Tävlingsdebut
Det blev tävlingsdebut för både Kvicken (Quickstep) och Knas (Pasodoble) samma dag, i samma klass men på olika håll. Och båda fick förstapris i lydnadsklass 1 och kom på andra plats i klassen av ungefär lika många tävlande! Jätteroligt!
Sedan har jag varit ännu en vända i Norge för att slutföra grundkursen för räddningshundförare. Det blev mycket förstahjälpen-utbildning samt en del information om Norska Redningshunder och räddningshjälpen i övrigt, och ett prov på slutet. Men nu vet jag att den första godkända lavinhunden i Norge hette Heidi. :-) Och Knas och jag får fortsätta med B-kursen nästa vinter.
Förstahjälpen-kunskaper har man alltid nytta av, och det är bra med uppdatering eftersom den utbildning som jag fick som räddningshundförare i Sverige har blivit lite föråldrad. Men det känns att jag var yngre och mer vältränad då jag gick den utbildningen, för attans vilken träningsvärk i magmusklerna jag fick den här gången av HLR-övningarna! Men jag kanske har förträngt hur det var sist..
Till helgen ska Danskullens pappa tävla i tyska IPO-mästerskapen. Vi håller tummarna!
Något trist är att Toka har skadat senskidan/-fästet för akillessenan på ena bakbenet. Jag är osäker på när och hur det hände, men på morgonen dagen efter att jag hade kommit hem från Norge såg jag att hon gick ojämnt med bakbenen på morgonpromenaden. Vid undersökning kunde jag känna att hon var varm, öm och svullen över senan där den löper över hasspetsen. Senare röntgen visade att det som tur var inte rörde sig om någon skelettskada.
Men jag börjar inse att det nog inte blir några tävlingar för Toka förrän tidigast till hösten. Visserligen haltar hon inte mycket nu, men det vanligaste felet man gör vid hundars hälta är att man inte ger skadan tillräckligt med tid att läka. Och senor läker inte så fort.
Så för närvarande har jag bara en tävlingshund - Knas. Hilda har haft lite ont i ryggmusklerna och fått akupunktur. Hon verkar helt återställd nu, men eftersom hon ändå är måttligt road av tävlingar så kan hon lika gärna få bli pensionär. Och nu är alltså Toka skadad. Men, blir hon bara frisk igen.
Jag måste försöka komma ihåg att ta med mig kameran ut. Förstabilden på hemsidan börjar kännas lite inaktuell... ;-)
April
Jag har gått ett par spår med vovvarna på gräsmark, men där var det så fullt av sorkhål att det är ett under att hundarna lyckas hålla koncentrationen på spåret uppe. Gräset har inte börjat växa än, så det kanske skulle kallas höspår snarare än grässpår.
Lilla Wannabe växer så det knakar, och hennes husse verkar rätt nöjd med henne så här långt. Hennes öron som precis började stå upp har rasat igen nu när tandömsningen har börjat. Visst är hon charmig i hängöron, men vi får hoppas att de reser sig snart igen.
Wannabe, eller Wilda som hon kallas
Tre i Dans-kullen har röntgats och resultaten är inte alls vad jag hade hoppats. Alla tre har lindriga pålagringar på någon eller båda armbågarna, och att det skulle bli ett sådant utfall hade jag inte trott. Det är alldeles tydligt att jag har missbedömt den ärftliga belastningen från både Toka och Armagnac.
Toka har ED-fria föräldrar, föräldrars syskon (en är inte röntgad), far- och morföräldrar och alla utom en av far- och morföräldrars syskon (en är inte röntgad), och jag trodde inte att det kunde vara så stor ärftlig belastning på henne. Jag trodde snarast att det var miljöpåverkan som hade givit hennes ED (överbelastning i form av alltför mycket motion i fjällen i fyramånaders-åldern). Och jag tog inte risken från Armagnacs sida på tillräckligt allvar eftersom han själv är fri. Men han har också syskon med lindriga ED-fel, och alla syskon är inte röntgade.
Anledningen till att jag lät para Toka och Armagnac var att jag hoppades på att få Tokas vänliga temperament och goda arbetsvilja, och få lite mer "djävlar anamma" från Armagnac. Och där tycker jag att det ser ut att ha blivit ett riktigt lyckat resultat. Jag ville också få in lite nya gener bland tervarna i Sverige. Men... Det är tur i oturen att Belgare är lätta hundar och jag hoppas innerligt att ingen i kullen ska få besvär av sina armbågar.
Polka 1 år
Annars så har jag och Knas fortsatt med vår utbildning till räddningshundförare i Norge. Förra helgen var vi i Sunndalsöra på "grunnkurs" (del 1). Det betydde att vi skulle ut och vandra i ca 5 km med packning för en övernattning samt träna orientering och radiokommunikation. Tur att jag har ett lätt tält och en lätt ryggsäck!
Knas tyckte det hela var jättespännande och mina armar fick ordentlig styrketräning av att hålla i honom. Vi delades in i lag, och i vårt lag ingick en tik i vad Knas ansåg vara höglöp. Men Knas skötte sig ändå hyggligt - det var bara när han satt uppbunden som han var riktigt vidrigt pipig och orolig. I tältet låg han still och somnade snabbt.
