Kort uppdatering
Nu har jag flyttat till Dalarna - Djurås närmare bestämt. Än så länge bor jag i en liten mysig tvåa en trappa upp, men jag letar efter något mer permanent. Därför bryr jag mig inte om att packa upp alla flyttkartonger riktigt än, och det är ganska rörigt allting.
Att flytta är verkligen jobbigt när man ska flytta från något större till något mycket mindre! Men väldigt nyttigt, för mina tillhörigheter fick sig en ordentlig rensning.
Nog om detta. Det har hänt mycket på hundfronten också. Finska kullen har genomfört MH med godkänt på skotten, i alla fall 4 av dem. Tila var inne i någon period då allt var läskigt och Anna-Maria valde att bryta efter några moment. Tila har nu börjat löpa, så det var väl både hormoner och åldern som ställde till det. Nu verkar hon ha landat igen, så det blir ett nytt försök i höst eller kanske till våren.
Sedan har det tävlats, i nosework, rallylydnad?, lydnad och bruks. Framgångar har det också blivit, men jag har dålig uppkoppling och får återkomma med (eller rätta till) vissa resultat. Rumba och Sisu har tävlat lydnad med 1:a-pris (eller motsvarande) i sina respektive klasser, tror både Quickstep och Bolero har fått diplom i nosework. Polka har fått certpoäng i spår och placerat sig på pallen 2 gånger. Knas har fått cert i spår och är nu brukschampion. Det är kennelns första brukschampion!
Troja (Absinthe) har egentligen lika många brukscert som Knas, men eftersom man får tillgodoräkna sig ett utställningscert för brukschampionat (och tvärtom) så blev Knas champion först.
Har jag missat något nu? Är osäker på det där om rallyn, men får kolla upp det senare.
Ha en fortsatt skön sommar, alla!
Att flytta är verkligen jobbigt när man ska flytta från något större till något mycket mindre! Men väldigt nyttigt, för mina tillhörigheter fick sig en ordentlig rensning.
Nog om detta. Det har hänt mycket på hundfronten också. Finska kullen har genomfört MH med godkänt på skotten, i alla fall 4 av dem. Tila var inne i någon period då allt var läskigt och Anna-Maria valde att bryta efter några moment. Tila har nu börjat löpa, så det var väl både hormoner och åldern som ställde till det. Nu verkar hon ha landat igen, så det blir ett nytt försök i höst eller kanske till våren.
Sedan har det tävlats, i nosework, rallylydnad?, lydnad och bruks. Framgångar har det också blivit, men jag har dålig uppkoppling och får återkomma med (eller rätta till) vissa resultat. Rumba och Sisu har tävlat lydnad med 1:a-pris (eller motsvarande) i sina respektive klasser, tror både Quickstep och Bolero har fått diplom i nosework. Polka har fått certpoäng i spår och placerat sig på pallen 2 gånger. Knas har fått cert i spår och är nu brukschampion. Det är kennelns första brukschampion!
Troja (Absinthe) har egentligen lika många brukscert som Knas, men eftersom man får tillgodoräkna sig ett utställningscert för brukschampionat (och tvärtom) så blev Knas champion först.
Har jag missat något nu? Är osäker på det där om rallyn, men får kolla upp det senare.
Ha en fortsatt skön sommar, alla!
Det händer mycket just nu
Det har varit - och är - ganska rörigt i mitt liv. Min lilla veterinärklinik fick för stor konkurrens, så jag fick lägga ner den och övergick istället till enbart min gamla "karriär" - apotekare. Det såg ut att flyta på ett tag men så blev det kaos på det jobbet lagom till jul, när ca halva styrkan sade upp sig, däribland chefen som godkänt att jag skulle få vara "valpledig" till våren. Det dröjde innan chefsposten blev tillsatt och jag vågade helt enkelt inte satsa på valpar utan ställde in valpplanerna i år.
Sedan har det varit fortsatt rörigt på jobbet med fler uppsägningar, många tillfälliga som jobbat och en tillförordnad chef som också haft sitt ordinarie chefsjobb att sköta. Schemat har inte följt någon tydlig regelbundenhet, man kunde börja i stort sett närsomhelst under dagen fram till 15, lunchen infaller någon gång mellan 11 och 15:30, och slutar gör man efter 5-10 timmars arbetsdag. Likaså kan man arbeta 1-10 dagar i sträck, och ledigheterna infaller också väldigt oregelbundet. Detta förutom underbemanning och högt kundtryck.
Det här blev för mycket för mig, och jag började desperat titta på jobbannonser (och köpa trisslotter). Men det kändes omöjligt att söka jobb där det ställs krav på fullständig flexibilitet, enorm entusiasm, stresstålighet och villighet att vara tillgänglig alla dygnets timmar. Ok. lite tillspetsat, men nog är många jobbannonser utformade åt det hållet?
När jag så höll på att klappa ihop mentalt, fick jag ett mail från en veterinärklinik med erbjudande om jobb! Jag var där med Kiitos för att få lite råd angående hans ena armbåge, som fick en tung träskiva på sig när Kiitos var 5 veckor gammal, och som nu såg ful ut på ED-röntgenbilden. (Det är ingen fara med armbågen, ingen artros kring leden.) Jag blev visad runt den jättefina kliniken när jag var där, och när jag gick sade jag att de fick gärna höra av sig om de ville ha hjälp någon gång. Och så kom det här fantastiska erbjudandet!
Så nu ska jag flytta från Östersund till Djurås i Dalarna. Det känns förstås vemodigt att flytta från vänner och bekanta i Östersund, men det här erbjudandet är ett sådant jag inte kan - eller vill! - tacka nej till. Det ska bli såå roligt! Det är också väldigt fint i Dalarna och det är betydligt närmare till släkt och vänner i Uppland.
Men, det betyder fortsatt kaos. Nu tillkommer alla bestyr med att flytta, städa, säga upp avtal om el, telefon, adressändring, städa, sortera, kasta och ge bort prylar. Och på det kom kennelläger och MH (klart!), tävlingar och?
Kennellägret med MH är som sagt avklarat, och var mycket trevligt! Vi var på Västra Medelpads Brukshundklubb i år igen, och trots att man hotat med regn hade vi fint väder hela tiden. Fyra av fjolårsvalparna har nu godkänt MH. Göteborgarna planerar att gå upp samtidigt senare i år, och den sista går nog också upp senare i år. Samtliga är röntgade med HD A och ED 0, utom Kiitos (HD A, ED 1/2) som råkade ut för en olycka som valp, som sagt. Det blir kanske datortomografi av hans armbågar senare i år, för att få en bättre uppfattning om vad som har hänt. Lyckligtvis är han helt obesvärad.
Med allt som har hänt och händer just nu, blir det dåligt med uppdateringar på hemsidan. När flytten är klar och jag blivit lite varm i kläderna på nya jobbet, ska jag ta itu med hemsidan och sköta den bättre!
Istid
I år har det nog varit den tråkigaste vintern jag har varit med om sedan jag flyttade till Östersund. Det började lovande i november då det kom ett par decimeter snö, men sedan har det varit ganska bedrövligt. Tö, regn, kallt, lite snö, regn, kallt om vartannat, och resultatet har blivit is! Is överallt! Hård, hal is eller hård snö med isskorpa.
Mitt knä som inte varit sig riktigt likt sedan jag fastnade med foten i cykeln för några år sedan, tycker inte om det hårda underlaget. Hundarna halkar ideligen medan matte klarar sig hyfsat med hjälp av Icebugs. Men roligt är det inte.
