Påskledig
Ledig hela påsken och så blir det ett underbart påskväder - vilken tur man har ibland! Valparna kan vara ute nästan hela dagen (inte tidig förmiddag - imorse var det frost!) och själv kan man njuta av sol och värme. Toka njuter också av att kunna ligga ute i trädgården, medan Hilda helst vill vara där jag är.
Rumba tycker det är skönt i solen (foto Thomas Lindström)
Enda smolken i bägaren är att jag har varit så fruktansvärt förkyld de senaste veckorna. Men den här påskledigheten tror jag kan bli räddningen, för efter två dagars ledighet mår jag redan bättre. Hoppas det går lika bra för mina hostande och snörvlande arbetskamrater..
Det är mycket enklare att ha en valpkull på våren än på hösten. När Drink-kullen var liten var det mörkt, kallt och blött, och det var knappt att det gick att ha dem ute. Just inga kom och hälsade på, så de fick inte träffa så mycket nya människor.
Men nu har valparna varit ute mycket. Grannarna har varit och hälsat på, och även barnbarnen har klappat på valparna. Folk är ute och rör på sig, åker motorcykel på gatan, krattar löv och grillar. Många olika intryck att vänja sig vid, och valparna tar det som det kommer.
"Hej, vad kul med nya byxben att bita i!" Valparna gör lekinviter mot barnen, gnager på Foppa-tofflor och drar omkring med sina leksaker. Och när de blir trötta, slocknar de under en buske som står i deras hage. Toka ligger på vakt utanför hagen, och ser till att ingen obehörig närmar sig trädgården. Grannarna är välkomna - dem känner hon väl!
Mjölkbaren är fortfarande öppen nästan dygnet runt
De kan leka tillsammans - grabbarna Pasodoble och Bolero
Men sedan blir de lite osams om vem som egentligen ska ha leksaken..
En annan - Rumba? - ser till att få vara ifred med bollen
Och fortfarande är det två dagar kvar på ledigheten!
Rumba tycker det är skönt i solen (foto Thomas Lindström)
Enda smolken i bägaren är att jag har varit så fruktansvärt förkyld de senaste veckorna. Men den här påskledigheten tror jag kan bli räddningen, för efter två dagars ledighet mår jag redan bättre. Hoppas det går lika bra för mina hostande och snörvlande arbetskamrater..
Det är mycket enklare att ha en valpkull på våren än på hösten. När Drink-kullen var liten var det mörkt, kallt och blött, och det var knappt att det gick att ha dem ute. Just inga kom och hälsade på, så de fick inte träffa så mycket nya människor.
Men nu har valparna varit ute mycket. Grannarna har varit och hälsat på, och även barnbarnen har klappat på valparna. Folk är ute och rör på sig, åker motorcykel på gatan, krattar löv och grillar. Många olika intryck att vänja sig vid, och valparna tar det som det kommer.
"Hej, vad kul med nya byxben att bita i!" Valparna gör lekinviter mot barnen, gnager på Foppa-tofflor och drar omkring med sina leksaker. Och när de blir trötta, slocknar de under en buske som står i deras hage. Toka ligger på vakt utanför hagen, och ser till att ingen obehörig närmar sig trädgården. Grannarna är välkomna - dem känner hon väl!
Mjölkbaren är fortfarande öppen nästan dygnet runt
De kan leka tillsammans - grabbarna Pasodoble och Bolero
Men sedan blir de lite osams om vem som egentligen ska ha leksaken..
En annan - Rumba? - ser till att få vara ifred med bollen
Och fortfarande är det två dagar kvar på ledigheten!
Glädje och sorg
Valparna vuxer och frodas. Det var lite lösa magar här och var under några dagar (inklusive Toka), men det har rättat till sig. Snön har smält undan så att det är nästan helt fritt i trädgården, och småttingarna har fått vara ute några korta stunder under helgen. Det var lite läskigt första gången, men de vande sig snabbt och idag var det mycket roligare.
Mycket nytt att se, höra och känna..