Knas roar sig på egen hand
Förutom grundkurs var det också en träningshelg för eftersökshundar, och en och en halv dag kunde man träna sök och spår. Jag var med ena eftermiddagen, men dagen därpå valde jag att resa hem. Träningen började inte förrän kl 10 och jag hade 7-8 timmars bilresa framför mig. Jag var också lite trött efter två nätter i tält. :-) Speciellt som min mage ogillade den grillade majsen jag hade ätit på lördagskvällen och lämnade den i retur under gryningstimmarna..
Men jag ser fram emot förstahjälpenkursen som också ingår i grundkursen.
Vår på väg
Våren kom tidigt i år. Igår hittade jag tussilago vid vägkanten och i trädgården har scillan börjat titta upp ur jorden på framsidan av huset. Småfåglarna har börjat sjunga vårvisor, och man börjar se fram emot att kunna träna skogsspår och sök snart. Men nu hotar väderomslag, och det lär väl komma några snöfall till innan man riktigt ska våga tro på våren.
I början av veckan var jag i Falun och provade på mer vårlika förhållanden med barmark och sjungande koltrastar. Där kunde vi faktiskt träna både spår och sök tillsammans med kompisen med boxrarna. Hon har numera en liten charmig nykomling vid namn Dryas, som redan visar goda spåranlag. Vide är inte längre "den lille", utan får vara "kloka farbrorn" istället.
Hausse Dryas, 12 veckor gammal
Det var verkligen kul att få prova några sökslag med Toka - hon gick som tåget - och det ska nog bli åtminstone ett försök till att få uppflytt till högre klass sök. Spåret gick också bra, så jag hoppas att vi kan få ett uppflytt till elit där. Lydnaden har vi ju kunnat träna ett tag nu..
Knas fick också spåra, och han hade inte glömt allt om IPO-spår under vintern. Vi ska börja så smått att göra hans spår svårare, och så ska vi träna appellspår så att vi kan starta på tävling i vår/sommar. Hilda är ju veteran när det gäller att spåra, så hon avverkade lätt sitt spår.
På vägen hem passade jag på att hälsa på hos Rumba och hennes ägare som bor i Mora. Det var första gånen jag träffade dem sedan Belgarutställningen i somras, och Rumba såg inte alls ut som jag hade föreställt mig. :-) Hon är lite mindre och mer finlemmad än Polka - jag hade trott att det skulle bli tvärtom. Inte för att skillnaden är så stor, det var bara inte som jag hade trott. Men fin är hon med vackert huvud och päls med fin färg, och trevlig.
Rumba och Knas fick hälsa på varandra, och först trodde jag nästan att de tänkte ryka ihop för båda lät riktigt illa. Men de kände nog igen varandra redan innan de hade nosat på varann, och skulle bara se vem som bestämde mest och bäst. Sedan lekte de fint ihop tills de började rejsa runt grannhuset och vi fick bryta. Jag försökte få någon bild på dem tillsammans, men det här var det bästa jag lyckades med:
Dans-kullen, som sagt.. Invecklade turer, det här.
Lite bilder
Från vänster till höger: Lone med Quickstep, jag med Pasodoble, Anna-Maria med Polka och Camilla med Bolero. Foto Lone Norberg.
Salsa, mormors mor till Dans-kullen var med, tillsammans med matte Annika. Salsa fyller 12 år i år.
Foto Lone Norberg
Från lavinkursen:
Knas skickar en slängkyss till fotografen, Nina Grenness.
Någon där? Foto Anneli Lauknes
Full fart ut i "lavinområdet". Foto Anneli Lauknes
Och så ett par biler på lilla Wannabe, eller Vilda som hon kallas:
Jag kan flyga! Foto Micke Eliasson
Öronen är nästan uppe. Foto Micke Eliasson
Valpträff och lavinkurs
De var fortfarande lika fina, alla "valparna". Dvs, tillgängliga och livliga, och i mina ögon, med bra utseende. De flesta var mer eller mindre tunnpälsade eftersom de håller på att fälla, men vinklar, huvud osv ser helt ok ut. Qvicken var på utställning förra helgen och fick "very good".
Knas i november 2011
Sedan har Knas och jag varit på lavinkurs i Röros-regionen i Norge. Det var från torsdag kväll till söndag em, två helger efter varandra. Mycket intressant och lärorikt, och något helt nytt för oss båda. (Tyvärr glömde jag kameran igen!) Allt gick som smort, inkvarteringen var bra (utmärkta sängar!) och maten god och riklig. Det enda som inte var lika bra var mina kunskaper i norska.. Ett stort TACK till duktiga instruktörer, hjälpsamma och trevliga kurskamrater och kursledningen, inte minst för deras tålamod när jag fick fråga om, och om, och om igen. :-)
Tango (Knas mormors far) utbildade jag till godkänd räddningshund (för ruinsök), men eftersom det mer är för internationella insatser och inte så mycket nytta med den utbildningen inom Sverige, så har det inte känts aktuellt att satsa på räddning sedan dess. Det finns (såvitt jag vet) heller ingen räddningshund-utbildning i Östersund/Jämtland. Men när en god vän började tala om att hon skulle gå på lavinkurs med sin hund blev jag intresserad och gick med i Norske reddningshunder (ursäkta om jag stavar fel). Och så anmälde jag oss till en kurs.
