Rapport från valphagen
Allt är väl i valphagen. Just nu sover de små, och mamma och matte har det lugnt. De är bra söta när de sover.
Det händer mycket på kort tid med små valpar. Första timmarna i nya valphagen var som sagt lite oroliga, även om det snart visade sig att den röde hanen inte var så orolig pga miljöbytet - han var rätt och slätt hungrig! En egen sittning i mjölkbaren återställde det goda humöret, och sedan utforskade han den nya miljön med friskt mod.
På knappt en vecka har valparna gått från att med stor möda ta sig upp i Bia-bädden och ganska stillsamt vandra runt i valphagen till att rejsa runt i köket, tränga sig igenom grinden och utforska hela huset på egen tass! Som grind till valphagen har jag ett metallgaller som är ungefär hälften så högt som ett kompostnät - perfekt för Hilda att hoppa över men inte små valpar klättra över - än! Men maskorna är lite för stora och små valpar kan precis klämma sig igenom, t.o.m. den fetaste lilla tiken klarar av det - med visst besvär.
Leksakerna har de redan mycket roligt med. Igelkotten har blivit biten i halsen och benen, kamptrasan är ordentligt omruskad och bläckfisken har tur som har armarna kvar. Numer biter de såpass hårt att någon galltjuter då och då. Ja, någon av de andra valparna alltså - jag skriker bara.
I morse släppte jag ut dem i resten av köket när jag städade valplådan, och oj vad roligt de hade! De skuttade fram med världens fart kors och tvärs i rummet! Tyvärr var jag upptagen med städningen, så några bilder blev det inte. (De är ju dessutom så små att man behöver ligga raklång på golvet för att få riktigt bra bilder - och en snabb kamera!) De påminner mycket om reklamen för Duracellbatterier, ungefär samma rörelsemönster.
De kommer redan på inkallning också! Jag skulle ge dem mat häromdagen och provade för första gången att ropa på dem - och de kom som skott. Tänk, valpar till salu med färdig inkallning! Nedan är i alla fall en bild på den röda hanen som snabbt förflyttade sig från platsen där jag satte honom rakt mot kameran... Jag fick med honom på bild trots allt.
Numer är tikarna lika mörka, men den med lite vitt på tårna har längst päls av dem alla. Den röda hanen är fortfarande rödast, och den mörka hanen fortfarande mörkast. Men tyngst är numer tiken utan vita tår - hon är en riktig fetknopp.
Det händer mycket på kort tid med små valpar. Första timmarna i nya valphagen var som sagt lite oroliga, även om det snart visade sig att den röde hanen inte var så orolig pga miljöbytet - han var rätt och slätt hungrig! En egen sittning i mjölkbaren återställde det goda humöret, och sedan utforskade han den nya miljön med friskt mod.
På knappt en vecka har valparna gått från att med stor möda ta sig upp i Bia-bädden och ganska stillsamt vandra runt i valphagen till att rejsa runt i köket, tränga sig igenom grinden och utforska hela huset på egen tass! Som grind till valphagen har jag ett metallgaller som är ungefär hälften så högt som ett kompostnät - perfekt för Hilda att hoppa över men inte små valpar klättra över - än! Men maskorna är lite för stora och små valpar kan precis klämma sig igenom, t.o.m. den fetaste lilla tiken klarar av det - med visst besvär.
Leksakerna har de redan mycket roligt med. Igelkotten har blivit biten i halsen och benen, kamptrasan är ordentligt omruskad och bläckfisken har tur som har armarna kvar. Numer biter de såpass hårt att någon galltjuter då och då. Ja, någon av de andra valparna alltså - jag skriker bara.
I morse släppte jag ut dem i resten av köket när jag städade valplådan, och oj vad roligt de hade! De skuttade fram med världens fart kors och tvärs i rummet! Tyvärr var jag upptagen med städningen, så några bilder blev det inte. (De är ju dessutom så små att man behöver ligga raklång på golvet för att få riktigt bra bilder - och en snabb kamera!) De påminner mycket om reklamen för Duracellbatterier, ungefär samma rörelsemönster.
De kommer redan på inkallning också! Jag skulle ge dem mat häromdagen och provade för första gången att ropa på dem - och de kom som skott. Tänk, valpar till salu med färdig inkallning! Nedan är i alla fall en bild på den röda hanen som snabbt förflyttade sig från platsen där jag satte honom rakt mot kameran... Jag fick med honom på bild trots allt.
Numer är tikarna lika mörka, men den med lite vitt på tårna har längst päls av dem alla. Den röda hanen är fortfarande rödast, och den mörka hanen fortfarande mörkast. Men tyngst är numer tiken utan vita tår - hon är en riktig fetknopp.
Kommentarer
Postat av: Annica
Så fin han är för jag antar att det är den rödaste hanen som är på bilden =)
// Annica
Trackback