Ljusglimtar
T.o.m. när livet känns som mest grått, så finns det sådant som lyser upp. Medan jag sakta har hämtat mig från magsjuka och förkylning, så har Carina med familj och hund varit i Östersund för att åka skidor och träna hund. Jag var för ämlig för att hänga med på skidturerna (8-åringen Samuel åkte som ett spjut - utan hund!, och 4-åringen Edvin orkade mer än jag), men med Alvedon och lite god vilja gick det bra att träna hund på eftermiddagarna.
Carina har verkligen kommit en bra bit på väg med Miranda! Vilket fint fotgående med bra position, framförgåendet ser så stabilt och lugnt o trevligt ut, krypet är på god väg, apporteringen helt ok, osv, osv. Och det finns en fantastisk början på ett framåtsändande - jag blir nästan avundsjuk. De har verkligen legat i och jobbat. Platsliggningen har tydligen varit något av ett problem, men de här dagarna såg det hur stablit och säkert ut som helst. Miranda arbetar koncentrerat och lugnt, och är ändå pigg och alert.
Det var verkligen roligt att se Miranda nu när hon både blivit vuxen och mognat. Dels tycker jag hon är väldigt tilltalande rent exteriört, och dels börjar hon nu visa på allvar vilken bra arbetshund hon är. Jag får ju låna henne för en kull valpar, och nu när jag såg henne så känns det riktigt spännande att få börja planera så smått. Det blir inte förrän 2010, men att planera skadar inte.
Den egna träningen gick bra den med. Med Salsa blev det mycket vittringsapportering, något som har strulat sista tiden. Kanske det hänger ihop med att jag inte tränade det på ganska länge... Ett tag kände jag att elitlydnad kunde jag lika gärna ge upp, allting bara strulade. Men efter de här dagarna så tror jag nog att vi ska fortsätta träna den klassen. Andra klarar det ju!
Hilda går riktigt bra i brukselitlydnad. Det känns lovande inför tävlingssäsongen, men det skulle vara roligt att få sätta igång med uppletande och spår. Man får väl vara glad om det är snöfritt till midsommar i år! Toka gör också framsteg, och lägre klass är inom räckhåll. Men det är samma där. Skotträning behövs också. Men det var jättebra att få träna platsliggning flera dagar i rad med annan hund. Det blir inte samma sak när man tränar ensam, eller med bästa kompisen.
Typiskt nog fick jag inte med mig kameran en enda gång, så någon ny fin bild på Miranda kan jag inte presentera. Carina lyckades ta med sig sin kamera, så snart kan ni se lite bilder från träningen i hennes blogg (länk finns på länksidan).
Carina har verkligen kommit en bra bit på väg med Miranda! Vilket fint fotgående med bra position, framförgåendet ser så stabilt och lugnt o trevligt ut, krypet är på god väg, apporteringen helt ok, osv, osv. Och det finns en fantastisk början på ett framåtsändande - jag blir nästan avundsjuk. De har verkligen legat i och jobbat. Platsliggningen har tydligen varit något av ett problem, men de här dagarna såg det hur stablit och säkert ut som helst. Miranda arbetar koncentrerat och lugnt, och är ändå pigg och alert.
Det var verkligen roligt att se Miranda nu när hon både blivit vuxen och mognat. Dels tycker jag hon är väldigt tilltalande rent exteriört, och dels börjar hon nu visa på allvar vilken bra arbetshund hon är. Jag får ju låna henne för en kull valpar, och nu när jag såg henne så känns det riktigt spännande att få börja planera så smått. Det blir inte förrän 2010, men att planera skadar inte.
Den egna träningen gick bra den med. Med Salsa blev det mycket vittringsapportering, något som har strulat sista tiden. Kanske det hänger ihop med att jag inte tränade det på ganska länge... Ett tag kände jag att elitlydnad kunde jag lika gärna ge upp, allting bara strulade. Men efter de här dagarna så tror jag nog att vi ska fortsätta träna den klassen. Andra klarar det ju!
Hilda går riktigt bra i brukselitlydnad. Det känns lovande inför tävlingssäsongen, men det skulle vara roligt att få sätta igång med uppletande och spår. Man får väl vara glad om det är snöfritt till midsommar i år! Toka gör också framsteg, och lägre klass är inom räckhåll. Men det är samma där. Skotträning behövs också. Men det var jättebra att få träna platsliggning flera dagar i rad med annan hund. Det blir inte samma sak när man tränar ensam, eller med bästa kompisen.
Typiskt nog fick jag inte med mig kameran en enda gång, så någon ny fin bild på Miranda kan jag inte presentera. Carina lyckades ta med sig sin kamera, så snart kan ni se lite bilder från träningen i hennes blogg (länk finns på länksidan).
Pest och kolera
Så här skulle det ju inte vara. Jag skulle ju ha en skön vintersemester med sol, skidåkning och rikliga träningstillfällen med hundarna. Inte drabbas av luftvägsinfektioner, hot om uppsägning och vinterkräksjuka! Var tog semestern vägen?
Av de tre sakerna tror jag ändå vinterkräksjukan är den värsta (just nu). Två dagar fullständigt utslagen och nere för räkning, och nu svag och klen trots att jag faktiskt åt "riktig" mat igår och var ute själv med hundarna för första gången. TACK snälla grannar och goda vänner som givit hundarna åtminstone en ordentlig promenad per dag, för jag orkade knappt stappla fram till altandörren för att släppa ut dem i trädgården.
Och på måndag är semestern slut, och då blir något av det första som möter en beskedet om vilka som får gå. Och sedan blir ju osäkerheten ändå kvar för dem som får stanna - klarar företaget sig? Men det är ingen idé att oroa sig i förväg.
Som avslutning kommer ett par bilder som tagits av hundvakterna som passade Salsa och Toka medan Hilda och jag var på fjälltur. Vad skulle man göra utan alla snälla människor som passar hundar vid olika tillfällen och som hjälper en att promenera med dem när man är sjuk? Jag skulle vilja ge ett stort fång rosor till er alla!
Foto Harriet Ingholm (bilden är något beskuren)
Toka i klätterträdet med flickorna Fanny och Ida, foto Gösta Sjödin (bilden är något beskuren)
Av de tre sakerna tror jag ändå vinterkräksjukan är den värsta (just nu). Två dagar fullständigt utslagen och nere för räkning, och nu svag och klen trots att jag faktiskt åt "riktig" mat igår och var ute själv med hundarna för första gången. TACK snälla grannar och goda vänner som givit hundarna åtminstone en ordentlig promenad per dag, för jag orkade knappt stappla fram till altandörren för att släppa ut dem i trädgården.
Och på måndag är semestern slut, och då blir något av det första som möter en beskedet om vilka som får gå. Och sedan blir ju osäkerheten ändå kvar för dem som får stanna - klarar företaget sig? Men det är ingen idé att oroa sig i förväg.
Som avslutning kommer ett par bilder som tagits av hundvakterna som passade Salsa och Toka medan Hilda och jag var på fjälltur. Vad skulle man göra utan alla snälla människor som passar hundar vid olika tillfällen och som hjälper en att promenera med dem när man är sjuk? Jag skulle vilja ge ett stort fång rosor till er alla!
Foto Harriet Ingholm (bilden är något beskuren)
Toka i klätterträdet med flickorna Fanny och Ida, foto Gösta Sjödin (bilden är något beskuren)