Norge har en väldigt bra organisation för räddningshundar, tycker jag. De utbildar hundar för ruinsök, eftersök och lavinsök, allt inom samma organisation och de samverkar med polis och räddningstjänst. Jag har inte allt helt klart för mig hur det fungerar i Sverige, men för eftersök (personsök) och lavinsök tror jag att det bara är vissa polisdistrikt som har samarbete med privatpersoner och deras hundar. Räddningshundar för ruinsök ligger inom SBK. Så det återstår att se om Knas och min utbildning kommer att vara till någon nytta i framtiden.
Men, det är lång väg dit. Nu har Knas klarat C-kursen inklusive lydnadsdelen, och det är en bra början! Vi kunde ingenting när vi kom, men näst sista dagen genomförde vi ett sök med okänt antal figuranter (1-2) på minst 50 cm djup, och Knas sökte självständigt och markerade tydligt (grävde sig in till figuranten).
Lydnadsdelen var funktionell men inte så avancerad, frånsett en platsliggning på 5 minuter med föraren utom synhåll och med störning av en hund som gick framför de liggande hundarna. Det klarade Knas med glans sista dagen, och det är jag nästan mest stolt över. Han är trots allt bara 11 månader! Det bådar gott inför kommande tävlingsäsong.
Innan Knas och jag kan titulera oss som lavinsöksekipage måste jag gå en veckas kurs för Röda Korset och sedan ska vi genomföra en B-kurs och en A-kurs med olika moment, och göra ett prov för godkännande. Normal utbildningstid är 3 år, så vi har lite tid på oss. Hoppas att vi kan hitta några att träna med, det är lite lite att bara träna en vecka om året..
Den sista nyheten är att kenneln har fått ett nytt tillskott. En terv-tik ur en mallekull, som heter Krokasmedens Wannabe (kallas för Vilda). Hon samägs med Ullhedens kennel och ska bo hos Polkas husse och matte. Det är en framåt och positiv liten tjej som ska bli väldigt spännande att följa!
Ur led
Det är i alla fall rent ute!
Först ut var Hilda. Jag tänkte att hon kommit lite ur rytmen eftersom hon blev kastrerad i somras, för oftast fäller hon ur under sommaren och tappar nästan ingen päls alls på vintern. Sedan satte Toka igång. Ja, hon ska ju löpa snart och vill väl göra sig fin till dess, även om det verkar dumt att bli alltför tunnpälsad mitt i kallaste vintern.
Sedan började jag fundera på utställning för Knas i Matfors i februari. HA! Då satte han igång att fälla, och hans syskon med. Nu har jag och boxerkompisen en gång sagt att vi aldrig mer ska åka på utställning mitt i vintern, så det var väl lika bra att Knas började fälla innan jag hann skicka in anmälan. Men lite kul hade det varit att få visa upp honom.
Mor och son, Toka och Knas.
Efter julen har jag träffat alla valparna utom Rumba. Rumba bor ju lite längre bort, så henne får jag vänta ett tag till med att träffa. De har blivit så fina allihop! Felix (Flamenco) och Qvicken (Quickstep) är riktigt röda. De andra är mer rödbruna i färgen. Qvicken har dessutom massor med päls. Han ser ut som en liten björn, men när jag kände efter så var han inte så stor innanför pälsen. Han och Bolero håller sig mer till det mindre och kompakta stuket, medan Knas och Felix är riktigt höga. Tjejerna verkar hålla ungefär samma storlek som mamma och mormor.
Och de verkar så trevliga allihop! I alla fall det jag har sett av dem, och vad deras ägare vittnar om. Snälla, livliga, följsamma, och lite busiga.. Det låter som om ett och annat har gått åt i deras hem. Mobiltelefoner, tapeter och vad det nu var. Inte Knas förstås, hmmm.
Flytta på dig! Hilda talar om var skåpet ska stå, och Knas lyssnar..
På tal om ren, för första gången sedan jag flyttade hit har jag sett renar i Östersund! I fjällen ser man dem ofta, men att få syn på en flock där jag ibland går och rastar mina hundar i utkanten av stan - det hade jag inte väntat mig. Hoppas att de drar tillbaka till fjällvärlden.
Jag har veckopendlat till Härnösand en tid och kan bara konstatera att det är mycket finare i Östersund! I Härnösand har det varit snöblask, regn och blåst större delen av tiden jag var där och bara enstaka dagar med sol och snö. Visserligen sades det att det var massor av snö där i fjol, men vad hjälpte det nu? Och isigt blev det överallt när snöblasket frös. Tacka vet jag riktig vinter!
Knas och jag har anmält oss till en spännande kurs i vinter. Jag ska berätta mer längre fram.
God Jul och Gott Nytt År önskar Kennel Turbulens
Fjälltur i december 2011 - i år kom vi upp!
Knas var med, han också.
Ingen "bag-in-box" men väl en "boxer-in-bag"!
Toka och Hilda njuter..
