Valpträff och lavinkurs
Vi har haft en valpträff för Danskullen i Östersund. Tyvärr kunde inte alla komma, men vi som var där hade väldigt trevligt. Jag tyckte jag hade tänkt på allt - kaffe, te, varmt vatten, pappersmuggar och tallrikar mm, men kamera - det glömde jag! Så jag hoppas få några bilder från Lone (Quicksteps matte) så småningom, henne var det mera ordning på.
De var fortfarande lika fina, alla "valparna". Dvs, tillgängliga och livliga, och i mina ögon, med bra utseende. De flesta var mer eller mindre tunnpälsade eftersom de håller på att fälla, men vinklar, huvud osv ser helt ok ut. Qvicken var på utställning förra helgen och fick "very good".
Knas i november 2011
Sedan har Knas och jag varit på lavinkurs i Röros-regionen i Norge. Det var från torsdag kväll till söndag em, två helger efter varandra. Mycket intressant och lärorikt, och något helt nytt för oss båda. (Tyvärr glömde jag kameran igen!) Allt gick som smort, inkvarteringen var bra (utmärkta sängar!) och maten god och riklig. Det enda som inte var lika bra var mina kunskaper i norska.. Ett stort TACK till duktiga instruktörer, hjälpsamma och trevliga kurskamrater och kursledningen, inte minst för deras tålamod när jag fick fråga om, och om, och om igen. :-)
Tango (Knas mormors far) utbildade jag till godkänd räddningshund (för ruinsök), men eftersom det mer är för internationella insatser och inte så mycket nytta med den utbildningen inom Sverige, så har det inte känts aktuellt att satsa på räddning sedan dess. Det finns (såvitt jag vet) heller ingen räddningshund-utbildning i Östersund/Jämtland. Men när en god vän började tala om att hon skulle gå på lavinkurs med sin hund blev jag intresserad och gick med i Norske reddningshunder (ursäkta om jag stavar fel). Och så anmälde jag oss till en kurs.
Norge har en väldigt bra organisation för räddningshundar, tycker jag. De utbildar hundar för ruinsök, eftersök och lavinsök, allt inom samma organisation och de samverkar med polis och räddningstjänst. Jag har inte allt helt klart för mig hur det fungerar i Sverige, men för eftersök (personsök) och lavinsök tror jag att det bara är vissa polisdistrikt som har samarbete med privatpersoner och deras hundar. Räddningshundar för ruinsök ligger inom SBK. Så det återstår att se om Knas och min utbildning kommer att vara till någon nytta i framtiden.
Men, det är lång väg dit. Nu har Knas klarat C-kursen inklusive lydnadsdelen, och det är en bra början! Vi kunde ingenting när vi kom, men näst sista dagen genomförde vi ett sök med okänt antal figuranter (1-2) på minst 50 cm djup, och Knas sökte självständigt och markerade tydligt (grävde sig in till figuranten).
Lydnadsdelen var funktionell men inte så avancerad, frånsett en platsliggning på 5 minuter med föraren utom synhåll och med störning av en hund som gick framför de liggande hundarna. Det klarade Knas med glans sista dagen, och det är jag nästan mest stolt över. Han är trots allt bara 11 månader! Det bådar gott inför kommande tävlingsäsong.
Innan Knas och jag kan titulera oss som lavinsöksekipage måste jag gå en veckas kurs för Röda Korset och sedan ska vi genomföra en B-kurs och en A-kurs med olika moment, och göra ett prov för godkännande. Normal utbildningstid är 3 år, så vi har lite tid på oss. Hoppas att vi kan hitta några att träna med, det är lite lite att bara träna en vecka om året..
Den sista nyheten är att kenneln har fått ett nytt tillskott. En terv-tik ur en mallekull, som heter Krokasmedens Wannabe (kallas för Vilda). Hon samägs med Ullhedens kennel och ska bo hos Polkas husse och matte. Det är en framåt och positiv liten tjej som ska bli väldigt spännande att följa!
De var fortfarande lika fina, alla "valparna". Dvs, tillgängliga och livliga, och i mina ögon, med bra utseende. De flesta var mer eller mindre tunnpälsade eftersom de håller på att fälla, men vinklar, huvud osv ser helt ok ut. Qvicken var på utställning förra helgen och fick "very good".
Knas i november 2011
Sedan har Knas och jag varit på lavinkurs i Röros-regionen i Norge. Det var från torsdag kväll till söndag em, två helger efter varandra. Mycket intressant och lärorikt, och något helt nytt för oss båda. (Tyvärr glömde jag kameran igen!) Allt gick som smort, inkvarteringen var bra (utmärkta sängar!) och maten god och riklig. Det enda som inte var lika bra var mina kunskaper i norska.. Ett stort TACK till duktiga instruktörer, hjälpsamma och trevliga kurskamrater och kursledningen, inte minst för deras tålamod när jag fick fråga om, och om, och om igen. :-)
Tango (Knas mormors far) utbildade jag till godkänd räddningshund (för ruinsök), men eftersom det mer är för internationella insatser och inte så mycket nytta med den utbildningen inom Sverige, så har det inte känts aktuellt att satsa på räddning sedan dess. Det finns (såvitt jag vet) heller ingen räddningshund-utbildning i Östersund/Jämtland. Men när en god vän började tala om att hon skulle gå på lavinkurs med sin hund blev jag intresserad och gick med i Norske reddningshunder (ursäkta om jag stavar fel). Och så anmälde jag oss till en kurs.
Norge har en väldigt bra organisation för räddningshundar, tycker jag. De utbildar hundar för ruinsök, eftersök och lavinsök, allt inom samma organisation och de samverkar med polis och räddningstjänst. Jag har inte allt helt klart för mig hur det fungerar i Sverige, men för eftersök (personsök) och lavinsök tror jag att det bara är vissa polisdistrikt som har samarbete med privatpersoner och deras hundar. Räddningshundar för ruinsök ligger inom SBK. Så det återstår att se om Knas och min utbildning kommer att vara till någon nytta i framtiden.
Men, det är lång väg dit. Nu har Knas klarat C-kursen inklusive lydnadsdelen, och det är en bra början! Vi kunde ingenting när vi kom, men näst sista dagen genomförde vi ett sök med okänt antal figuranter (1-2) på minst 50 cm djup, och Knas sökte självständigt och markerade tydligt (grävde sig in till figuranten).
Lydnadsdelen var funktionell men inte så avancerad, frånsett en platsliggning på 5 minuter med föraren utom synhåll och med störning av en hund som gick framför de liggande hundarna. Det klarade Knas med glans sista dagen, och det är jag nästan mest stolt över. Han är trots allt bara 11 månader! Det bådar gott inför kommande tävlingsäsong.
Innan Knas och jag kan titulera oss som lavinsöksekipage måste jag gå en veckas kurs för Röda Korset och sedan ska vi genomföra en B-kurs och en A-kurs med olika moment, och göra ett prov för godkännande. Normal utbildningstid är 3 år, så vi har lite tid på oss. Hoppas att vi kan hitta några att träna med, det är lite lite att bara träna en vecka om året..
Den sista nyheten är att kenneln har fått ett nytt tillskott. En terv-tik ur en mallekull, som heter Krokasmedens Wannabe (kallas för Vilda). Hon samägs med Ullhedens kennel och ska bo hos Polkas husse och matte. Det är en framåt och positiv liten tjej som ska bli väldigt spännande att följa!
Kommentarer
Trackback