Vinteravslut
I söndags for Salsa och jag med kompisen och kompisens boxerhane till Storulvån, och sedan tog vi skidor och pulka till Blåhammarens fjällstation. Vädret var inte det bästa, bitvis ganska hård vind med lite snödrev och ändå ganska varmt, vilket gjorde föret till rena klistret under skidorna. Speciellt mina skidor sög åt sig snön och långa bitar hade jag inget glid alls. Men vi tog oss upp och efter ett uppmjukande bastubad blev det en tupplur innan det var dags för en trerätters middag. Den var verkligen värd slitet på uppvägen!
Salsa fick börja med att dra den enda pulkan. Salsa har inte dragit så mycket på egen hand, men hon skötte sig fint. Efter halva färden bytte vi hund och Niak tog över dragarbetet. Det var inte så mycket packning i pulkan och den verkade glida bättre på snön än våra skidor så uppfärden var nog inte så tuff för hundarna. Men de verkade ganska nöjda när vi kom fram och sov gott i "hundrummet" medan vi åt middag.
Dagen efter åkte vi ned igen. Då såg vädret ut att bli riktigt trist - det var dimma, blåst och regn. Tursamt nog fick vi vinden i ryggen, och det var bättre glid efter regnet än vad det var på vägen upp. Så vi gjorde ganska god fart ner och hundarna fick galoppera långa stycken framförallt i början. Vi stressade inte ner, men gjorde heller inget längre fikastopp. När vi närmade oss Storulvåns fjällstation igen ökade Salsa farten, och båda hundarna var ivriga att få hoppa in i bilen. Väl inne rullade de ihop sig och somnade gott! Det var jobbigare för dem att springa fort under nerfärden, än att dra lasten långsamt uppför fjället. Vi var också nöjda, och det kändes som om årets vinter fått ett bra avslut.
Och valparna då? Även dem hade jag ordnat för. Pappa Emil med matte (+ mallen Assi) kom hela vägen från Katrineholmstrakten för att ägna sig åt barnpassning tillsammans med Hilda. Kanske tog Emil inte så stor del i det hela - han tyckte valparna var läskiga - men hans matte skötte ruljansen med bravur. Valparna hann växa bara på det dryga dygnet som gick medan jag var till fjälls!
Hilda och Emil
Nu har Toka båda öronen uppe och Stoj har fått upp det ena. Flera av de andra, bl.a. Stoja har collie-öron, dvs öronen har rest sig till hälften. Ett par dagar till så kommer de flesta ha upprättstående öron. Nu härjar de vilt i min trädgård, gräver upp rabatterna, gnager på buskarna och försöker rymma under staketet. (Det senare är lite för lätt - nätet räcker bara ner till marken, det är inte nergrävt.) Ska försöka ta ut dem i skogen på en promenad i veckan.
Toka med upprättstående öron
Hilda har börjat lägga på hullet och har fått tillbaka lite muskler. Hennes juver är inte lika välfyllt längre, och valparna äter nu valpfoder med god aptit. Det är ju bara cirka en och en halv vecka tills de ska vara avvanda och flytta till sina nya hem!
Salsa fick börja med att dra den enda pulkan. Salsa har inte dragit så mycket på egen hand, men hon skötte sig fint. Efter halva färden bytte vi hund och Niak tog över dragarbetet. Det var inte så mycket packning i pulkan och den verkade glida bättre på snön än våra skidor så uppfärden var nog inte så tuff för hundarna. Men de verkade ganska nöjda när vi kom fram och sov gott i "hundrummet" medan vi åt middag.
Dagen efter åkte vi ned igen. Då såg vädret ut att bli riktigt trist - det var dimma, blåst och regn. Tursamt nog fick vi vinden i ryggen, och det var bättre glid efter regnet än vad det var på vägen upp. Så vi gjorde ganska god fart ner och hundarna fick galoppera långa stycken framförallt i början. Vi stressade inte ner, men gjorde heller inget längre fikastopp. När vi närmade oss Storulvåns fjällstation igen ökade Salsa farten, och båda hundarna var ivriga att få hoppa in i bilen. Väl inne rullade de ihop sig och somnade gott! Det var jobbigare för dem att springa fort under nerfärden, än att dra lasten långsamt uppför fjället. Vi var också nöjda, och det kändes som om årets vinter fått ett bra avslut.
Och valparna då? Även dem hade jag ordnat för. Pappa Emil med matte (+ mallen Assi) kom hela vägen från Katrineholmstrakten för att ägna sig åt barnpassning tillsammans med Hilda. Kanske tog Emil inte så stor del i det hela - han tyckte valparna var läskiga - men hans matte skötte ruljansen med bravur. Valparna hann växa bara på det dryga dygnet som gick medan jag var till fjälls!
Hilda och Emil
Nu har Toka båda öronen uppe och Stoj har fått upp det ena. Flera av de andra, bl.a. Stoja har collie-öron, dvs öronen har rest sig till hälften. Ett par dagar till så kommer de flesta ha upprättstående öron. Nu härjar de vilt i min trädgård, gräver upp rabatterna, gnager på buskarna och försöker rymma under staketet. (Det senare är lite för lätt - nätet räcker bara ner till marken, det är inte nergrävt.) Ska försöka ta ut dem i skogen på en promenad i veckan.
Toka med upprättstående öron
Hilda har börjat lägga på hullet och har fått tillbaka lite muskler. Hennes juver är inte lika välfyllt längre, och valparna äter nu valpfoder med god aptit. Det är ju bara cirka en och en halv vecka tills de ska vara avvanda och flytta till sina nya hem!
Kommentarer
Postat av: Lotta
Hon e bra söt den där Toka :-) Blir bra för dig att ha kvar henne hemma :-))
Lotta
Trackback