Underbara vinter
Åkte på en lång skidtur - skulle skriva härlig, men den var ganska jobbig. Boxerkompisen har flytt stan så jag fick spåra hela vägen själv och det var tungt. Hundarna njöt av att få springa i snön och skenade omkring som galningar. Dagen efter var både de och jag ganska möra..
Men såpass mycket krafter att han orkade springa en stund med Felix (Flamenco) hade i alla fall Knas.
När det snöar i Östersund kommer det ofta mycket snö på en gång.
Härliga underbara vinter!
Det snöar!
Idag har det snöat för fullt, och jag inser alla nackdelarna med snö - det blir halt, det blir blött och man måste skotta! Men hundarna håller sig rena och det blir mycket ljusare ute så jag röstar nog för snö i alla fall.
Första advent idag. Det firades med året sista? sökträning för Tokas del. Det blev lyxigt värre med redan vallad bana och lagom många deltagare för att allting skulle flyta på. Tyvärr var inte Toka riktigt med på noterna, för visserligen gick hon ut på stora fina slag men jag är inte så säker på att det var människor hon letade för hon hittade dem inte.. Men eftersom jag ändå skulle göra lite tomslagsträning så får man väl säga att det lyckades i alla fall. Gången innan (för två veckor sedan) gick hon så himla fint, inget strul alls. Ja, det blir sällan som man tänkt sig.
Jag har legat i och tränat IPO-spår med alla hundarna. Dvs, Hilda och Toka har fått någon sorts anpassade IPO-spår som ger matte en del att fundera mer kring det där om hur man har tränat egentligen. Men jag tror att de uppskattar variationen. Jag har så lätt att fastna i ett sätt att gå ut mina skogsspår, och glömmer att man faktiskt kan klura till det och ge omväxling i spårarbetet för hundarna.
Knas har varit jätteduktig! Nu gör han liggmarkeringar spontant för pinnar i spåret, jättekul! Och han är noggrann i spåret och håller koncentrationen bra. Lite får jag bromsa honom, annars finns risk för att det går fortare och fortare. Så med spårarbetet känns det som om vi lagt en bra grund inför nästa säsong.
Med lydnaden känns det trögare, antagligen för att jag hinner glömma på fyra år hur det är att träna en valp! :-) Lille Knas är ju faktiskt bara åtta månader, och han kan stanna, ligga, sitta, komma och sätta sig fot på kommando. Att gå fot två-tre steg kan han också men sedan sviktar koncentrationen. Att förbli liggande eller sittande fastän jag går ifrån honom en bit går bra. Och häromdan visade han att han kunde stå kvar också - då blev jag faktiskt ganska imponerad!
Han är en härlig hund på många sätt. Inomhus är han kelen och vill gärna "sitta" i knät (han får bara plats med framdelen) medan ute har han inte riktigt tid med kel och klappar. Och en rolig egenhet Knas har är att han "knorrar" när han lägger sig till rätta så högt och länge att jag i början trodde det var någon ute med motorcykel som startade mortorn när jag hörde det. ;-) Han har gjort så sedan han var lill-liten så jag visste alltid vem det var som sträckte på sig när jag hörde knorret.
Dans-kullens pappa, Armagnac, har kvalat in även till nästa års tyska mästerskap i IPO! Vilket duktigt ekipage de är, Aminci och hans matte Carmen! Jag börjar fundera på om det skulle vara möjligt att åka iväg och titta..
I lördags var vi iväg till Ö-vik och hälsade på bekanta, Annica med Tino. Tinos uppfödare Eleanor var också där en stund. Annica är en duktig fotograf och tog flera bilder, men det är svårt så här års när det blir mörkt så tidigt. Tervarna med sina mörka huvuden kräver lite ljus för att komma till sin rätt. Annica har lovat att skicka bilder - om någon blev bra.
Tino och Hilda känner varandra sedan tidigare. Det var så kul att se hur förtjusta de verkar vara i varandra. Hilda leker sällan med andra hundar numera. Visserligen jagar hon både Toka och Knas när tillfälle bjuds, men det känns lika mycket som ett tillfälle att visa vem som bestämmer som ren jaktlek. Med Tino blev det lekinviter och bara lite spring, och Hilda och Tino såg verkligen ut att trivas ihop.
Det var vackert väder och resan uppför Höga Kusten bjöd på många vackra vyer (jag utgick från Härnösand). Men tyvärr blåste det ganska mycket och tanken på att stå på lydnasplanen med bara händer lockade inte. Så Toka och Knas fick också en promenad (Ö-viks BK har en jättefin promenadslinga och ett bra system där man skriver upp när man ger sig iväg så att man inte behöver krocka. Det tillsammans med övernattningsrum, träkurer för domare osv gör att klubben är ett föredöme för brukshundklubbar!)
Nej, nu vill vovvarna ut på en runda och sedan få mat. Få se om det blir till att pulsa eller om det har blivit plogat något på gångvägarna.
Hundträning
Toka har nu helt kommit över skendräktighet och löp, och nu är det full fart som gäller. Både i skogen och på lydnadsplanen. När det gäller sökträning är det bara bra, för det är mycket springa i skogen i den grenen. Senaste träningen gick superbra; markeringarna och påvis gick super, tomslagen likaså, och det var full fart hela tiden.
