Nyår
God fortsättning på det nya året!
Hoppas alla vovvarna (med ägare) har överlevt nyårsfyrverkerierna utan men. Jag borde kanske ha kommit med lite tips innan, men vi tar det nu istället. Även en hund som har blivit skrämd av raketer och skott går ofta att rehabilitera om man gör rätt.
Jag tror att Toka klarade nyårsnatten ok. Det smällde ganska häftigt ett par gånger medan vi var ute och gick, men även om hon skyggade till en gång så var svansen på topp hela promenaden och hon verkade inte alls stressad. När tolvslaget kom hade jag dragit ner alla persienner (ett tips) och hade ljudet på TV:n på ganska högt (förlåt grannarna!) så smällandet hördes inte så farligt. Toka var lite fundersam och hade lite svårt att komma till ro. Hon verkade inte direkt rädd, men jag tror hon tyckte att det inte var som vanligt hemma. Det smällde rätt bra fortfarande när vi gick och lade oss, men då reagerade hon inte alls utan lade sig lugnt ner på sin vanliga plats och somnade.
Tack och lov är Hilda och Salsa fullkomligt oberörda av skott och raketer. På MH:t för vind-kullen var det någon som undrade om de var döva hela bunten... Väldigt skönt med skottfasta hundar! Genom att mamma och mormor är lugna så föregår de med gott exempel för Toka.
Vallhundar kan vara lite känsliga för skarpa ljud, och reagerar gärna kraftigt när de reagerar. (Det kan av en del misstolkas som om hunden är räddare än vad den är.) Därför är det bra att utsätta dem för lite skott och liknande av och till. Det gäller bara att det inte blir för häftigt och att man själv uppträder lugnt och sansat. Man kan med fördel köpa en CD med inspelade ljud från raketer och sätta på den - mycket tyst till att börja med - varje gång man gör i ordning och serverar hunden mat. Det gäller alltså att få hunden att associera ljuden med något positivt. Sedan ökar man ljudnivån successivt. Sådan CD finns att köpa genom SKK eller Brukshundklubben, om jag inte missminner mig. Det kan vara bra att börja träna ljud i god tid inför varje nyår och påsk (sista april), vare sig hunden har lite tendens att reagera eller inte.
Man kan också med fördel uppsöka skjutbanor. Till att börja med håller man sig på såpass långt avstånd att skotten inte blir för skarpa och hunden inte visar obehag för ljuden. Man lägga spår till hunden vid skjutbanan och/eller sätta sig och fika en stund. Då blir skotten bara en bakgrundskuliss som inte betyder något samtidigt som man själv är avslappnad och har trevligt. Om man gör det regelbundet kan man gå närmare och närmare skjutbanan för var gång så länge hunden känns trygg. Fast inte så nära att man riskerar att bli träffad......
Blir hunden skrämd av ett plötsligt skarpt ljud ska man titta åt det håll varifrån ljudet kom, och sedan lugnt gå vidare. (Vad man absolut INTE ska göra är att ömka/trösta hunden eller att blåstirra på den för att se hur den reagerar. Detta är nämligen ett osvikligt sätt att få hunden riktigt rädd!) Jag tycker heller inte att man ska berömma hunden om den inte reagerar. Varför fästa hundens uppmärksamhet på ljudet? Det är bättre att uppträda som om ljudet är något ointressant. Man bör ha hunden kopplad när det smäller - får den chans att springa sin väg kan den skrämma upp sig själv värre än om den tvingas att vara kvar på platsen.
En sak till: Om hunden reagerar häftigt på ljud bör man låta kolla hundens öron. Även en låggradig öroninflammation kan få skarpa ljud att göra ont!
Att hålla på och försöka avleda hundens uppmärksamhet från skott genom intensivt lekande med kamptrasa eller liknande tycker jag lätt blir fel. Slutar hunden att kampa när det smäller blir man själv stressad och viftar häftigt med trasan framför ögonen på hunden samtidigt som man stirrar på den (i alla fall var det så det blev för mig med Tango), och då tycker hunden att situationen är konstig. Bättre att stå och prata med någon eller att sitta och fika. Ju mindre man konstrar till det med skott och skarpa ljud, desto bättre.
Det finns också andra hjälpmedel för skotträdda hundar. T.ex. finns preparat (sprej eller något man kopplar in i vägguttaget) med lugnande feromoner för hund. Det finns förstås också lugnande mediciner, men det tycker jag ska vara den absolut sista saken man tar till.
Hoppas i alla fall att allt har gått bra och att bus-kullens medlemmar (och andra hundar!) inte blivit rädda för raketer och skarpa ljud.
