Ur led
Det är i alla fall rent ute!
Först ut var Hilda. Jag tänkte att hon kommit lite ur rytmen eftersom hon blev kastrerad i somras, för oftast fäller hon ur under sommaren och tappar nästan ingen päls alls på vintern. Sedan satte Toka igång. Ja, hon ska ju löpa snart och vill väl göra sig fin till dess, även om det verkar dumt att bli alltför tunnpälsad mitt i kallaste vintern.
Sedan började jag fundera på utställning för Knas i Matfors i februari. HA! Då satte han igång att fälla, och hans syskon med. Nu har jag och boxerkompisen en gång sagt att vi aldrig mer ska åka på utställning mitt i vintern, så det var väl lika bra att Knas började fälla innan jag hann skicka in anmälan. Men lite kul hade det varit att få visa upp honom.
Mor och son, Toka och Knas.
Efter julen har jag träffat alla valparna utom Rumba. Rumba bor ju lite längre bort, så henne får jag vänta ett tag till med att träffa. De har blivit så fina allihop! Felix (Flamenco) och Qvicken (Quickstep) är riktigt röda. De andra är mer rödbruna i färgen. Qvicken har dessutom massor med päls. Han ser ut som en liten björn, men när jag kände efter så var han inte så stor innanför pälsen. Han och Bolero håller sig mer till det mindre och kompakta stuket, medan Knas och Felix är riktigt höga. Tjejerna verkar hålla ungefär samma storlek som mamma och mormor.
Och de verkar så trevliga allihop! I alla fall det jag har sett av dem, och vad deras ägare vittnar om. Snälla, livliga, följsamma, och lite busiga.. Det låter som om ett och annat har gått åt i deras hem. Mobiltelefoner, tapeter och vad det nu var. Inte Knas förstås, hmmm.
Flytta på dig! Hilda talar om var skåpet ska stå, och Knas lyssnar..
På tal om ren, för första gången sedan jag flyttade hit har jag sett renar i Östersund! I fjällen ser man dem ofta, men att få syn på en flock där jag ibland går och rastar mina hundar i utkanten av stan - det hade jag inte väntat mig. Hoppas att de drar tillbaka till fjällvärlden.
Jag har veckopendlat till Härnösand en tid och kan bara konstatera att det är mycket finare i Östersund! I Härnösand har det varit snöblask, regn och blåst större delen av tiden jag var där och bara enstaka dagar med sol och snö. Visserligen sades det att det var massor av snö där i fjol, men vad hjälpte det nu? Och isigt blev det överallt när snöblasket frös. Tacka vet jag riktig vinter!
Knas och jag har anmält oss till en spännande kurs i vinter. Jag ska berätta mer längre fram.
God Jul och Gott Nytt År önskar Kennel Turbulens
Fjälltur i december 2011 - i år kom vi upp!
Knas var med, han också.
Ingen "bag-in-box" men väl en "boxer-in-bag"!
Toka och Hilda njuter..
Underbara vinter
Åkte på en lång skidtur - skulle skriva härlig, men den var ganska jobbig. Boxerkompisen har flytt stan så jag fick spåra hela vägen själv och det var tungt. Hundarna njöt av att få springa i snön och skenade omkring som galningar. Dagen efter var både de och jag ganska möra..
Men såpass mycket krafter att han orkade springa en stund med Felix (Flamenco) hade i alla fall Knas.
När det snöar i Östersund kommer det ofta mycket snö på en gång.
Härliga underbara vinter!
Det snöar!
Idag har det snöat för fullt, och jag inser alla nackdelarna med snö - det blir halt, det blir blött och man måste skotta! Men hundarna håller sig rena och det blir mycket ljusare ute så jag röstar nog för snö i alla fall.
Första advent idag. Det firades med året sista? sökträning för Tokas del. Det blev lyxigt värre med redan vallad bana och lagom många deltagare för att allting skulle flyta på. Tyvärr var inte Toka riktigt med på noterna, för visserligen gick hon ut på stora fina slag men jag är inte så säker på att det var människor hon letade för hon hittade dem inte.. Men eftersom jag ändå skulle göra lite tomslagsträning så får man väl säga att det lyckades i alla fall. Gången innan (för två veckor sedan) gick hon så himla fint, inget strul alls. Ja, det blir sällan som man tänkt sig.
Jag har legat i och tränat IPO-spår med alla hundarna. Dvs, Hilda och Toka har fått någon sorts anpassade IPO-spår som ger matte en del att fundera mer kring det där om hur man har tränat egentligen. Men jag tror att de uppskattar variationen. Jag har så lätt att fastna i ett sätt att gå ut mina skogsspår, och glömmer att man faktiskt kan klura till det och ge omväxling i spårarbetet för hundarna.
Knas har varit jätteduktig! Nu gör han liggmarkeringar spontant för pinnar i spåret, jättekul! Och han är noggrann i spåret och håller koncentrationen bra. Lite får jag bromsa honom, annars finns risk för att det går fortare och fortare. Så med spårarbetet känns det som om vi lagt en bra grund inför nästa säsong.
Med lydnaden känns det trögare, antagligen för att jag hinner glömma på fyra år hur det är att träna en valp! :-) Lille Knas är ju faktiskt bara åtta månader, och han kan stanna, ligga, sitta, komma och sätta sig fot på kommando. Att gå fot två-tre steg kan han också men sedan sviktar koncentrationen. Att förbli liggande eller sittande fastän jag går ifrån honom en bit går bra. Och häromdan visade han att han kunde stå kvar också - då blev jag faktiskt ganska imponerad!