Senaste spåret blev det däremot lite väl mycket spring. Hon hann utforska hela upptagsområdet innan hon bestämde sig för att spåra, och hon kollade av terrängen runt spåret lika mycket som själva spåret. Men, hon hittade nästan alla pinnar och hon kom runt. Roligt hade hon också.
Sedan håller vi på att lära in lydnadstreans moment. Man får sig små tankeställare i träning ibland. Nog trodde jag väl att Toka visste vad "sitt" betyder! Men sättande under gång har visat sig vara ett svårare moment än jag kunde ana. :-) Nu börjar det i alla fall fungera.
En annan tankeställare har varit att Hilda inte tror att ett spår kan gå längs en stig! Hon försöker bara hitta stället där spåret ska gå ut i skogen, enligt henne. Så därför har jag börjat lägga spår som följer stigar och skogsvägar ganska mycket, och inte bara går i skogen. Man inser vad man har lärt - eller inte lärt! - hunden tidigare...
Sedan har jag alltid vetat att jag har lite dåligt lokalsinne, men i höst har det varit riktigt dåligt! Jag skulle lägga spår åt Hilda och Knas innan sökträningen sist. När jag kom ut ur skogen från Knas spår, kom jag ut bara en liten bit ifrån det ställe jag gick in i skogen! Och på fel sida. Alltså hade jag inte bara gjort en 180-graders vändning, jag hade dessutom korsat mitt eget spår. Pinsamt.
Och som om inte det var illa nog - nästa gång jag la spår åt hundarna gjorde jag nästan samma sak. Den gången gick jag 360 grader och korsade mitt eget spår! Men Knas kommer att bli en hejare på att spåra, om han lär sig lösa mina spår. :-) För det var hans spår igen som jag klantade till..
Knas kan bli en kanonhund, om jag lyckas träna honom rätt. Arbetsviljan - motorn - finns där, liksom intensiteten. Det gäller bara att hitta rätt balans, så att det inte slår över och blir till stress. Han är lyhörd och road av arbete, och det är så himla kul att träna med honom. Även om tre hundar är väl mycket, så ångrar jag inte att jag behöll Knasbollen.
Knas ser riktigt vuxen ut, fastän han knappt fyllt åtta månader och egentligen är ett barn. Han har börjat markera också, men han lyfter inte på benet utan knäar vid buskar och grästuvor. Han är väldigt intresserad av andra hundar som han ser eller möter. Än så länge gillar han andra hanar och kan lyssna på mig vid möten eller träning med andra hundar på plan. Fast det kan behövas en påminnelse ibland.
Jag hoppas att jag orkar fortsätta träna flitigt hela vintern så att det kan bli lite mer tävlingar nästa år - och mer framgångar! Det är så trist att harva kvar i samma klass år efter år. Men jag hoppas att vi får åka lite skidor också i vinter!
Snart november
Knas har hunnit bli 7 månader och växer så det knakar. För ett par veckor sedan vägde han 25 kg. Matte tycker förstås att han har blivit så stilig! Han är en snäll pojke, följsam och lyhörd - för det mesta! När mamma Toka sätter fart vill han inte lyssna på matte, då är det mer spännande att hänga på morsan. Alltså går matte ofta dubbla promenader. En med Hilda och Toka, och en med Knas. Det är ju bra att grundlägga en god kontakt och bra inkallning så här i början.
Knas 6½ mån - foto Michael Eliasson
Ett tag gick jag t.o.m. tre promenader och tog alla hundarna var för sig. Hilda skadade en tå och var jättehalt i flera dagar innan jag behandlade tån med kortison. Sedan hade hon inte ont längre, men jag lyckades vara duktig och gå med henne i koppel i fyra veckor innan jag släppte henne med de andra igen. Tån måste ju få tid att läka även om smärtan var borta!
Det blev inget uppflytt till högre i sök i år för Toka och mig. Sista söktävlingen var hon ganska seg i sökmomentet och hittade bara två figgar. Ett plus i kanten var att hon var den första av alla tävlande hundar som hittade figuranten i första hörnet. Men vi fick dåliga poäng och slutresultatet blev godkänt, igen. Lite revanch fick vi på klubbmästerskapen i lydnad där vi kom tvåa i lydnadstvåan med 172 poäng.
Rumba har fin kontakt med sin husse - foto kennel Puckolinas
Vi får komma igen nästa år. Men går det lika dåligt då kommer jag att lägga ner söket. Det är så svårt att få till regelbunden träning, så det känns som vi aldrig kommer vidare och utvecklas. Men jag har varit flitig med att träna spår i höst, och eftersom Toka verkar tycka det är lika roligt som sök så blir det kanske spår vi får satsa på.
Jag har tränat en hel del spår med Knas också. Jag har ju haft en del funderingar på IPO med Knas, och började träna IPO-spår. Men jag tröttnade snabbt på att gå på gräsmattor eller grusplaner, så nu har Knas fått en del spår i skog och mark. Det var inte helt fel att börja med spår i den ordningen, för Knas spårar noga och går i en behaglig takt - än så länge! Jag har en känsla av att det kan gå väldigt fort efter ett tag, om jag låter honom gå helt som han själv vill.
