Valpbestyr

Minnet är bra kort ändå. Fast det bara var (drygt) två år sedan Toka var liten, så kommer jag ändå inte riktigt ihåg hur det var. Och det här är första gången jag har en liten valp på vintern.

Från att ha varit plusgrader och konstant regn (i alla fall kändes det så) så har det slagit till och blivit rejält kallt. Mellan -10 och -15 var det i två dagar, och då uppstod det ett nytt problem med lillen. När Toka var liten åkte jag upp i skogen efter jobbet, tog ut Toka på en promenad medan de äldre fick vänta i bilen och sedan växlade jag hundar.

Men när det blev så kallt ville jag inte låta lillen sitta och frysa i den kalla bilen. Och inte hade jag något täcke till en liten valp! Efter en promenad i skogen med alla tre där Raki sprang som en dåre för att hinna med syster Toka (efter ett tag fick båda tikarna gå kopplade), åkte jag raskt in till hund-shoppen och frågade efter ett täcke med tillväxtmån till lillen. Expediten tyckte visst att jag var korkad som skulle "vänja" valpen vid täcke, och var mycket tveksam till att hjälpa mig. Men när hon förstått att det bara var vid stillasittande i bilen letade hon i alla fall upp ett täcke i "rea-lådan" som passade perfekt. Det finns utrymme att växa lite, och det hjälper lillen att hålla värmen när han får vänta en stund medan de stora vovvarna får gå på promenad. Och så får Raki gå mer valpanpassade prommisar med matte.

Annars har jag hunnit vänja mig vid att Sambuca flyttat, och även vid tanken på att Raki ska få flytta hemifrån - när rätt köpare dyker upp. Raki är världens gulligaste lilla valp (större delen av tiden) och det går ju ganska bra just nu med tre hundar. Men snart kommer han att behöva mer tid för träning av olika saker, inte bara miljöträning och socialisering, och då blir det svårt att hinna ge tre hundar tillräckligt mycket.

I morse var Raki billig! På några timmar hann han med att kissa inne två gånger, båda gångerna direkt när han kom in från trädgården. Sedan tuggade han av kabeln till TV-antennen.... det var DYRT med en ny. Jag fick hjälp idag igen med att fota odågan. Systemkamera är helt nödvändig när det gäller den valpen. Vi får se om han fastnade på bild den här gången.

Förra helgen tränade jag sök med Toka igen. Hon går som tåget, och det känns verkligen som om vi skulle kunna komma någon vart i den grenen. Idag gjorde vi våra första markeringsövningar, och det gick också bra. Det var bara matte som kände sig lite tafatt.

När jag en gång lärde Tango att markera med rulle, visste jag knappt vad jag gjorde. Det gick på något sätt ändå. Salsa tränade jag till skallmarkör eftersom jag från början hade tänkt utbilda henne till räddningshund. Men Toka ska få bli rullmarkör - det tror jag passar henne bäst. Så nu får jag tänka till och försöka minnas vad jag lärt mig om inlärningen. Det kändes i alla fall som om det fungerade hyfsat idag.

Lydnadsträning med både Hilda och Toka gick bra. Hilda är väldigt duktig och behöver mest förbättra detaljer i momenten, medan det för Toka är inlärning och utveckling av nya moment som behövs. Båda är positiva och duktiga i lydnadsträningen, och det känns nästan alltid väldigt roligt att träna med dem.

Vad gäller bruksmomenten så har vi fått tränat en del spår i höst, och där har Hilda fått tillbaka både sin entusiasm och sin säkerhet. Toka är också en duktig spårhund. Uppletandet är mer av en utmaning. Toka klarar tre föremål galant, medan det kan strula med det sista. Hilda hittar sina fyra föremål, men tempot! Ack, så långsamt det går. Hur få Hilda att jobba med mer fart i uppletandet? Det är något jag får lägga lite tankemöda på, även om vi har kommit ett steg närmare en lösning:

Hilda har haft en del otur i höst. Hon började med att trampa in en liten vass sten i en trampdyna och det tog mig några dagar innan jag lyckades få ut den. Jag har inte så bra belysning eller instrument hemma. Sedan stenen kom bort blev hon i alla fall inte helt ohalt och jag trodde först att det var för att hon fortfarande var öm i trampdynan, sedan tänkte jag att det fanns något kvar som jag inte hade fått ut.

Ibland haltade hon kraftigt. Jag gjorde ett nytt försök att leta sten eller glas i trampdynan, men hittade inget. Däremot upptäckte jag senare, att det ju var den andra tassen som hon nu hade ont i! Och då såg jag att det var lite blod vid en klo och misstänkte att den var sprucken eller mer troligt bruten. Det kunde jag inte åtgärda utan bedövning, så Hilda fick vänta några dagar till på att jag skulle komma till jobbet.

Det visade sig att det var inte bara klon som var av, utan klo med kloben och pulpa satt helt löst och lossnade när jag skulle ta bort den skadade klofalsen. Inte undra på att Hilda varit halt, framförallt när hon gick på ojämna underlag! Men det har läkt jättefint så här långt, och Hilda är mycket gladare och piggare. Nu leker hon aktivt med Raki där hon innan bara lät honom hållas. Så det kanske blir bättre fart på uppletandet nästa gång...

Rapporterna från flickorna och Sambuca är positiva så här långt. Gulliga ullbollar med vassa tänder, påstås de vara. Jag förstår precis - en är kvar här hemma. Det känns som om alla har fått bra hem, och där tror jag att jag har haft tur med mina valpkullar så här långt. Jag må önska lite mer "reklam" genom tävlingsverksamhet hos mina valpköpare, men alla valpar verkar ha fått det bra hos sina ägare och det är ändå huvudsaken!

Kommentarer
Postat av: Jenny och Troja

Stackars Hilda, låter inte alls kul! Skönt att hon är bättre nu :) Här i Ludvika har vi haft ytterst lite snö i 2 dagar, men nu har det blivit slask och Troja har positivare inställning till lera än vad matte har.. Längtar till snön kommer på riktigt :D Ha det bra och hälsa hundarna!

2009-12-06 @ 15:10:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback