Turbulens

Valparna vuxer och frodas. Det var lite lösa magar här och var under några dagar (inklusive Toka), men det har rättat till sig. Snön har smält undan så att det är nästan helt fritt i trädgården, och småttingarna har fått vara ute några korta stunder under helgen. Det var lite läskigt första gången, men de vande sig snabbt och idag var det mycket roligare.


Mycket nytt att se, höra och känna..

De är så roliga nu, de små liven. Även dessa verkar smått berusade - lite ostadiga på benen och tillbringar mycket tid i baren - men de är för härliga när de tar sats och skuttar iväg. Tänderna har brutit fram och nu känns det lite när de gnager en på hälen. Men än så länge är det en njutning jämfört med längre fram..

De viftar på svansen när man pratar med dem och de håller sig tätt intill när man är ute med dem. Och när de är pömsiga blir de alldeles simmiga i ögonen och sedan slocknar de nästan där de står. Just nu har de ingen uthållighet och man kan snabbt trötta ut dem genom att låta dem skutta omkring i köket en stund medan valphagen rengörs.

Toka är kortare och kortare stunder hos dem. Hon tycker det är toppen att få komma ut och träna lite sökmarkeringar eller spår - som vi har gjort i helgen - och har ingen brådska hem. Men hennes juver är rejäla så valparna får nog vad de behöver - särskilt som de har börjat äta valpfoder också.


Liten kram - eller förberedelse till brottningsmatch?


Är det egentligen så kul att vara ute..?

Men livet är hårt ibland, och saker händer som man egentligen inte tror ska hända just mig - eller som i det här fallet - mina hundar. En eftermiddag hittade jag en av tikvalparna på väg att dö, och hennes liv gick inte att rädda. Sådant händer, men det blir inte bättre för det.

Jag har varit genomförkyld hela veckan, liksom hälften av mina arbetskamrater. En dag var jag tvungen att fråga i fikarummet om det var väntrummet på lungkliniken jag hade kommit till... Som tur är brukar även förkylningar ge med sig - så småningom - och våren är definitivt här!