Mera Knas - foto Micke Eliasson
I övrigt försöker jag lära in grunderna i fritt följ, ställande och läggande under gång och apportering. Knas har fått till ett jättefint ställande, nu ska vi bara försöka behålla det. När det gäller fria följet känns det som om vi har fastnat och inte kommer vidare. Jag har försökt följa en annans träningsmetod, och för mig har det blivit en återvändsgränd. Så nu ska jag försöka på mitt sätt igen. Det har ju lyckats förr..
Mina ambitioner för nästa år är att få förstapris i lydnadstrean och få uppflytt till elit inom brukset med Toka, få ett förstapris i elitlydnad med Hilda, och få förstapris i lydnadsettan, uppflytt ur appellen och kanske godkänt behörighetsprov för IPO med Knas. Man måste ha några mål att arbeta mot! :-)
Eftersom jag gick ur kliniken jag var med och startade och inte riktigt har vetat vad jag skulle ta mig till efter det, så har jag haft en hel del lediga dagar under hösten. Det har gjort att jag haft möjlighet att träna och vara ute med hundarna dagtid. Men nu ökar arbetstiden, och snart är det som vanligt igen. Jag ska försöka att fortsätta och träna vintern igenom - hoppas vintern inte blir för kall och att jag hittar några plogade upplysta platser att träna på.
Knas igen - foto Micke Eliasson
Det verkar gå bra för de övriga valparna i kullen. Deras hussar och mattar verkar nöjda med valparnas arbetslust så här långt. Vi får hoppas att det håller i sig!
Tävlingar
Inga-Lill har också tävlat tvåan med Zpeiha, som var lite för ivrig och nollade rutan. Inget förstapris den här gången, men det sitter inte långt inne. Zcannah ska göra ett nytt försök i trean nästa helg - vi håller tummarna hårt!
Toka och jag har tävlat lägresök för tredje gången. Det blev ungefär samma resultat den här gången - bra lydnad med tillräcklig poäng för uppflytt (trots en nolla på krypet), men för lite poäng på söket. Eftersom Toka har varit påverkad av skendräktighet efter löpet var det inte så oväntat att söket skulle gå sisådär. Markeringarna satt som de skulle i alla fall, och hon jobbade bra. Men hon var ute länge på varje slag och behövde extrakommandon för att gå hela vägen ut vid ett par tillfällen. Och vi fick tidsbrist på slutet och fick inte sista fig, igen.
Lite besviken är jag, men det är bara att bita ihop och komma igen nästa år. Och putsa av spåret så att vi får tävla högre klass någon gång. Högrelydnaden och uppletandet går riktigt bra, så vi borde ha chans att få uppflytt till elit, om spåret fungerar. Men lite träning skulle nog inte skada. :-) Vi ska också tävla lydnadstvåan en gång i höst, så nu får vi damma av de kunskaperna.
Jag kan inte bestämma mig riktigt för vad jag ska träna med Knas. Det skulle vara jättespännande att försöka med IPO, men jag känner inte de som tränar IPO eller har koll på vílka som är duktiga där. Och en sak har jag lärt mig - det är jätteviktigt med hjälp av duktigt folk för att komma rätt från början. Vi får väl se.
Knas är i alla fall en jättego och positiv kille. Han är koncentrerad och uthållig i spåret (hårda spår) och även duktig på att koncentrera sig när vi tränar lydnad.
Bolero har flyttat
Det är jätteroligt att valparna i Dans-kullen inte har flyttat så långt. Det är trevligt att få följa deras utveckling, och det underlättar om man kan få träffa dem då och då. Eller om deras ägare skriver dagbok, som Rumbas. Det är lika spännande varje gång att läsa om Rumbas senaste påhitt. :-) För sinnesfridens skull valde jag nog rätt valp att behålla.. ;-)
Det är slut på semestern och jag har börjat jobba igen. Inte så mycket än, men det ska bli mer. Än så länge finns det lite tid till hundträning dagtid i veckorna, och jag har tänkt försöka träna Knas flitigt nu när jag bara har en valp hemma. Jag ska också träna Toka förstås, och det var meningen att även Hilda skulle få komma igång med lydnadsträning på allvar. Men, det blir sällan som man tänkt sig..
Jag var iväg på Ull-läger (mycket trevligt i år igen!) med Toka och Knas, och lämnade Bolero och Hilda på pensionat. När jag kom hem hämtade jag två spralliga och pigga hundar, som jagade varandra längs stigen i skogen (de fick en promenad innan vi åkte hem till de andra) och dagen efter var Hilda blockhalt! Det visade sig att det var den yttersta leden på en tå som ömmade alldeles väldigt - troligen har Hilda stukat den när hon visade barnbarnet att hon minsann är snabbast (för än så länge är hon faktiskt det - när hon är frisk..).
Elände! Ingen träning, korta promenader på tre ben. Rimadyl kräks hon av och jag är lite rädd att prova annat antiinflammatoriskt när hon är såpass känslig för Rimadyl. Nu har vi provat med lokalbehandling, och på eftermiddagen gick hon faktiskt på fyra ben. Hoppas bara att tån läker ordentligt!
