Toka på fjällvandring
I helgen var jag och kompisen Katarina till fjälls. Vi gick från Ljungdalen (Kläppen) till Helags, och alla hundarna var med. Katarinas boxer Niak, mina tjejer - Salsa, Hilda och Toka. Niak hade ett sår på ena frambenet som han gärna ville slicka på, så Katarina bar med sig en krage som Niak fick ha när vi tog rast och på natten.
Toka gick lös nästan hela tiden, de andra fick bära lite packning och fick inte springa som de ville. Visserligen verkade alla renarna vara nere i skogarna nedanför fjället, men varför chansa...
Vi övernattade på fjällstationen och åt både middag och frukost där, så vi hade inte mycket packning med oss. Konstigt att ryggsäcken känns så tung ändå! Vi vägde vår packning innan vi gick ner igen, och ryggsäckarna vägde ca 9 kg, så det var ju inget att klaga på. Men man undrar lite hur man lyckas få ihop så många kilo på nästan ingenting - hundarna bar ju en del de med.
Fjällräven?
Toka tyckte det var toppen i fjällen. Hon sprang efter fåglar, badade i alla sjöar och vattendrag, letade djur (sork? humlor? andra insekter? - hon fick aldrig tag i något) i alla buskage och snår, hoppade upp på stenar och klättrade upp för alla små höjder och höll igång hela tiden! Inte ens under våra lunch- och fika-pauser tog hon någon rast, i alla fall inte första dagen.
Hilda och Salsa kollar in vad vi äter, Toka undersöker omgivningen.
Å andra sidan var Toka väldigt lugn på kvällen och natten på fjällstationen. Hon sov så gott och gjorde inget väsen av sig. Inte kissade hon inne heller och åt sin mat gjorde hon (det mesta i alla fall). Hilda däremot skällde på alla som rörde sig utanför fönstret. Men när jag drog för "mörkläggningsgardinen" så att hon inte kunde se ut, blev hon tyst. Niak vaknade kl 04, och började steppa omkring och vifta på svansen. Det var liiite störande...
Vi hade strålande sol hela första dagen, andra dagen då vi gick ner var det mest mulet men fullt tillräckligt varmt ändå. Toka började i samma hålligång-stil som dagen innan och sprang som en Toka.
Bad
Vi var bara ute två dagar, och det var nog fullt tillräckligt för liten Toka. Vi gick sommarleden upp och delvis vinterleden ner, och andra dagen var Toka i alla fall tillräckligt trött för att rulla ihop sig och vila när vi pausade. Och dagen efter, när vi kommit hem var hon lite stel. Så nu har hon fått ta det lite lugnt några dagar, inga längre promenader.
Katarina och Niak, Predikstolen och Helagsfjället i bakgrunden
Men det kommer nog fler tillfällen!
Toka gick lös nästan hela tiden, de andra fick bära lite packning och fick inte springa som de ville. Visserligen verkade alla renarna vara nere i skogarna nedanför fjället, men varför chansa...
Vi övernattade på fjällstationen och åt både middag och frukost där, så vi hade inte mycket packning med oss. Konstigt att ryggsäcken känns så tung ändå! Vi vägde vår packning innan vi gick ner igen, och ryggsäckarna vägde ca 9 kg, så det var ju inget att klaga på. Men man undrar lite hur man lyckas få ihop så många kilo på nästan ingenting - hundarna bar ju en del de med.
Fjällräven?
Toka tyckte det var toppen i fjällen. Hon sprang efter fåglar, badade i alla sjöar och vattendrag, letade djur (sork? humlor? andra insekter? - hon fick aldrig tag i något) i alla buskage och snår, hoppade upp på stenar och klättrade upp för alla små höjder och höll igång hela tiden! Inte ens under våra lunch- och fika-pauser tog hon någon rast, i alla fall inte första dagen.
Hilda och Salsa kollar in vad vi äter, Toka undersöker omgivningen.
Å andra sidan var Toka väldigt lugn på kvällen och natten på fjällstationen. Hon sov så gott och gjorde inget väsen av sig. Inte kissade hon inne heller och åt sin mat gjorde hon (det mesta i alla fall). Hilda däremot skällde på alla som rörde sig utanför fönstret. Men när jag drog för "mörkläggningsgardinen" så att hon inte kunde se ut, blev hon tyst. Niak vaknade kl 04, och började steppa omkring och vifta på svansen. Det var liiite störande...
Vi hade strålande sol hela första dagen, andra dagen då vi gick ner var det mest mulet men fullt tillräckligt varmt ändå. Toka började i samma hålligång-stil som dagen innan och sprang som en Toka.
Bad
Vi var bara ute två dagar, och det var nog fullt tillräckligt för liten Toka. Vi gick sommarleden upp och delvis vinterleden ner, och andra dagen var Toka i alla fall tillräckligt trött för att rulla ihop sig och vila när vi pausade. Och dagen efter, när vi kommit hem var hon lite stel. Så nu har hon fått ta det lite lugnt några dagar, inga längre promenader.
Katarina och Niak, Predikstolen och Helagsfjället i bakgrunden
Men det kommer nog fler tillfällen!
Kommentarer
Trackback