Turbulens

Lagom som jag ställt in mig på att ha två valpar kvar över jul och nyår, så hörde en familj av sig och ville ha en av gossarna. Sambuca har precis åkt iväg med dem till Stockholmstrakten, och både Raki och jag saknar honom mycket redan. Sambuca kommer att få det jättebra, men jag har hunnit bli mer fäst vid honom än jag borde och nu känns det tomt.

Raki springer omkring och letar Sambuca, och gör att det känns ännu värre för mig. Han fick leka med storasyster Toka en stund, men nu var det Raki som tyckte det var lite läskigt medan Toka tyckte det var jättekul. Syster Toka har helt accepterat valparna vid det här laget, och istället för att springa undan med valpen efter sig, så var det hon som sprang efter valpen. Kul men lite otäckt, sa Raki. Var är brorsan?

Äntligen ser det ut som vinter ute, och mitt humör blir allt bättre i takt med att omgivningarna ljusnar. Årets höstmörker i kombination med influensan gjorde mig rejält deprimerad, och ingenting kändes riktigt bra. Nu känns det mycket bättre, även om Sambucas avfärd lägger lite sordin på stämningen. Men samtidigt är jag jätteglad att han har fått ett bra hem, för hur gärna man än vill och försöker, är det svårt att räcka till för fyra hundar varav två små valpar.

Nu gäller det bara för mig att komma ihåg hur mycket besvärligare det är med tre hundar än med två, så att även Raki får flytta hemifrån.... För närvarande känns det mycket svårt att tänka sig att sälja honom.

Usch vilken tråkig höst det har varit i år! Om detta är ett resultat av dem globala uppvärmningen så känns det som mycket angeläget att börja leva miljövänligare. Grått, dimmigt, mörkt och smutsigt, dag efter dag. Men som tur är kommer det ändå någon dag med lite blå himmel och några solglimtar, och tänk vad härligt det blir då.

Pojkarna har anpassat sig till de nya vanorna med beröm godkänt! De går på koppelpromenader som de inte gjort annat, de kliver in i på nya ställen som om de ägde stället och de kopplar av i bilen och somnar under bilfärden. De är duktiga och kissar och bajsar ute - när jag hinner med att skicka ut dem. Och det är inte alltid så lätt när de leker och far omkring.

Jag försöker ta ut dem när jag tycker att det borde vara dags, men när det inte blir något ute så måste de ju få komma in igen. Och då kan det bli en olycka inne fem minuter senare. Men det går framåt, och de har verkligen inget emot att göra ifrån sig ute.

Jag försöker få till några fina bilder på pojkarna, med hjälp av utomstående och på egen hand. Men det har antingen varit för mörkt, eller också hinner fotografen inte med att fånga valpen på bild. En dag då det faktiskt var lite snö på marken försökte jag ta några bilder på valparna när vi besökte brukshundklubben, här kommer de:

Raki inspekterar övre planen

 
Hur gör man här då?


Titta, jag klarade det! Sambuca har förstått.

Raki var bara omöjlig att få en bild på framifrån. Men jag ska göra fler försök, hoppas bara att det fryser på igen och helst blir en solig dag snart.

Tänkte att jag skulle presentera valparna lite en och en. De skiljer sig lite åt både vad gäller utseende och karaktär, och det kan ju vara roligt att veta hur de är idag.

Raki



Raki är en personlighet med stark utstrålning. Fråga dem som träffat valparna vilken de lade märke till mest, och jag är säker på att svaret blir "Raki". Han är mycket energisk och är inte stilla många sekunder, är den som somnar sist och vaknar först. Han har stark egen vilja - blir mycket upprörd om han inte får som han vill! "TÄNKER DU LÄMNA MIG HÄR - JAG VILL JU VARA MED DIG!!"

Men vi lär oss båda två. Jag har lärt mig att Raki måste varva ner en liten stund innan man lämnar valphagen, Raki att det inte lönar sig att skrika.

Men Raki kan också slappna av direkt från lek - om man tar upp honom i famnen. Då kan han visa magen och njuta av att bli kliad, och pussa en på kinden. Han är både självständig och kontaktsökande, en riktig raring! Raki kan nog ge sin blivande ägare - vem det nu blir - lite gråa hår, men kan också bli en kanonhund i rätt händer. Raki är till salu.


Sambuca

Sambuca är mer filosofiskt lagd än sin bror. Energin är det inget fel på, men han kan ta en kort stund på sig att studera händelseförloppet innan han kastar sig iväg - en ovanlig egenskap hos en terv...? Liksom sin bror tar han gärna kontakt men är ändå orädd och utforskar omgivningen på egen tass. Gosig, lekfull ja, helt enkelt en väldigt trevlig bekanskap. Han är den största av valparna idag.

Sambuca är också till salu.


Absinthe



Absinthe (överst i bilden) är en dam som känns mycket trygg i sig själv. Som alla syskonen gillar hon att bli kelad med och att "få vara med", men hon utforskar omgivningarna med nyfikenhet och utan stora åthävor. Självklar, är ett ord som jag tycker beskriver henne bra, stabil passar också. Pigg och framåt (det är de alla), stort föremålsintresse (de andra också)... Allt finns där, men utan överdrifter. Absinthe är den jag söker en aktiv och duktig fodervärd till - jag vill i alla fall ha en chans att fortsätta aveln.

Ouzo

Ouzo är en snäll flicka (tror jag) - med en liten smådjävul i sig. Hon är den som oftast drar de andra i svansen (och matte i byxbenen). Annars är hon den minsta i kullen. Liten, söt och med en bra av-knapp. Hon kopplar fortast av när de kommer in från trädgården. Men full av energi när hon är vaken och far omkring med de andra. Liksom de andra uppskattar hon en kelstund - då faller hon nästan i trans!

Ouzo är såld.

Om jag har någon favorit - tja, jag vet inte. Raki har en tendens att märkas mest, men alla är så goa och pigga, att det inte finns någon jag inte skulle vilja ha. Tur att jag inte är valpköpare och ska välja...