Han är en härlig hund på många sätt. Inomhus är han kelen och vill gärna "sitta" i knät (han får bara plats med framdelen) medan ute har han inte riktigt tid med kel och klappar. Och en rolig egenhet Knas har är att han "knorrar" när han lägger sig till rätta så högt och länge att jag i början trodde det var någon ute med motorcykel som startade mortorn när jag hörde det. ;-) Han har gjort så sedan han var lill-liten så jag visste alltid vem det var som sträckte på sig när jag hörde knorret.
Dans-kullens pappa, Armagnac, har kvalat in även till nästa års tyska mästerskap i IPO! Vilket duktigt ekipage de är, Aminci och hans matte Carmen! Jag börjar fundera på om det skulle vara möjligt att åka iväg och titta..
I lördags var vi iväg till Ö-vik och hälsade på bekanta, Annica med Tino. Tinos uppfödare Eleanor var också där en stund. Annica är en duktig fotograf och tog flera bilder, men det är svårt så här års när det blir mörkt så tidigt. Tervarna med sina mörka huvuden kräver lite ljus för att komma till sin rätt. Annica har lovat att skicka bilder - om någon blev bra.
Tino och Hilda känner varandra sedan tidigare. Det var så kul att se hur förtjusta de verkar vara i varandra. Hilda leker sällan med andra hundar numera. Visserligen jagar hon både Toka och Knas när tillfälle bjuds, men det känns lika mycket som ett tillfälle att visa vem som bestämmer som ren jaktlek. Med Tino blev det lekinviter och bara lite spring, och Hilda och Tino såg verkligen ut att trivas ihop.
Det var vackert väder och resan uppför Höga Kusten bjöd på många vackra vyer (jag utgick från Härnösand). Men tyvärr blåste det ganska mycket och tanken på att stå på lydnasplanen med bara händer lockade inte. Så Toka och Knas fick också en promenad (Ö-viks BK har en jättefin promenadslinga och ett bra system där man skriver upp när man ger sig iväg så att man inte behöver krocka. Det tillsammans med övernattningsrum, träkurer för domare osv gör att klubben är ett föredöme för brukshundklubbar!)
Nej, nu vill vovvarna ut på en runda och sedan få mat. Få se om det blir till att pulsa eller om det har blivit plogat något på gångvägarna.
Hundträning
Toka har nu helt kommit över skendräktighet och löp, och nu är det full fart som gäller. Både i skogen och på lydnadsplanen. När det gäller sökträning är det bara bra, för det är mycket springa i skogen i den grenen. Senaste träningen gick superbra; markeringarna och påvis gick super, tomslagen likaså, och det var full fart hela tiden.
Senaste spåret blev det däremot lite väl mycket spring. Hon hann utforska hela upptagsområdet innan hon bestämde sig för att spåra, och hon kollade av terrängen runt spåret lika mycket som själva spåret. Men, hon hittade nästan alla pinnar och hon kom runt. Roligt hade hon också.
Sedan håller vi på att lära in lydnadstreans moment. Man får sig små tankeställare i träning ibland. Nog trodde jag väl att Toka visste vad "sitt" betyder! Men sättande under gång har visat sig vara ett svårare moment än jag kunde ana. :-) Nu börjar det i alla fall fungera.
En annan tankeställare har varit att Hilda inte tror att ett spår kan gå längs en stig! Hon försöker bara hitta stället där spåret ska gå ut i skogen, enligt henne. Så därför har jag börjat lägga spår som följer stigar och skogsvägar ganska mycket, och inte bara går i skogen. Man inser vad man har lärt - eller inte lärt! - hunden tidigare...
Sedan har jag alltid vetat att jag har lite dåligt lokalsinne, men i höst har det varit riktigt dåligt! Jag skulle lägga spår åt Hilda och Knas innan sökträningen sist. När jag kom ut ur skogen från Knas spår, kom jag ut bara en liten bit ifrån det ställe jag gick in i skogen! Och på fel sida. Alltså hade jag inte bara gjort en 180-graders vändning, jag hade dessutom korsat mitt eget spår. Pinsamt.
Och som om inte det var illa nog - nästa gång jag la spår åt hundarna gjorde jag nästan samma sak. Den gången gick jag 360 grader och korsade mitt eget spår! Men Knas kommer att bli en hejare på att spåra, om han lär sig lösa mina spår. :-) För det var hans spår igen som jag klantade till..
Knas kan bli en kanonhund, om jag lyckas träna honom rätt. Arbetsviljan - motorn - finns där, liksom intensiteten. Det gäller bara att hitta rätt balans, så att det inte slår över och blir till stress. Han är lyhörd och road av arbete, och det är så himla kul att träna med honom. Även om tre hundar är väl mycket, så ångrar jag inte att jag behöll Knasbollen.
Knas ser riktigt vuxen ut, fastän han knappt fyllt åtta månader och egentligen är ett barn. Han har börjat markera också, men han lyfter inte på benet utan knäar vid buskar och grästuvor. Han är väldigt intresserad av andra hundar som han ser eller möter. Än så länge gillar han andra hanar och kan lyssna på mig vid möten eller träning med andra hundar på plan. Fast det kan behövas en påminnelse ibland.
Jag hoppas att jag orkar fortsätta träna flitigt hela vintern så att det kan bli lite mer tävlingar nästa år - och mer framgångar! Det är så trist att harva kvar i samma klass år efter år. Men jag hoppas att vi får åka lite skidor också i vinter!
Snart november
Knas har hunnit bli 7 månader och växer så det knakar. För ett par veckor sedan vägde han 25 kg. Matte tycker förstås att han har blivit så stilig! Han är en snäll pojke, följsam och lyhörd - för det mesta! När mamma Toka sätter fart vill han inte lyssna på matte, då är det mer spännande att hänga på morsan. Alltså går matte ofta dubbla promenader. En med Hilda och Toka, och en med Knas. Det är ju bra att grundlägga en god kontakt och bra inkallning så här i början.
Knas 6½ mån - foto Michael Eliasson
Ett tag gick jag t.o.m. tre promenader och tog alla hundarna var för sig. Hilda skadade en tå och var jättehalt i flera dagar innan jag behandlade tån med kortison. Sedan hade hon inte ont längre, men jag lyckades vara duktig och gå med henne i koppel i fyra veckor innan jag släppte henne med de andra igen. Tån måste ju få tid att läka även om smärtan var borta!
Det blev inget uppflytt till högre i sök i år för Toka och mig. Sista söktävlingen var hon ganska seg i sökmomentet och hittade bara två figgar. Ett plus i kanten var att hon var den första av alla tävlande hundar som hittade figuranten i första hörnet. Men vi fick dåliga poäng och slutresultatet blev godkänt, igen. Lite revanch fick vi på klubbmästerskapen i lydnad där vi kom tvåa i lydnadstvåan med 172 poäng.
Rumba har fin kontakt med sin husse - foto kennel Puckolinas
Vi får komma igen nästa år. Men går det lika dåligt då kommer jag att lägga ner söket. Det är så svårt att få till regelbunden träning, så det känns som vi aldrig kommer vidare och utvecklas. Men jag har varit flitig med att träna spår i höst, och eftersom Toka verkar tycka det är lika roligt som sök så blir det kanske spår vi får satsa på.
Jag har tränat en hel del spår med Knas också. Jag har ju haft en del funderingar på IPO med Knas, och började träna IPO-spår. Men jag tröttnade snabbt på att gå på gräsmattor eller grusplaner, så nu har Knas fått en del spår i skog och mark. Det var inte helt fel att börja med spår i den ordningen, för Knas spårar noga och går i en behaglig takt - än så länge! Jag har en känsla av att det kan gå väldigt fort efter ett tag, om jag låter honom gå helt som han själv vill.
Mera Knas - foto Micke Eliasson
I övrigt försöker jag lära in grunderna i fritt följ, ställande och läggande under gång och apportering. Knas har fått till ett jättefint ställande, nu ska vi bara försöka behålla det. När det gäller fria följet känns det som om vi har fastnat och inte kommer vidare. Jag har försökt följa en annans träningsmetod, och för mig har det blivit en återvändsgränd. Så nu ska jag försöka på mitt sätt igen. Det har ju lyckats förr..
Mina ambitioner för nästa år är att få förstapris i lydnadstrean och få uppflytt till elit inom brukset med Toka, få ett förstapris i elitlydnad med Hilda, och få förstapris i lydnadsettan, uppflytt ur appellen och kanske godkänt behörighetsprov för IPO med Knas. Man måste ha några mål att arbeta mot! :-)
Eftersom jag gick ur kliniken jag var med och startade och inte riktigt har vetat vad jag skulle ta mig till efter det, så har jag haft en hel del lediga dagar under hösten. Det har gjort att jag haft möjlighet att träna och vara ute med hundarna dagtid. Men nu ökar arbetstiden, och snart är det som vanligt igen. Jag ska försöka att fortsätta och träna vintern igenom - hoppas vintern inte blir för kall och att jag hittar några plogade upplysta platser att träna på.
Knas igen - foto Micke Eliasson
Det verkar gå bra för de övriga valparna i kullen. Deras hussar och mattar verkar nöjda med valparnas arbetslust så här långt. Vi får hoppas att det håller i sig!
Tävlingar
Inga-Lill har också tävlat tvåan med Zpeiha, som var lite för ivrig och nollade rutan. Inget förstapris den här gången, men det sitter inte långt inne. Zcannah ska göra ett nytt försök i trean nästa helg - vi håller tummarna hårt!
Toka och jag har tävlat lägresök för tredje gången. Det blev ungefär samma resultat den här gången - bra lydnad med tillräcklig poäng för uppflytt (trots en nolla på krypet), men för lite poäng på söket. Eftersom Toka har varit påverkad av skendräktighet efter löpet var det inte så oväntat att söket skulle gå sisådär. Markeringarna satt som de skulle i alla fall, och hon jobbade bra. Men hon var ute länge på varje slag och behövde extrakommandon för att gå hela vägen ut vid ett par tillfällen. Och vi fick tidsbrist på slutet och fick inte sista fig, igen.
Lite besviken är jag, men det är bara att bita ihop och komma igen nästa år. Och putsa av spåret så att vi får tävla högre klass någon gång. Högrelydnaden och uppletandet går riktigt bra, så vi borde ha chans att få uppflytt till elit, om spåret fungerar. Men lite träning skulle nog inte skada. :-) Vi ska också tävla lydnadstvåan en gång i höst, så nu får vi damma av de kunskaperna.
Jag kan inte bestämma mig riktigt för vad jag ska träna med Knas. Det skulle vara jättespännande att försöka med IPO, men jag känner inte de som tränar IPO eller har koll på vílka som är duktiga där. Och en sak har jag lärt mig - det är jätteviktigt med hjälp av duktigt folk för att komma rätt från början. Vi får väl se.
Knas är i alla fall en jättego och positiv kille. Han är koncentrerad och uthållig i spåret (hårda spår) och även duktig på att koncentrera sig när vi tränar lydnad.
Bolero har flyttat
Det är jätteroligt att valparna i Dans-kullen inte har flyttat så långt. Det är trevligt att få följa deras utveckling, och det underlättar om man kan få träffa dem då och då. Eller om deras ägare skriver dagbok, som Rumbas. Det är lika spännande varje gång att läsa om Rumbas senaste påhitt. :-) För sinnesfridens skull valde jag nog rätt valp att behålla.. ;-)
Det är slut på semestern och jag har börjat jobba igen. Inte så mycket än, men det ska bli mer. Än så länge finns det lite tid till hundträning dagtid i veckorna, och jag har tänkt försöka träna Knas flitigt nu när jag bara har en valp hemma. Jag ska också träna Toka förstås, och det var meningen att även Hilda skulle få komma igång med lydnadsträning på allvar. Men, det blir sällan som man tänkt sig..
Jag var iväg på Ull-läger (mycket trevligt i år igen!) med Toka och Knas, och lämnade Bolero och Hilda på pensionat. När jag kom hem hämtade jag två spralliga och pigga hundar, som jagade varandra längs stigen i skogen (de fick en promenad innan vi åkte hem till de andra) och dagen efter var Hilda blockhalt! Det visade sig att det var den yttersta leden på en tå som ömmade alldeles väldigt - troligen har Hilda stukat den när hon visade barnbarnet att hon minsann är snabbast (för än så länge är hon faktiskt det - när hon är frisk..).
Elände! Ingen träning, korta promenader på tre ben. Rimadyl kräks hon av och jag är lite rädd att prova annat antiinflammatoriskt när hon är såpass känslig för Rimadyl. Nu har vi provat med lokalbehandling, och på eftermiddagen gick hon faktiskt på fyra ben. Hoppas bara att tån läker ordentligt!
Idag var det en sådan där underbar höstdag med hög klar luft som man bara drömmer om. Jag hann ägna trädgården lite omtanke (den har blivit alldeles väldigt försummad i år när valparna har härjat runt) på förmiddagen, och på eftermiddagen blev det sökträning. På Ull-lägret var Toka riktigt seg - fortfarande påverkad efter löpet? - men idag gick det mycket bättre. Vi ska tävla nästa helg, och det känns lite nervöst med tanke på hur seg och oinspirerad Toka varit på träningen de senaste veckorna.
Som avslutning hade vi en trevlig fikastund medan valparna (Boleros nya matte var med på träningen) lekte omkring oss. Tyvärr lyckades Knas springa på ett getingbo och kom gnyende och kliande tillbaka till oss. (Jag trodde det var Bolero först, de är rätt lika varandra.) Bolero hade också ett par getingar i pälsen, med Knas hade minst 6-7 stycken i pälsen och hade även fått ett par stick i nosen. Han var väldigt olycklig och det tog ett bra tag innan han slutade vara besvärad av sticken. Det kan vara praktiskt med en matte som är veterinär ibland.
Jenny och Troja (Absinthe) har tävlat apellen i spår och fått uppflytt! Stort GRATTIS! Vad duktiga de är! Nästa helg ska de tävla igen, i lydnad. Även Inga-Lill ska tävla då med Zpeiha (tror jag) och jag ska som sagt tävla med Toka. Spännande!
Träning och annat
Men det är väldigt roligt! Hilda är så pigg och glad, och lydnadstreans moment sitter riktigt bra. Det kanske inte är SM-mässigt, men nog ska det kunna räcka till ett förstapris om inget "oväntat" inträffar. Men att allt kan hända på tävling har man ju lärt sig - den hårda vägen.. :-)
Toka går också bra. Men jag är lite rädd att jag ska förvirra henne, för jag tränar lydnadstvåan (med sikte på KM), lägrelydnad (med sikte på nästa söktävling) och högrelydnad (med sikte på framtiden) och blandar friskt mellan klasserna när jag tränar. Men ju närmare tävling vi kommer, desto mer renodlat för just den klassen ska det bli. Jag är mest rädd att Toka ska bli inåtvänd pga skendräktighet nu när löpet är över.
Sedan är det smågrabbarna. Det är ju alltid spännande att börja träna valpar, för inlärningen går som snabbast i början. Från en gång till en annan är det som poletten trillar ner, och det som man nästan slet sitt hår över och undrade hur man någonsin fått någon hund att fatta vad man vill ena gången, fungerar jättebra nästa gång.
Med grabbarna tränar jag spår på olika underlag - grus, kortklippt gräs, mossa och barr (en granplantering). Efter att ha börjat med godisspår åt Knas och skogsspår åt Bolero och de andra, så har jag successivt övergått till samma typ av spår för alla. Idag fick alla grusspår, och tjejerna fick de enklaste spåren eftersom jag nästan aldrig tränar grusspår med dem och när jag har försökt har det inte gått så bra. Men de fixade det alldeles utmärkt, så jag får nog anstränga mig lite mer för dem också.
Knas har kommit längst och är riktigt duktig, tycker jag. Noggrann och uthållig för sin ålder. Han skulle säkert kunna gå längre spår än jag ger honom, men jag orkar inte så långa spår när jag ska lägga fyra stycken. Bolero har en otrolig näsa, men är inte lika uthålligt noggrann som Knas än. Det kommer.
Sedan tränar vi lydand också, ett par tre moment håller vi på med. Jag har också lagt in lekpass med olika leksaker för valparna, för jag har insett att jag just inte lekt med dem. De leker ju så mycket med varandra..
Skulle ha varit på fjälltur igen förra helgen, men en elak förkylning satte stopp för den saken. Kompisen Eva tog risken att bli smittad och kom och hälsade på ändå. Vi roade oss med shopping på Lundhags, en dagstur i Vemdalsfjällen och lite träning, så jag tror Eva blev nöjd ändå.