Att träna hund på halkigt eller grusigt underlag lockar inte. Det har blivit ett och annat spår på hårt underlag, och några uppletanden, men inte så mycket mer.
Nåja, allt har inte varit så illa. Det har gått att åka skidor ibland, och vi har t.o.m. varit på en fjälltur. Knas fick dra packningen, som vanligt, och Kiitos som tog alltför vida svängar när jag försökte ha honom lös, fick hjälpa till att dra matte.(Knas drog både mig och packningen.) Vi hade jättetur med vädret, för det var kallt och lite snö ovanpå isen när vi for upp, och hann inte töa så mycket när vi åkte ner. Sedan blev det varmare.
Nu är det plusgrader och isigt igen och jag är genomförkyld. Och när jag är jätteförkyld så är jag inte så väldigt positiv.. ;-)
Kiitos har blivit 10 månader och är väl nästan fullvuxen. Han är en liten skit på ca 60 cm över manken och knappt 23 kg. Bredvid Knas ser han verkligen liten ut. :-) Han artar sig väl, är en snäll och livlig kille som älskar att springa och gärna spårar eller letar upp saker.
Lydnad har vi inte tränat så mycket än, och han är inte så lättlärd som Knas, men arbetsvillig är han. Det ska nog bli folk av honom också! :-)
Mitt knä som inte varit sig riktigt likt sedan jag fastnade med foten i cykeln för några år sedan, tycker inte om det hårda underlaget. Hundarna halkar ideligen medan matte klarar sig hyfsat med hjälp av Icebugs. Men roligt är det inte.
Att träna hund på halkigt eller grusigt underlag lockar inte. Det har blivit ett och annat spår på hårt underlag, och några uppletanden, men inte så mycket mer.
Nåja, allt har inte varit så illa. Det har gått att åka skidor ibland, och vi har t.o.m. varit på en fjälltur. Knas fick dra packningen, som vanligt, och Kiitos som tog alltför vida svängar när jag försökte ha honom lös, fick hjälpa till att dra matte.(Knas drog både mig och packningen.) Vi hade jättetur med vädret, för det var kallt och lite snö ovanpå isen när vi for upp, och hann inte töa så mycket när vi åkte ner. Sedan blev det varmare.
Nu är det plusgrader och isigt igen och jag är genomförkyld. Och när jag är jätteförkyld så är jag inte så väldigt positiv.. ;-)
Kiitos har blivit 10 månader och är väl nästan fullvuxen. Han är en liten skit på ca 60 cm över manken och knappt 23 kg. Bredvid Knas ser han verkligen liten ut. :-) Han artar sig väl, är en snäll och livlig kille som älskar att springa och gärna spårar eller letar upp saker.
Lydnad har vi inte tränat så mycket än, och han är inte så lättlärd som Knas, men arbetsvillig är han. Det ska nog bli folk av honom också! :-)
Bild från höstens fjälltur - det kom snö redan i oktober!
Lite blandat
Ikväll är det lite vitt på marken och vi gick en sväng i skogen efter mörkrets inbrott. Det är så skönt när snön har kommit; allt blir ljusare och man ser hjälpligt var man går i mörkret även utan belysning (i alla fall när man bor i närheten av en stad och det är lite mulet).
Jag har låtit undersöka Knas armbågar med hjälp av CT, som Djursjukhuset i Östersund har införskaffat. CT ger mycket mer information än vanlig röntgen, och jag ville veta hur det stod till med armbägarna eftersom Knas har fått en 1:a vid röntgen men har varit helt besvärsfri hela tiden.
Svaret blev att han har helt jämna och fina ledytor, inga broskdefekter och processus anconeus och coronoideus är båda hela i båda armbägarna. Inga tecken på svullnad i mjukdelarna kring armbågarna. Man ser lite benpålagringar på ovandelen av vänster proc. anconeus (inte ledytan) och lite ökad bentäthet på något ställe i båda lederna. De som granskade undersökningen trodde förändringarna berodde på belastning (han är ju 5 år och tränar/tävlar elitsök mm), men vågade inte utesluta bakomliggande ärftlig orsak.
Allt som allt verkar det som att Knas armbågar är i fint skick. Eftersom ingen av kullsyskonen med ED på röntgen har några problem med sina armbågar, är det sannolikt att även deras är ok.
Om Rumbas valpar får fina leder, kanske man skulle våga använda Knas i avel. Å andra sidan har jag ingen tik att para honom med, så det lär inte bli aktuellt. Synd egentligen, för han är både snygg att se på, en jättetrevlig hund i vardagen och en duktig tävlingshund.
Lille Kiitos väger nu nästan 20 kg. Jag hoppas att han inte ska bli lika stor som Knas och än så länge verkar det inte så. Han ska väl inte växa såå mycket till.. ? Jag har selar och annat som passar till en mindre hund, och skulle gärna slippa att köpa en till uppsättning som passar en större hund.
Kiitos är lite dyr i drift. Han fick mina gamla tofflor som föregående och denna valpkull roat sig med att gnaga på. Dem har han bitit sönder ordentligt, och tyvärr har han sedan fortsatt med andra skor. Glömde ställa upp ett par sandaler på hyllan när jag gick till jobbet idag, och det första som möter mig är små bitar och en större bit av ena sandalen utspridd över golvet. Jag blev inte så glad.
Men annars är han en pigg, snäll och gosig hund, så man får ta det goda med det onda. Måste bara komma ihåg att ställa undan skorna när jag lämnar huset...
Jag har låtit undersöka Knas armbågar med hjälp av CT, som Djursjukhuset i Östersund har införskaffat. CT ger mycket mer information än vanlig röntgen, och jag ville veta hur det stod till med armbägarna eftersom Knas har fått en 1:a vid röntgen men har varit helt besvärsfri hela tiden.
Svaret blev att han har helt jämna och fina ledytor, inga broskdefekter och processus anconeus och coronoideus är båda hela i båda armbägarna. Inga tecken på svullnad i mjukdelarna kring armbågarna. Man ser lite benpålagringar på ovandelen av vänster proc. anconeus (inte ledytan) och lite ökad bentäthet på något ställe i båda lederna. De som granskade undersökningen trodde förändringarna berodde på belastning (han är ju 5 år och tränar/tävlar elitsök mm), men vågade inte utesluta bakomliggande ärftlig orsak.
Allt som allt verkar det som att Knas armbågar är i fint skick. Eftersom ingen av kullsyskonen med ED på röntgen har några problem med sina armbågar, är det sannolikt att även deras är ok.
Om Rumbas valpar får fina leder, kanske man skulle våga använda Knas i avel. Å andra sidan har jag ingen tik att para honom med, så det lär inte bli aktuellt. Synd egentligen, för han är både snygg att se på, en jättetrevlig hund i vardagen och en duktig tävlingshund.
Lille Kiitos väger nu nästan 20 kg. Jag hoppas att han inte ska bli lika stor som Knas och än så länge verkar det inte så. Han ska väl inte växa såå mycket till.. ? Jag har selar och annat som passar till en mindre hund, och skulle gärna slippa att köpa en till uppsättning som passar en större hund.
Kiitos är lite dyr i drift. Han fick mina gamla tofflor som föregående och denna valpkull roat sig med att gnaga på. Dem har han bitit sönder ordentligt, och tyvärr har han sedan fortsatt med andra skor. Glömde ställa upp ett par sandaler på hyllan när jag gick till jobbet idag, och det första som möter mig är små bitar och en större bit av ena sandalen utspridd över golvet. Jag blev inte så glad.
Men annars är han en pigg, snäll och gosig hund, så man får ta det goda med det onda. Måste bara komma ihåg att ställa undan skorna när jag lämnar huset...
Tiden går fort
Det är redan slutet av oktober, och valparna har blivit unghundar. Hittills verkar det mesta ha gått bra, och alla verkar nöjda. Kiitos, som fick bo kvar hos mig, börjar se riktigt vuxen ut. Men eftersom han inte är så stor och troligen inte blir någon jätte, så tycker jag fortfarande att han är en barnrumpa.
Danskullen fortsätter att göra bra ifrån sig på tävlingsbanorna. Quickstep har fått förstapris i lydnadsklass 3, och Polka har blivit uppflyttad till elitklass spår! Bolero har tävlat i nosework (inofficiell tävlingsform tills nästa år) och tydligen utklassat sina konkurrenter. Sedan har Absinthe (Troja) från Drink-kullen tävlat sök och blivit uppflyttad till högre klass samt fått certpoäng i spår. Bra jobbat, allihop!
Knas bröt en tå alldeles innan valparna skulle födas. Tån läkte inte utan vi fick låta amputera den, och sedan tog det ytterligare tid innan det läkte. Men idag har han inga besvär alls från tassen och har tävlat både spår och sök med den äran. Ett cert i spår blev det, och 10-10 i betyg på söket sist. Tyvärr gick lydnaden inte bra den gången, så vi fick nöja oss med ett godkänt resultat. Men att söket gick så bra kan jag leva länge på!
Vi planerar en kull till i vår, efter vår fodertik Krokasmedens Wannabe och Armagnac von Scathach (pappa till Dans-kullen). Wannabe, eller Wilda som hon kallas, har nyligen blivit certifierad försvarsmakshund. Armagnac är numera pensionerad från tävlingar, men har ju presterad mycket inom IPO och har dessutom flera trevliga och framgångsrika avkommor i Europa. Det borde kunna bli riktigt bra hundar av den kombinationen!
Danskullen fortsätter att göra bra ifrån sig på tävlingsbanorna. Quickstep har fått förstapris i lydnadsklass 3, och Polka har blivit uppflyttad till elitklass spår! Bolero har tävlat i nosework (inofficiell tävlingsform tills nästa år) och tydligen utklassat sina konkurrenter. Sedan har Absinthe (Troja) från Drink-kullen tävlat sök och blivit uppflyttad till högre klass samt fått certpoäng i spår. Bra jobbat, allihop!
Knas bröt en tå alldeles innan valparna skulle födas. Tån läkte inte utan vi fick låta amputera den, och sedan tog det ytterligare tid innan det läkte. Men idag har han inga besvär alls från tassen och har tävlat både spår och sök med den äran. Ett cert i spår blev det, och 10-10 i betyg på söket sist. Tyvärr gick lydnaden inte bra den gången, så vi fick nöja oss med ett godkänt resultat. Men att söket gick så bra kan jag leva länge på!
Vi planerar en kull till i vår, efter vår fodertik Krokasmedens Wannabe och Armagnac von Scathach (pappa till Dans-kullen). Wannabe, eller Wilda som hon kallas, har nyligen blivit certifierad försvarsmakshund. Armagnac är numera pensionerad från tävlingar, men har ju presterad mycket inom IPO och har dessutom flera trevliga och framgångsrika avkommor i Europa. Det borde kunna bli riktigt bra hundar av den kombinationen!
Rapport från valphagen
Valparna växer och hittar på allt mer bus. De får vara ute i trädgården, och det gillar de så mycket att de blir väldigt upprörda när jag tar in dem. Även om de precis har somnat ute så vill de inte sova inne inte.
I morse väckte de mig strax efter kl 4 på morgonen. Det är för tidigt tycker jag, och jag tänkte bara strunta i dem. Men teet jag drack kvällen innan gjorde sig påmint och jag tassade försiktigt upp för att inte dra upp dem mera.
Det första jag mötte var en glad valp som klättrat ut ur valphagen. När jag skulle sätta tillbaka henne såg jag att det inte bara var jag som hade behövt ett tidigt toalettbesök - och det var inte bara kiss heller. Valet stod då mellan att släppa ut de små bestarna och städa direkt, eller att strunta i det och städa desto mer senare. Jag släppte ut dem.
Som tur var somnade de ganska snabbt efter att ha varit ute en stund och jag kunde lägga mig igen efter att ha städat undan det värsta. Men det tog lite tid att somna om.
I morse väckte de mig strax efter kl 4 på morgonen. Det är för tidigt tycker jag, och jag tänkte bara strunta i dem. Men teet jag drack kvällen innan gjorde sig påmint och jag tassade försiktigt upp för att inte dra upp dem mera.
Det första jag mötte var en glad valp som klättrat ut ur valphagen. När jag skulle sätta tillbaka henne såg jag att det inte bara var jag som hade behövt ett tidigt toalettbesök - och det var inte bara kiss heller. Valet stod då mellan att släppa ut de små bestarna och städa direkt, eller att strunta i det och städa desto mer senare. Jag släppte ut dem.
Som tur var somnade de ganska snabbt efter att ha varit ute en stund och jag kunde lägga mig igen efter att ha städat undan det värsta. Men det tog lite tid att somna om.
Valpar igen
Så har det fötts en ny valpkull på kennel Turbulens. Det var 5 år sedan sist, och det känns lite ovant. Det blev 7 valpar den här gången, 5 tikar och 2 hanar.
De är nu 6 dagar gamla och alla mår bra hittills. Rumba verkar ge dem ordentligt med mjölk för de har gått upp bra i vikt.
Vi är inte helt överens, Rumba och jag, om hur det ska vara i valplådan. Hon blir varm och försöker få det lite svalare genom att krafsa bort filtar och tidningar och lägga sig på golvet. det går bra så länge hon ligger där och håller valparna varma, men när hon går ifrån dem, om än bara för en kort stund, så är valparna inte lika glada. De tycker att det är kallt och golvet är halt att ta sig fram på. Så jag lägger tillbaka tidningar och filtar, och Rumba krafsar undan dem igen. Nåja, valparna håller värmen genom att lägga sig i en enda hög, så de klarar sig nog ändå. Men vi får se vem som är envisast!
De är nu 6 dagar gamla och alla mår bra hittills. Rumba verkar ge dem ordentligt med mjölk för de har gått upp bra i vikt.
Vi är inte helt överens, Rumba och jag, om hur det ska vara i valplådan. Hon blir varm och försöker få det lite svalare genom att krafsa bort filtar och tidningar och lägga sig på golvet. det går bra så länge hon ligger där och håller valparna varma, men när hon går ifrån dem, om än bara för en kort stund, så är valparna inte lika glada. De tycker att det är kallt och golvet är halt att ta sig fram på. Så jag lägger tillbaka tidningar och filtar, och Rumba krafsar undan dem igen. Nåja, valparna håller värmen genom att lägga sig i en enda hög, så de klarar sig nog ändå. Men vi får se vem som är envisast!
Sommar
Idag har vi visst fått sommar igen. Förra gången varade den i 2-3 dagar, sedan hade vi ca 7 grader varmt på morgnarna, mulet och blåsigt på dagarna igen. Men idag strålar solen från en klarblå himmel.
Uppletande i Mora
Turbulenserna har varit ute på tävlingsbanorna och gjort riktigt bra ifrån sig. Jenny med Troja (Absinthe) är årets stjärna så här långt och har fått två brukscert i spår samt certpoäng vid ytterligare ett tillfälle. Otroligt bra gjort! Vi önskar all lycka till på fortsatta tävlingar!
