Turbulens

När jag väl hade bestämt mig för att låta para Toka med Armagnac, uppdaterat alla vaccinationer och läst på om bestämmelserna för att resa med hund inom EU så var det bara ett par saker som återstod, och det första var att bestämma resväg och ressätt. Köra bil från Östersund till södra Tyskland mitt i vintern kändes inte så lockande. Lille Sambo fick flyga med sin husse och matte i somras när de skulle ut på fjällvandring - kanske var det ett alternativ? Jag bestämde mig för en flygresa.


Vi bodde inom promenadavstånd till Armagnac. En strålande morgon efter en kylig natt.

Sedan ville jag väldigt gärna ha resesällskap, men eftersom man inte kan bestämma resan förrän tiken faktiskt börjat löpa, så var det inte så lätt att få någon som kunde åka med. Men Camilla, som har Ullhedens kennel, tyckte i alla fall att det skulle vara kul - bara hon kunde få ledigt.

Det sista var då att invänta Tokas löp, och att hålla tummarna för att det skulle infalla på en lämplig tid. Jag önskade att hon skulle börja löpa kring nyårshelgen, för då skulle vi slippa försöka ordna en resa under jul och nyår när alla andra ska ut och resa. Och lilla snälla Toka började löpa den andra januari.

Och si, pusselbitarna föll på plats! Camilla kunde vara ledig vid troligt lämpligt parningsdatum, jag fick flygbiljetter och plats för hund på flyget, en flygbur införskaffades och Toka tränades i att tycka buren var en mysig plats. På torsdagskvällen skjutsade mina snälla grannar mig till flygplatsen i Östersund och äventyret började.


Camilla och Carmen

Det hela gick förvånandsvärt smidigt. Jag checkade in på en bemannad disk och så visade de mig vart jag skulle lämna in hunden. Där tog de hand om Toka och så var det bara för mig att gå igenom säkerhetskontrollen. För att slippa släpa på resväska förutom hundbur så hade jag bara handbagage, och eftersom väderleksrapporterna talade om regn i Tyskland reste jag i mina Lundhagskängor. De innehåller metall har jag lärt mig nu...

Väl framme på Arlanda kom Toka farandes på vagn ut bredvid transportbandet. Hon ville ut ur buren när hon såg mig, men annars verkade hon lugn. Jag letade upp en bagageförvaring på Arlanda och sedan kom Camilla och hämtade mig. Vi övernattade hos henne och nästa dag fortsatte resan.

Det gick lika smidigt att flyga till München. Där fick vi passera genom tullen och personalen kliade sig lite i huvudet över att Toka inte var chippad (från 1 juli i år är det krav på chipmärkning för resa inom EU) men det löste sig när de hittat rätt paragraf i sina papper. Väl framme blev vi mötta av Carmen - Armagnacs ägare - som skjutsade oss till den lilla byn Wassers där vi skulle bo.


Ska vi ha lite kul tillsammans, du och jag?

Efter att ha installerat oss i den fina lilla lägenheten vi skulle bo i, så tog vi ut hundarna till ett fält där vi släppte ihop dem och lät dem bekanta sig med varandra. Tycke uppstod ganska snabbt och så var det klart! Sedan åkte vi hem till Carmen som bjöd på middag och vin till maten. Väldigt gott vin, dessutom... Snälla Carmen, hon ställde verkligen upp för oss till 100%! Hon bjöd på mat, hon skjutsade oss hit och dit och såg till att allting flöt på. Hon var ledig för att de höll på att renovera ett hus de skulle flytta till, och så fick hon oss på halsen!


Är du en riktig karl, tro?

Vi hade väldigt trevligt! Carmen och hennes man var hur vänliga som helst, Irena (Armagnacs uppfödare och delägare) var lika vänlig hon, och det kändes som om vi fick bra kontakt. Vi har nog ganska lika inställning till våra hundar och likartade mål med uppfödningen.

Armagnac motsvarade mina förväntningar i allra högsta grad. En vänlig och glad hund, lugn inne och med mycket motor när det blev fråga om lite arbete! Snygg är han också, med bra huvud, bra vinklar och rörelser, proportionerlig och med en härlig röd färg. Just nu var han lite urfälld. Han och Carmen står som första reserv till Tyska mästerskapen i IPO! En duktig hund med en duktig förare, hoppas att de kommer med.

Omgivningarna var otroligt vackra. Dessutom var vädret fantastiskt med sol och vårvärme. Carmen och Irena bor nära gränsen till Österrike, och i klart väder såg man Alperna i fjärran. Det kändes inte så lockande att åka tillbaka till snö och vinter, kan jag säga.



Ser ni Alperna i bakgrunden? Inte?? De finns där, jag lovar!

Jag fick även träffa Armagnacs föräldrar, Pastis och Akasha. Pastis var extra roligt att få träffa, eftersom han är pappa till Drink-kullen och jag inte kunde träffa honom när Hilda skulle paras. (Jag kunde inte ta ledigt från jobbet.) Jag blev inte besviken - Pastis var lika fin som jag hade hoppats. Han påminde om både Tango och Cirrus till utseendet, och verkade minst lika go!

Hemresan gick lika bra som utresan. Det enda som var lite jobbigt var att sista flyget till Östersund gick innan flyget från München hade landat, så jag tog nattåget från Arlanda. Inget ont om tåget, det gick som det skulle, men det är inte så skönt att sitta en hel natt och sedan gå till jobbet nästa dag. Men allt går. Lyckligtvis kunde Camilla ta hand om flygburen, annars hade det blivit lite bökigt att ha den med på tåget.

Nu är det bara att vänta och se om det blir några valpar. Jag tror att det kan bli något riktigt bra av den här kombinationen, så jag håller tummarna!

Slutligen vill jag passa på att gratulera Jenny med Troja (Absinthe) som har tagit förstapris i lydnadsklass 1! Det var deras allra första tävling, både Jennys och Trojas, vilket gör det extra roligt. Lycka till i fortsättningen!