Här kommer lite bilder:
Felix med en kompis från i sommar - hon ser ut att ha toppenroligt! (Minns ej vem som tog fotot, förlåt!)
Stilige Raki (lite urfälld) med moster Zcannah (foto Alf Vöcks)
Toka och Hilda i Stensdalen.
Turbulens Raki (foto Alf Vöcks)
Mycket nytt
Quickstep 4 månader, Rumba skymtar till höger i bild
Jag tyckte jag var ute i god tid som kom redan 5-10 minuter över nio till utställningen, men jag hann inte mycket mer än hälsa på några av valpköparna som kommit dit, förrän jag fick höra att "Nu ropar de efter hanvalparna 4-6 månader!" Alla valparna gick nämligen först, oavsett variant! Det blev lite stressigt, och när jag hade fått ut nummerlapparna och ordning på valparna så var bedömningen egentligen redan över.
Men jag stegade fram till ringsekreteraren, bad tusen gånger om ursäkt och förklarade mitt misstag. Och killarna fick vara med i alla fall. Polkas och Rumbas ägare var det bättre ordning på så de var där i god tid och inne i ringen när de skulle. Alla valparna fick fin kritik, och Bolero fick HP och blev t.o.m. BIM! Sedan fick allihop visa sig igen i avelsklass (med en mycket kortpälsad Toka i täten) och uppfödarklass - och se, då fick vi ett HP till, i avelsklassen!
Felix bor granne med oss. (Valparna har grävt en grop, jag försöker få dem att låta bli)
Sedan blev det en lång väntan innan Troja fick gå in i ringen (attans - jag glömde fota!). Hon fick ett "very good", vilket är helt ok. Och sedan fick vi vänta ännu längre innan Toka fick träffa en exteriörbeskrivare. Men det gick också bra och Toka kan numera kalla sig Korad. (Mentaltestet klarade hon ju i fjol.) Stort TACK till alla valpköpare som ställde ut egna hundar och hjälpte till att visa valpar! Jättekul att ni var där!
Quickstep, eller Qvicken som han kallas, har också varit på utställning. Han blev minsann BIS3 bland valparna, han!
Och något som jag nästan har glömt bort under den röriga våren, är att även Galej, Tokas kullbror, varit på utställning. Han fick både "excellent", CK och blev 2:a bästa hane (tror jag). Inte illa! Man kan ju nästan tro att det är en kennel med inriktning mot utställning jag har..
Inga-Lill har tävlat lydnad med Zpeiha och fått ett förstapris i lydnadsklass 1 med henne. Hela 184 poäng fick de ihop på första tävlingen. Det bådar gott! Zcannah tävlade också, i lydnadsklass 3. Det tyckte hon var jättekul, och lyckades nolla två moment genom att vara för glad och i gasen! Inga-Lill var nöjd ändå, men samtidigt lite knäckt över att hundskrället alltid ska hitta på något så att det inte ska bli ett förstapris.
Efter Belgarspecialen åkte jag till en lånad sommarstuga i Småland för att njuta av sol och sommarvärme - hade jag tänkt. Det blev mest höstkyla och regn, tyvärr. Men några riktigt fina dagar fick vi, och det blev både bad och solande. Valparna fick träna på att simma (länskigt läskigt men roligt roligt!) liksom Hilda och Toka, och jag själv då.
Hilda är så festlig. Som unghund var hon bra nervös för djupt vatten och blev lätt panikslagen med jämna mellanrum och plaskade förtvivlat med frambenen utan att komma någon vart. Men med åren har hon blivit trygg i vattnet och simmar lugnt och avslappnat.
Men i sommar gick hon bara i vattnet och blev sedan stående på grunt vatten invid stranden. Jag fick ropa och locka och hålla på för att hon över huvud taget skulle gå i lite längre, och sedan vände hon snabbt mot land igen. Så då struntade jag i henne och simmade ut i sjön med Toka som sällskap. Jag hörde Tokas andetag där jag simmade, men när jag skulle vända inåt land igen så visade det sig att det var Hilda som simmade bredvid mig, och Toka som stod vid stranden och spanade ut mot oss!
Toka tyckte det var lite läskigt när vi kom för långt från stranden medan Hilda var hur cool som helst! Men det fick räcka med en vända. Sedan fick jag klara mig själv.
Valparna var vidriga att bada med! De ville klänga på mig, och när jag var dum nog att försöka springa ifrån dem så nöp de mig i benen! Tala om blåmärken och rivsår! Bäst gick det när jag tog dem en och en. Toka uppskattade inte heller att bada med sina söner, för de behandlade henne precis som mig! Klängde på henne och nöp henne.
Vilddjuren Knas o Boll (Pasodoble och Bolero)
Medan vi var i södra Sverige passade jag på att åka lite till, och hälsa på Raki och hans ägare. Raki har blivit så stilig! Väldigt mörk (för mycket charbonnage för utställning), djup fin bröstkorg, rak rygg (lite för lång), välvinklade rejäla ben, fint huvud (lite rund skalle), bra päls (om än lite urfälld just då) och rörelser som en dansare. Så lätt och spänstig! Sedan är han ju en raring i övrigt med!