De är så roliga nu, de små liven. Även dessa verkar smått berusade - lite ostadiga på benen och tillbringar mycket tid i baren - men de är för härliga när de tar sats och skuttar iväg. Tänderna har brutit fram och nu känns det lite när de gnager en på hälen. Men än så länge är det en njutning jämfört med längre fram..
De viftar på svansen när man pratar med dem och de håller sig tätt intill när man är ute med dem. Och när de är pömsiga blir de alldeles simmiga i ögonen och sedan slocknar de nästan där de står. Just nu har de ingen uthållighet och man kan snabbt trötta ut dem genom att låta dem skutta omkring i köket en stund medan valphagen rengörs.
Toka är kortare och kortare stunder hos dem. Hon tycker det är toppen att få komma ut och träna lite sökmarkeringar eller spår - som vi har gjort i helgen - och har ingen brådska hem. Men hennes juver är rejäla så valparna får nog vad de behöver - särskilt som de har börjat äta valpfoder också.
Liten kram - eller förberedelse till brottningsmatch?
Är det egentligen så kul att vara ute..?
Men livet är hårt ibland, och saker händer som man egentligen inte tror ska hända just mig - eller som i det här fallet - mina hundar. En eftermiddag hittade jag en av tikvalparna på väg att dö, och hennes liv gick inte att rädda. Sådant händer, men det blir inte bättre för det.
Jag har varit genomförkyld hela veckan, liksom hälften av mina arbetskamrater. En dag var jag tvungen att fråga i fikarummet om det var väntrummet på lungkliniken jag hade kommit till... Som tur är brukar även förkylningar ge med sig - så småningom - och våren är definitivt här!
Mycket nytt att se, höra och känna..
De är så roliga nu, de små liven. Även dessa verkar smått berusade - lite ostadiga på benen och tillbringar mycket tid i baren - men de är för härliga när de tar sats och skuttar iväg. Tänderna har brutit fram och nu känns det lite när de gnager en på hälen. Men än så länge är det en njutning jämfört med längre fram..
De viftar på svansen när man pratar med dem och de håller sig tätt intill när man är ute med dem. Och när de är pömsiga blir de alldeles simmiga i ögonen och sedan slocknar de nästan där de står. Just nu har de ingen uthållighet och man kan snabbt trötta ut dem genom att låta dem skutta omkring i köket en stund medan valphagen rengörs.
Toka är kortare och kortare stunder hos dem. Hon tycker det är toppen att få komma ut och träna lite sökmarkeringar eller spår - som vi har gjort i helgen - och har ingen brådska hem. Men hennes juver är rejäla så valparna får nog vad de behöver - särskilt som de har börjat äta valpfoder också.
Liten kram - eller förberedelse till brottningsmatch?
Är det egentligen så kul att vara ute..?
Men livet är hårt ibland, och saker händer som man egentligen inte tror ska hända just mig - eller som i det här fallet - mina hundar. En eftermiddag hittade jag en av tikvalparna på väg att dö, och hennes liv gick inte att rädda. Sådant händer, men det blir inte bättre för det.
Jag har varit genomförkyld hela veckan, liksom hälften av mina arbetskamrater. En dag var jag tvungen att fråga i fikarummet om det var väntrummet på lungkliniken jag hade kommit till... Som tur är brukar även förkylningar ge med sig - så småningom - och våren är definitivt här!
Härliga tider
Ute har våren kommit på riktigt (hoppas jag). 11 plusgrader och snart har jag barmark i trädgården! Det blir i så fall perfekt för att valparna ska få kunna vara ute när de blivit stora nog.
Jenny och Troja (Absinthe) fortsätter att ha framgång på tävlingsbanorna. De har tävlat totalt tre gånger, och på dessa tre tävlingar fått tre förstapris i lydnadsklass 1 (och därmed lydnadsdiplom) och en klassvinst!! De är så duktiga! (För mig tog det fem tävlingar i lydnadsklass 1 med min första terv innan vi fick ett förstapris..)
