Turbulens

Toka var inte riktigt sig själv under lördagen, och hon ville inte äta kvällsmålet. Hmm, tänkte jag, ska det rent utav bli valpning redan i natt? (Med hjälp av progesteronprov och ultraljudsundersökning så hade jag kommit fram till att valpningen troligast skulle bli idag, måndag, eller imorgon.) Alltså lade jag mig att sova i rummet där valplådan står, och sov med ena örat öppet för tecken på begynnande valpning.

Klockan tjugo över fem på morgonen väckte mig Toka och ville ha uppmärksamhet. Hon flåsade lite och ville att jag skulle kela med henne. Till sist sa jag åt henne att hoppa upp i sängen och lägga sig så att jag skulle kunna få sova lite till. Men efter någon timme kom jag på att jag nog inte ville ha fostervatten och blod i sängen, så jag steg upp och körde - med visst besvär - Toka ner ur sängen.


Stolt nybliven mamma

Sedan gick dagen. Toka flåsade, bäddade, lade sig än här än där, gnällde lite. Hon ville inte äta något, och drack knappt något heller. Hon var jättenöjd när hon fick sitta i mitt knä en stund och var väldigt svår att få bort därifrån när jag blev tvungen att stiga upp. Vi gick promenader, men inget nytt hände.

Så blev det kväll och jag var ganska trött, för jag hade inte sovit så gott natten innan. Fortfarande bäddade Toka av och till (tidningarna i valplådan blev till konfetti) och flåsade. På kvällen kom hon sig för att dricka i alla fall. Jag gick och lade mig i valprummet igen, och sov ytligt - vaknade då och då och lyssnade efter ljuden från valplådan. Klockan halv två på natten klev Toka upp i min säng igen. Hon fick ligga knappt en timme, sedan bestämde jag mig för att gå en sväng med henne igen.

Vi småsprang och gick raskt om vartannat, och när vi kom in igen gick Toka raka vägen till valplådan. Efter en stund började hon krysta och sedan kom det fem valpar inom en halvtimmme! Jag hann i stort sett bara se efter vilket kön det var innan nästa var framme.

Toka var inte brydd över att ha producerat levande bajskorvar - hon tog hand om dem direkt; slickade dem och tuggade av navelsträngar. Flera av valparna var mycket pigga och småsprang (sprattlade) redan innan de hade blivit befriade från fosterhinnorna. :-) De första var två ganska små killar, sedan kom tre tjejer på rad, och till sist två stora grabbar som tog lite mer tid på sig. Men alla var framme på en timme och 40 minuter, inte illa!

Och allt verkar bara vara bra i valplådan. Toka har ätit en stor portion mat, och valparna äter och sover. De ser ut att bli röda allihop. Hilda håller sig långt borta från valprummet, men verkar annars ta det här med valpar i huset med ro.


Trängsel i mjölkbaren