Aprilväder
Nu har det varit riktigt aprilväder nästan sedan april månad började. Snö, blåst, sol, varmt, mer snö, stormvindar, sol osv. Igår blåste det så mycket att det var lite otäckt att gå ut. Det blev varken lydnadsträning eller skogspromenad igår, bara promenader på cykelvägarna. Idag verkar det, än så länge, inte blåsa lika mycket.
Valparna blir allt stadigare på benen, och allt mer försigkomna. Nu har tänderna och käkarna blivit tillräckligt stora för att det ska göra riktigt ont när de biter till. Oömma kläder och strumpor rekommenderas vid besök! Vill man ha hela (och torra) strumpor när man går, rekommenderas skor som tål att tuggas på. Nu travar och galopperar valparna omkring i köket vid matdags, och matskålen blir tömd på betydligt kortare tid än tidigare.
Två av hanarna har insett att mamma (hittills) håller till i valplådan vid mjölkdags, så när de börjar tröttna på att undersöka köket försöker de ta sig tillbaka in i valplådan. Sympatiskt i och för sig, de flesta valparna försöker bara ta sig ut, men de skriker som besatta när de inte lyckas med vad de föresatt sig. Nu har de fått starka röster också.
Två av tikarna är de minsta i kullen. De är inte mycket mindre än de andra, men storlek och tyngd har sin betydelse när det gäller att ta plats i mjölkbaren. Jag har inte riktigt kunnat se det, men jag misstänker att de stora herrarna tar de bästa spenarna och att tjejerna får lite mindre. Men istället är tjejerna bäst på att äta "riktig" mat, så det går ingen nöd på dem.
Fastän jag var inställd på det, är jag ändå lite överraskad över hur mycket kiss och bajs sådana här små pirajor lyckas prestera på kort tid! (Och värre kommer det att bli.) .Ännu mer förvånad blev jag igår när jag släppte ut dem ur valplådan medan jag och en kompis åt middag - då kissade de inte en enda gång! De fick förstås ingen mat av mig just då.
När sedan de små har somnat i sin låda, då kan man inte förstå hur det kunde vara sådant liv för en lite stund sedan. Och när man sätter sig på golvet och tre-fyra valpar klättrar upp i knät på en, medan en annan drar i tröjan och en tredje biter en i foten - då blir man alldeles varm i själen!
Sedan gör det ont i foten....
Valparna blir allt stadigare på benen, och allt mer försigkomna. Nu har tänderna och käkarna blivit tillräckligt stora för att det ska göra riktigt ont när de biter till. Oömma kläder och strumpor rekommenderas vid besök! Vill man ha hela (och torra) strumpor när man går, rekommenderas skor som tål att tuggas på. Nu travar och galopperar valparna omkring i köket vid matdags, och matskålen blir tömd på betydligt kortare tid än tidigare.
Två av hanarna har insett att mamma (hittills) håller till i valplådan vid mjölkdags, så när de börjar tröttna på att undersöka köket försöker de ta sig tillbaka in i valplådan. Sympatiskt i och för sig, de flesta valparna försöker bara ta sig ut, men de skriker som besatta när de inte lyckas med vad de föresatt sig. Nu har de fått starka röster också.
Två av tikarna är de minsta i kullen. De är inte mycket mindre än de andra, men storlek och tyngd har sin betydelse när det gäller att ta plats i mjölkbaren. Jag har inte riktigt kunnat se det, men jag misstänker att de stora herrarna tar de bästa spenarna och att tjejerna får lite mindre. Men istället är tjejerna bäst på att äta "riktig" mat, så det går ingen nöd på dem.
Fastän jag var inställd på det, är jag ändå lite överraskad över hur mycket kiss och bajs sådana här små pirajor lyckas prestera på kort tid! (Och värre kommer det att bli.) .Ännu mer förvånad blev jag igår när jag släppte ut dem ur valplådan medan jag och en kompis åt middag - då kissade de inte en enda gång! De fick förstås ingen mat av mig just då.
När sedan de små har somnat i sin låda, då kan man inte förstå hur det kunde vara sådant liv för en lite stund sedan. Och när man sätter sig på golvet och tre-fyra valpar klättrar upp i knät på en, medan en annan drar i tröjan och en tredje biter en i foten - då blir man alldeles varm i själen!
Sedan gör det ont i foten....
Kommentarer
Trackback