Camilla med Bolero har tävlat rallylydnad och är nu kvalificerad för avancerad klass! Bra jobbat! Anna-Maria med Polka kämpar på i lägre klass, men har inte fått till det där allra sista som krävs för uppflytt. Det är så lite som fattas, men det behövs lite tur också. Nästa gång!
Vär fodertik Wilda (Krokasmedens Wannabe) har också tävlat, i appellspår, och är uppflyttad till lägre klass. Hon är dräktig och ska ha sin första kull snart, den här gången på kennel Ullhedens. Det ska bli spännande.
En trött Knas efter söket i Mora. Han var enda hunden som hittade (och markerade) alla 3 figgarna.
Knas och jag har också tävlat, med viss framgång. Tre starter och tre förstapris är väl ganska ok.. Två tävlingar i högrespår där vi missade uppflytt med 0,25 poäng första gången, men klarade det med lite bättre marginal nästa gång. Sedan har vi tävlat elitsök en gång där vi var 25 poäng ifrån cert. Nu tränar vi för att Knas ska få bättre fysisk och mental kondition så att han kan klara av att tvingas göra alla tre delarna - sök, uppletande och lydnad - med bara korta pauser emellan. Det blev lite dåligt med tid för återhämtning sist, och lydnaden gick sådär.
Fritt följ
Danskullens pappa Armagnac har varit på besök i Sverige igen med sina ägare Carmen och Klaus. Jag tog en minisemester i samband med deras besök och hälsade på en kompis i Falun och sammanstrålade med Carmen och Klaus där. De följde med till först Tällberg (där vi firade midsommar) och sedan Mora där jag tävlade sök. Carmen tog många fina bilder under tävlingen och några av dem är med i det här inlägget.
Stegen
Det var lyxigt på tävlingen med egen support-grupp. Carmen och Klaus, Katarina och Åsa (Rumbas matte) var med och applåderade och stöttade. Mycket trevligt!
Ny vår/försommar
Det har inte blivit mycket skrivet under det senaste året. Det har hänt en del och det är hög tid med en uppdatering.
Knas och jag tävlade elitsök i fjol, och såg att cert eller certpoäng inte var någon omöjlighet även om vi inte fick till det. Men det är bara att försöka igen, och träna, träna, träna. Lydnaden har vi pysslat med i höst och vinter, men söket fick vila under vintern. Nu har vi precis kommit igång igen och har siktet inställt på tävling i slutet av juni - om träningen gåt bra.
Som "uppvärmning" på tävlingssäsongen har jag anmält mig och Knas till högrespår i slutet på maj. Det är lite lättare att träna spår på egen hand och kunna sikta in sig på precis de detaljerna som behöver finslipas. Söket är väldigt trevligt eftersom man tränar med andra, men där måste man förstås anpassa sig efter sina träningskamraters önskemål och kunskaper. Eftersom de flesta tränar på lägre nivåer är det lite svårt att komma med krav på elitbana, svår terräng och många dolda legor. Men det är just de sakerna Knas och jag skulle behöva träna på.
Jag hade planerat en valpkull till den här våren, men det kom lite saker emellan. Dels blev Bolero halt, och innan vi fått besked om att det inte rörde sig om något ärftligt, ville jag inte låta para Rumba. Glädjande nog var det inget sådant, men beskedet kom försent för parning. Tråkigt, men vi kanske får en ny chans nästa vår, vi får se. Sedan har jag fått operera mitt knä och konvalescensen är långvarig och inte över än, även om jag har svårt att hålla mig i skinnet och går mer i skogen än jag misstänker är riktigt bra. Så det var nog lika bra att det inte blev en valpkull, trots allt.
Det finns ändå spännande valpplaner på gång som rör en av kennelns hundar. Krokasmedens Wannabe "Wilda", som samägs med kennel Ullhedens, är nyligen parad med Ullhedens Åzzy. Wilda är ju kullsyster med Ernst som vi tänkte para Rumba med, och Åzzy är barnbarnsbarn till Lilla Eklidens Alannah som är vår stamtik! Det är kennel Ullhedens som tar den här kullen, men det är inte omöjligt att en valp ur den kombinationen hamnar på kennel Turbulens.
Även de andra turbulenserna har tagit det lugnt under vintern. Men nu börjar flera bli tävlingssugna och någon har t.o.m. startat. Jag tror att Troja tävlar idag, så jag håller tummarna för att det går bra och önskar alla lycka till!
Rumba på besök
Såg att jag aldrig la in det här från förra sommaren, men bättre sent än aldrig... ? Här kommer det i alla fall.
Det blev verkligen en "riktig" sommar i år. Temperaturer runt +30 grader hör inte till vanligheterna I Jämtland, men i år hade vi flera veckor med sol och värme. Det kom några regnskurar emellanåt, så gräsmattan växte och frodades och hann bli alldeles för lång mellan klippningarna.
Hundarna (och jag) tyckte det var lite jobbigt i värmen, och den där intensiva träningen som jag hade planerat för juli månad kom av sig till viss del. Kennellägret i Ånge blev en het historia, men mycket trevligt trots det. Istället för mycket skogsaktiviteter med spår och sök, blev det mest korta lydnadspass på förmiddagarna och lite på kvällarna. Eftermiddagarna letade vi upp badställen för hundarna och fick se lite olika sätt att förhålla sig till vatten och simning.
Bolero utmärkte sig genom att simma ut i sjön och sedan simma omkring därute tills matte sent omsider lyckades locka in honom till land. Andra gillade att simma med sällskap av sina förare eller för att hämta pinnar. Och vissa fick övertalas för att alls våga släppa kontakten med bottnen. Men alla såg ut att tycka det var skönt att få svalka sig.
Det har tävlats en del också, med varierande framgång. Det har fattats några förargliga poäng för flera av oss för det där uppflyttet, eller förstapriset, som man så gärna vill ha. Andra har lyckats bättre. Men det är jättekul att så många i danskullen har kommit ut på tävlingsbanorna!
För någon vecka sedan åkte jag förbi Mora och hämtade upp Rumba. Hon bodde hos oss en vecka för att vi skulle lära känna varandra bättre inför den planerade valpkullen till våren. Rumba är en mycket behaglig fröken! Det var inga problem för henne att byta hem ett tag, och hon kom bra överens med morsan och brorsan.
Knas blev störtförälskad i syrran. Hon hade löpt några veckor tidigare, och Knas har inte lärt sig när tjejerna ät mottagliga för sexinviter. Han var alldeles till sig de första dagarna, och verkade inte ha givit upp hoppet helt ens sista dagen. Men på slutet blev det i alla fall mer lek av det hela. Rumba sa ifrån när Knas blev för närgången, men verkade inte tycka direkt illa om uppvaktningen. Jag tror inte de ska få vara tillsammans när Rumba löper på riktigt!
Rumba är så välkommen tillbaka. Följsam, orädd och livlig är hon, social och kelen också. Vi tränade lite på Brunflo BK en kväll när jägarna tränade som bäst inför älgjakten på skjutbanan alldeles i närheten, och skotten bekom ingen av dem det minsta. Att Rumba också är en bra tävlingshund har hon redan bevisat, och mer ska det väl bli.
Tävlingssäsong
Nu är sommaren här (fast just nu är vädret inte så sommarlikt) och med den tävlingssäsongen. Och det tävlas flitigt både här och där!
Camilla med Bolero tävlar rallylydnad med framgång. Om jag förstår rätt så har de tävlat i fortsättningsklass och har kvalificerat sig för nästa klass. Rallylydnad verkar väldigt roligt för både hundar och förare och jag funderar på att prova med Toka så småningom.
Och det påminner mig om att Tokas syster Busa också har tävlat i rallylydnad och fick ihop 82 poäng vid sin första start i nybörjarklass! Jättekul!
Lone med Quickstep har tävlat lydnadstvåan och fått ett förstapris och ett andrapris. Anna-Maria med Polka har tävlat appellspår och blivit uppflyttade, fått ett andrapris i lydnadsettan och startat i lägrespår. Polka hade troligen noskvalster den gången, så spårarbetet gick inte så bra. Det blir bättre nästa gång!
Rumba har också startat i lägrespår och blivit uppflyttad. Hon har också tävlat i lydnadstvåan med ett andra- och ett tredjepris så här långt. (Det behövs inte många missar i lydnaden för att mycket poäng ska gå förlorade..)
Och så har jag och Knas tävlat. Vi började med ett lydnadsetta och fick det tredje förstapriset vi behövde för lydnadsdiplom 1. Sedan provade vi med ett lägrespår och blev uppflyttade till högre klass. Och efter att ha varit på sökläger i Eksjö i år igen, blev jag så inspirerad att jag anmälde till ett högresök - och där blev vi också uppflyttade! Helt otroligt! Den tävlingen blev extra rolig genom att min kompis Katarina också tävlade och fick uppflytt till högre klass med sin boxer Dryas.
Efter tävlingen hade jag en veckas semester, och den utnyttjades till mer sökträning, några underbara dagar på västkusten med Katarina och till sist ett par dagar på kennel Ullhedens läger där jag bl.a. träffade Knas pappa Armagnac och hans matte.
Det var väldigt trevligt att träffa Carmen igen och få se Armagnac och att få jämföra honom med Knas. Knas är lite högre (jag har inte vågat mäta honom sedan han växt färdigt..) och har även lite mer päls men det finns många likheter. Att se Carmen träna lydnad med Armagnac var en upplevelse - vilken arbetsglädje! Armagnac fick även prova på sök en gång, och det gick alldeles utmärkt.
Det var verkligen bussigt av Camilla Berg som har kennel Ullheden att bjuda in mig och Carmen så att vi kunde träffas när Carmen var i Sverige ett par dagar. Camilla var med till Tyskland när jag parade Toka med Armagnac, så hon hade också träffat Carmen. Och det var toppen att få några extra träningstillfällen i sök för Knas - så tack alla Ullhedare för att vi fick vara med!
Toka då? Ja, hon har också fått några träningspass i sök, och jag satsar på att starta henne i elitspår och högresök i sommar. Hon är riktigt duktig, så det ska bli spännande. Problemet med elitspår är att det är svårt att komma med på tävling - vi får se hur det går.
Vår?
Den här vintern har varit halvdan, tycker jag. Det kom snö som lyste upp vintermörkret, men det har varit många tödagar som gjort marken hård och isig, och det har varit dåliga förutsättningar för skidåkning. Men jag har ändå kunnat åka lite skidor med hundarna.
Annars har hundarna mest fått vara sällskapshundar denna vinter. Det har blivit enstaka träningstillfällen, annars mest promenader - eller skidturer då. Sedan jag var på senaste återbesöket till läkaren med knät, och sista hoppet om någon större förbättring försvann, så har jag känt mig ganska låg och fått anstränga mig för att klara av vardag med arbete, hundar och rehab-träning. Förhoppningsvis kommer energin tillbaka med solen nu när dagarna blir längre..
Knas och jag har i alla fall varit iväg på en fjälltur i vinter. Förra helgen var kompisen med boxer på besök, och vi tog oss från Vålådalen till Lunndörrsstugorna på skidor och med hundar och pulkor. Toka fick vara med mina snälla grannar.
Snötillgången var inte den bästa, inte väderutsikterna heller, men det gick förvånansvärt bra ändå. På uppfärden var det så pass varmt att isiga partier blev mjuka och snön kornig och vi kom upp på lite drygt tre timmar, trots att det började regna och blåsa motvind på slutet. På lördagen som blev riktigt solig stannade vi vid Lunndörren och tog en tur på skidor (boxerkompisen) eller till fots (jag). Det fanns också en utgrävd snögrotta vid stugorna, som vi uttnyttjade till att träna lavinsök med Knas och dold markering med boxern Dryas.
Från Knas och min fjällpromenad
Nedfärden blev varm, blåsig och solig, och tog faktiskt längre tid än uppfärden. Detta pga att det hade snöat mellan solglimtarna på lördagen, och i värmen blev nysnön mjuk och sugande så skidorna gled inte så bra. Det var jag ganska tacksam för, för nedfärden var det jag var mest rädd för i förväg. Jag har inte just åkt i några backar i vinter, och hade ingen aning om mitt knä skulle stå emot snabba gupp, svängar och inbromsningar. Nu krävdes inte så mycket kraft för detta och det gick fint.
Knas var jätteduktig som draghund! Han drar villigt i jämnt tempo utan stress, och är lyhörd för mina kommandon. En finfin kamrat på fjället! Att han sedan också kan tända till och visa en härlig arbetslust i sök och lydnad gör honom till en fantastisk kompis i alla lägen.
Övriga Turbulenser har också tagit det ganska lugnt under vintern. Camilla med Bolero har varit ut och tävlat i rally-lydnad och fick ihop ett riktigt bra resultat. Vi får se vad mer som händer under våren. Jag har i alla fall kikat på tävlingskalendern och börjat göra upp lite planer för träning och tävling, och även anmält mig till ett sökläger.
Länge sedan
Nu är vi inne i mörkaste hösten, eller kanske tidig vinter. Snön vill inte riktigt komma till Östersund, det ligger bara lite lite på marken och kvällarna blir väldigt mörka.
Det har hänt både roliga och tråkiga saker under sommaren och hösten. Valpköparna har varit flitiga, och både Quickstep och Rumba har tävlat sig till LP1. Rumba kan också titulera sig KORAD efter att ha gjort ett godkänt mentaltest och fått godkänd exteriör på utställning. Jättekul.
Bolero, Polka och Knas (Pasodoble) har också gjort godkända mentaltest för korning, bra jobbat! Bolero har debuterat i rallylydnadens nybörjarklass med 53 poäng.
Troja har tävlat högreklass spår och blivit godkänd. Nästa gång blir det uppflytt, det är jag övertygad om! Inga-Lill och Zpeiha har tävlat i lydnadsklass 3 med varierande resultat. Det ska bara stämma på alla punkterna vid samma tillfälle - men det kommer nog snart. Lydnad har blivit en verklig precisionssport, och jag beundrar Inga-Lill som kämpar på!
Till de tråkiga nyheterna hör att två i Vind-kullen har dött i år. Varken Sam (Tornado) och Hilda (Sunnan) finns mer. Sam gick bort efter en längre tids sjukdom, Hilda fick malignt lymfom och avlivades.
Hilda var mitt trogna sällskap denna tråkiga sommar när jag bara kunde ta mig fram korta promenader med kryckor. Knas fick tillbringa större delen av sommaren hos snälla släktingar och Toka fick vara några veckor här och några veckor där. Men Hilda fick stanna kvar, och hon vek knappt från min sida - inte ens när snälla vänner och bekanta tog med sig hundarna på promenader var Hilda särskilt angelägen att få följa med. Det var bara till närmaste grannarna hon gick självmant.
Sedan när jag väl blivit opererad och kunde börja böja knät tillräckligt för att köra bil, var det Hilda som fick följa med på mina första stapplande skogspromenader. Hon och jag tränade upp konditionen samtidigt. När de andra kom hem så blev Hilda glad. Men hon höll fortfarande noga koll på matte, och gick oftast strax bakom mig på promenaderna.
Någonstans har jag känt på mig att Hilda inte skulle bli jättegammal. 10 år är lite vad man kan räkna med för hundar av den här storleken - blir det mer är det bonus. Men ändå var jag inte beredd när jag hittade en stor knöl på Hildas hals. Sedan kände jag att samtliga lymfknutor var förstorade, och jag förstod varför det gått mer vatten än vanligt och att Hilda haft så bråttom ut och kissa på morgnarna.
Hilda fick sluta sina dagar innan hon hann bli dålig. Det kändes mest rätt.
Älskade Hilda, jag saknar dig så!
En urfälld Hilda sommaren 2013. Foto Thomas Lindström
Olycka
Aj, aj! Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig! Jag tog en cykeltur med alla vovvarna - har gjort det ett par gånger i veckan sedan april-maj - och det slutade med brutet vadben och skadat knä. INTE vad jag hade räknat med i sommar!
Det är mycket som ställs på ända när något sådant händer. Sommarjobb, hundträning, alla förberedelser för egna kliniken - allt blir på andra premisser eller inte alls. Tur att man kan göra en hel del per telefon och dator.
Lite roligare nyheter är att Felix (Turbulens Flamenco) har gjort MH med +1 på skotten, så nu är hela kullen MH:ad. Känns bra. Felix gjorde en finfint MH, och tack vare en strategiskt lagd bana kunde jag se flera av momenten sittandes på altanen till klubbhuset i Ånge.
Innan olyckan hann jag och Knas prova en tredje tävling i lydnadsklass 1. Ett tredje förstapris och LP1 var planen, men så lätt skulle det inte gå. Ett förargligt missförstånd på hoppet med betyg 0, så var det tillfället borta. Men så snart jag kommer i form så tar vi det.. hmm.
Sedan har Zpeiha (Turbulens Ouzo) blivit korad, jättekul! Båda flickorna i drink-kullen är nu korade. Flera i dans-kullen är anmälda till mentaltest för korning och det ska bli spännande att se hur många som kommer med. Jag har anmält Knas, men just nu känns det lite osäkert om vi kan gå upp. Vi får väl se.
Efter en kall och regnig inledning av juli så har det slagit om och blivit högsommarvärme. Man törs ju inte klaga, men egentligen tycker jag att det bästa sommarvädret är ca 15-20 grader varmt. Men 27 grader och sol är ändå mycket bättre än 10-12 grader med blåst och regn. Gräset slutade nästan att växa i trädgården.
För närvarande har jag Toka och Hilda hemma, medan Knas är hos min systerdotter i Uppsala. Det är tomt utan gull-pojken, men vad gör man? Med hjälp av snälla kompisar och bekanta får tjejerna komma ut på lite längre promenader nästan varje dag, men det hade varit svårt att pracka på andra alla tre hundarna. Och själv kan jag bara gå sakta sakta med hjälp av kryckor. Och inte särskilt långt. Men jag kan i alla fall hoppas på bättring!
Mera tävling
Det är lite konstigt att man vill hålla på att tävla, egentligen. Innan tävlingen är man jättenervös - i alla fall jag - och går det dåligt är man på mer eller mindre dåligt humör efteråt. (Och det är inte alltid poängen eller placeringen som avgör om man tycker att det har gått dåligt eller bra.) Men jag blir alltid revanchsugen när den första besvikelsen har lagt sig och så anmäler jag mig igen. Och igen..
Det är lättare att förstå varför man vill tävla när det går bra. Och förra helgen gick det bra för mig och Knas. Vi startade i lägresök och Knas gjorde riktigt bra ifrån sig. Betyg 9/9 på söket och 473 poäng sammanlagt räckte med god marginal till uppflytt till högre klass. Min duktiga kille! Efter en sådan tävling går hemresan som på små moln.
Men nu dröjer det till nästa söktävling för Knas. Det är ett ganska stort hopp mellan lägre och högre, och det är mycket som behöver läras in före nästa start. Men det är alltid roligt att få lära in nya saker istället för att behöva nöta på samma moment hela tiden.
En sak som vi behöver träna en del på är uppletande av föremål. Toka verkar i alla fall ha kommit ur sin formsvacka, för de senaste gångerna vi har tränat detta har hon gått som på räls. Här kommer lite stilstudier från senaste träningstillfället. På väg ut i rutan:
Toka
Knas
Hilda (i mer makligt tempo)
Och på väg in med föremål:
Toka
Knas
och Hilda. Den där lädergrunkan skulle tydligen bäras i höger mungipa..
Knas syster Rumba har debuterat i tävlingssammanhang, och vilken debut sedan! 273,25 poäng i appellspår och uppflytt! Det är bara att gratulera och önska lycka till i fortsättningen. Rumbas husse hade framgång med sin andra hund också och fick ett förstapris i lydnadsklass 2 dagen innan.
Rumba visar linförighet med husse Kent. Bra kontakt! (Foto Åsa Haglund)
Årets tävlingsdebut
Först kanske jag skulle börja med Lone och Quickstep, för de har tävlat lydnadsettan med finfint resultat. Ett förstapris och höga poäng, tyvärr har jag glömt hur mycket.
Toka och jag skulle tävla i högresök förra helgen hade jag tänkt. Jag var lite rädd att hon skulle vara lite loj pga skendräktighet så vi körde ett ganska hårt träningspass helgen innan som test, men det gick galant. Hon jobbade på bra trots att det var varmt och jag kände att det var värt ett försök att starta, trots att tävlingen låg långt bort.
Sagt och gjort, vi steg upp 04:30 på söndagmorgonen och packade oss iväg. Hilda fick stanna hemma med hundvakt medan Knas fick följa med. Det var en underbart vacker morgon, och resan på 23 mil kändes inte alls betungande. Det var ännu kyligt i luften när vi for (bara 3 plusgrader när vi kommit halvvägs), men när vi kom fram hade det hunnit bli betydligt varmare.
Tävlingen började med uppletande. Och senast vi tränade uppletande gick det inte lysande, men eftersom det bara är tre föremål som krävs i högre så trodde jag nog att det skulle gå. Toka var lite seg men jobbade på och kom in med ett första föremål efter någon minut. Ut igen, stannade till och nosade någon gång men så fick hon korn på ett föremål längst ut i ena hörnet och kom in med det. Sedan gick det lite trögare med trav ibland och ett par stopp, men ut gick hon och vid stoppen fortsatte hon med letandet när jag sa till henne. Men något mer föremål kom hon inte in med innan tiden var ute.
Ja, två föremål ger ju högst betyg 8 i högre, och det trodde jag ju inte att vi skulle få eftersom det hade varit lite struligt. Men när jag frågade vad vi hade fått för betyg fick jag svaret att det blev 0 eftersom det bara var två föremål och eftersom hon hade sprungit omkring i rutan.. Jag brukar inte protestera mot domarbeslut så jag sa bara "Jaha!" och gick iväg med Toka.
Men sedan blev jag både arg och besviken. Det krävs bara ett föremål för godkänt i högre, och Toka kom in med två. Hon klibbade inte vid mig och hon jobbade hela tiden, om än med ett par påminnelser. Jag var bara tvungen att fråga domarna om de inte hade blandat ihop högre och elit (reglerna har ju ändrats), men det hade de inte, sa de.