Sedan har han supertrevliga ägare, som dessutom låter mig komma och våldgästa med fyra hundar. Och Viveka lagar så fantastiskt god mat! Men jag lovar, kommer du och Alf och hälsar på i Östersund ska jag laga middag år er, även om jag kommer att ha ångest för att den inte blir tillräckligt god.. :-)
Några fler lugna dagar i sommarstugan och så for vi tillbaka till Östersund. Där blev det en hektisk dag med ärenden och jobb och så packade jag för en fjälltur. Småkillarna (som nu är lika stora som sin mamma och mormor) fick vara på pensionat och Toka och Hilda fick följa med. Första dagen var inte så kul - det regnade nästan hela tiden och jag blev trött och grinig. Det slutade med att vi vände tillbaka och övernattade i Vålådalen. Nåja, en middag på hotellet var inte helt fel, och nästa dag var det strålande solsken!
Sol, några lätta moln och en spegelblank Nulltjärn. Boxern Vide är redo för färden.
Trist nog satte Toka igång att löpa när vi kom hem till Östersund, så vi kan inte ställa upp i den söktävling som jag hade tänkt. Hoppas vi kan tävla senare. Det skulle vara så kul om vi kunde få uppflytt till högre klass.
En bild på Knas (t.v.) och Bolero (t.h.) får avsluta för den här gången.
Bolero, tävling mm.
Bolero saknar fortfarande ett eget hem. Jag hoppas att någon upptäcker honom snart och att han kan få en egen matte eller husse, för han är en väldigt kelsjuk krabat som gärna vill sitta i knät och gosa länge, och med fyra hundar i huset så blir det inte så mycket "egen" tid för var och en.
Men även om Bolero älskar att sitta nära och bli kliad, så är han en framåt och företagsam grabb i andra sammanhang! Han är den som springer längst fram på promenaderna och är snabbt framme vid nya upptäckter om det så gäller främmande hundar och människor eller "konstiga" saker. Han är lika trygg på hala golv och träbroar med glipor, som på fast mark.
Från början tyckte jag att Knas var mer framåt än Bolero, men nu vet jag inte vem som är mest framåt. Kanske Bolero rent utav. Det är Bolero som är mest energisk i alla fall, Knas tar saker och ting i sin egen takt.
Bolero provar mammas spårsele, ännu något nummer för stor.
Bolero är mer kompakt än Pasodoble och har lite längre päls. Han har också lite kraftigare huvud. En bra mask och en fin röd färg har han, och jag tror att han kan bli riktigt tjusig som vuxen. Nu tycker jag att det är viktigare att de är bra mentalt än att de blir fina utställningshundar, men visst är det roligt om de ser bra ut också!
Bolero verkar ha ett bra spårintresse. Han är den som mest intresserar sig för dofter på marken. Han är lyhörd och kommer snabbt vid inkallning (för närvarande) och är duktig på att avbryta det han håller på med när jag säger till, något som bådar gott för framtida träning.
Jag har inte hunnit med att göra så mycket med valparna annat än vardaglig träning. Inte fy skam det heller - de kan gå i koppel, är så gott som rumsrena, kommer på inkallning och kan sitta ner på kommando. Men jag hade velat träna lite spår, och börja så smått med fotgående och annan lydnadsträning för att skapa kontakt och bygga upp samarbetet mer. Men det är svårt att hinna med mer än en valp när man samtidigt vill träna två vuxna hundar.
Här letas det godis i gräsmattan - näsan är påslagen!
Hilda har fått väldigt lite träning senaste tiden, men vi ska sätta igång med lydnadstrean igen hade jag tänkt. Och så ska jag lägga spår åt henne. Hon är duktig på att spåra och tycker det är kul (men är lite känslig för mattes sinnesstämning! Är matte lite nervös inför en tävling, då blir Hilda osäker..)
Jag har lagt det mesta krutet på Toka och sökträningen. Vi tävlade i lägresök igår igen, och Toka gjorde ett gott arbete igen. Hade inte jag varit överambitiös och skickat om henne flera gånger på samma ställe för att jag inte var nöjd med hur hon gick ut, så hade vi troligen klarat oss bättre. Nu gick klockan och vi hann inte hela banan, plus att jag pressade Toka till en blindmarkering - helt i onödan.
Så här efteråt är det lätt att tänka att det lönar sig bättre att få alla figuranterna och ev avdrag för lite dåligt avsökt område, än att inte hinna till sista figuranten och få en blindmarkering för att man pressar hunden. Men, det är kanske också bättre att göra misstag (om man lär sig av dem!) i lägre klass, än att börja strula i högre klasser och trötta ut hunden när den ändå måste jobba långa sträckor utan att ens få belöning i form av en figurant.
Knas ser nästan lite knasig ut på bild med sin långa näsa.. ;-)
Även denna gång fick vi ihop tillräckligt med poäng för ett uppflytt - men för lite poäng på specialen (sökdelen). Lydnaden, platsliggningen och budföringen går galant, så när söket fungerar för både Toka och mig så ska vi nog fixa ett uppflytt. Och jag tror inte att det är så mycket till som krävs.
I övrigt var det väldigt trevliga tävlingar med en jättefin sökruta. Lite trist att det var så få anmälda, men det ligger lite avsides och många har väl semester just nu. (Fast då har man ju tid att tävla..) Ja förresten, det var i Myckelgensjö vi var och tävlade.
Sedan jag skrev det sista har jag hunnit vara ute i skogen och lägga spår åt valparna och Hilda. Toka fick nöja sig med ett uppletande. Och det var som jag trodde - Bolero är en naturbegåvning när det gäller spår! Nosen i backen och metodiskt arbete. Är det ingen som söker en bra spårhund? Han fick ett ganska långt spår som förstaspår, och höll koncentrationen hela spåret med bara ett par korta avbrott, och då tog han upp spåret själv igen.
