Dräktig!

Vi har varit bortresta ett par veckor, jag och hundarna, och haft en skön semester på landet. Återkommer om detta. Men jag vill berätta att Hilda definitivt är dräktig!

Några dagar in på semestern började hon matvägra på morgnarna, sedan fick hon dräktighetsflytning och juvret har blivit större. Och 4-6 foster var synliga med ultraljud! Så om lite drygt tre veckor ska det bli tillökning på kennel Turbulens. Det ska bli såå roligt!

Semester

Nu tar både jag och Hilda semester. Jag tar semester från jobbet och Hilda från tävlingar. Jag trodde att jag skulle tävla DM i spår i Sundsvall idag, men igår upptäckte jag att Hilda hade fått en brunaktig flytning, och bestämde mig för att ringa återbud. Det var bara det att när jag plockade fram PM.et för att se vilket nummer jag  skulle ringa, så stod det att tävlingen gick den 8/8, dvs att jag hade missat tävlingen!! Fy vad pinsamt! Men det var bara att bita i det sura äpplet och ringa och be om ursäkt.

Hilda mår utmärkt, och tydligen kan några tikar få en sådan flytning då fosterblåsorna fäster in i livmodern. Jag hoppas verkligen att det är det det är, och inte ett tidigt tecken på livmoderinflammation. Men som sagt, Hilda mår prima, och flytningen är helt luktlös.

Idag tränade jag spår och uppletande med Hilda, och tidigare i veckan har vi tränat lydnad. Det är bara att konstatera att oavsett om Hilda är skendräktig eller dräktig så fungerar det inte! Hilda lufsar omkring i sin egen lilla värld och saker som "sitt", "hit", "leta" och "spår" är helt okända företeelser för damen. Alltså har jag ringt återbud till den sista tävlingen jag vet att vi kommit med på. Det blir träningsuppehåll för Hilda tills dräktighetshormonerna lämnat kroppen och hjärnan fungerar i vanliga spår igen.

Toka kör med fullt ös, medvetslös. Hon har gjort stora framsteg i uppletande och gjorde definitivt ett mycket bättre arbete än Hilda idag. Det är å andra sidan inte så svårt... Vi tränar momenten i lydnadstvåan, och nu när Hilda får semester blir det mer intensivträning för Toka. Spår och uppletande tränar vi också med sikte på högre klass nästa år.

Medan Hilda kör med full päls för att visa pojkarna hur vacker hon är, så passa Toka på att förnya pälsen med sikte på att vara vacker för gossarna senare i höst. Jag hoppas hon inte tänker löpa på helt andra tider än tidigare hon också..

Jag fick en jättefin blomsterbukett från mina arbetskamrater i torsdags, och jag kan inte låta bli att visa den här. Bilden gör den inte riktigt rättvisa, men så här ser den ut trots att jag haft den i fyra dagar:



(Det är en avskedspresent eftersom jag inte kommer tillbaka till jobbet efter semestern.)


Ny tävling

Igår tävlade Hilda och jag i elitspår igen. Jag anmälde Hilda till fyra tävlingar precis innan hon började löpa, och hittills har vi kommit med på tre av dem! Och jag som trodde det var svårt att komma med på elitspår.... Ja, det är tjusningen med lottning - ibland kommer man med, ibland inte.

Den här tävlingen gick i Ånge. Det gick sådär - Hilda är inte på topp precis efter ett löp, och träningen blev väl inte heller optimal med Hilda i Tyskland en vecka. Men vi fick faktiskt ihop mer poäng än i Härnösand och vädret var perfekt med lite vind, halvmulet och uppehåll. Vi fick börja med lydnaden, och jag trodde att det skulle fungera riktigt bra. Men så var det det där med mattes nerver. Jag var av någon anledning mer nervös än någonsin, och det är inte så bra för Hilda.

Den här gången blev hon inte så låg, men hon hittade på nya tolkningar på momenten istället. Inkallningen i framåtsändandet struntade hon i - "du kommer väl till mig matte?" Hon vägrade sätta sig upp efter krypet, och på ljudgivningen började hon skälla för tidigt. Platsliggningen fungerade i alla fall lika bra som vanligt.


Hilda i Tyskland

Sedan var det uppletande. Det har aldrig varit Hildas paradnummer, så jag hade inte så höga förväntningar på det momentet. Men att byrackan skulle ta upp föremålen, försöka döda dem och sedan vägra komma med dem - DET hade jag inte väntat mig. Hilda brukar snällt bära in alla saker utan några våldsamheter, däremot vara lite svår att få ut i rutan efter de första skicken. En sjua i betyg kändes snällt av domarna, trots alla föremålen.

Spårupptaget blev också struligt och vi blev återkallade till rutan två gånger. Men Hilda var vid gott mod och jobbade på, så det kändes mer som otur att hon fick vittring på något "obehörigt". Sedan gick spåret riktigt bra även om vi missade en pinne. Slutpoäng för hela tävlingen blev 505, någonting, knappa 15 poäng från certpoäng. Vi kom på sjätteplats av tio startande, inte så illa det heller.

Än vet jag inte om Hilda är dräktig. Det har bara gått  2½ vecka, så det är för tidigt för att se något med ultraljud. Men spänningen stiger...