt hade deras pälsar fått lyster och färger! Innan var de alla ganska gråbruna....
Idag fyller Hilda och hennes kullsyskon fyra år! Grattis! Tänk att det är så länge sedan den första Turbulenskullen kom till världen. Få se om det blir någon ytterligare kull Turbulenser om ett par år, på Hildas halvsyster Miranda. Men först måste Busa och Spex få nya hem.
Tango 12 år
Först några bilder på valparna. Jag jagade dem med kameran idag, och jag förstår nu varför alla andra uppfödare visar bilder på valparna där någon annan håller i dem!
Spex (till salu)
Galej (tingad)
Busa (till salu)
Stoja (tingad)
Bilder på Toka och Skoj får komma en annan dag....
Nu har Tango firat sin 12-årsdag. Han tycker att det är skönt att det har blivit sommar och barmark, så att han slipper halka på isiga vägar. Sommarhalvåret bjuder på roliga aktiviteter som spår och uppletande, sådant som den gamle herrn fortfarande tycker är lika roligt som när han var ung. För all del, han tycker lydnad är lika roligt det med, men där är hans dåliga hörsel ett större problem - och det känns inte lika viktigt att aktivera honom med det.
Här om dagen fick Tango göra ett uppletande, och han tände till som om han hade varit tre år igen! Han darrade av förväntan innan han fick ge sig iväg, sedan galopperade han omkring i rutan som om han vore i bästa tävlingskondition. Tyvärr var det väl ingen vidare klass på själva arbetet den gången - han var bara för tänd! Men roligt hade han, och det är det som är viktigt.
Valparna bara växer och växer. Helt plötsligt börjar de se ut som små hundar mer än små Duracell-kaniner, benen är långa och de får upp ordentlig fart när de vill. De har fått vara med ut i skogen, och åka bil. Det första var spännande och kul, det andra var inte populärt. Det blev en faslig konsert längst bak i bilen! Matte började köra fortare och fortare för att komma hem....
Sedan har vi varit iväg och id-märkt gänget. Det var inte heller så populärt. Jag hade preparerat valpöronen med bedövningskrämen EMLA, men det där med att bli fasthållen en längre stund medan syskonen fick springa omkring och bita på sladdarna (och i fötterna på de anställda på Djursjukhuset) - det var inte alls kul! Fast att få äta levergodisar var ju inte helt fel, inte ens efter märkningen.
Alla valpar utom en har fått upp ena eller båda öronen. Skoj hade ju fått upp båda, men så växte både valp och öron ett ryck, och öronen började sloka igen. Men det ena har rest sig på nytt. Det är bara två av valparna som fortfarande saknar köpare. Det är Busa och Spex som vill flytta hemifrån. Synd att man inte kan ha hur många hundar som helst, de är väldigt trevliga och sociala båda två.
Det har sina fördelar att bo i ett radhusområde. Grannarna och deras barn kommer gärna och hälsar på valparna, vilket gör att de blir ordentligt vana vid folk. Och valparna får höra vanliga ljud som bilar, barn som leker, smällare (det var sista april igår) mm. Valparna tittade lite när de hörde olika smällare, men verkade inte oroade. På kvällen släppte jag inte ur dem - man behöver ju inte överdriva! Alla valparna tycker att det är jättekul med besökare och vill bli gosade med. (Det vill även de vuxna hundarna. Salsa och Hilda sätter sig nära nära och sluter ögonen när någon kan slita sig från valparna och klia lite på de vuxna damerna en stund. Tango tycker också att det är trevligt, men efter en stund tycker han att det räcker och går och lägger sig.)
Min trädgård kommer att ta ett år eller så för att hämta sig efter valparnas framfart. Någo enstaka lök har lyckas klämma fram en blomma, övriga är uppgrävda eller bara jämnade med marken. Kaprifolen har fått rötterna uppgrävda, buskarnas grenar gnags det på och gräset ser tveksamt ut om det kommer att börja växa över huvud taget! Mina grannar har hjälpt mig att göra trädgården betydligt mer rymningssäker - av ren snällhet eller möjligen för att slippa oväntade besök?
Spex (till salu)
Galej (tingad)
Busa (till salu)
Stoja (tingad)
Bilder på Toka och Skoj får komma en annan dag....
Nu har Tango firat sin 12-årsdag. Han tycker att det är skönt att det har blivit sommar och barmark, så att han slipper halka på isiga vägar. Sommarhalvåret bjuder på roliga aktiviteter som spår och uppletande, sådant som den gamle herrn fortfarande tycker är lika roligt som när han var ung. För all del, han tycker lydnad är lika roligt det med, men där är hans dåliga hörsel ett större problem - och det känns inte lika viktigt att aktivera honom med det.
Här om dagen fick Tango göra ett uppletande, och han tände till som om han hade varit tre år igen! Han darrade av förväntan innan han fick ge sig iväg, sedan galopperade han omkring i rutan som om han vore i bästa tävlingskondition. Tyvärr var det väl ingen vidare klass på själva arbetet den gången - han var bara för tänd! Men roligt hade han, och det är det som är viktigt.
Valparna bara växer och växer. Helt plötsligt börjar de se ut som små hundar mer än små Duracell-kaniner, benen är långa och de får upp ordentlig fart när de vill. De har fått vara med ut i skogen, och åka bil. Det första var spännande och kul, det andra var inte populärt. Det blev en faslig konsert längst bak i bilen! Matte började köra fortare och fortare för att komma hem....
Sedan har vi varit iväg och id-märkt gänget. Det var inte heller så populärt. Jag hade preparerat valpöronen med bedövningskrämen EMLA, men det där med att bli fasthållen en längre stund medan syskonen fick springa omkring och bita på sladdarna (och i fötterna på de anställda på Djursjukhuset) - det var inte alls kul! Fast att få äta levergodisar var ju inte helt fel, inte ens efter märkningen.
Alla valpar utom en har fått upp ena eller båda öronen. Skoj hade ju fått upp båda, men så växte både valp och öron ett ryck, och öronen började sloka igen. Men det ena har rest sig på nytt. Det är bara två av valparna som fortfarande saknar köpare. Det är Busa och Spex som vill flytta hemifrån. Synd att man inte kan ha hur många hundar som helst, de är väldigt trevliga och sociala båda två.
Det har sina fördelar att bo i ett radhusområde. Grannarna och deras barn kommer gärna och hälsar på valparna, vilket gör att de blir ordentligt vana vid folk. Och valparna får höra vanliga ljud som bilar, barn som leker, smällare (det var sista april igår) mm. Valparna tittade lite när de hörde olika smällare, men verkade inte oroade. På kvällen släppte jag inte ur dem - man behöver ju inte överdriva! Alla valparna tycker att det är jättekul med besökare och vill bli gosade med. (Det vill även de vuxna hundarna. Salsa och Hilda sätter sig nära nära och sluter ögonen när någon kan slita sig från valparna och klia lite på de vuxna damerna en stund. Tango tycker också att det är trevligt, men efter en stund tycker han att det räcker och går och lägger sig.)
Min trädgård kommer att ta ett år eller så för att hämta sig efter valparnas framfart. Någo enstaka lök har lyckas klämma fram en blomma, övriga är uppgrävda eller bara jämnade med marken. Kaprifolen har fått rötterna uppgrävda, buskarnas grenar gnags det på och gräset ser tveksamt ut om det kommer att börja växa över huvud taget! Mina grannar har hjälpt mig att göra trädgården betydligt mer rymningssäker - av ren snällhet eller möjligen för att slippa oväntade besök?