Vinteravslut
Salsa fick börja med att dra den enda pulkan. Salsa har inte dragit så mycket på egen hand, men hon skötte sig fint. Efter halva färden bytte vi hund och Niak tog över dragarbetet. Det var inte så mycket packning i pulkan och den verkade glida bättre på snön än våra skidor så uppfärden var nog inte så tuff för hundarna. Men de verkade ganska nöjda när vi kom fram och sov gott i "hundrummet" medan vi åt middag.
Dagen efter åkte vi ned igen. Då såg vädret ut att bli riktigt trist - det var dimma, blåst och regn. Tursamt nog fick vi vinden i ryggen, och det var bättre glid efter regnet än vad det var på vägen upp. Så vi gjorde ganska god fart ner och hundarna fick galoppera långa stycken framförallt i början. Vi stressade inte ner, men gjorde heller inget längre fikastopp. När vi närmade oss Storulvåns fjällstation igen ökade Salsa farten, och båda hundarna var ivriga att få hoppa in i bilen. Väl inne rullade de ihop sig och somnade gott! Det var jobbigare för dem att springa fort under nerfärden, än att dra lasten långsamt uppför fjället. Vi var också nöjda, och det kändes som om årets vinter fått ett bra avslut.
Och valparna då? Även dem hade jag ordnat för. Pappa Emil med matte (+ mallen Assi) kom hela vägen från Katrineholmstrakten för att ägna sig åt barnpassning tillsammans med Hilda. Kanske tog Emil inte så stor del i det hela - han tyckte valparna var läskiga - men hans matte skötte ruljansen med bravur. Valparna hann växa bara på det dryga dygnet som gick medan jag var till fjälls!
Hilda och Emil
Nu har Toka båda öronen uppe och Stoj har fått upp det ena. Flera av de andra, bl.a. Stoja har collie-öron, dvs öronen har rest sig till hälften. Ett par dagar till så kommer de flesta ha upprättstående öron. Nu härjar de vilt i min trädgård, gräver upp rabatterna, gnager på buskarna och försöker rymma under staketet. (Det senare är lite för lätt - nätet räcker bara ner till marken, det är inte nergrävt.) Ska försöka ta ut dem i skogen på en promenad i veckan.
Toka med upprättstående öron
Hilda har börjat lägga på hullet och har fått tillbaka lite muskler. Hennes juver är inte lika välfyllt längre, och valparna äter nu valpfoder med god aptit. Det är ju bara cirka en och en halv vecka tills de ska vara avvanda och flytta till sina nya hem!
Träning lönar sig!
Efter förra tävlingen gick det en vecka, sedan bestämde jag mig för att göra ett försök till i lydnadstrean i vår. Genast började det gå riktigt dåligt på träningen! Salsas position vid alla typer av ingångar var urusla, rutan fattade hon ingenting av, och vittringsapporteringen hade hon ju inte förstått på tävlingen heller.
Så vi satte igång att träna. Så gott som varje dag har vi varit på klubben och nött ingångar, tränat rutan, lagt ut godis vid vittringsapporterna och så vidare. Jag kan inte påstå att det har känts som om vi gjort några stora framsteg, men sakta har väl saker förbättrats ändå. Igår, på genrepet gick det riktigt dåligt och jag funderade allvarligt på att ringa återbud till tävlingen.
Men vi kom till start i alla fall, och så gick det så bra! Salsa var uppmärksam och fokuserad, kändes säker på det mesta. Och vi fick jättebra betyg på de flesta momenten. Det var fria följet - det ska vi ta tag i härnäst - och vittringsapporteringen som skämde helheten något. Betyg 7½ på fria följet känns inte som någon fullträff, och betyg 5 på vittringen är ju inte någon höjdare. Men eftersom resten var 9:or eller 10:or så räckte det bra ändå.
Nu tar vi paus från den rena lydnaden och satsar på elitspår med Salsa. Men ikväll ska jag bara njuta!