Det var gott! tycker Bolero.
Knas såg ut att börja spåra bra men så blev han nödig, och efter det hade han glömt vad det var han sysslade med! Och jag var osäker på var spåret gick så jag kunde inte hjälpa honom. Men han hittade slutpinnen alldeles själv.
Hilda spårade alldeles utmärkt, och det märktes att hon tyckte det var roligt. Alla pinnarna fick vi, och jag lyckades inte lura henne trots att jag gick tillbaks i mitt eget spår en bit.
Händelserik tid
Nu visade det sig att hon var på spåret men åt fel håll, men det uppfattade jag inte. Kanske hade det gått bättre om jag hade vetat det, men antagligen inte. Nu tror jag i alla fall att Hildas brukskarriär är över. Vi ska se om vi klarar att få ihop ett LP3, det vore roligt, men annars får Hilda bli en aktiv sällskapshund i fortsättningen. Det tror jag hon trivs bra med!
Bolero på språng
Sedan har Toka och jag tävlat lägresök. Det var Tokas allra första söktävling, och med allt som varit med valpar och jobb har det blivit lite dåligt med sökträningen inför tävlingen. Det gick i alla fall riktigt bra, om man ser till det stora hela. Tyvärr satt inte markeringarna fullt ut, så det blev 2 figuranter och lite strul med den ena markeringen och 6,25 i betyg. Men sökviljan var det inget fel på, och alla figuranterna var hon fram till så det lovar gott inför framtiden. (Vi vann klassen och totalpoängen hade räckt till uppflytt...)
Quickstep "Kvicken" (till vänster) och Rumba (till höger i bild) i kamptagen
Tre av valparna har fått nya hem. Quickstep blir kvar i Sollefteå. Trots alla föresatser från "gästhemmets" sida, så föll de för hans charm och nu får han stanna. Det känns jättebra. I familjen finns redan två tervar varav den ena är halvsyster till Hilda, så det blir ingen chock för familjen att upptäcka hur det är att ha terv! ;-)
Flamenco har nytt hem och nytt namn. Han kallas numera för Felix. Han har inte flyttat så långt, så jag kommer att ha möjlighet att följa honom och se hur han utvecklas. Hans nya ägare tvekade länge innan de bestämde sig för att skaffa hund, men nu går de in för hundägandet med liv och lust. Jag gillar speciellt det med ljudboken om hunduppfostran! Felix kommer att få det så bra.
Flamenco
Och under helgen fick Polka hastigt och lustigt nya ägare. Jag talade om för hennes nya matte att jag hade en hund som skulle passa henne bra, och var tydligen så vältalig så att det blev bestämt till nästa dag! Så Polka har också fått ett toppenhem, med vana hundmänniskor. Vi får väl se om övergången från Hovawart till Tervueren blir smärtfri, men än så länge verkar det fungera. :-))
Men nu har jag fått svårt med val av valp igen! För att få lite avlastning och hinna med jobb, vuxna hundar och valpar, har jag haft två valpar inhysta på pensionat under juni. Jag har växlat valpar ca en gång i veckan, och nu när Polka försvann kunde jag inte låta Rumba eller Bolero sitta ensam på panget. Alltså har Knas fått tillbringa en vecka där, och Rumba (vars tur det var att vara hemma) har fått vara ensam valp i huset.
Pasodoble "Knas"
Tänk vilken trevlig hund hon är! Lättsam, orädd, social, kampglad, följsam, självständig. Sover hela nätterna, är nästan rumsren (om jag är med och passar henne lite), lyssnar på tillsägelser. Hur ska jag kunna sälja henne? Men jag gillar ju Knas skarpt också! Och två hundar till ska jag INTE ha!
Polka eller Rumba? Kanske Polka...
Jo, jag gillar Bolero jättemycket med, men där hade jag liksom kommit till beslut i valet mellan honom och Knas. Men Rumba hade jag egentligen bestämt att hon skulle säljas, eftersom jag skulle behålla en hanhund den här gången. Nåja, vi får väl se om det dyker upp några fler valpintressenter, och vad de har för möjligheter och önskemål. Ett är säkert - det ska vara minst lika bra hem som resten av kullen har fått för att det ska bli någon affär med någon av valparna!
Det här är i alla fall Rumba!
11 veckor
Matdags. Valparna har fått långa ben och pälsen har ljusnat.
Det har varit jobbigt en tid. Förkylningarna har löst av varandra, och jag hann inte mer än konstatera att ÄNTLIGEN hade hostan från den ena förkylningen gått över, så slog nästa till. Sedan har det varit strul på jobbet med diskussioner om vägval för framtiden som tagit tid och kraft. Det har också blivit konsekvenser som nog ingen av oss hade förutsett.
Jag har nu bestämt mig för att det blir Pasodoble (Knas) som får stanna hos mig. Jag har haft en viss längtan efter hanhund sedan Tango gick ur tiden, och nu känns det som tiden är mogen. Men det var inget lätt val. Bolero är en riktig myspelle som också är trygg och framåt. Quickstep är pigg och tuff, Flamenco lite mjukare men mer energisk än Bolero, och Pasodoble är störst, framåt och trygg som de andra.
Det var när jag var och hälsade på boxerkompisen med både Bolero och Knas som jag bestämde mig. När Katarina släppte in sin stora boxerhane Vide till valparna, så backade Bolero och skällde, medan Knas gick fram och hälsade (och klättrade upp med framtassarna på Vides rygg). Nog tror jag att Bolero snabbt skulle vänja sig vid Vide, men lille Knas var bara inte rädd alls. Och så har det fortsatt.
