April
Nog har det varit riktigt aprilväder i år! Snö och alldeles vitt på marken ena dagen, sol och tö nästa. Än finns det en hel del snö i markerna, men i söderlägen är det barmark och det börjar så smått spira lite grönska på skyddade platser. I min trädgård blommar krokus och rysk vårstjärna (eller vad den nu heter - blå blomma som påminner om scilla?), och vid vägkanterna är det gult av tussilago.
Jag har gått ett par spår med vovvarna på gräsmark, men där var det så fullt av sorkhål att det är ett under att hundarna lyckas hålla koncentrationen på spåret uppe. Gräset har inte börjat växa än, så det kanske skulle kallas höspår snarare än grässpår.
Lilla Wannabe växer så det knakar, och hennes husse verkar rätt nöjd med henne så här långt. Hennes öron som precis började stå upp har rasat igen nu när tandömsningen har börjat. Visst är hon charmig i hängöron, men vi får hoppas att de reser sig snart igen.
Wannabe, eller Wilda som hon kallas
Tre i Dans-kullen har röntgats och resultaten är inte alls vad jag hade hoppats. Alla tre har lindriga pålagringar på någon eller båda armbågarna, och att det skulle bli ett sådant utfall hade jag inte trott. Det är alldeles tydligt att jag har missbedömt den ärftliga belastningen från både Toka och Armagnac.
Toka har ED-fria föräldrar, föräldrars syskon (en är inte röntgad), far- och morföräldrar och alla utom en av far- och morföräldrars syskon (en är inte röntgad), och jag trodde inte att det kunde vara så stor ärftlig belastning på henne. Jag trodde snarast att det var miljöpåverkan som hade givit hennes ED (överbelastning i form av alltför mycket motion i fjällen i fyramånaders-åldern). Och jag tog inte risken från Armagnacs sida på tillräckligt allvar eftersom han själv är fri. Men han har också syskon med lindriga ED-fel, och alla syskon är inte röntgade.
Anledningen till att jag lät para Toka och Armagnac var att jag hoppades på att få Tokas vänliga temperament och goda arbetsvilja, och få lite mer "djävlar anamma" från Armagnac. Och där tycker jag att det ser ut att ha blivit ett riktigt lyckat resultat. Jag ville också få in lite nya gener bland tervarna i Sverige. Men... Det är tur i oturen att Belgare är lätta hundar och jag hoppas innerligt att ingen i kullen ska få besvär av sina armbågar.
Polka 1 år
Annars så har jag och Knas fortsatt med vår utbildning till räddningshundförare i Norge. Förra helgen var vi i Sunndalsöra på "grunnkurs" (del 1). Det betydde att vi skulle ut och vandra i ca 5 km med packning för en övernattning samt träna orientering och radiokommunikation. Tur att jag har ett lätt tält och en lätt ryggsäck!
Knas tyckte det hela var jättespännande och mina armar fick ordentlig styrketräning av att hålla i honom. Vi delades in i lag, och i vårt lag ingick en tik i vad Knas ansåg vara höglöp. Men Knas skötte sig ändå hyggligt - det var bara när han satt uppbunden som han var riktigt vidrigt pipig och orolig. I tältet låg han still och somnade snabbt.
Knas roar sig på egen hand
Förutom grundkurs var det också en träningshelg för eftersökshundar, och en och en halv dag kunde man träna sök och spår. Jag var med ena eftermiddagen, men dagen därpå valde jag att resa hem. Träningen började inte förrän kl 10 och jag hade 7-8 timmars bilresa framför mig. Jag var också lite trött efter två nätter i tält. :-) Speciellt som min mage ogillade den grillade majsen jag hade ätit på lördagskvällen och lämnade den i retur under gryningstimmarna..
Men jag ser fram emot förstahjälpenkursen som också ingår i grundkursen.
Jag har gått ett par spår med vovvarna på gräsmark, men där var det så fullt av sorkhål att det är ett under att hundarna lyckas hålla koncentrationen på spåret uppe. Gräset har inte börjat växa än, så det kanske skulle kallas höspår snarare än grässpår.
Lilla Wannabe växer så det knakar, och hennes husse verkar rätt nöjd med henne så här långt. Hennes öron som precis började stå upp har rasat igen nu när tandömsningen har börjat. Visst är hon charmig i hängöron, men vi får hoppas att de reser sig snart igen.
Wannabe, eller Wilda som hon kallas
Tre i Dans-kullen har röntgats och resultaten är inte alls vad jag hade hoppats. Alla tre har lindriga pålagringar på någon eller båda armbågarna, och att det skulle bli ett sådant utfall hade jag inte trott. Det är alldeles tydligt att jag har missbedömt den ärftliga belastningen från både Toka och Armagnac.
Toka har ED-fria föräldrar, föräldrars syskon (en är inte röntgad), far- och morföräldrar och alla utom en av far- och morföräldrars syskon (en är inte röntgad), och jag trodde inte att det kunde vara så stor ärftlig belastning på henne. Jag trodde snarast att det var miljöpåverkan som hade givit hennes ED (överbelastning i form av alltför mycket motion i fjällen i fyramånaders-åldern). Och jag tog inte risken från Armagnacs sida på tillräckligt allvar eftersom han själv är fri. Men han har också syskon med lindriga ED-fel, och alla syskon är inte röntgade.
Anledningen till att jag lät para Toka och Armagnac var att jag hoppades på att få Tokas vänliga temperament och goda arbetsvilja, och få lite mer "djävlar anamma" från Armagnac. Och där tycker jag att det ser ut att ha blivit ett riktigt lyckat resultat. Jag ville också få in lite nya gener bland tervarna i Sverige. Men... Det är tur i oturen att Belgare är lätta hundar och jag hoppas innerligt att ingen i kullen ska få besvär av sina armbågar.
Polka 1 år
Annars så har jag och Knas fortsatt med vår utbildning till räddningshundförare i Norge. Förra helgen var vi i Sunndalsöra på "grunnkurs" (del 1). Det betydde att vi skulle ut och vandra i ca 5 km med packning för en övernattning samt träna orientering och radiokommunikation. Tur att jag har ett lätt tält och en lätt ryggsäck!
Knas tyckte det hela var jättespännande och mina armar fick ordentlig styrketräning av att hålla i honom. Vi delades in i lag, och i vårt lag ingick en tik i vad Knas ansåg vara höglöp. Men Knas skötte sig ändå hyggligt - det var bara när han satt uppbunden som han var riktigt vidrigt pipig och orolig. I tältet låg han still och somnade snabbt.
Knas roar sig på egen hand
Förutom grundkurs var det också en träningshelg för eftersökshundar, och en och en halv dag kunde man träna sök och spår. Jag var med ena eftermiddagen, men dagen därpå valde jag att resa hem. Träningen började inte förrän kl 10 och jag hade 7-8 timmars bilresa framför mig. Jag var också lite trött efter två nätter i tält. :-) Speciellt som min mage ogillade den grillade majsen jag hade ätit på lördagskvällen och lämnade den i retur under gryningstimmarna..
Men jag ser fram emot förstahjälpenkursen som också ingår i grundkursen.
Kommentarer
Trackback