Hoppas alla vovvarna (med ägare) har överlevt nyårsfyrverkerierna utan men. Jag borde kanske ha kommit med lite tips innan, men vi tar det nu istället. Även en hund som har blivit skrämd av raketer och skott går ofta att rehabilitera om man gör rätt.
Jag tror att Toka klarade nyårsnatten ok. Det smällde ganska häftigt ett par gånger medan vi var ute och gick, men även om hon skyggade till en gång så var svansen på topp hela promenaden och hon verkade inte alls stressad. När tolvslaget kom hade jag dragit ner alla persienner (ett tips) och hade ljudet på TV:n på ganska högt (förlåt grannarna!) så smällandet hördes inte så farligt. Toka var lite fundersam och hade lite svårt att komma till ro. Hon verkade inte direkt rädd, men jag tror hon tyckte att det inte var som vanligt hemma. Det smällde rätt bra fortfarande när vi gick och lade oss, men då reagerade hon inte alls utan lade sig lugnt ner på sin vanliga plats och somnade.
Tack och lov är Hilda och Salsa fullkomligt oberörda av skott och raketer. På MH:t för vind-kullen var det någon som undrade om de var döva hela bunten... Väldigt skönt med skottfasta hundar! Genom att mamma och mormor är lugna så föregår de med gott exempel för Toka.
Vallhundar kan vara lite känsliga för skarpa ljud, och reagerar gärna kraftigt när de reagerar. (Det kan av en del misstolkas som om hunden är räddare än vad den är.) Därför är det bra att utsätta dem för lite skott och liknande av och till. Det gäller bara att det inte blir för häftigt och att man själv uppträder lugnt och sansat. Man kan med fördel köpa en CD med inspelade ljud från raketer och sätta på den - mycket tyst till att börja med - varje gång man gör i ordning och serverar hunden mat. Det gäller alltså att få hunden att associera ljuden med något positivt. Sedan ökar man ljudnivån successivt. Sådan CD finns att köpa genom SKK eller Brukshundklubben, om jag inte missminner mig. Det kan vara bra att börja träna ljud i god tid inför varje nyår och påsk (sista april), vare sig hunden har lite tendens att reagera eller inte.
Man kan också med fördel uppsöka skjutbanor. Till att börja med håller man sig på såpass långt avstånd att skotten inte blir för skarpa och hunden inte visar obehag för ljuden. Man lägga spår till hunden vid skjutbanan och/eller sätta sig och fika en stund. Då blir skotten bara en bakgrundskuliss som inte betyder något samtidigt som man själv är avslappnad och har trevligt. Om man gör det regelbundet kan man gå närmare och närmare skjutbanan för var gång så länge hunden känns trygg. Fast inte så nära att man riskerar att bli träffad......
Blir hunden skrämd av ett plötsligt skarpt ljud ska man titta åt det håll varifrån ljudet kom, och sedan lugnt gå vidare. (Vad man absolut INTE ska göra är att ömka/trösta hunden eller att blåstirra på den för att se hur den reagerar. Detta är nämligen ett osvikligt sätt att få hunden riktigt rädd!) Jag tycker heller inte att man ska berömma hunden om den inte reagerar. Varför fästa hundens uppmärksamhet på ljudet? Det är bättre att uppträda som om ljudet är något ointressant. Man bör ha hunden kopplad när det smäller - får den chans att springa sin väg kan den skrämma upp sig själv värre än om den tvingas att vara kvar på platsen.
En sak till: Om hunden reagerar häftigt på ljud bör man låta kolla hundens öron. Även en låggradig öroninflammation kan få skarpa ljud att göra ont!
Att hålla på och försöka avleda hundens uppmärksamhet från skott genom intensivt lekande med kamptrasa eller liknande tycker jag lätt blir fel. Slutar hunden att kampa när det smäller blir man själv stressad och viftar häftigt med trasan framför ögonen på hunden samtidigt som man stirrar på den (i alla fall var det så det blev för mig med Tango), och då tycker hunden att situationen är konstig. Bättre att stå och prata med någon eller att sitta och fika. Ju mindre man konstrar till det med skott och skarpa ljud, desto bättre.
Det finns också andra hjälpmedel för skotträdda hundar. T.ex. finns preparat (sprej eller något man kopplar in i vägguttaget) med lugnande feromoner för hund. Det finns förstås också lugnande mediciner, men det tycker jag ska vara den absolut sista saken man tar till.
Hoppas i alla fall att allt har gått bra och att bus-kullens medlemmar (och andra hundar!) inte blivit rädda för raketer och skarpa ljud.
Kommentarer
Trackback