Ja, då var det inget att göra åt saken, men det kändes bra meningslöst att fortsätta tävlingen då chanserna att få uppflytt kändes väldigt avlägsna med en Toka som var lite ur form, mycket varmt väder och en matte som var på dåligt humör.
Som tur var kunde jag ändå utnyttja resan. Knas fick träna platsliggning med skott - jag lade honom på en annan plan när det momentet gick för de kvarvarande ekipagen. Sedan for vi till klubben i Ånge på vägen hem och tränade lydnad. Knas och jag ska tävla där den kommande helgen. Knas var jätteduktig, och jag fick en fin fikapaus i solen, så då kom mitt goda humör tillbaka.
Men jag kommer inte att tävla på den klubben igen, trots att det är en trevlig klubb och trots att det har gått bra för mig att tävla där. Det är helt enkelt inte värt resan.
Våren kommer
Det blev en fin vårvinter med möjlighet till härlig skidåkning i skog och på myr. Men nu är snön borta och små vårtecken börjar synas. Lite blåsippor i skogen, tussilago längs vägkanterna och i trädgården blommar krokus och scilla. Och därmed kan "skogsträningen" börja - spår och sök med hundarna!
Och det har blivit intensivträning i sök för hundarna den senaste 1½ veckan. Ett sökpass hann vi med hemma, sedan for vi iväg till Falun för en hel sökhelg med nya och gamla sökkompisar. Mycket trevligt! Och efter det fortsatte jag ned till Eksjö i Småland för en sökkurs i AfBV:s regi.
På vägen ned hann jag hälsa på ytterligare kompisar och min syster (jag försummade resten av släkten den här vändan), och jag fick också uppleva mer av våren än vad Östersund hade att bjuda på. En av många fördelar med att ha hund är att man får vänner över hela landet! De allra flesta av mina vänner har någon anknytning till hundar..
Lägret i Eksjö var både väldigt trevligt och givande. Trevliga träningskompisar och en duktig instruktör gjorde att man fick inspiration och nya idéer. När sedan Knas gick som tåget och hela tiden klarade nya svårigheter så kan det ju inte bli annat än lyckat! (Han är en fantastisk hund, min "lille" Knas - det har jag visst sagt förr.)
Det enda som inte var toppen var att Toka inte var på topp. Troligen spökar hormonerna efter löpet. Hon kan bli lite dämpad några veckor efter löp, och då är det svårt att få till bra träning. Det är lite trist när det kommer just när man är iväg på kurs (och dessutom har anmält och kommit med på tävling sedan) men det är sån't som händer. Tur då att jag hade två med mig och kunde låta Knas gå två pass om dagen istället. Ja, nu var mina träningskompisar bussiga och lät mig träna två hundar vissa pass - tack snälla ni!
Men det var nog sommarsemestern som gick den veckan. Jag har bestämt mig för att starta en egen klinik, och nu blir det fullt upp med att få igång verksamheten. Lokal har jag hittat och banken har lovat mig att få låna pengar, så då är det "bara" allt annat som ska till. Hjälp! Dessutom ska jag jobba ett par dagar i veckan på apotek och en månad i sommar. Men det är det värt!
Lavinsök
Knas och jag har varit på lavinkurs i Norge igen. Förra året gick vi C-kursen, som är den lägsta nivån i lavinsök. För att få fortsätta till B, som är nästa nivå, var vi tvungna att bli godkända på C-nivån och gå "grundkursen" som är gemensam för alla norska räddningshundar. Och det blev vi.
På träning i Järpen, foto Lena Eriksson
I grundkursen ingår orientering och första-hjälpenutbildning, som ju alltid är bra att kunna. Dessutom ingick en "utmarsj" under orienteringsträningen, en tur med packning för en övernattning i tält. Dagen efter rände vi runt i skogen med packningen och karta och kompass, och tränade även på radiokommunikation. Utmarschen blev en prövning för mig, för jag fick problem med inflammation i hälsenorna strax innan. Men med viljestyrka och smärtstillande så tog jag mig runt, och det blev ett spännande äventyr för Knas som ju aldrig hade bott i tält innan.
I årets lavinkurs ingick också en "utmarsj", denna gång på skidor och med övernattning i snögrotta. Jag gillar skidåkning och friluftsliv men är absolut ingen fanatiker, och numer hoppar jag gärna över att sova i tält. Och jag tycker det är väldigt skönt att slippa bära tung packning. Så att åka skidor i 2 mil med tung packning för att sedan gräva en snögrotta och övernatta i den, var inget jag såg fram emot. Tvärtom, jag var rejält orolig för turen - inte minst för hur det skulle gå med hälsenorna.
Inte fick jag till någon riktig träning heller av vare sig mig eller hunden. Jag hade tänkt att jag skulle träna skidåkning ca två gånger i veckan månaden innan kursen, och också försöka hitta några att träna lavinsök med. Men så fick jag ett nödrop från en kollega som var i akut behov av hjälp till sin klinik och for till Gällivare i tre veckor och jobbade. Och även om där fanns mer än tillräckligt med snö för både skidåkning och lavinsök så blev det inget av med någon träning. Så det var med stor vånda jag for iväg på kursen i Norge.
Utmarschen var planerad till fredagen den första helgen (kursen gick över två långhelger), men som tur var blev det uppskjutet till helgen därefter. Första kursdagen, den där fredagen då vi skulle ha givit oss iväg, blåste det som bara den hela dagen och det hade inte varit nådigt att gå på skidtur med packning den dagen. Det var alldeles tillräckligt att träna sök.
Lavinsök är inget för den som hatar att skotta snö. Man gräver och gräver i snön hela dagarna. Först gräver man gropar att gömma folk i, sedan skottar man igen "graven" när figuranten är på plats (figgen får ligga i en ganska rejält tilltagen grotta). När hunden grävt sig in till figgen så ska man skotta igen hålet igen (alt. gräva upp figgen helt och byta, eller täcka ingången till "graven" så att den går att använda igen senare. Och så håller man på.
Det är skönt att få vara figurant ibland, för då kan man ta sig en tupplur eller passa på att fika i lugn och ro. Jag fick tillfälle att ligga figurant i en "djupgrav" (1½ meter snölager över hålan jag låg i) på ett prov. Då får man ligga ifred tills provet är över, för det tar för lång tid att gräva fram figgen för varje hund. Lite otålig hann jag bli, men tack och lov tycker jag inte att det känns obehagligt. Inte för att någon tvingas att ligga figge som tycker att det är obehagligt att bli nergrävd, men det är skönt ändå att se att man fixar det. Fast, hade jag inte haft en kommunikationsradio med mig ner hade jag inte varit lika lugn..
Nåväl, Knas och jag klarade första helgen hyggligt. Knas är jätteduktig på att lokalisera och markera var det finns folk, men han kunde vara lite mer entusiastisk i sitt grävande. Han ledsnar lite om det är för mycket snö mellan honom och figgen, så det är något vi måste träna på till nästa år. För egen del ska jag träna upp armstyrkan så att jag blir bättre på att gräva i hård snö. :-) Men vi fick i alla fall besked om att om vi klarade utmarschen så skulle vi klara kursen. Så då var det ju bara att satsa då, men oj så jag gruvade mig..
Nästa helg kom alltför fort. På torsdagen reste jag till Hummelfjell igen, natten till fredagen blev sömnen dålig. Väderutsikterna såg bra ut - några minusgrader, nästan ingen vind, kanske lite snö. Upp på morgonen, koll av packningen en gång till och så ut till övningsfältet igen. Utmarschen startade först efter lunch, för först skulle vår instruktör göra ett prov med sin hund och det tog tid innan provområdet var i ordning. Efter lunch startade vi och redan efter första backen ner tänkte jag ge upp!
Vi började nämligen vår skidtur med att åka nedför den väg som vi körde upp till övningsfälten varje dag. Hårdpackad snö/is och brant sluttning. Jag hann ramla två gånger och kände att musklerna i knät som jag skadade under hösten inte hade återfått full styrka plus att knät protesterade. Men när jag fick höra att resten av turen skulle gå mest i skidspår så fortsatte jag i alla fall, och det är jag glad för. Vi klarade oss ju!
Knas skötte sig exemplariskt i spåret. Han drog mig hela turen utom när jag inte lät honom göra det (i nedförsbackarna t.ex.) och han lyssnade fastän det var andra hundar med. Däremot blev jag ganska irriterad på honom innan han accepterade att ligga där jag ville att han skulle ligga i snögrottan. Men när han väl kommit till ro gick det bra. Alla hundarna höll sig på sin plats och gick inte ens upp när en av "rumskamraterna" gick ut en sväng framåt morgontimmarna.
Att gräva ut snögrottan var ett kapitel för sig! Vi var ju alla trötta redan, och snön var stenhård! Mina rumskamrater drog det tyngsta lasset med själva utgrävningen medan jag skottade undan all snön som de grävde ut så att inte ingången blev blockerad. Till sist var det klart och det gick faktiskt riktigt bra att sova. Att vi var så trötta samt att vi blev bjudna på en "Jäger" av ett gäng från kursen som kom och inspekterade vårt bygge, hjälpte säkert till.
Nästa dag var det bara att dra direkt ut i fält för träning igen. Ingen chans att duscha och byta kläder. Men vi klarade det med. Och den kvällen sov i alla fall jag väldigt gott.
Är det nå´n därinne? Foto Lena Eriksson
På söndagen var det den sista träningsdagen, samt kursavslut med utdelning av diplom och medaljer. Jag känner mig riktigt stolt över att ha klarat B-kursen, för det var inte bara Knas som fick visa vad han gick för. Och jag är mycket stolt över Knas! Och ett stort TACK till alla bussiga och vänliga norrmän på kursen som gjorde att det blev så trevligt och lärorikt!
Lite mera skryt.. Toka vann brukstrofén och blev bästa brukshund i Östersunds brukshundklubb år 2012, och Knas vann lydnadstrofén. Det känns också bra.
Aktiv julhelg
Det blev vinter även i år, och i år kom den med ordentlig kyla men kanske med lite mindre snö än vanligt. Jag har fått god användning av de varmaste täckbyxorna och tjockaste tröjorna - de där som bara brukar behövas under några dagar varje år. I år har de kommit till ordentlig användning.
Det var mycket lössnö i Skärkdalen!
Kompisen med boxrarna (en boxer numera) och jag firade jul tillsammans. Vi hyrde en fjällstuga i Skärkdalen och åkte dit redan den 21:a. Det var kallt hela tiden - mellan 12 och 25 minusgrader - och snöade nästan varje dag. Det var otroligt vackert med all den vita snön, riktig julkortsstämning. Om man ska klaga på något var det väl att det blev till att åka upp nya skidspår nästan varje dag. Snön var tur nog väldigt luftig och lätt och det var inte så jobbigt att ta sig fram.
Knas och boxern Dryas hade jättekul tillsammans. De jagade varandra och brottades i snön så mycket de bara fick under skidturerna. Nu är ju Knas ett år äldre och har bättre teknik, så Dryas var den som oftast låg underst i snödrivorna. Men han verkade gilla det för så snart han kom upp jagade han ifatt Knas för att få lite mer snöbad. De kom bra överens inne också.
Boxern Dryas, 1 år, kom bra överens med tervgänget. Foto K Engevall
Vi åkte skidor någon timme varje förmiddag så hundarna fick ordentligt med motion. Dessutom gjorde vi markeringsövningar för sök varje dag, så de fick lite annan träning också. Vi grävde en snöhög som vi sedan gjorde en grotta i så att hundarna fick söka figgar i snö. Knas hade inte glömt allt från lavinhundskursen i fjol, han grävde sig in till figgen som han skulle.
Knas har tagit sig in till figgen.
Hundarna skötte sig bra på skidturerna. Knas är väldigt lagom som draghund - i alla fall så här långt. Han går framför mig hela tiden och ligger på i linan, men inte så mycket att jag känner att jag måste bromsa honom. Dessutom är han lyhörd och lyssnar när jag ber honom ta det lugnt. Jag har ju haft lite skador i höst och har kanske inte återfått full styrka och smidighet..
Knas och Toka drar tillsammans
Toka är fortfarande den perfekta draghunden. Hon är ju ganska liten men drar gärna och länge i ett jämnt tempo. Hilda blir däremot alltmer bekväm av sig. Hon går hellre precis bakom mig i skidspåret för då slipper man pulsa så mycket i snön, har hon kommit fram till. Men kortare sträckor i full fart drar hon gärna, speciellt om det blir lite tävling av det hela.
Knas och jag tävlade en lydnadstävling i december. Jag hade inte tänkt tävla, utan trodde att jag skulle få heja på två av valpköparna som hade planerat att debutera i lydnadsettan. Ingen av dem kom till start, och då tänkte jag att jag lika gärna kunde ställa upp själv. Och Knas var jätteduktig och fick ihop hela 189 poäng vilket räckte till klasseger. Men jag hade nog hellre hejat på hans syskon..
Snöfritt
Och jag som trodde att det skulle bli vinter nu. Istället har temperaturen klättrat över noll och den lilla snö som fanns har tinat bort. Men inget ont som inte för något gott med sig - sökträningen har tagit fart igen och med lite tur kan det bli ett par gånger till innan vintern kommer på allvar.
Det har blivit tre träningspass för Toka, och hon går helt enkelt jättebra! Hon har varit seg som tuggummi efter de senaste löpen, men den här gången är det full fart. Jag vill ju gärna se om vi kan starta i elit under nästa säsong, ska "bara" klara av högre klass sök först. Spår tränar vi också ibland, men det var ett tag sedan nu.
Knas har också fått träna sök ett par gånger, och det går bra för honom med. Markeringarna fungerar jättebra, så det är själva söket som behöver övas - olika legor för figuranterna, olika sökterräng osv. Jag har ju ambitioner när det gäller honom med för nästa säsong.
Min fina Knas - foto Mikael Åslund
Något jag skulle vilja prova med Knas är IPO. Problemet är att hitta några att träna med, inom rimligt avstånd. Det finns en grupp som tränar vanligt skydd och IPO på klubben men jag vet inte hur kunniga de är, eller om jag får vara med (har inte frågat heller). Det finns kunnigt folk i distriktet, men 16-18 mil enkel resa känns lite långt. Få se om jag kan hitta någon kurs till våren kanske.
Jag har haft problem med mina hälsenor en längre tid och inte klarat att gå riktiga långpromenader, men nu äntligen har det blivit bättre. Istället lyckades hundarna dra omkull mig här om veckan (jag pratade i mobilen och hundarna fick syn på en katt), så att jag for framstupa och skadade något revben eller kanske bara musklerna mellan revbenen. Idag kändes det bättre, då lyckades hundarna dra omkull mig igen när de fick syn på favoritgrannen. Den här gången landade jag utan att slå mig, men jag vred knät innan jag for omkull så det känns stelt och ömt!
Det är visst inte meningen att jag ska få gå som jag vill. Men jag tror jag ska börja styrketräna, för en tredje gång ska byrackorna INTE få omkull mig!