Namn
Valparna har fått vara ute mycket i trädgården de senaste dagarna. Liten hage på verandan räcker inte till längre. Och som de älskar att få springa omkring. Ännu är galopptekniken inte fullt utvecklad, de skuttar lika mycket uppåt som framåt, men när de vill får de upp en väldig fart. De gör annat än att springa också.... Mina lökar som jag planterade i höstas hade börjat komma upp men nu är de jämnade med marken. Små valpar har gått fram som slåttermaskiner!
Sedan blir de alldeles förskräckligt förargade när jag tar in dem. Då skriker de och ylar en lång stund, för att sedan slockna helt. Man blir ganska trött av frisk luft.
Lilla Toka har fått upp det ena örat. Hon ser ganska fräck ut med mössan käckt på svaj. Här ses hon tillsammans med syster Stoja:
Fem veckor
Det är sommarvärme ute och valparna har fått vara riktigt mycket ute på verandan. På eftermiddagen kan det vara nästan för varmt, så då får vapparna komma in och sova middag. Lyckligtvis går det fortfarande att få dem trötta med relativt enkla medel - de är så söta när de sover!
Jo då, de är faktiskt jättesöta när de far omkring och leker också, men nu är det riktigt smärtsamt när de biter tag i fötterna på en. Fast jag har tofflor så lyckas de sikta in sig där det bara är en tunn socka som skyddar foten, och hälsenan ger tydligen rätt bitmotstånd. Mamma Hilda fräste till ordentligt åt en av valparna som gjorde samma sak på henne. Men inte verkar det som om valparna har någon större respekt för sin mamma - Hilda är väldigt väldigt snäll och tålmodig med dem.
Mina farhågor om golvmoppen har besannats. Speciellt en av valparna hänger fast som en bulldog i moppen när man försöker torka golvet. Där får man verkligen montera ut trasan ur munnen på valpen, hon släpper inte självmant! Och jaktinstinten är det heller inget fel på. Hela gänget kastar sig livligt in i jakten på moppen, och man får vara väldigt snabb om man ska lyckas undvika att få napp.
Hoppas att det varma vädret håller i sig ett tag till så att snön smälter bort helt och hållet från gräsmattan och gräset börjar spira lite. Som det nu är består gräsmattan av gammal rutten snö och där den är borta är det mögel och svart. Inte riktigt vad jag vill släppa ut valparna på.
De vuxna hundarna ska ha motion och aktivering de med. Och de är inte riktigt lika enkla att få trötta. Som tur är har ju Hilda ganska fullt upp med valparna, så för henne gäller det mera att få lite omväxling och avkoppling från de små. Och Tango börjar allt mer känna av sina år. Riktigt långa promenader börjar bli för mycket för honom, då blir han väldigt stel efteråt. Men arbetslusten den finns kvar.
Idag fick hundarna göra uppletande (hitta föremål som jag lagt ut på en ca 50x50 kvm stor yta i skogen), och Tango kastar sig in i arbetet med samma entusiasm som när han var ung. Tempot är kanske lite lägre, men i galopp går det och intensiteten i arbetet är densamma. Min härliga vovve!
Hilda och Salsa skötte sig utmärkt de med. Idag försökte jag träna på att få hundarna att gå i den riktning jag vill, istället för att få bestämma allt själva. De jobbar helt ok efter eget huvud, men ibland är det praktiskt att kunna peka ut riktningen för hunden (och det imponerar mer på domarna). Tango fattade det där av sig själv, på något mystiskt vis, så jag har inte lagt någon större möda på att träna det med Salsa och Hilda. De borde väl också begripa vad jag menar..... ? Men bättre sent än aldrig, vi kanske hinner få lite ordning på det till tävlingsstarten i år.
Sedan nöter jag och Salsa vidare på lydnadstreans moment. Det är ju attan att man ska tro att momenten är så gott som klara, bara för att sedan inse att så var det inte alls! Rutan (sändande med platsläggande och inkallande)trodde jag att Salsa hade begripit för länge sedan, men efter förra tävlingen så har hon inte kunnat hitta mitten på rutan. Kul att få börja om från början..... Däremot har vittringsapporteringen fungerat riktigt bra ett tag. Men Salsa gillar att överraska matte med att helt plötsligt inte förstå grundläggande kommandon, som t.ex. sitt, ligg, hopp! Sånt som vi bara tränat i snart sju år.