Idag var det en sådan där underbar höstdag med hög klar luft som man bara drömmer om. Jag hann ägna trädgården lite omtanke (den har blivit alldeles väldigt försummad i år när valparna har härjat runt) på förmiddagen, och på eftermiddagen blev det sökträning. På Ull-lägret var Toka riktigt seg - fortfarande påverkad efter löpet? - men idag gick det mycket bättre. Vi ska tävla nästa helg, och det känns lite nervöst med tanke på hur seg och oinspirerad Toka varit på träningen de senaste veckorna.
Som avslutning hade vi en trevlig fikastund medan valparna (Boleros nya matte var med på träningen) lekte omkring oss. Tyvärr lyckades Knas springa på ett getingbo och kom gnyende och kliande tillbaka till oss. (Jag trodde det var Bolero först, de är rätt lika varandra.) Bolero hade också ett par getingar i pälsen, med Knas hade minst 6-7 stycken i pälsen och hade även fått ett par stick i nosen. Han var väldigt olycklig och det tog ett bra tag innan han slutade vara besvärad av sticken. Det kan vara praktiskt med en matte som är veterinär ibland.
Jenny och Troja (Absinthe) har tävlat apellen i spår och fått uppflytt! Stort GRATTIS! Vad duktiga de är! Nästa helg ska de tävla igen, i lydnad. Även Inga-Lill ska tävla då med Zpeiha (tror jag) och jag ska som sagt tävla med Toka. Spännande!
Träning och annat
Men det är väldigt roligt! Hilda är så pigg och glad, och lydnadstreans moment sitter riktigt bra. Det kanske inte är SM-mässigt, men nog ska det kunna räcka till ett förstapris om inget "oväntat" inträffar. Men att allt kan hända på tävling har man ju lärt sig - den hårda vägen.. :-)
Toka går också bra. Men jag är lite rädd att jag ska förvirra henne, för jag tränar lydnadstvåan (med sikte på KM), lägrelydnad (med sikte på nästa söktävling) och högrelydnad (med sikte på framtiden) och blandar friskt mellan klasserna när jag tränar. Men ju närmare tävling vi kommer, desto mer renodlat för just den klassen ska det bli. Jag är mest rädd att Toka ska bli inåtvänd pga skendräktighet nu när löpet är över.
Sedan är det smågrabbarna. Det är ju alltid spännande att börja träna valpar, för inlärningen går som snabbast i början. Från en gång till en annan är det som poletten trillar ner, och det som man nästan slet sitt hår över och undrade hur man någonsin fått någon hund att fatta vad man vill ena gången, fungerar jättebra nästa gång.
Med grabbarna tränar jag spår på olika underlag - grus, kortklippt gräs, mossa och barr (en granplantering). Efter att ha börjat med godisspår åt Knas och skogsspår åt Bolero och de andra, så har jag successivt övergått till samma typ av spår för alla. Idag fick alla grusspår, och tjejerna fick de enklaste spåren eftersom jag nästan aldrig tränar grusspår med dem och när jag har försökt har det inte gått så bra. Men de fixade det alldeles utmärkt, så jag får nog anstränga mig lite mer för dem också.
Knas har kommit längst och är riktigt duktig, tycker jag. Noggrann och uthållig för sin ålder. Han skulle säkert kunna gå längre spår än jag ger honom, men jag orkar inte så långa spår när jag ska lägga fyra stycken. Bolero har en otrolig näsa, men är inte lika uthålligt noggrann som Knas än. Det kommer.
Sedan tränar vi lydand också, ett par tre moment håller vi på med. Jag har också lagt in lekpass med olika leksaker för valparna, för jag har insett att jag just inte lekt med dem. De leker ju så mycket med varandra..
Skulle ha varit på fjälltur igen förra helgen, men en elak förkylning satte stopp för den saken. Kompisen Eva tog risken att bli smittad och kom och hälsade på ändå. Vi roade oss med shopping på Lundhags, en dagstur i Vemdalsfjällen och lite träning, så jag tror Eva blev nöjd ändå.
Här kommer lite bilder:
Felix med en kompis från i sommar - hon ser ut att ha toppenroligt! (Minns ej vem som tog fotot, förlåt!)
Stilige Raki (lite urfälld) med moster Zcannah (foto Alf Vöcks)
Toka och Hilda i Stensdalen.
Turbulens Raki (foto Alf Vöcks)
Mycket nytt
Quickstep 4 månader, Rumba skymtar till höger i bild
Jag tyckte jag var ute i god tid som kom redan 5-10 minuter över nio till utställningen, men jag hann inte mycket mer än hälsa på några av valpköparna som kommit dit, förrän jag fick höra att "Nu ropar de efter hanvalparna 4-6 månader!" Alla valparna gick nämligen först, oavsett variant! Det blev lite stressigt, och när jag hade fått ut nummerlapparna och ordning på valparna så var bedömningen egentligen redan över.
Men jag stegade fram till ringsekreteraren, bad tusen gånger om ursäkt och förklarade mitt misstag. Och killarna fick vara med i alla fall. Polkas och Rumbas ägare var det bättre ordning på så de var där i god tid och inne i ringen när de skulle. Alla valparna fick fin kritik, och Bolero fick HP och blev t.o.m. BIM! Sedan fick allihop visa sig igen i avelsklass (med en mycket kortpälsad Toka i täten) och uppfödarklass - och se, då fick vi ett HP till, i avelsklassen!
