Istid

I år har det nog varit den tråkigaste vintern jag har varit med om sedan jag flyttade till Östersund. Det började lovande i november då det kom ett par decimeter snö, men sedan har det varit ganska bedrövligt. Tö, regn, kallt, lite snö, regn, kallt om vartannat, och resultatet har blivit is! Is överallt! Hård, hal is eller hård snö med isskorpa.
Mitt knä som inte varit sig riktigt likt sedan jag fastnade med foten i cykeln för några år sedan, tycker inte om det hårda underlaget. Hundarna halkar ideligen medan matte klarar sig hyfsat med hjälp av Icebugs. Men roligt är det inte.
Att träna hund på halkigt eller grusigt underlag lockar inte. Det har blivit ett och annat spår på hårt underlag, och några uppletanden, men inte så mycket mer.
Nåja, allt har inte varit så illa. Det har gått att åka skidor ibland, och vi har t.o.m. varit på en fjälltur. Knas fick dra packningen, som vanligt, och Kiitos som tog alltför vida svängar när jag försökte ha honom lös, fick hjälpa till att dra matte.(Knas drog både mig och packningen.) Vi hade jättetur med vädret, för det var kallt och lite snö ovanpå isen när vi for upp, och hann inte töa så mycket när vi åkte ner. Sedan blev det varmare.
Nu är det plusgrader och isigt igen och jag är genomförkyld. Och när jag är jätteförkyld så är jag inte så väldigt positiv.. ;-)
Kiitos har blivit 10 månader och är väl nästan fullvuxen. Han är en liten skit på ca 60 cm över manken och knappt 23 kg. Bredvid Knas ser han verkligen liten ut. :-) Han artar sig väl, är en snäll och livlig kille som älskar att springa och gärna spårar eller letar upp saker.
Lydnad har vi inte tränat så mycket än, och han är inte så lättlärd som Knas, men arbetsvillig är han. Det ska nog bli folk av honom också! :-)
Bild från höstens fjälltur - det kom snö redan i oktober!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback