Turbulens

Salsa och jag på väg mot Vålåstugorna - foto Katarina Engevall

Det är vår! Snön är snart ett minne blott och vårlökarna blommar i min trädgård. Det går rasande fort nu. Så sent som för två veckor sedan var det glest mellan barmarksfläckarna och nu är det istället glest mellan snöfläckarna. Men man kanske inte ska ropa hej riktigt än, det kan komma ett eller annat sent snöfall i maj/juni...

Hilda och jag har redan hunnit med årets tävlingsdebut, och tillika vår debut i elitklass spår! Nu blev det inget direkt att skryta med - sällan har en tävling varit över sååå snabbt, på tre minuter för att vara exakt! Det är nämligen den tid man har på sig att hitta ut ur rutan åt rätt håll i elit. Vilket vi alltså inte lyckades med.

Men med tanke på att vi hunnit med ett (1) spår före tävlingen, så är det kanske inte så konstigt. Visserligen gjorde jag ett spårupptag åt Hilda då, men jag tror inte att hon riktigt var med på noterna på tävlingen. Nu var de snälla och lät oss gå spåret i alla fall, och vi fick med oss alla pinnarna hem så någon glädje hade vi av det hela.

Det hade varit ännu bättre om jag inte hade tagit Hilda av spåret mot slutet, då jag trodde att hon spårade rådjur istället för spårläggaren. Som tur var insåg jag efter en stund att Hilda nog hade rätt, och lyckades leta mig tillbaka till spåret. När jag bad henne att ta upp det igen satte hon sig demonstrativt och tyckte att jag allt kunde sköta det själv. Men hon är en vänlig själ och tog upp spåret igen efter lite vatten och en godis, och hittade slutpinnen. Det var ju tur att vi redan var ute ur tävlingen för annars hade vi väl missat spåret pga tiden - och det hade varit ännu mer försmädligt eftersom det helt och hållet var mitt fel.

Nu är det bara att hoppas att vi kommer med på någon fler tävling i år. Förhoppningsvis blir det tillfälle att träna spår i helgen, och då ffa spårupptag med Hilda. Matte ska sedan träna sig i att lita på hunden!


Spårträning med Salsa i fjällen - foto Katarina Engevall

Jag höll på att glömma att berätta att vi träffade Kjell och hans lille Okey. Efter lång väntan har Kjell fått hem en ny liten vovve. Okey verkar vara en pigg krabat som snabbt tyckte att det var kul med en stor tjej (Hilda) att leka med. Fast lite läskigt var det när den stora tjejen gjorde lekinviter och hoppade runt lite - hon var så stor och snabb! Vi önskar Kjell all lycka och framgång med Okey!