Från råtta till korv
Nej, det är inget matlagningstips (även om det säkert är möjligt). Men de små valparna har blivit tjocka och välmående, och liknar nu mer tjocka korvar med ben än råttor. Då och då tar de ett steg eller två uppe på benen istället för att bara kravla på magen så det dröjer inte länge förrän de börjar springa omkring!
Men fortfarande är det äta och sova som är huvudsysselsättningarna. "Dubbel" lever fortfarande upp till sitt namn - han är störst och mörkast av dem alla. De andra har blivit mer jämna och de allra minsta är nästan ikapp sina syskon i storlek och tyngd.
Lilla nosen...
Toka är en avspänd och god mor. Hon hetsar inte upp sig om någon av valparna skriker (och det gör de när de inte hittar fram till baren fort nog vid matdags), men hon sköter dem minutiöst. Att lämna dem för en promenad gör hon gärna, men hon är noga med att kolla dem när hon kommer tillbaka. Och med tanke på deras bukomfång så får de sannerligen nog med mat!
Hilda däremot verkar lida av en "valpningsdepression". Hon har ingen aptit och hon går strax bakom mig på promenaderna, fot om fot. När hon inte äter blir hon sur i magen och mår illa, och någon gång kräks hon. Och när hon mår illa vill hon förstås inte äta. Jag kände mig tvungen att "ta henne till veterinären" igår och kontrollera att hon inte har någon fysisk sjukdom, men allt såg bra ut. Hilda deppar inte hela tiden - ibland på promenaderna får hon glädjeryck och hämtar pinnar eller jagar Toka, och ute kan hon äta godis minsann.
Det går jättebra med Toka och Hilda. Nät Hilda fick valpar och Salsa bodde hemma, så blev det ganska spänt dem emellan. Salsa försökte ta över valparna vid ett tillfälle, och det blev aldrig riktigt bra mellan dem sedan. Men Toka tar Hildas närvaro med ro och Hilda har heller inte försökt ta över valparna även om hon är ganska intresserad av dem.
Alla samlade, "Dubbel" är tredje uppifrån.
Nej, nu ska vi snart ut på promenad, och sedan ska jag se om Hilda blir piggare av lite lydnadsträning. Då kan hon ju få i sig lite godis också. :-)
Men fortfarande är det äta och sova som är huvudsysselsättningarna. "Dubbel" lever fortfarande upp till sitt namn - han är störst och mörkast av dem alla. De andra har blivit mer jämna och de allra minsta är nästan ikapp sina syskon i storlek och tyngd.
Lilla nosen...
Toka är en avspänd och god mor. Hon hetsar inte upp sig om någon av valparna skriker (och det gör de när de inte hittar fram till baren fort nog vid matdags), men hon sköter dem minutiöst. Att lämna dem för en promenad gör hon gärna, men hon är noga med att kolla dem när hon kommer tillbaka. Och med tanke på deras bukomfång så får de sannerligen nog med mat!
Hilda däremot verkar lida av en "valpningsdepression". Hon har ingen aptit och hon går strax bakom mig på promenaderna, fot om fot. När hon inte äter blir hon sur i magen och mår illa, och någon gång kräks hon. Och när hon mår illa vill hon förstås inte äta. Jag kände mig tvungen att "ta henne till veterinären" igår och kontrollera att hon inte har någon fysisk sjukdom, men allt såg bra ut. Hilda deppar inte hela tiden - ibland på promenaderna får hon glädjeryck och hämtar pinnar eller jagar Toka, och ute kan hon äta godis minsann.
Det går jättebra med Toka och Hilda. Nät Hilda fick valpar och Salsa bodde hemma, så blev det ganska spänt dem emellan. Salsa försökte ta över valparna vid ett tillfälle, och det blev aldrig riktigt bra mellan dem sedan. Men Toka tar Hildas närvaro med ro och Hilda har heller inte försökt ta över valparna även om hon är ganska intresserad av dem.
Alla samlade, "Dubbel" är tredje uppifrån.
Nej, nu ska vi snart ut på promenad, och sedan ska jag se om Hilda blir piggare av lite lydnadsträning. Då kan hon ju få i sig lite godis också. :-)
Kommentarer
Postat av: Åse
Åh vad de har vuxit. :-) Söta små korvar med ben.
Trackback