Jenny och Troja på Ullägret förra året
Under tiden har nästa generation Turbulenser fått flytta in i köket. Det blev lite oro i lägret först men nu har de funnit sig tillrätta. Nu börjar den absolut roligaste (och jobbigaste) tiden i valparnas utveckling innan det är dags för dem att flytta hemifrån.
Det är nu man kan börja se lite av vilka personligheter de har - vem som verkar mest framåt, vem som är först framme vid maten osv - och för den som är intresserad av utseendet så kan man börja få en uppfattning om vinklar och kroppsbyggnad. Inte för att man kan vara alltför säker - ibland kan man råka ut för stora överraskningar under uppväxten (både dåliga och bra) och det blir något helt annat än man tänkt sig.
Valparna har börjat få äta lite "riktig" mat, och det var tydligen precis vad de väntat på. Det här gänget klarade av att äta på en gång och hade t.o.m. riktigt hyfsat bordsskick! De åt, och höll inte bara på att klafsa omkring i matskålen.
Avmaskningsmedlet var däremot inget hit. Igår gick det utmärkt att lura i dem tabletten krossad och blandad med köttfärs men idag nobbade de flesta köttfärsblandningen, de otacksamma små bestarna. Jag försökte förklara för dem att det hade tagit mig en bra stund att krossa tabletter och blanda i lagoma portioner, för att inte tala om att pillrena kostar en slant. Inget hjälpte. Det blev till att använda list och en smula tvång. Och imorgon ska de ha sista dosen i tre-dagarskuren, hjälp!
Jenny och Troja (Absinthe) fortsätter att ha framgång på tävlingsbanorna. De har tävlat totalt tre gånger, och på dessa tre tävlingar fått tre förstapris i lydnadsklass 1 (och därmed lydnadsdiplom) och en klassvinst!! De är så duktiga! (För mig tog det fem tävlingar i lydnadsklass 1 med min första terv innan vi fick ett förstapris..)
Jenny och Troja på Ullägret förra året
Under tiden har nästa generation Turbulenser fått flytta in i köket. Det blev lite oro i lägret först men nu har de funnit sig tillrätta. Nu börjar den absolut roligaste (och jobbigaste) tiden i valparnas utveckling innan det är dags för dem att flytta hemifrån.
Det är nu man kan börja se lite av vilka personligheter de har - vem som verkar mest framåt, vem som är först framme vid maten osv - och för den som är intresserad av utseendet så kan man börja få en uppfattning om vinklar och kroppsbyggnad. Inte för att man kan vara alltför säker - ibland kan man råka ut för stora överraskningar under uppväxten (både dåliga och bra) och det blir något helt annat än man tänkt sig.
Valparna har börjat få äta lite "riktig" mat, och det var tydligen precis vad de väntat på. Det här gänget klarade av att äta på en gång och hade t.o.m. riktigt hyfsat bordsskick! De åt, och höll inte bara på att klafsa omkring i matskålen.
Avmaskningsmedlet var däremot inget hit. Igår gick det utmärkt att lura i dem tabletten krossad och blandad med köttfärs men idag nobbade de flesta köttfärsblandningen, de otacksamma små bestarna. Jag försökte förklara för dem att det hade tagit mig en bra stund att krossa tabletter och blanda i lagoma portioner, för att inte tala om att pillrena kostar en slant. Inget hjälpte. Det blev till att använda list och en smula tvång. Och imorgon ska de ha sista dosen i tre-dagarskuren, hjälp!
Våren kommer
De senaste två veckorna har snön smält med en rasande fart, och jag har t.o.m. sett blommande tussilago vid vägkanten! Det har kommit bakslag också, och två morgnar har det snöat rejält. I skogen är det ännu alldeles för mycket snö för någon mer avancerad sök- och spårträning. Bara i söderlägen och i sluttningar finns det lite barmark.
Men man tager vad man haver. Idag tränade jag uppletande och sökmarkeringar tillsammans med boxerkompisen, och det gick alldeles utmärkt. Hilda - som helt vägrade att leta föremål i skogen i höstas - var på ett strålande humör och galopperade både ut för att leta och in med föremålen! Det gjorde susen med lite blodprov - nu äter hon med god aptit igen och har fått tillbaka sitt vanliga goda humör.
Toka tyckte det var skönt att få lämna valparna en stund och att få lite aktivering. Hon är en utmärkt mor och verkligen mån om sina valpar, men hon har inget emot att lämna dem för promenader och träning. Idag kom hon ihåg vad den fasta rullen ska vara bra för, och gjorde ett bra uppletande. Det bådar gott inför tävlingssäsongen!
Valparna blir allt aktivare. Nu gör de tafatta försök att leka med varandra, de morrar och skäller åt varandra. Än så länge är de (tack och lov) ganska tandlösa.
En del sover, andra leker.
Nu finns det en tik och tre (två?) hanar kvar att tinga. För tiken kan eventuellt ett halvfoderavtal vara aktuellt. Än så länge är det bara roligt med de små men när de blivit 6-7 veckor så brukar de vara ganska jobbiga, och då börjar man så smått längta tills de flyttar hemifrån!
De är söta när de sover..
men också när de är vakna.
Snart har de vuxit ur valplådan och ska få flytta in i köket där de kan göra mindre skada på omgivningarna och också få mer miljöträning. Det blir mer ljud, dofter och rörelse i köket med matlagning, diskning och annat.
Salsa 11 år
I veckan som var fyllde Salsa 11 år. Salsa är mormorsmor till Dans-kullen. Jag uppvaktade Salsa idag, och tog med matte Annika och Salsa på en härlig promenad i vårsolen. Salsa är sig lik. Lite gråare i ansiktet, men lika glad och pigg som förut. Hon verkar inte ha blivit ett dugg stelare med åren, utan skuttade glatt ut i snödrivorna och sprang iväg med mattes vante.
Näsan fungera också alldeles utmärkt!
Valparna har börjat gå riktigt bra på sina fyra ben - det går fort framåt med utvecklingen. Visserligen påminner de om lite kissnödiga och berusade individer, men det går framåt! En bit, sedan trillar de omkull.
Och ögonen börjar öppnas. Man skymtar något blank i ögonvrån på en och annan. Snart är det slut på friden här hemma. Jag hoppas på snabb snösmältning så att valparna kan vara ute mycket när de börjar bli riktigt rörliga!
Valparna pappa, Armagnac, har blivit utnämnd till året skyddshund (IPO) av tyska avelsföreningen för belgiska vallhundar! Vi gratulerar och applåderar!
På grund av lite språkförbistring så har jag gått händelserna i förväg med Armagnacs deltagande i tyska IPO-mästerskapen. De har kommit med till steget innan - distriktsmästerskap - och om de blir bland de 16 bästa går de vidare till stora mästerskapet. Redan att ha tagit sig till distriktsmästerskap är en stor prestation då konkurrensen är väldigt mycket större i Tyskland.
Lite gråare i ansiktet, annars är Salsa sig lik.
Näsan fungera också alldeles utmärkt!
Valparna har börjat gå riktigt bra på sina fyra ben - det går fort framåt med utvecklingen. Visserligen påminner de om lite kissnödiga och berusade individer, men det går framåt! En bit, sedan trillar de omkull.
Och ögonen börjar öppnas. Man skymtar något blank i ögonvrån på en och annan. Snart är det slut på friden här hemma. Jag hoppas på snabb snösmältning så att valparna kan vara ute mycket när de börjar bli riktigt rörliga!
Valparna pappa, Armagnac, har blivit utnämnd till året skyddshund (IPO) av tyska avelsföreningen för belgiska vallhundar! Vi gratulerar och applåderar!
På grund av lite språkförbistring så har jag gått händelserna i förväg med Armagnacs deltagande i tyska IPO-mästerskapen. De har kommit med till steget innan - distriktsmästerskap - och om de blir bland de 16 bästa går de vidare till stora mästerskapet. Redan att ha tagit sig till distriktsmästerskap är en stor prestation då konkurrensen är väldigt mycket större i Tyskland.
Lite gråare i ansiktet, annars är Salsa sig lik.
Från råtta till korv
Nej, det är inget matlagningstips (även om det säkert är möjligt). Men de små valparna har blivit tjocka och välmående, och liknar nu mer tjocka korvar med ben än råttor. Då och då tar de ett steg eller två uppe på benen istället för att bara kravla på magen så det dröjer inte länge förrän de börjar springa omkring!
Men fortfarande är det äta och sova som är huvudsysselsättningarna. "Dubbel" lever fortfarande upp till sitt namn - han är störst och mörkast av dem alla. De andra har blivit mer jämna och de allra minsta är nästan ikapp sina syskon i storlek och tyngd.
Lilla nosen...
Toka är en avspänd och god mor. Hon hetsar inte upp sig om någon av valparna skriker (och det gör de när de inte hittar fram till baren fort nog vid matdags), men hon sköter dem minutiöst. Att lämna dem för en promenad gör hon gärna, men hon är noga med att kolla dem när hon kommer tillbaka. Och med tanke på deras bukomfång så får de sannerligen nog med mat!
Hilda däremot verkar lida av en "valpningsdepression". Hon har ingen aptit och hon går strax bakom mig på promenaderna, fot om fot. När hon inte äter blir hon sur i magen och mår illa, och någon gång kräks hon. Och när hon mår illa vill hon förstås inte äta. Jag kände mig tvungen att "ta henne till veterinären" igår och kontrollera att hon inte har någon fysisk sjukdom, men allt såg bra ut. Hilda deppar inte hela tiden - ibland på promenaderna får hon glädjeryck och hämtar pinnar eller jagar Toka, och ute kan hon äta godis minsann.
Det går jättebra med Toka och Hilda. Nät Hilda fick valpar och Salsa bodde hemma, så blev det ganska spänt dem emellan. Salsa försökte ta över valparna vid ett tillfälle, och det blev aldrig riktigt bra mellan dem sedan. Men Toka tar Hildas närvaro med ro och Hilda har heller inte försökt ta över valparna även om hon är ganska intresserad av dem.
Alla samlade, "Dubbel" är tredje uppifrån.
Nej, nu ska vi snart ut på promenad, och sedan ska jag se om Hilda blir piggare av lite lydnadsträning. Då kan hon ju få i sig lite godis också. :-)
Men fortfarande är det äta och sova som är huvudsysselsättningarna. "Dubbel" lever fortfarande upp till sitt namn - han är störst och mörkast av dem alla. De andra har blivit mer jämna och de allra minsta är nästan ikapp sina syskon i storlek och tyngd.
Lilla nosen...
Toka är en avspänd och god mor. Hon hetsar inte upp sig om någon av valparna skriker (och det gör de när de inte hittar fram till baren fort nog vid matdags), men hon sköter dem minutiöst. Att lämna dem för en promenad gör hon gärna, men hon är noga med att kolla dem när hon kommer tillbaka. Och med tanke på deras bukomfång så får de sannerligen nog med mat!
Hilda däremot verkar lida av en "valpningsdepression". Hon har ingen aptit och hon går strax bakom mig på promenaderna, fot om fot. När hon inte äter blir hon sur i magen och mår illa, och någon gång kräks hon. Och när hon mår illa vill hon förstås inte äta. Jag kände mig tvungen att "ta henne till veterinären" igår och kontrollera att hon inte har någon fysisk sjukdom, men allt såg bra ut. Hilda deppar inte hela tiden - ibland på promenaderna får hon glädjeryck och hämtar pinnar eller jagar Toka, och ute kan hon äta godis minsann.
Det går jättebra med Toka och Hilda. Nät Hilda fick valpar och Salsa bodde hemma, så blev det ganska spänt dem emellan. Salsa försökte ta över valparna vid ett tillfälle, och det blev aldrig riktigt bra mellan dem sedan. Men Toka tar Hildas närvaro med ro och Hilda har heller inte försökt ta över valparna även om hon är ganska intresserad av dem.
Alla samlade, "Dubbel" är tredje uppifrån.
Nej, nu ska vi snart ut på promenad, och sedan ska jag se om Hilda blir piggare av lite lydnadsträning. Då kan hon ju få i sig lite godis också. :-)