Småttingarna har somnat en stund. Det blir allt svårare att fånga dem på bild. Digitalkameran har en stunds väntetid mellan det att man trycker på knappen och bilden tas. Under den tiden hinner valpen försvinna ur bild. Och sovande ulltottar har jag så många bilder av. Återkommer med bild(er) så småningom.
Fyra veckor
Fyra veckor gamla och det är full fart mellan tupplurarna. Nu har alla valpar tagit sig över kanten till valplådan vid något tillfälle, men som tur är uppfattar de ännu valplådan som en trygg plats och försöker nästan bara ta sig ut när mamma är för långsam med att kliva i. En som klev ur tidigt i morse klev självmant in igen när det blev sovdags.
Valparna ser för härliga ut när de drabbas av "spring i benen". Då kastar de sig iväg i jämfotaskutt, och eftersom balanse inte är den bästa slutar det gärna med en kullerbytta. De gör lekinviter mot varandra, drar varann i svansen, brottas och jagar varandra någon kort bit.
Mig verkar de se som sin favorit kamp- och bitleksak. Jag vet inte om jag ska känna mig hedrad eller bara öm... Att ta sig fram i köket när valparna springer omkring är förenat med viss svårighet. Två som drar i ena byxbenet och ett par andra som skuttar kors och tvärs framför fötterna. Att moppa golvet går än så länge ganska bra, men snart har man väl ett par valpar hängande i moppen så snart man försöker! Kökshandukarna har fått flytta upp på köksbänken - de var också väldigt roliga som kamptrasor.
Valparna får ha lite leksaker i valplådan, och det kommer fram andra leksaker när valparna är lösa i köket. Ytterligare några har de fått ha de korta stunderna som de varit ute på altanen. (Än så länge har vädret inte varit så nådigt, så valparna har bara fått lufta sig lite kort.) Trots tillgången på leksaker verkar tidningspapper vara i särklass populärast. Det är jättekul att gör konfetti av! Bildbevis nedan:
Aprilväder
Valparna blir allt stadigare på benen, och allt mer försigkomna. Nu har tänderna och käkarna blivit tillräckligt stora för att det ska göra riktigt ont när de biter till. Oömma kläder och strumpor rekommenderas vid besök! Vill man ha hela (och torra) strumpor när man går, rekommenderas skor som tål att tuggas på. Nu travar och galopperar valparna omkring i köket vid matdags, och matskålen blir tömd på betydligt kortare tid än tidigare.
Två av hanarna har insett att mamma (hittills) håller till i valplådan vid mjölkdags, så när de börjar tröttna på att undersöka köket försöker de ta sig tillbaka in i valplådan. Sympatiskt i och för sig, de flesta valparna försöker bara ta sig ut, men de skriker som besatta när de inte lyckas med vad de föresatt sig. Nu har de fått starka röster också.
Två av tikarna är de minsta i kullen. De är inte mycket mindre än de andra, men storlek och tyngd har sin betydelse när det gäller att ta plats i mjölkbaren. Jag har inte riktigt kunnat se det, men jag misstänker att de stora herrarna tar de bästa spenarna och att tjejerna får lite mindre. Men istället är tjejerna bäst på att äta "riktig" mat, så det går ingen nöd på dem.
Fastän jag var inställd på det, är jag ändå lite överraskad över hur mycket kiss och bajs sådana här små pirajor lyckas prestera på kort tid! (Och värre kommer det att bli.) .Ännu mer förvånad blev jag igår när jag släppte ut dem ur valplådan medan jag och en kompis åt middag - då kissade de inte en enda gång! De fick förstås ingen mat av mig just då.
När sedan de små har somnat i sin låda, då kan man inte förstå hur det kunde vara sådant liv för en lite stund sedan. Och när man sätter sig på golvet och tre-fyra valpar klättrar upp i knät på en, medan en annan drar i tröjan och en tredje biter en i foten - då blir man alldeles varm i själen!
Sedan gör det ont i foten....
Mamma är ...
Livet är en enda upptäcksfärd för de små. Här är Turbulens Buse på galej, eller var det Turbulens Galej ute på bus?
Tänk vad världen är stor!