Felix bor granne med oss. (Valparna har grävt en grop, jag försöker få dem att låta bli)
Sedan blev det en lång väntan innan Troja fick gå in i ringen (attans - jag glömde fota!). Hon fick ett "very good", vilket är helt ok. Och sedan fick vi vänta ännu längre innan Toka fick träffa en exteriörbeskrivare. Men det gick också bra och Toka kan numera kalla sig Korad. (Mentaltestet klarade hon ju i fjol.) Stort TACK till alla valpköpare som ställde ut egna hundar och hjälpte till att visa valpar! Jättekul att ni var där!
Quickstep, eller Qvicken som han kallas, har också varit på utställning. Han blev minsann BIS3 bland valparna, han!
Och något som jag nästan har glömt bort under den röriga våren, är att även Galej, Tokas kullbror, varit på utställning. Han fick både "excellent", CK och blev 2:a bästa hane (tror jag). Inte illa! Man kan ju nästan tro att det är en kennel med inriktning mot utställning jag har..
Inga-Lill har tävlat lydnad med Zpeiha och fått ett förstapris i lydnadsklass 1 med henne. Hela 184 poäng fick de ihop på första tävlingen. Det bådar gott! Zcannah tävlade också, i lydnadsklass 3. Det tyckte hon var jättekul, och lyckades nolla två moment genom att vara för glad och i gasen! Inga-Lill var nöjd ändå, men samtidigt lite knäckt över att hundskrället alltid ska hitta på något så att det inte ska bli ett förstapris.
Efter Belgarspecialen åkte jag till en lånad sommarstuga i Småland för att njuta av sol och sommarvärme - hade jag tänkt. Det blev mest höstkyla och regn, tyvärr. Men några riktigt fina dagar fick vi, och det blev både bad och solande. Valparna fick träna på att simma (länskigt läskigt men roligt roligt!) liksom Hilda och Toka, och jag själv då.
Hilda är så festlig. Som unghund var hon bra nervös för djupt vatten och blev lätt panikslagen med jämna mellanrum och plaskade förtvivlat med frambenen utan att komma någon vart. Men med åren har hon blivit trygg i vattnet och simmar lugnt och avslappnat.
Men i sommar gick hon bara i vattnet och blev sedan stående på grunt vatten invid stranden. Jag fick ropa och locka och hålla på för att hon över huvud taget skulle gå i lite längre, och sedan vände hon snabbt mot land igen. Så då struntade jag i henne och simmade ut i sjön med Toka som sällskap. Jag hörde Tokas andetag där jag simmade, men när jag skulle vända inåt land igen så visade det sig att det var Hilda som simmade bredvid mig, och Toka som stod vid stranden och spanade ut mot oss!
Toka tyckte det var lite läskigt när vi kom för långt från stranden medan Hilda var hur cool som helst! Men det fick räcka med en vända. Sedan fick jag klara mig själv.
Valparna var vidriga att bada med! De ville klänga på mig, och när jag var dum nog att försöka springa ifrån dem så nöp de mig i benen! Tala om blåmärken och rivsår! Bäst gick det när jag tog dem en och en. Toka uppskattade inte heller att bada med sina söner, för de behandlade henne precis som mig! Klängde på henne och nöp henne.
Vilddjuren Knas o Boll (Pasodoble och Bolero)
Medan vi var i södra Sverige passade jag på att åka lite till, och hälsa på Raki och hans ägare. Raki har blivit så stilig! Väldigt mörk (för mycket charbonnage för utställning), djup fin bröstkorg, rak rygg (lite för lång), välvinklade rejäla ben, fint huvud (lite rund skalle), bra päls (om än lite urfälld just då) och rörelser som en dansare. Så lätt och spänstig! Sedan är han ju en raring i övrigt med!
Sedan har han supertrevliga ägare, som dessutom låter mig komma och våldgästa med fyra hundar. Och Viveka lagar så fantastiskt god mat! Men jag lovar, kommer du och Alf och hälsar på i Östersund ska jag laga middag år er, även om jag kommer att ha ångest för att den inte blir tillräckligt god.. :-)
Några fler lugna dagar i sommarstugan och så for vi tillbaka till Östersund. Där blev det en hektisk dag med ärenden och jobb och så packade jag för en fjälltur. Småkillarna (som nu är lika stora som sin mamma och mormor) fick vara på pensionat och Toka och Hilda fick följa med. Första dagen var inte så kul - det regnade nästan hela tiden och jag blev trött och grinig. Det slutade med att vi vände tillbaka och övernattade i Vålådalen. Nåja, en middag på hotellet var inte helt fel, och nästa dag var det strålande solsken!
Sol, några lätta moln och en spegelblank Nulltjärn. Boxern Vide är redo för färden.
Trist nog satte Toka igång att löpa när vi kom hem till Östersund, så vi kan inte ställa upp i den söktävling som jag hade tänkt. Hoppas vi kan tävla senare. Det skulle vara så kul om vi kunde få uppflytt till högre klass.
En bild på Knas (t.v.) och Bolero (t.h.) får avsluta för den här gången.