Vi var på brukshundklubben en dag, där fanns först en Holländsk herdehundsvalp som Knas genast började leka med. Sedan var han fram och hälsade på en malle-hane (snäll sådan), och sedan lekte han med en Bouvier de Flandres-valp. Och för varje ny hund så var det lite - "Åh, en lekkompis! Kul!"
Pasodoble vilar i skuggan
Egentligen undrar jag om inte den vassaste brukshunden i gänget är Rumba. Hon är en riktig liten tuffing, ganska självständig, har stort föremålsintresse och är säker på sig själv. Ingen nybörjarhund direkt. Polka går inte av för hackor hon heller, men hon är inte fullt så självständig och mer kelen än Rumba. Båda tjejerna är riktigt snygga - ja, det är de faktiskt allihop!
De har en vacker röd färg, ganska mycket charbonnage för åldern, bra mask, fina vinklar och rör sig bra. Fina huvuden och öron har de med. Nu är jag inte utställningsdomare, men lite känsla för rasen har jag väl ändå fått under åren.
Flamenco smyger på en kompis..
Ja, Flamenco är kvar. Valpköparen ändrade sig i sista stunden, så den gossen har inte heller flyttat hemifrån. Jag får hoppas att det dyker upp nya personer som vill ge mina valpar nya hem.
Jag höll på att glömma den stora nyheten - Armagnac von Scathach (dans-valparnas pappa och drink-kullens halvbror) med matte Carmen Nauss kom på 15:e plats av 80 startande i tyska mästerskapen i IPO för alla raser!! De kom med på en reservplats, och lyckades så bra. En helt fantastisk prestation! Grattis från kennel Turbulens!
En valp såld
De är så stiliga!
Alla som träffar valparna - på dagiset, på min och på boxerkompisens arbetsplats + diverse andra - tycker att de är både framåt och sociala (och jättesöta). Och ändå är det så svårt att få dem sålda. Jag tycker att de är toppen allihop och har jättesvårt för att bestämma mig för vilken jag ska behålla. Får väl se vem som blir kvar till sist. Jag vill ju verkligen att valparna ska få komma till aktiva hem så att det blir bra för både hund och ägare.
Öronen är perfekta!
Valparna har fått åka mycket bil nu. De har åkt till hunddagiset och till mitt jobb, och vi har åkt ut i skogen för promenader. Eftersom jag vill att (de vuxna) hundarna ska ha så rymligt som möjligt så har jag ingen hundbur i bilen utan bara grindar och lastgaller. Tyvärr är lastgallret dumt utformat på Volvon, så de där små rackarna kan klämma sig emellan på sidorna och klättra över till baksätet!
Det är ju ändå en begränsad tid som de kan göra så, och jag har ingen lust att investera i en bur bara för det (hoppas kunna byta bil så småningom), men det är inte roligt att ha lösa valpar drällande omkring i bilen. Som tur är tar de till sig ilskna morrningar från min sida, och slutade redan första bilturen med att försöka ta sig över i framsätet. Men om jag lämnar dem ensamma i bilen en liten stund så är de överallt när jag kommer tillbaka!
Valparna är sociala, och det är grannarna med.. ;-)
Som tur är har jag världens bästa grannar som inte bara står ut med valpskall och annat oväsen från hundarna, utan till och med verkar tycka om dem. Jag hoppas att grannarna inte ledsnar innan jag hunnit bli av med några valpar till..
Snart 8 veckor!
Man hinner knappt med! Valparna växer som ogräs i solen, och är strax leveransklara. Nu ser det inte ut att bli så mycket leverans - två valpar är ev. tingade och resten riskerar att driva sin uppfödare smått galen. :-)) Som tur är finns det en eller annan vänlig människa som förbarmar sig över både mig och valparna och har lovat att ta hand om en valp under en tid så att de får se lite nya miljöer och träffa nya människor. Man hinner inte med att ge många valpar all stimulans de behöver - ffa inte om man ska arbeta också. Men det skulle inte skada med fler köpare eller tillfälliga hem...
Nu är det förenat med fara för kläder och skor att gå in i valphagen när busfröna är som vildast, och här om dagen hade telefonen åkt i golvet i valphagen och telefonsladden var avbiten! Tur att man hade en telefon till..
Rumba drar iväg med en sko - foto Benita Pålsson
Vi var iväg till fotografen, valparna och jag. Det är så svårt att fånga rackarna på bild när man är ensam med dem, och handräckningen inte alltid tillgänglig. Men en skicklig och intresserad fotograf kan åstadkomma underverk.
Det här är första gången valparna i en av mina kullar har öronen så där tätt ihop som man ser på "alla andra" valpbilder av tervar. Men i det här gänget har alla öron som går ihop nu när de spetsar dem - ja, i alla fall de som har öronen uppåt.
Quickstep sticker ut tungan åt matte - foto Benita Pålsson
När vi var till fotografen var valparna drygt 6 veckor, så det har hänt mycket bara sedan dess. De håller sig vakna längre och längre stunder, och springer och hoppar med betydligt bättre kontroll än tidigare. De har varit ute i skogen och åkt bil, varit till fotografen som sagt, och imorgon ska de till veterinären och besiktigas, chippas och vaccineras.
Tidig apportör - Bolero! Foto Benita Pålsson
Idag regnar det för första gången sedan valparna blev stora nog att vara ute. Som tur var har det varit sparsamt med regn under dagen, det verkar komma lite mer nu. Lyckligtvis verkar valparna nöjda med att vara inne just nu. En kvällskissning för dem, kvällsprommis för mamma och mormor och sedan nattinatti för matte!
